Idag gjorde jag en god gärning... tidigare i dag då jag ¨skulle ta mig hem med bussen, japp jag är en bussåkare (Kan man vara något annat med dagens fina kollektivtrafik, svar ja!) eftersom att jag inte känner för att cyckla... hur som helst så satt jag där på en plats i bussens front, och hela bussen var smockfull, nästan farligt full... hur som helst så sitter jag där och ser två äldre damer komma på, min snabba hjärna tänkte att dessa två behöver någonstans att sitta, så jag reste mig och sa: "Ni får förmodligen sitta på de här två platserna, detta sa jag eftersom att jag inte kände killen som satt innanför mig.. han svarade lite ställd: "ja... ja det kan ni.."

De äldre damerna satte sig ned och såg nöjda ut... den okända killen såg lite stolt ut över vad han hadde gjort.. måste ekänna att man var lite stolt själv, även om jag alltid reser mig för tanterna.. oj förlåt, menar damerna, de sa dessutom Tack! Så det anser jag vara en god gärning... jag lyckades dessutom få en okänd människa att resa på sig... lite kul. Så det blev till att stå hela resan, även om krampen satte in när det var ungefär 5 minuter kvar att resa så stod jag ut... .. för tanterna. Min mp3 spelare var ju till hjälp eftersom att man kan koppla bort allt på bussen och klara krampen lite till...

//Fredrik