Singel. Ett ord för att glorifiera ensamhet. Eller?

Eller endel gillar ju att vara ensamma, att bestämma själva och slippa ta hänsyn. För dem är nog singel ett jväligt positivt ord. Det står ju för det som de gillar.

För mig är det bara en vägg man gömmer sig bakom. Det låter bättre att säga; "Jag är singel". Än att säga; "Jag är ensam". Visst gör det det?

Singel är vårt sätt att säga att man på sätt och vis valt att vara ensam. Det beror inte på att man inte hittar någon, utan singel indikerar att; "Hej här jag, jag har valt att leva utan en partner, för jag gillar det". Det känns i alla fall som om ordet innebär det. Eller som att ordet vill innebära det. Och ensamma människor vill ju egentligen inte framstå som ensamma. Det är ju lite fult att vara ensam.

Då är det ju på sätt och vis bättre att faktiskt vara singel. Än att vara ensam.

Ingen vill ju vara ensam. Det låter ju så... tragiskt.

Jag är singel. Fast ensam. Eller, ni fattar?

Jag strävar efter att bli av med singelstämpeln. För mig innebär den lite loser-stämpling.

Och för någon annan innebär ordet singel kanske frihet och självstädnighet... Men de personerna har kanske inte haft så bra erfarenhet av att leva med någon. Eller? Nä, nu spårar jag ur här.

I alla fall.. Innan jag blir för mycket Lindström:sk, jag är singel, jag vill inte vara singel.

Singel är ensamt.