Herregud vad bra Mellolåtarna faktiskt är när man lyssnat på dem i iPoden! Helt plötsligt växer asmånga låtar och faktiskt blir lite av favoriter, som Lasse Lindhs "Du behöver aldrig mer vara rädd".. Det beror nog på att det inte är en Mellolåt, utan mer en allmän låt. En väldigt bra sådan.
En låt som däremot bara sjunker som en sten är Sanna Nielsens, vilken smörja "Empty room" är!
"Alla gamla X" med Face 84 är ju faktiskt riktigt "bra", dvs man kan inte sluta lyssna.
BWO's "Lay your love on me" låt inser man mer och mer bara är en blek kopia av alla andra låtar de spottat ur sig. Enformig och oerhört trist uppbyggd i så väl refräng som verser.
Caracolas "Smiling love" som var lite smått grym som tv-framträdande är helt värdelös som mp3a... Sen kan man ju inte undgå att slås utav hur orättvist Carola och Andreas Johnson behandlades. "One Love" är en riktig dunderschlagerpopdänga och borde ju ha vart i final, givetvis.
Men där växte sig ju hatet större än förståelsen för låten... Trist, men så kan det vara.
Tyvärr växer Olas enkelspåriga och musikaiiskt efterblivna låt "Love in stereo" på mig för varje gång jag lyssnar. Den är som ett virus. Ola också.
Eskobars "Hallelujah new world" gör sig lysande som mp3a, för schlagerlåt var den ju värdelös och det gick inte riktigt fram i tv-rutan hur välskapad låt det egentligen är.
Sen återkommer jag hela tiden till tanken att E-type bara förstör låtar. Därför att "Line of fire" skulle kunna vara en väldigt bra rocklåt, om det inte vore för E-Type. The Poodles lyfter låten i övrigt.
Sen tror jag faktiskt Rongdals kommer bli livsvassa i finalen med sin "Just a minute". Det är en vilken-cool-falsett-röst-de-kör-med-typisk svennebananlåt. Det sväljs hemma i stugorna som något nytt och häftigt, även om Scissor Sisters och Mika känns som biologiska föräldrar till den här låten. Inget i fel i det, absolut inte.
En annan låt som jag får Mika-feelings av är "Hur svårt kan det va" med Linda Bengtzing, den har endel likheter med "Grace Kelly"-låten. Fast ändå inte, vilket gör den så stark. Schlager i sitt essä!
Patrik isaksson borde vart i final med sin nya "Under mitt tunna skinn" som är en jvligt bra och slipad feelgood låt. Den är oerhört upplyftande att lyssna på. Vilket gör den till ett av årets starkare bidrag.
Suzzie Tappers "Visst finns mirakel" är jobbigt tilldragande. Jag kan inte byta låt då den dyker upp i mixen, trots att den är så krystad så man undrar om det är åttlingar som ska födas rent tonmässigt. Men hon får en ändå att vilja lyssna, en av livets stora gåtor kort sagt.
Sen hoppas jag det går jävligt bra för Amy Diamonds "Thank you" som efter ett par lyssningar framstår som genialt bra och oerhört kraftfull som låt. Och hennes röst är ju som en helkroppsmassage för öronen. Helt otroligt grymt.
Annars så är det en låt som jag måste säga är så dålig att den faktiskt blir genial, jag talar givetvis om "I love Europe" med Christer Sjögren, mannen med miljonerna är ett geni som ställer upp med den.
Och vinnare i Globen blir förmodligen "Hero" med Charlotte Perelli. Den är tung som schlagerlåt.
Eller den riktiga vinanren är ju Niklas Strömstedt med "För många ord om kärlek". Niklas är och förblir alltid en vinnare, hur pretto-gessle-halvfabrikatiga låtar han än ställer upp med.

Nä, nu får jag skynda mig till tåget. De övriga låtarna tar vi någon annan gång.