Sjung för min själ som ett långsamt farväl...

Jag sitter här klockan halv tolv på natten och lyssnar på Peter LeMarc. Han sjunger så vackert så man knappt kan tro det. Låten "Little Willie John" är så galet fin att man får gåshud. Och LeMarc sjunger rakt in i ens själ.
LeMarc bryter dessutom loss på engelska i slutet, det hele är magisk. Jag kan lyssna på den här låten hur många gånger som helst.
Little Willie John är inte så dålig han heller. Men ikväll är det Peter som gäller. Denne man som inte massproducerar musik, utan dyker upp när man minst förväntar sig det med ett nytt album. Han blir i och med detta förväntningarnas man. Jag tror ingen annan svensk artist har så höga förväntningar på sig som Peter inför ett skivsläpp.
Men han besvar dem varje gång. Och jag tror det beror på att han tar sig tid och skriver bara när han verkligen vill. Och det gör att slutresultatet blir så oerhört mycket bättre än Per Gessles lite panikartade satsningar åt så väl höger som vänster. Inget ont om Gessle egentligen. Han är Sveriges pop-pappa. Så klart. Men han känns urvattnad.

Men Peter LeMarc är utan tvekan en av Sveriges bästa artister. Alltid klass på hans plattor.


Åh, låt mig höra den en sista gång.
Spela hennes älsklingssång med Little Willie John.
Sjung för min själ, som ett långsamt farväl.
Spela upp en sorgsen sång med Little Willie John.


Peter LeMarc - Little Willie John

Kommentarer

Du tänker väl kommentera?

Ditt namn:
Glöm för fan inte bort mig!
Din E-postadress:

Din hemsida:

Dina åsikter:

Trackback