Klämdagen.
Det är så den här fredagen kallas.
Skönt att vara ledig. Riktigt skönt faktiskt.
Så jag ska inte klaga.
Även om jag är trött.
Jag borde inte vara trött för jag har sovit väl de senaste två nätterna. Trots det är jag helt slut. Kanske beror det på vädret, att det är mulet och småregnigt. Jag vet inte.
Idag har i alla fall tröttman legat över mig som ett täcke, har dock inte sovit utan enbart tagit det lugnt. Tagit dagen som den har rullat förbi... Rätt lukrativt ändå.
Läst Virres bok "Olyckligt kär i ingen speciell" som en tok. Den baseras på hans blogg. Eftersom att jag följt bloggen känner jag igen en hel del, eller typ allt, sorgligt nog, kanske.
Så boken blev igenomplöjd här idag.
Den var bra.
Den var fin.
Den väckte minnen.
Jag borde ha gett mig iväg på en joggingrunda då regnet och molnen var iväg för att fika ett tag och solen, värmen och den blå himlen avlöste dem. Tröttman sa nej. Vips så var molnen och regnet tillbaka från sin coffeebreak.
Fan.
Tröttma.
Det är jobbigt.
Snart: Iväg och äta lite hos en bekant, alltid trevligt. Mat är gott.
Ska nog cyckla dit.
Om inte tröttman tvingar mig på en buss.
Nä, så lat är jag INTE.
Jävla tröttma, sluta finnas. Jag vill vara pigg och glad, som jag alltid är annars.
Hmm, undrar vad det är för mat som kommer bjudas... det har jag ingen aning om.
Spännande.

Varmast,
//Fredrik