Ni vet då man ska handla med kort i butiken... Man drar sitt kort och sen slår koden och sen ska det kontrolleras om jag kan betala beloppet. Varje gång är jag lika orolig att köpet inte ska gå igenom.
Att jag ska nekas att köpa. Att kortet inte ska fungera.

Att folks stirrar på mig.

Hur blickarna ska bränna i nacken. Och att jag måste gå tillbaka med alla varor och samtidigt som de tittar och dömer mig. För att jag inte kunde betala.

Jag är även orolig när jag handlar något och sedan ska gå ut igenom de där stölddtektprerna vid dörrarna. Att de ska börja tjuta. Att de ska börja pipa just när jag går igenom. Även när jag går in i butiker... Att folk ska tro att jag är en simpel tjuv.

Jag är helt sjukt nojig.

Likaså när jag använder busskortet. Att det inte ska fungera då jag trycker ned det i automaten. Eller när jag är vid bankomaten och ska ta ut och sen fungerar det inte. Då blir jag helt jobbigt stressad och nervös. Folk bakom en i kön som suckar, tittar och dömer en.

Sånt där oroar jag mig över. Varje dag i princip.

Helt sjukt...

Jag åker ju tåg varje dag och när man ska kliva av är jag orlig att min dörr inte ska öppnas, att den ska vara förseglad och orubblig. Så att jag måste springa genom vagnen till andra dörren för att gå av.. Eller att jag ska bli fast på tåget. Och inte hinna av. Eller att knappen man plingar med på bussen inte ska fungera, att jag måste böja mig över någon och plinga istället, eller resa mig upp och ta mig till nästa knapp... Och att den inte heller ska fungera. Det vore dödsjobbigt, enligt mig.

En annan sak som jag har problem med är övergångställen. Om det kommer en bil precis då jag ska gå över så går jag vidare förbi övergångstället och väntar tills den åkt förbi, då vänder jag och går tillbaka och sen över.

Enbart för att jag inte vill ställa mig där... Så bilen måste stanna...

Och ni vet om man är lite sen och ska med en buss eller ett tåg och man måste springa för att typ hinna med. Jag springer aldrig, jag missar hellre bussen och tar nästa. Därför att om jag springer och nästan hinner fram så kommer de på bussen se att jag sprang som en idiot för hinna med, men missade den ändå... Och det vill inte jag, jag tycker det känns så skämmigt.

I'm telling you, I got issues...

Och det värsta är att detta bara är toppen på ett isberg av sinnesjukt beteende....

Om jag blir gift så är det ett mirakel.