Vacker Scarlett. I en vacker värld.

Jag sitter här och lyssnar på Dylan.
Länge sedan nu. Ja, som jag lyssnade på Bobby D.
Imorse läste jag lite i Virrens bok "Kraschad". Det är smidigt att göra det på tåget. Tjugo minuter god läsning.
Eller ja, kanske tio. At best. Jag maler ju igenom Metro också varje morgon. Oftast i godan ro.
Men imorse stod det om Dylan. I "Kraschad" alltså. Inte Metro.
Jag ville också lyssna på Modern Times.
Åh Scarlett! Johansson är med i en video för låten "When the deal goes down", som ligger på den plattan. 
Hon är så vacker. Så vacker. 
Modern Times är en av Bobs bättre plattor på länge. Gillar den.
Gillar "Workingsman's blues".

Bra låtar. Om moderna tider från förr.

Gillar sättet han skriver på. Inte Bob, utan Fredrik.
Fast gillar Bobs writings också, givetvis.
I alla fall. Boken är ljuvlig. Men depp. Givetvis.
 Den är gripande. Den är personlig. Den är kris.

Snart läst halva. Lite varje dag. Lite gripande kristext per dag.
Det är en lagom dos. På väg till och från jobbet. På tåget.
Ibland tycker man synd om honom. Ibland inte. Han är bra på det där, att skriva så man berörs.
Tänk om en annan kunde skriva så att man berör. Jag vet inte om jag någonsin skrivit så jag berör.

Det här berör inte.

Det här är dravel.

Massa ord och tecken om ingenting. Fast ändå om så mycket.
Det är om Bob. Om Virren. Om depp. Om Scarlett.
Om om om om. Om att vilja skriva berörande.
Vill man skriva berörande? Besvära människor. Eller?
Visst vill vi inte besvära. Vi ursäktar oss. Ursäkta, säger vi. För minsta lilla.
Vi är så rädda för att göra någon illa. För att tränga oss på.
Bob berör. Jag gillar att Bob berör. Och Virre.
Nej. Jag har fel. Vi vill beröra. Bli berörda.

Det är vackert.

Världen är vacker. Trots allt.

Trots kris.

Scarlett är vacker. I en vacker värld.

Vi säger så. Tills vidare.

Kommentarer

Du tänker väl kommentera?

Ditt namn:
Glöm för fan inte bort mig!
Din E-postadress:

Din hemsida:

Dina åsikter:

Trackback