"This is the stadium breaker!"
I pity the fools! I really do... Alla som inte befann sig på Ullevi i lördags kväll missade något helt enormt. Ja, det går inte ens att beskriva faktiskt. Alla superlativ saknar tillräcklig kraft för att ens snudda vid vad jag - och övriga 58 619 personer - fick uppleva på lördagskvällen den 5e juli 2008.
Bruce gav oss mer än en konsert, han gav oss 3 timmar ren och skär njutning från första till sista tonen. Hela E Street Band hade enorm glöd igår. Inget kunde stoppa dem från att fullkomligt pumpa fram mästerverk efter mästerverk. Och med en glädje och intensitet som man bara kan förundras över.
Klockan var strax efter nio och Bossen entrar. Det går ett öronbedövande jubel genom publiken. Och med ens smäller han igång med "Night". En minst sagt välslipad och inte minst välplacerad öppningslåt. Och där och då förstod jag att det här var ingen vanlig kväll. Bara två av de tio första låtarna återfanns i set listen från kvällen innan. Tonerna är mer exakta och rena än någonsin. Och när vi som minst anade det så börjar det fantastiska tonerna från "Hungry Heart" ljuda. Exstas. Hela Ullevi exploderar, givetvis. När han sen väljer att följa upp den här kärleksklassikern med en perfekt version av "Summertime blues" och en storartat framförd "The Promised Land" så vill jag bara dyka ner i det enorma publikhavet nedanför mig. Nedanför Bruce. Jag vill stå där framme och ryckas med i tonerna, kärleken och magin som det är att stå vid scenkanten. Även om det ska sägas att vi på sittplats kokade av glädje vi med. Men still, ståplats är alltid ståplats.
E Street Band strålar av lycka. Och Bruce, han ser också lycklig ut. Stundtals står han och de andra på scen och bara skakar på huvdet åt det enorma gensvar de får från publiken. För det var det verkligen, gensvar då. Hela Ullevi sprudlade av glädje. Glädje till musiken. Till Bruce.
Och konserten trummar på i ett rasande vackert fyrverkeri.
När han "avslutar" med "Badlands" så så finner jag längre inga ord. Jag är inne i andra andningen. Allt känns helt sjukt jävla underbart bra.
Extranummren är ren magi.
Och när han kört den här turnens sedvanliga konerstextranummeravslutare "American Land" så finns det nog ingen som kan säga att de mått bättre. Det känns som att Bruce och bandet redan nu går på någon form av glädjeenergi med tanke det tempot de håller. Den irländska finalbomben slår ner som en komet och hela Ullevi skakar av eufori och glädje. När musiken lagt sig så står bruce där. Helt slut. Han ahr gett allt till en publik som älskar det. Och en publik som vill ha mer. En publik som älskar varenda ton han tar. Och bruce vet detta. Han älskar oss lika mycket tillbaka för detta.
Jag minns inte exakt... Jag var uppe bland molnen, men jag tror det var ungefär så här...
Bruce får se en "Twist And Shout"-skylt. Alternativt att någon skriker det till honom.. Hur som.. Bruce skrattar samtidigt som han och de andra i bandet visar att de är helt slut. De pustar och stönar. Med glimten i ögat, givetvis. Bruce tittar ut över en helt superladdad publik som vill få chansen att explodera en sista gång.
- We are not allowed to play this song, skriker Bruce, samtigt som han skrattar.
Gensvaret från publiken blir enormt.
- We can't play it. They have told us not to....
Vi vet alla att han retas med oss. Han skrattar och tittar på bandet som lyser av glädje. Och sen känns det som att de av ren och skär kärlek dundrar igång "Twist And Shout".
- Okey, this is the stadium breaker!, proklamerar Bruce, precis innan de ger oss sitt allt.
Ullevi bubblar tillslut över av eufori. Och hyllningarna från publiken vill inte dö ut när Bossen och ett slutkört E Street Band lämnar scenen.
Jag står och blundar en stund. Jag kan inte förstå att vad jag vart med om.
Det hela är... ja, just det; Magi!
Grattis till en härlig upplevelse!
Grattis. Jag blir glad för din skull.
I lördags såg jag Death Cab for Cutie, Ben Gibbard för mig är som Bruce för dig ungefär. Dagarna på Arvikafestivalen var det bästa ever!
NYC, sen Bruce... a charmed life! ;)
(Spontant skivtips: Dirty Pretty Things "Romance At Short Notice". Singeln "Tired Of England" hittar du på youtube för ett smakprov - ett sommarsoundtrack så gott som något.)
Åh jag skulle vilja ha sett Bruce i lördags också! Men konserten i fredags var ju heeelt okej den med, haha ;) Jag svävar fortfarande på små moln.
Måste säga att jag är lite besviken över låtlistan. Såg Bruce i december och saknade en hel del, såsom Sad eyes for example. Stort ändå lyckligtvis.
Jag var på konserten, och det går verkligen inte att beskriva hur bra den var. Hur bra Bruce & The E Street Band var. Det var riktigt mäktigt. Kommer aldrig glömma den konserten! <3
Det som var lite roligt, är att jag var bland de yngsta där (av de folket man såg...). Jag såg tre personer som kan ha varit i 10-årsåldern. Men sen var resten upp mot 20-60, hehe. Själv är man 15 och är tokig i Bruce. :) Nu förstår man extra mycket varför han kallas The Boss!
Jag saknar Bruce.
You said it missy! Det här är absolut i klass med recensionerna på officiella när det kommer till att nostalgiskt blicka tillbaka. Just det där när de stod på led, tog sig för hjärtat, pekade på klockan, ropade "They told us not to play this song! We're not allowed to play this song! This is the stadium breaker" var fan en utav konsertens höjdpunkter. Och jag är supermegajättenöjd med låtlistan! :D Hade iofs gärna hört 10th avenue som extranummer, som var planerat och allt och stod på setlisten. Men. Ja. Drive all night. Jag. Klagar. Inte.
Tjena! Var även jag på lördagens fenomenala uppvisning. Kan bara hålla med om varje ord du skriver. Inga superlativ i hela världen kan rättvist beskriva det som Bruce Springsteen & The E Street Band framförde. Så här i efterhand känns det overkligt och svårt att förstå, att greppa, att man verkligen var där och bevittnade det. Har spenderat all ledig tid de senaste dagarna till att kolla på klipp på youtube. Varje hårstrå på kroppen reser sig och jag blir tårögd av lycka, jag börjar inse vilken ynnest det är att få ha upplevt den här konserten. 5 juli 2008, det kommer alltid vara förknippat med ren och skär glädje, lycka i dess vackraste form.
Det är så underbart att se Bruces och de övrigas energi de visar upp på scenen; de älskar verkligen att spela, det är inget de bara gör för pengarna. Alla känslor som låtarna innehåller förmedlas med direkt tankeöverföring till åskådarna, det är så äkta. Den tidiga Hungry Heart, Summertime Blues, The Promised Land, allsången på Waitin' On A Sunny Day, dynamiken kring Because The Night, stämningen som verkligen, verkligen gick att ta på i och med I´m On Fire i allmänhet - men framför allt Drive All Night i synnerhet, The Rising, bomben Badlands följt av de fantastiska extranumren där Girls In Their Summer Clothes var magisk, Thunder Road och Born To Run ofattbara, Bobby Jean så otroligt vacker att det gjorde ont, American Land irländsk-pub-afton-euforisk och sist och bara störst; den utomjordiska Twist And Shout när hela jävla Ullevi dansade (har det slutat gunga än?), klappade, sjöng och vrålade. Det går inte att se någon göra något bättre någon gång.
MVH
Din namne Fredrik, före detta getfready (om du minns)
JAG ÄR SÅ AVIS! Jag ville ju vara där!!
Miss: TACK :)
Theresia: haha då måste han avra likt en gud för dig då? :) Förstår att du ficke n fin konsert du med!
Niklas: indeed! :) kollade in klippet; mycket bra!
Frida: förstår det :) men det är ju rutin o ta andra ;)
Lisa: :O hur kan du va besviken? Den var ju magisk! Drive All Night!!!
Patricia: Du förstår altlså exakt vad jag menar då :) Kul med unga (eh jag då??) som gillar bruce! :)
Anna: You better not!!! Det var en magisk kväll! Magisk!!!
Fredrik: Åh min kära namne, dina kommentarer är alltid trevliga!!! Och så rätt du har. Det var magi den lördagen!!! :)
Stort grattis till en av de mäktigaste upplevelserna som går att vara med om! Jag är sjukligt avis då jag inte fick se någon av dagarna.
Och tack för en riktigt bra text som ger lite plåster på såren! Känns också lite magi, faktiskt.
Var ett tag sedan jag läste din blogg. Läste varje dag för en tid sedan men har inte läst mycket på sista tiden. Men nu är jag helt klart fast igen.