KRÖNIKA. Det våras i vårt avlånga rike, som allt som oftast kalls Sverige. Det har låtit vänta på sig länge, kanske dröjer det lite till innan våren kommer på riktigt. Men den känns som att den är på väg, det är ljusare, det är varmare och det är mindre snö på gatorna.
Sommartiden ska justeras in.
Klockan ska flyttas en timma framåt.
Vi ser FRAM emot sommaren. Alltså en timma framåt.
Mycket, mycket enkelt.
Faktiskt.
Att flytta klockan bakåt skulle innebära att vi skjuter oss helt i ofas med tidszonerna...
Man kan fråga sig hur de påverkas av våra sommar/vintertids fasoner?
Det fungerar i alla fall.
Det är vår.
Slutspel i hockey.
Färjestad utgår som segrare av rubbet. Inget annat är plausibelt. Faktiskt.
Jag sitter här och lyssnar på Magnus Ugglas lysande låt "Trubaduren". Man mår helt enkelt prima av den.
Trubadur.
Jag ämnar bli en sådan.
Vilken frihet.
Sedan kan man som Winnerbäck eller om du nu vill Lundell, sitta i en stuga vid en sjö eller vid ett hav och pilla ihop små låtar som man hyser hopp om att svenskarna ska uppskatta och slå in högst på Trackslistan.
Fast det håller man käft om.
Man är ju bara en enkel trubadur, inte fan bryr man sig om placeringar och pengar. Det handlar utåt sätt om musiken. Givetvis inifrån med, men det handlar även om pengar. Annars överlever man inte.
Eller så ska jag bli en författare och skriva ett litterärt verk. Även detta går att göra i en stuga vid en sjö eller vid ett hav.
Livet skulle vara idealisk.
Våren väcker många tankar. Våren...
Jag uppskattar våren. Inte mer än sommaren...
Men jag gillar den.

Snart fyller jag år.
Om ca: en månad.
Den 27 april, då är våren snart slut. "Mars, april har knopp i håret..." eller hur går den gamla visan som man sjöng varje musiklektion på så väl låg som mellan stadiet.
Musiklektionerna var träiga tyckte jag. 
Jag har aldrig vart musikalisk.
Inte heller lyssnat på musik.
Jag började inte intressera mig för musik förens så sent som i sjuan. Då jag var 13 år och för första gången hörde Bruce Springsteen framföra den fullkomligt geniala låten "Better Days".
Innan det var jag totalt ointresserad. Lyssnade på det som andra lyssnade på. Inga åsikter i ämnet.
Jag vet.
Springsteen nämns ofta.
men han är den artisten som betytt mest för mig.
Han och den låten.
Även om låten inte är hans bästa betyder den faktiskt mycket för mig. 
Våren får en att filosofera.
Snart börjar Fredrik och Filips nya program "Ett herrans liv".
I början på april.
Hoppas det blir intressant i Tv-rutan, lika intressant som på inspelningen.
Fredrik Wikingsson borde för övrigt göra en platta. Han kan spela gitarr så väl som sjunga.
Wikingsson är en smart man, väldigt intellektuell.
 Kanske en av de smartaste jag någonsin träffat.
Jag gillar honom. Han är ödmjuk, trevlig och vitsig.
Alltid positiv.
En hyvens kille.
Hammar är inte fy skam han heller. Men Wikingsson är den som jag har mest respekt för.
Just nu spelas Gyllene Tider. ”Flickan i en Cole Porter sång”. Detta kan vara ett tecken på längtan efter sommaren. Visst associerar man Gyllene Tider med sommar. Eller är det bara jag?
Hur som helst så är det vår nu.
Snart sommar.
Längtan dit är stor.
Men som sagt…
Nu är det vår.
Ska ta mig en vårpromenad (finns det något som heter ”vårpromenad”? Om inte, tycker jag att det borde finnas).
En behaglig och uppfriskande sådan.
Ta er en ni med, ut och andas in våren.
I alla fall den gnutta vår det faktiskt är...
Vår is i alla fall the shit.

//Fredrik