jaha. Så var det måndag igen då. Helgerna går fan alltid för snabbt. Visst känns det som att tiden på helgen går tre gånger snabbare är vardagarna. Någon borde göra lite undersökningar kring det där och se om det ändå inte finns lite substans i den tanken. Kanske någon universitets-nisse som kan göra en avhandling eller något på det.

I alla fall, imorse var det att gå upp och pallra sig iväg till jobbet. Trött som en annan så satte jag mig på bussen och såg att semestrarna börjar ta slut då det var fler som klev på bussen än förra veckan. Nya ansikten. Vilket iof var rätt skönt då man har sett samma människor kliva av och på varje morgon. Det blir nästan lite så att alla har koll på alla och om någon inte dyker upp en dag så sitter man där och funderar på vad som kan ha hänt. Varför var han/hon inte med på bussen? Tandläkaren? Sjuk? Ledig?

Egentligen tankar som för mig r helt onödiga. Men ändå sitter man där och tänker dem. Exakt så var min morgon på bussen och även tåget, kort där efter. Sjukt egentligen.

Snart har en arbetsdag flytit förbi. Sitter här och bokar lite på sista versen innan jag kan gå hem.

Och jag kommer säkerligen så några av mina morgonpigga medpassagerare på eftermiddagsbussen hem. Och de mig. Samtidigt som vi konstaterar att allt är som vanligt.

Spännande konstigt sånt där. Men samtidigt så obetydligt.

Nä, nu ska jag boka klart och gå till tåget.