Minnen från i sommras... En match, en arena och en hjälte...

Solen skiner. Det är varmt och jag går där. Sommaren 2005. På väg mot Behrn Arena. fast vi säger fortfarande Eyravallen. Det nya namnet har inte riktigt satt sig och Eyravallen är vad man alltid hsr sagt. Örebro SK ska möta Ljungskile. ÖSK ligger långt ned i tabellen och behöver verkligen vinna. Lite som ÖSK oftast behöver. Jag intog min sittplats på den gamla läktaren.
Eyravallen (Behrn Arena) ser mycket grymmare ut om man sitter på den gammla läktaren och ser ut över planen, bort mot den nya stora läktaren. Precis innan jag gick in och tog min plats lät jag mig köpa en bilpåse och en Pepsi. 40 spänn.
Dyrt.
Men vad gör man inte för att stötta laget?

Matchen startar. De gammla gubbarna som - alltid - sitter bakom mig gnäller. Redan. Inte ens 1 minut in i matchen. De gnäller alltid. Men en sak är säker, de stöttar sitt lag. Även om deras gnällande mest känns jobbigt, kan jag förstå dem. ÖSK har underpresterat och har saknat en målskytt. Jon Lundblad var den här gången med i truppen. Han hade nätat i föra matchen när han kom tillbaka från en svår skada och gett ÖSK en vinst med 1-0 mot Brommapojkarna om jag inte minns fel.
Jon var fräsch och ny, han gav ÖSK en vindpust av framgång. Nu när de som mest behövde den.. Vi hoppades nog allihoppa att han skulle visa vad han går för även denna dagen. Tydligen gjorde gubbarna bakom mig det, även om de klagat på att Jon såg trött ut redan vid upvärmningen. Men jag tycker han såg fin ut. Där han sprang och visade att han var tillbaka från sin skada.

Nu sprang han där ute... Jon. Efter 6 minuters spel slänger mittfältaren Joel Riddez upp en boll på Ricardo "Köttbullen" Costa (Han kallas så för att han är fet!) som direktskarvar till just Jon. Inget misstag. Bollen slås in och ÖSK leder. Ljublet går inte att ta miste på och alla ropar glädjerop till Jon. Fotbollen är skön i dessa lägen, när ens lag har gjort mål.
Då mår man toppen...
Speakern skriker ut Jons namn med en överexalterad stämma. Nästan lite läskigt exalterad. Kan Jon vara våran räddare i nöden?

Men bara 1 eller kanske 3 minuter senare kvitterar Ljungskile. Fan. Alla är tysta och lite irriterade. Så där som det brukar vara när motstånadarna gör mål. Speakern har inte alls samma stämma när han annonserar att Ljungskiles Vad-han-nu-heter har gjort mål. Inte alls like överexalterad som när Jon nyss gjorde mål.
Det förstår jag.
Det gillar jag.

Matchen är jämn och väldigt viktig att den vinns. Någonstans i mitten av andra halvlek slår Jon Lundblad in bollen i mål. 2-1. Alla ljublar. Speakern är överexalterad igen. Man hör knappt vad han säger och publiken - däribland jag - skriker ut Jons namn.
Matchen tar slut ca: 20 minuter efter målet.
Alla är glada.
Äntligen vinner ÖSK igen. Då fanns hoppet. Och Jon. Vilken lirare. 3 mål på 2 matcher. Detta var super bra.
Det var en kul fotbollsmatch som jag minns.
En fotbollsmatch jag vill se igen. För den glädjen som både Jon, speakern och publiken visade var otrolig. Jag längtar till sommaren. Till fotbollsässongen. Till Superettan. Till Behrn Arena (Som vi säger nu). Till en fotbollsmatch med ÖSK.
Jag kan för övrigt meddela att Jon gjorde totalt 11 mål på 18 matcher förra året. Han såldes efter sässongen till ett franskt lag tror jag... Vem som ska fylla hans tomrum vet jag inte. Jag vet bara att ÖSK ska kämpa sig upp igen.
Till Allsvenskan.
För det räkte inte,. ÖSK slutade fyra. Under kvalplatsen och vi var besvikan alla var besvikna. Nog sagt om det. Men de där matcherna som Jon gjorde oss glada var värda alla kronor man la ut på ÖSK.
Snälla, ge mig en sässong full av sådana där matcher. Det skulle uppskattas.
Mycket.
Varför jag ens skriver om detta kan verka konstigt. Jag vet. Men va fan. Jag var tvungen. Jag längtar tills ÖSK ska spela sig tillbaka till Allsvenskan. Att få uppleva det där som jag fick uppleva i sommras. Det är så sällan man upplever sådana matcher. Ta tillvara på dem!
Jag vill ha sommar nu!

//Fredrik

Ps. Detta kan vara ett av mina mest ointressanta inlägg ur en läsares synvinkel, någonsin... Ds.

En krönika om bussmänniskor av en bussmänniska!

 Bussmänniskor.
 Alla dessa människor som faktiskt utsätter sig för att åka buss. Alla vet att ingen trivs på en buss. Bussresan är bara en sak som man sitter av.
 Bussen är jobbig. Bara en massa människor som irriterar oss - dig och mig, vi som åker buss - på ett eller annat sätt.
 Snoriga ungar som oftast inte sitter still. Högstadieelever som sitter på det innersta sätet men har fötterna på det yttersta. Pensionärer som sitter på det yttersta och har ett tomt - samt oanvänt - säte innanför sig eftersom att de blockerar det med sig själva och vägrar att flytta på sig.
 Sen har vi de som är vuxna.
 De som inte kan eller vill skaffa sig ett körkort eller bil. Även de som en gång haft ett körkort och skrattat åt alla bussresenärer, men dessvärre kört ”lite” för fort så att det snabbt blev indraget av farbror polisen. Och nu åker buss själva.
 De vuxna.
 De sitter så klart innerst.
 Men.
 De lägger deras väska/ryggsäck ytterst. De väntar ända tills det absolut måste ta bort den för att ge plats åt en ny tillkommen resenär.
 De är ju vuxna, tillslut måste akta på sig.
 Även om de önskar att ingen ska sätta sig bredvid dem och att de är en pensionär, högstadieelev eller snorig unge som ingen kan eller vill sitta vid.
 Dessa är typiska bussmänniskor.
 Jag är en av dem.
 Jag räknar mig till den vuxna skaran.
 Så är jag på bussen. Jag sitter där och väntar med att akta min väska tills det absolut behövs. 
 Människor vill sitta själva. Slippa en - förmodligen trevlig - främling som vi tror ska lukta illa, smitta oss med förkylning eller vara allmänt besvärlig.
 Det syns.
 När en buss fylls på. Då fylls varje sätes par med en människa. När alla två sitssäten har en person som ockuperat dem, då fylls de på med en till. Det är då som alla människor tar till sina metoder, medvetna om dem eller inte.        
 Alla vill att människan som nyss klev på inte ska sätta sig bredvid just dem. Det ligger i en bussmänniskas natur att tänka så. Det är jobbigt att sitta innerst. En främling som blockerar vägen.
 Somliga har med sig böcker eller lyssnar på musik för att kunna filtrera bort allt runt omkring sig själv.
 Det är smart. Det gör ibland jag.
 Men det är ändå jobbigt att ha en på sin yttersida.
 Alla vet att det blir extra jobbigt att gå av då. Om en annan människa sätter sig ytterst, vet man att man måste markera att man ska av. Annars så kanske inte den som sitter ytters reser på sig. Självklart hoppas man att de ska gå av före en själv.
 Då slipper man det jobbiga.
 Markeringsgrejen.
 Oftast hjälper det att trycka på stopp knappen. Om inte en annan ”jävel” har vart före en och pillat på den röda knappen.
 Då börjar man markera med att ta på sig handskar eller kanske lyfta på väskan. Detta fungerar oftast.
Men jag berättade om bok läsare och MP3-lyssnarna. De är extra jobbiga. För det är en stor chans att de inte märker ens försök att markera sin avstigning.
 Då måste man, som alla vill undvika, be dem att akta sig. Detta är bra med bok läsare. De märker på en gång och aktar sig. Men MP3-lyssnare måste man peta på och göra dem uppmärksamma.
 Detta är jobbigt.
 Men det är en bussmänniskas vardag.
 Detta är vad en bussmänniska har i huvudet under sin bussfärd. Nästan varje..
 Sen ska bara tillägga att allt som ny nyss har läst bara är tankar och indicier. Behöver inte alls stämma. Men någon sanning ligger de nog bakom allt. Det skulle jag i alla fall tro.
 Det är upp till er om ni vill tro på det eller ej.
 Ni som åker buss.
 Även ni som kör bil och skrattar åt oss som måste uthärda bussens alla
jobbiga saker.
 Försening.
 Platsbrist.
 Eller andra…
 … bussmänniskor.
 Men in the end, you got to love them... in one way or an other så att säga...

//Fredrik 

Han kan få mig att börja gråta, visst är jag patetisk, det har jag alltid vart...

Hur kan en person jag aldrig har träffat ha en sådan stark effekt på mig? Hans låt ”Better Days” spelas i dvd-spelaren som jag använder som cd-spelare. Mest på grund av det bättre ljudet, med tanke på att det är surroundsound inkopplat till den. Detta gör att musik blir otroligt mycket mer påtaglig och på sätt mäktigare.
Han som sjunger är en av de få som kan få mig att gå från skratt till tårar på en handvändning och vice versa. Denna man som jag tycker är otroligt bra. Han är ”en folkets man”, det är i alla fall vad de i USA säger. Hans texter och melodier är otroliga. Han får alltid en sådan kraft och mening med dem. Meningsfulla och faktiskt riktigt vackra låtar som ”American Skin (41 Shots)” och ”Land of hope and dreams” kan få mig att gråta, visst är jag patetisk, det har jag alltid vart. Låtar som ”Dancing in the Dark” och ”Glory Days” kan få mig att skratta och skina av glädje, även detta visar hur pass påverkad jag blir av hans sånger. Denna lätt skrovliga röst men som ändå har en klarhet som ingen annan har. Jag ryser när han kommer till refrängen på ”Better Days”… ”These are better days, baby. It’s better days shining through. These are better days, baby, better days with a girl like you”. Han får ett otroligt tryck på orden i den här refrängen. Det får han på alla refränger, det känns i alla fall som det. The Boss. Det är vad han kallas. För visst är han The Boss. Han är och kommer alltid att förbli The Boss i mina ögon.

Just nu spelas ”Streets of Philadelphia” i bakgrunden, denna Oscars-belönade sång. Den skrevs till filmen Philadelphia. Låten är lugn, den är bra och framförallt berörs man av sången. Har man sett filmen Philadelphia så vet man varför… jag låter resten vara osagt. Han är lika bra på att framföra en lugn låt som ”Streets of Philadelphia” som att köra en med mer tryck, power och rock i sig, så som ”Murder Incorporated” Jag gillar detta. Att hans låtar varierar så mycket mellan varandra, från lugn till fartfylld och slagkraftig. Det är bra, det är som livet, man går mellan olika faser. För mig har han betytt mycket. Hans låtar har vart med mig i så väl jobbiga som lätta tider. Det känns tryggt. Det känns bra. Det känns skönt att veta att han finns där. Att hans musik hjälper. Alla har vi någon artist vars musik vi gillar mer än allt annat. En artist som vi lyssnar på när vi är extra glada eller ledsna. Han är i alla fall min artist. Han är The Boss.
Han är Bruce Springsteen…

//Fredrik

Promenader - Sveriges nya svarta!

Som ni kanske vet så har jag vart ute och gått en del. Det är väldigt skönt att gå promenader. Låt mig bara först få förklara. Det är skillnad på att promenera och på att power-walk:a. Power-walk:a är ett jävla skämt! Det gör bara alla (som vill vara) hurtiga människor. De som tror att de är bäst, men i själva verket så gör de fel. De Power-walk:ar inte, de tror att de gör det, men de går igentligen bara en vanlig promenad. Lite som hela den här stavgångs grejen. Ingen fattar att de måste ta stavtag och verkligea kliv. Inte trippa med stavarna. Inte dra dem efter sig. Det är bara sorgligt. Kom ihåg det. Ska man gå, så ska man promenera. Det är "the real deal"! Även om det är väldigt penssionärs-aktigt. Men vem bryr sig? Inte jag. Jag promenerar hur mycket jag vill. Idag ville jag inte gå. Även om suget finns där. Men det var skönt att ta en promenadfri dag. Förmodligen nödvändigt. Annars så är jag snart helt fast. Snart en addict. Man vill ju inte att man ska behöva åka in på rehab. Bara för ett att man promenerar för mycket. Därför tar jag en paus. Men visst saknar man den. Promenaden alltså. Den har ju lagt sig som en av alla mina rutiner. En väldigt trevlig rutin. Frågan är ju om jag kommer kunna ta promenadfria dagar i framtiden. Nu är det ju enkelt. Nu är jag ju bara i det inledande stadiet. Men sen! Sen, när jag har vaggats in i promenadernas förlovade land. Kommer jag kunna ta en promenadfri dag då? Tveksamt. Är det så att promenaderna är beroendeframkallande? Kanske. Eller vem försöker jag lura? Klart det är beroendeframkallande! Promenaderna sprider sig över Sverige. Fler promenerar. Promenader är bra. Läkare ordinerar ju en halvtimme per dag och person. Då måste det ju vara bra. Jag litar blindt på läkare. Sån är jag. Jag litar på läkare. Likaså poliser. Likaså brandmän. Ni fattar.

Jag promenerar för att samla tankarna och röra på mig. Men det finns ju dåliga sidor. Om man promenerar för mycket så kanske man bortprioriterar annat. Så som TV. Då skulle ju TV:n dö ut. Okej. Kanske inte. Jag ger mig. Fler behöver promenera. Men jag väljer att ändå ta mig en välbehövd promenadfri dag. Man kan ju gå sönder sig. Det är inte bra. Detta känns lite som bloggande. Helt plötsligt skulle alla blogga. Tills de bloggar sönder sig. De bloggar för mycket. Men det var ju inte deras fel, det var ju faktiskt inte det. De blev ju beroende av bloggen. Jag har vart beroende av bloggen (jag vill helst inte tala om det). Men jag har hittat balansen (fan vad jag låter som den där Scan-reklamen). Kan man hitta en promenadbalans. Det är nog tveksamt. Jag får nog inse att jag inte kommer kunna ha promenadfria dagar. Jag kommer gå sönder mig. Alla kommer gå sönder sig. Vi får helt enkelt inse det faktum som många redan gjort. Promenader är Sveriges nya svarta! Lite som bloggande var för ett år sedan.

Kommer promenademänniskorna tröttna efter ett tag? Förmodligen. Men tills dess så går vi. Spelar ingen roll. Nu i början så bedömmer vi nog efter väder och vind om vi ska ta en promenad. Men sen. Då man är fast. Då man är en promeand-addict. Då skiter man i vad det är för väder. Då går man ut klockan 16:00. För att det ligger i ens rutiner. Man måste ut och gå för att må bra. hmm.. kanske ska uppfinna ett "Nicorette-plåster" för alla som blir promenadberoende. Vilken grej. Jag kan ju bli rik. Men jag är nog vid det laget så fast i promenaderna att jag inte har en tanke på att uppfinna något som är anti-promenad. Som sagt. Vi, du och jag får inse faktum. Sverige kommer inom en snar framtid gå sönder sig. Alltså gå så mycket så att de blir ett beroende. Till slut så kommer de inte gå, för att de njuter av det. De går bara för att gå. Men va fan. Jag bryr mig inte. Det är förjävla skönt att gå. Så jag ska gå. Men inte idag. För idag har jag en promenadfri dag. En sådan dag som man bara har i början av sin promenadkarriär. En sådan dag som man inte kommer tillåta sig när man är fast. När man är en promenad-addict. Fan. Jag känner redan suget av att gå. Det märks att jag inte gick idag. Är detta något som jag kanske borde söka hjälp för?! Nä. Jag får helt enkelt inse att jag borde sökt hjälp för detta, sen. Då jag redan är fast. Då jag är en promenad-addict. Som sagt. Promenader är Sveriges nya svarta och vi kan inte göra något åt det.

//Fredrik

Wikingsson och Hammar visar vägen in i framtidens TV!

"NOTE: Detta var alltså mitt Expressen-bidrag som aldrig kom fram... Läs mer om det här!"

Svensk TV måste bli bättre! Några har redan tagit initiativet, nu uppmanar jag fler att hänga på. Året då förändringens gnista först sprakade till var 2002 då svensk TV gick på sparlåga… Men så ryckte det lite i TV4 (nej det är inte TV4 som är gnistan), som tog en chansning, de slängde ut ett program som hette Ursäkta röran (Vi bygger om). Detta var första gången Fredrik och Filip (dessa herrar är gnistan, de får dela på den) visade sig tillsammans på tv, för Filip var det dessutom debut. Fredrik hade däremot lite mer erfarenhet och gjort en minst sagt medioker insats i TV4-programmet Vinnare, som då var ett av Sveriges ledande travprogram (som om någon bryr sig?). Ursäkta röran (Vi bygger om) blev snabbt ett fall för den dåvarande Granskningsnämnden. Detta var för övrigt inte alls befogat enligt mig. Killarna hann inte göra mer än fyra - otroligt humoristiska och geniala - avsnitt innan TV4 lade ner programmet efter påtryckningar från samhället, ett samhälle som jag tror för övrigt inte riktigt var redo för Fredrik och Filip…
 Killarna var 2003 tillbaka i Kanal 5. Nu hade de förmodligen vart inne och tjatat hos Kanal 5:s programansvariga - Johan Westman - för att få Kanal 5 att nappa på deras nya idé, den som jag anser har revolutionerat svensk TV för all framtid. Succén som jag yrar om är självfallet High Chaparall. Programmet där killarna med sin egen stil intervjuade amerikanska kändisar på ett väldigt privat och alldagligt sätt. Detta är nog det bästa programmet genom tiderna. Det finns ett enkelt svar på frågan om deras framgång, de är sig själva. Detta uppskattas hos den nya genrationens tv tittare (där jag självfallet ingår), detta har F&F fattat, detta är något som de just nu – med största sannolikhet - har ensamrätt på. 
 Nu är svensk TV lika seg och tråkig som koda. Koda är inte roligt. Kanske om man är fem år och aldrig sett koda förut.  Men annars så är det rätt så trist.
 Jag vet att Fredrik och Filip bara har börjat sina – förhoppningsvis - långa och fantastiska karriärer inom den mediala världen. Att deras koncept fungerar har de visat om och om igen. De har bland annat visat det i deras verkliga succéprogram Grattis Världen och High Chaparall. Hammar och Wikingsson är i rullning, mot ny TV som jag kan se den. Frågan är nu om de resterande ”TV-folket” (Ni vet, Adam Alsing, Robert Aschberg och de där nördarna på SVT (Anders och Måns), med Hasse Aro i spetsen och en hel drös med andra mediala personligheter i släptåg bakom) vill hänga på eller om de stannar kvar i stenåldern? Vem vet, kanske är det bara Fredrik och Filip - med deras personligheter - som gör succé med den här stilen. Skulle det vara så, hoppas jag att de stannar i Tv-rutan väldigt, väldigt länge! För skönare programledare och stil inom det mediala medlet TV har nog inte skådats på mycket länge. Om fler följer dessa pionjärer, så kanske svensk TV kan gå från koda till tja, hallonsaft!

//Fredrik

Vad hände med Chevy? Det är dags att skylla på Pitt!

Alltså, varför är då så många skit filmer nu för tiden? Ingen bra humor.. ingenting. Det finns bara några filmer som jag tycker är riktigt bra, detsamma gäller skådespelare. Det har ju blivigt så uselt, varför kan det inte vara som innan jag blev född, alltså som filmerna var då, inte att jag ska bli ofödd (eh? ofödd?).

En av de bästa är ju den gamla filmen som rullade på biodukarna år 1985 (förmodligen världens hitills bästa år och jag var inte ens född! fan), ni vet den med
Chevy Chase, rullen som hette Fletch. Den sköna snuten som undersökte brott på sitt eget sätt (det var väldigt mycket polisfilmer på den tiden). Tiden då Chevy faktisk var en av de stora, nu är han nästan bortglömd, hans senaste film var liksom "Ellie Parker" (lugn, jag vet fan inte heller vad det är för film!). Lite synd, Chevy var ju ett geni, speciellt i "Fletch". Som när han alltid utgav sig för att vara någon annan och hamnade i svåra sittuationer, som den här:

(Fletch har ingen aning om vem "Ed" är, han spelar att han känner honom)

Dr. Joseph Dolan: You know, it's a shame about Ed.
Fletch: Oh, it was. Yeah, it was really a shame. To go so suddenly like that.
Dr. Joseph Dolan: He was dying for years.
Fletch: Sure, but... the end was very... very sudden.
Dr. Joseph Dolan: He was in intensive care for eight weeks.
Fletch: Yeah, but I mean the very end, when he actually died. That was extremely sudden.

Men jag antar att detta är sådant där skämt som man se filmen för att tycka att det är kul. Men jag kan ju i alla fall intyga att det är as kul i filmen, bara så att ni vet!

Nu så är det tydligen skådespelare som Brad Pitt som gäller, men ärligt, vem fan bryr sig om hans karriär? Så bra är han som inte! Nä, jag ska nog starta en kampanj som kommer ha fäljande budskap: "Chevy, for president"! (Eh, okej, kanske lite överdrivet, men han är bra). Jag tycker i alla fall att Mr Pitt är överreklamerad (oh, fancy language, now is it?!). Jag vill att dagens filmer ska vara mer, 1985, mer Chvey, om ni fattar vad jag menar.

Kom igen, ut med Mr Pitt och in med Mr Chase! Eller är jag den enda som vill tillbaka, till livet, "ni" (Alla ni som var födda innan 1985) levde igen, 1985? (Ehh? Det där lät väldigt Isaksson:skt, eller?). Kanske är det bara jag som upskattar Chevy Chase, då får jag ta det. Men jag hoppas att det finns någon mer som håller med att han var fan genial på sin tid, vilket inte nödvändigtvis innebär att han är det idag, men va fan, vi lever alla på minnen! (Eller som i mitt fall, minnen från då Kanal 5 sedavanligt varje år sänder hans filmer mitt i natten). Minnen som minnen, utan dem skulle vi inte kalra oss, så är det bara!

Jag skyller Chevy Chase´s fall på Brad Pitt, det känns som att i år kommer man kunna skylla allt på han, faktiskt. Lite som att alla skyllde allt på Laila Freivalds förra året.

//Fredrik






Sverige är sjukt, dags att göra någonting åt det!

"NOTE: Detta är krönikan som skulle vart mitt bidrag till Expressen, men eftersom att jag är så dålig på att läsa regler, så såg jag nu i efterhand att min krönika innhåller för mycket tecken, så jag försökte skära ner den, men kom fram till att det bara förstörde den, så jag skriver en ny till Expressen tävlingen och här får ni istället läsa min lite för långa krönika.!"

Något är sjukt i dagens samhälle, mycket sjukt.
Så som samhället ser ut idag, så kan man inte nog efterlysa civilkurage. Vi lever i ett samhälle, där det förekommer misshandel, rån och sexuella övergrepp. När inte polisen räcker till, mest på grund av nedskärningar och strama budgetar, så behövs det vardagshjältar som rycker in!

Jag slår på datorn, går in på Internet och klickar mig till Expressen, där finns en artikel som gör mig både imponerad och upprörd. I artikel så kan man läsa om en person som nyligen enligt mig blev en vardagshjälte och som jag vill ge en hedersmedalj åt (bland många andra), det är en busschaufför i Jönköping, Nikolai Jungsin, som ingrep och kanske räddade livet på en ung grabb. Enligt artikeln, så var det tre unga grabbar som stod och slog mot en tjej och en kille utanför bussen som Nikolai körde. Killen ramlade och grabbarna började sparka mot hans huvud. Nikolai ropade att de skulle sluta, men när han inte fick något gehör, så ingrep han. I och med detta så kan han ha räddat den unga killen från ett liv med hjärnskador, eller ännu värre inget liv alls för det hade mycket väl kunnat leda till att killen skulle ha avlidit.

Det är stort att göra det, det är stort och borde vara en självklarhet, man ska ingripa om man ser att något inte står rätt till. Men tyvärr så finns det människor som inte anser att man ska ingripa, för enligt samma artikel så anser Nikolai Jungsins arbetsgivare, att genom sitt ingripande så lämnade Nikolai sin buss och i och med det så bröt han mot arbetsreglerna, samt att han ska ha ingripit i ett polisärende, vilket han då inte fick för sin arbetsgivare. Fan vad förbannad jag blir. Saken hör till det hela att Nikolai (som förmodligen räddade livet på den unga killen) hotas av uppsägning om han gör samma sak igen, om han visar civilkurage och räddar en person från att dö. Att han över huvudtaget varnas för sitt ingripande är helt sjukt, men det kanske är så Sverige är på väg att bli, om vi inte redan är det… ett sjukt ”mind your own business” land, lite som USA…

Det behövs fler människor som Nikolai, fler som kan visa civilkurage när samhället ser ut som det gör. Tyvärr så kan inte tjejer gå ut utan att känna sig rädda för att bli våldtagna, hur sjukt är det? Äldre människor blir misshandlade och rånade, hur sjukt är det? De som gör något åt detta, de som försöker stoppa detta (utöver Sveriges tyvärr otillräckliga poliskår) varnas, hur sjukt är inte det? Sverige är sjukt!

Jag vill tacka både poliserna som ägnar sina liv åt att försöka stoppa detta så väl som alla människor med civilkurage som vågar säga ifrån och ingripa. Jag hoppas verkligen inte att det finns människor som anser att sådana som Nikolai Jungsin inte skulle ha ryckt in, människor som hans arbetsgivare. Nä, jag vill se hårdare tag mot sådant här, mer pengar till polisen, vilket är lätt att säga och svårt att genomföra, men jag avstår gärna den försvarsmakten som Sverige har för dyra pengar, den kan ju inte ens skydda oss mot en armé med myror! Så mycket pengar som vi slänger ner i försvarets kassa är ju sjukt (mycket är sjukt...) och dumt! Öka polisens budget med de pengarna istället. Försvaret må ha som ursäkt till att vara kvar och kosta pengar, att man använder våra militära styrkor till att bevara och rädda andra länder, men borde vi inte rädda vårat eget land som äts upp inifrån av alla dessa hjärndöda människor som tyvärr i de flesta fallen har haft en dålig uppväxt och ingen uppfostran över huvudtaget först, innan vi ska ordna upp saker i andra länder? Jag anser att det största hotet mot Sverige är inte en annan nation, det är vår egen, det måste vi inse och lösa, nu!

Visst ska inte vi vanliga människor behöva utsätta oss själva för skada genom att ingripa i farliga situationer, det är ju polisens arbete. Men i vissa fall så måste man, i vissa fall så kan ett liv stå på spel, det är då man ska göra det. För jag vill, förmodligen ni likaså, att när, precis, inte OM, i dagens samhälle är det NÄR man ligger där och blir misshandlad, när polisen tyvärr inte finns i närheten, att någon ska ingripa, att någon ska visa civilkurage, att någon räddar ens liv!

Sverige är sjukt, vi måste göra vad vi kan för att få vårat land att tillfriskna, vi måste göra som Nikolai och många andra, vi måste ingripa! Vi måste visa civilkurage att göra det! Nu ska ni inte tro att jag är en enfaldig idiot som tycker att man ska ingripa i precis alla lägen, för det kan ju vara så att man verkligen inte kan ingripa, med risk för att mista livet själv. Man får ju även ha sådan självinsikt så att man ser till så att man klarar av att ingripa, att man bedömer situationen. Står det en idiot med en pistol riktad mot en annan, är det kanske inte läge att ingripa, men blir en tjej våldtagen av en kille eller vice versa och man faktiskt kan göra något så ska man ju göra det, men kom ihåg, det minsta ni kan göra, det är att ringa polisen, glöm inte det!

Fredrik




"En Starbucks coffe under morgonrusningen"

En Starbucks coffe under morgonrusningen... en helt vanlig kaffe. Eller vanlig? Nä, den är inte vanlig, den har ju ett coolt namn, med något grymt tillbehör, så som: "Mocafrappakappatappachino med en twist av lemon" Det är ju sådana som folk köper sig en i morgonrusningen. Alltså inte i Sverige, fast vi dricker mest kaffe i världen sett till vår befolkningsmängd. Men ändå så har inte vi sådana häftiga kaffesorter, med sådana där coola namn. För det är USA som har det, speciellt New York, där har alla en sådan på morgonen, en kaffe där... speciellt en sådan där med coolt namn som kostar typ 2,50 bucks... Alla coola, viktiga och heta människor i NY börjar dagen med sådana, alla! Annars så är man ingen, kommer en person springande med en portfölj, Starbucks-kaffe och pratar med någon i en öronsnäcka.. då vet man att han i den sekunden tjänar pengar... eller kanske förlorar, det är det som är så spännande, med New Yrok, för man vet inte riktigt, kanske så lever han den amerikanska drömmen, eller så gör han det inte.

Att vara en Starbuckscoffe drickande affärsman i New York är status, för då har man lyckats. att lyckas är otroligt viktigt i en stad som New York, annars så klarar man sig inte länge, den äter upp dig, denna vackra och underbara stad. Att vara där, i New York, är som att vara i universums mittpunkt... Jag är inte där, jag har inte vart där. Men. Jag kommer vara där snart, inom en snar framtid. då kommer jag att ta mig ut i morgonrusningen, på väg till ett skönt jobb, med en Starbucks-kaffe i ena handen. En Starbuckscoffe... på morgonen... varje morgon... Vilket kan vara lite konstigt, med tanke på att jag inte gillar kaffe. Men vem vill inte vara en sådan där Starbucks coffee drickande invånare i New York, speciellt när de har så där coola namn, namn som: "Mocafrappakappatappachino med en twist av lemon" En starbucks coffe under morgonrusningen.

//Fredrik

"Svensk fotboll förstörs, av våra egna, av Lagrell och Co!"

Nu har SvFF tappat all heder! Att de över huvud taget föreslår att man ska skriva om reglerna så att IFK Göteborg och Elfsborg inte flyttas ned till Superettan om de fälls för skattebrott är ju helt otroligt dumt! Att som SvFF försöka rädda kvar klubbar i Allsvenskan, svenska fotbollsfinrum är inte bra. Dels för att det kallas favorisering, samt att det är som att tillåta klubbar begå ekonomisk dopning! Vad hände med ”fair play”? Gäller inte det så väl på planen som utanför? Att IFK Göteborg och Elfsborg ska ned en division är ju självklart, om de fälls det vill säga.


Fotbollsförbundet har som argument att de inte kommer fällas förens efter många år, efter alla överklagningar m.m. Men att säga så är ju helt sjukt! Då tillåter alltså SvFF svenska elitlag för ekonomisk dopning! Detta påverkar spelet i allra högsta grad. Om dessa klubbar kan köpa bättre spelare tack vare deras skattefusk så påverkar ju det deras spel, påverkar det spelet så påverkar det resultat, påverkar det resultat så påverkar det svensk fotboll. Det är det som Lagrell gillar, att svensk fotboll blir bättre tack vare skattefusk. För om Sverige får fler stora och bra klubbar som kan konkurrera ute i Europa så kommer ju Sverige få en mycket högre status. Det är därför Lagrell inte vill att lagen ska kunna flyttas ned. Även om det är så att de inte kommer flyttas ned förens flera år efter det att det fällts så måste man ände slänga ut dem, klubben ska ta ansvar, det spelar ingen roll vem som var ansvarig, som klubb ska man ta ansvaret.


Hade det vart så att desa fusk inte påverkade spelet så tycker jag att klubbarna inte borde flyttas ned, men nu påverkar det ju som sagt även spelet. Det som gör mig irriterad är att Lagrell tillåter det, han vill ju till och med hjälpa klubbarna att stanna kvar i Allsvenskan! Innan årets säsong så tvångsnedflyttades Örebro SK på grund av att de låg back 500.000 kronor. Detta missöde påverkade inte Örebros spel, inte rent sportsligt så att säga. Men de flyttades ändå ner, hade Örebro bara fått en vecka till på sig innan beslutet fattades så hade man haft en positiv ekonomi igen. Då kommer min fråga, en fråga som jag har tänkt på länge. Vad är värst, vilket av följande alternativ ska man tvångsnedflytta, ni får bara flytta ner ett av dem!


  1. Ett lag som har hamnat i en ekonomisk kris, de ligger back ca: 500 000 kronor. Klubben kan få fram pengarna men beslutet om att de ska tvångsnedflyttas kommer ca: en vecka förtidigt för att de ska få fram pengarna. Denna ekonomiska kris har inte påverkat spelet, alltså inte det sportsliga. Laget har spelat bra och hamnar i mitten av Allsvenskan. Vi kan kalla laget Örebro SK! SvFF ser ingen anledning för att hålla kvar klubben i Allsvenskan, de har begråt ett ekonomiskt misstag!

  1. Ett lag fifflar med skatterna, på så sätt så tjänar de pengar. Dessa pengar går åt till att köpa bra spelare, dessa spelare får spela. Laget hamnar högt uppe i Allsvenskan, mycket tack vare dessa spelare som klubben har köpt in för svarta pengar. Nu vill SvFF rädda kvar den här klubben, eftersom att den är bra för svensk fotboll, trots att den har brutit mot reglerna, och begått skattebrott! Vi kan kalla laget för IFK Göteborg!

Nå? Nu är det mycket möjligt att båda borde tvångsnedflyttas, men om Alternativ 1 tvångsnedflyttas och inte Alternativ 2 så är det fel! Att dessutom SvFF anser att Alternativ 2 är lindrigare och vill dessutom rädda laget kvar är för jävligt! För i min mening så är Alternativ 2 mycket värre än Alternativ 1!


Nu står det klart att SvFF med Lars-Åke Lagrell i spetsen anser att IFK Göteborg är mer värd än ett tråkigt mittenlag som Örebro SK, visst det må vara så att IFK gynnar svensk fotboll mer, men ska det verkligen vara så att man förlorar allt som svensk fotboll står för, enbart för att rädda ett lag kvar? För mig var svensk fotboll: Rent, sportsligt, rättvisst och framför allt ärligt. Om SvFF får som de vill, alltså regelverket omskrivet så att IFK och Elfsborg bara behöver böta och slipper att åka ner till Superettan så kommer svensk fotboll i mina ögon stå för: Falskhet, favorisering, oärlighet och framför allt så kommer svensk fotboll vara ett stor jävla skämt, där Lars-Åke och de andra på SvFF för diktatur! De vill offra allt för att få fram de bästa, men att det ska vara ärligt spelar ingen roll, SvFF håller på att göra Allsvenskan, fotbollens finrum till en håla där bara de som är oärliga och starkast kan spela, inte de lag som kämpar och är ärliga! Kommer vi att kunna kalla Allsvenskan för finrum i framtiden? Om ändringen i regelverket går igenom så är tyvärr svaret nej… Svensk fotboll förstörs, av våra egna, av Lagrell och Co!


//Fredrik


Fotnot: SvFF = Svenskafotbollsförbundet


”Agnes, du förgyllde den annars trista fredagskvällen, all on your own!”

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja skriva, en del av mig vill hoppa på spåret som skriver massor och massor om Agnes, en annan del vill hoppa på spåret om att jag ska skriva mer om Idol som program… Jag tänker nog ta båda spåren, jag får helt enkelt dela på mig, åka med och se vart de tar mig. Lite ”På spåret känsla” över det hela, där tyckte jag att jag var rolig, men så kan det vara.


Agnes Carlsson, 17-åringen från Vänersborg, där för övrigt Fredrik Wikingsson är ifrån, tog hem Idol 2005 igår kväll. Jag visst länge inte vem jag ville skulle vinna, jag lät finalen avgöra, så där satt jag igår och njöt av artister som framförde fina och stundtals magiska låtar. Sebastian rivstartade med en helt fucking amazing version av Bruce Springsteen ”Born to Run”, där han showade runt på scen med en touch av gay. I det ögonblicket så trodde jag att Agnes skulle få det svårt, mycket svårt, speciellt när hennes röst var lite off shape. Men där kommer hon, går in på scen och äger sönder den! Jag fick värsta glädjeruset av hennes framförande av låten ”This is it”, jag var paff efter åt. Den var bara så grymt bra, den låg helt klart i fas med Sebastians ”Born to Run”, om inte lite högre. Jag satt där i soffan och tänkte ”Fan, vilken hög ribba de har lagt nu!” Men jag visste ju att ”tittarlåtarna” inte skulle framhäva vare sig Agnes eller Sebastian som artister. Så jag sänkte snabbt mina förväntningar. Sebastian gjorde ”Life on Mars”, den var inte bra, den var inte als bra framförd. Men juryn gillade den, jag vet inte vad de hade fått i sig, eller vad fan de lyssnade på, för den var inte bra. Kanske satt alla och lyssnade på originalet i en iPod som de sedan glömde stänga av när Sebbe framförde sin version? Den var inte mer än OK. Sedan så gjorde Agnes, trots sin röst som inte var i form, en bra tolkning av ”My Everything” Den var otroligt bra, för att inte framhäva hennes fulla potential. Agnes kunde inte trycka ifrån med rösten, men vem brydde sig? Hon var ju helt klockren på allt det andra, hon ägde ju scenen och alla visste att den var bättre än Sebbes ”Life on Mars”, Agnes började så smått bestiga sin tron…


Nu kommer den delen som jag anser var avgörande. Här kommer Sebastian ut, han måste ge allt, han ligger redan efter, så han tar ton på vinnarlåten ”Right here, right now”. Det börjar ju jätte bra och jag gillar verkligen låten, men sedan så tappar låten allt. Den var inte alls bra. Han var bra, men om inte låten är bra så får man svårt att se det som han gör bra, detta kanske inte fjortisarna eller alla dessa Idol-fans där ute såg. Att han var bra, men han framstod som sämre på grund av en sämre version av låten. Jag gav Sebbe en fyra. Detta berodde mest på att han gjorde det så bra rent artist mässigt. Nu kommer vi till den delen som nästan, men bara nästan fick mig att börja gråta. Nu låg allt i Agnes händer, gjorde hon en bra låt nu, så skulle hon vinna. Agnes kommer ut och gör en helt jävla incredable version av ”Right here, right now”. Hon verkligen piskar upp Sebastian så det skriker om det! Hon gör en så stark power ballad att jag nästan började gråta, så bra var den. Jag fick gåshud, jag kände direkt, ”här har vi Sveriges nya stjärna, om inte hon vinner så flyttar jag”. Hon sjöng på ett sådant sätt att jag inte hörde att hennes röst var out of shape… hon sjung med ett sådant självförtroende att jag blev helt paff. Detta var Agnes bästa låt i Idol och hon gör den när det behövs som mest, när hon verkligen behövde ge allt. Agnes var som en pånyttfödd Celine Dion när hon stod där! Agnes var bättre än Celine Dion! ”Agnes, du förgyllde den annars trista fredagskvällen, all on your own!” Jag njöt varje sekund av låten!

Att hon sedan vann kom inte som någon chock för mig, så mycket kan jag ju säga. När hon skulle framföra låten igen så grät hon nästan, vilket är fullt förståligt, hon tappade ju lite där, men hon reder upp det och kommer tillbaka med stor bravur, Agnes är en artist, Agnes är en Idol, Agnes är en stjärna!

Tack Idol 2005, tack Sebastian men framförallt, tack Agnes Carlsson, 17 som gav svenska folket en sjuhelvetes final!

//Fredrik

Ps. Se vinnar låten! Ds.

Ps2. Tack Linda Skugge för mejlet, där hon skriver att jag är bra på att skriva... det är så jävla kul med feedback! Ds.

"Det här passet kommer gå lätt, suru!"

I dagens samhälle så lever vi en livstil där vi äter massor med dålig mat, detta är såklart inte bra. Men gott. Fast fortfarande inte bra. Så allt fler börjar gå på olika sorters träning. Idag så var jag på en träning. När jag satt på bussen, som hadde Örebro Universitet som hållplats, eftersom att träningspasset skulle vara där, så tänkte jag på tre saker. 1. Varför måste vi åka och träna, det är ju så jobbigt. 2. Finns det inte bekvämare bussar. 3. Åh, vad han bakom mig luktar illa. Den tredje kan vi kanske stryka. Men hur som helst så insåg jag hur lat jag är! Jag har ju blivit alldeles för bekväm! Jag är absolut inte tjock med mina 65 kilo, men otränad... Så jag bestämmde mig för att ge gärnet på passet. När vi kom fram så var jag regält jävla taggad. "Det här passet kommer gå lätt, suru!" sa jag till en bakom mig. Oboy, hadde jag fel?! Jobbigare har jag nog inte haft det. Detta var det värsta träningspasset jag haft. Eller i alla fall ett av de värsta.

Vi körde en massa jobbiga övningar, jag trode jag skulle sträcka mig både här och där. Mot slutet så var jag helt skakig och slut som fan. Jag kunde knappt gå! Men visst var man tolt på sig själv och nöjd som fan, jag vet inte om dett berodde på enorfinet som strömmade ut i kroppen, men skönt var det. Alltså, att träna är jobbigt som fan, men man mår ju så mycket bättre efteråt. På bussen hem så satt jag mest och sov, när jag kom fram till Järntorget för att byta buss så gick min andra buss precis! Fan! Hadde det vart den tidigare jag, alltså den innan träningspasset så hadde jag gått in och satt mig i Pressbyrån, men nej! Jag gick längs med busslinjen, så jag gick busshållsplats efter busshållsplats, tills dess att bussen kom, då klev jag på den och sov lite till. Ok, jag sov inte men vilade ögonen, samtigigt som Bruce Springsteen sjöng låtar från sitt album "The Rising" i mina öron, helt underbart.

När jag väl kom hem så hammnade jag här, framför datorn. Fan vad nöjd jag känner mig. Så nu sitter jag här och äter på ett par, tre Winegums... Ut och träna med er, hur jobbigt det än må vara att komma igång så betalar det sig senare efter all svett och tårar, i ett lyckorus! Nu ska jag inte ge något sorts intryck av att träöning är vägen till lycka, men man mår så otroligt mycket bättre nu. Fast vi vet ju alla vad som väntar... Vad som slår till imorgon när vi går upp. Sjuhelvetes träningsverk, men va fan, allt som du inte dör av stärker dig, i nästan 90% av fallen...

//Fredrik

Va fan... Halloween är bara jobbig!

Så var den här... i år igen, denna jävla Halloween... ett stort påhitt av affärerna för att få oss konsumenter att konsumera mer... haha Går vi på det? Klart som fan, i alla fall om man har en snorig liten unge som skriker efter grejerna... nu har ju inte jag några barn., men mina föräldrar har, jag var ju det där snoriga barnet (ok, kanske inte snorigt). Barn som alltid ska ha och ha... jag vill ha, mamma, säger de, jag vill ha, pappa säger de...  Men vi klarar oss nog... för så länge man kan glädja sitt barn så.. haha

Fast det jobbiga är ju inte själva köpa processen... utan det jobbiga är ju när barnen kommer och ska ha godis! Knack, knack... låter det på dörren.. eller pling, pling... det beror ju på... så öppnar man och där står utklädda ungar och säger bus eller godis... då tänker i alla fall jag: "Är det redan dags... men...  det är väl inte förens nästa vecka?"... men då är det så finurligt att man kan gå båda helgerna... en USA helg och svensk helg! Så där stod jag... hadde mitt eget godis.. som jag skulle ha när jag skulle kolla på film... men man blev ju tvungen att ger dem lite av det... Undrar vad småungarna skulle göra om man sa: BUS, tack! Förmodligen skulle de stoppa blad och växter m.m. i brevlådan... eller så skulle de kanske bara gå vidare och säga att man var en gammal surgubbe...  Men har man otur så står man där med ett hus helt inslaget i toapapper eller med sönderäggad dörr... så man vill ju inte riskera något... så man säger: "Jag ska se efter vad vi har..." Sen går de...

Senare samma kväll så skulle jag och M gå iväg och hämta pizzan som vi gladerligen beställt.. eller inte jag, för själv hadde jag en kebabtallrik.. hur som helst så möter ett gäng med "monster" på vägen hem igen... de börjar skrika bus eller godis till os omringar oss... Va fan är detta. Det var i alla fall vad jag tänkte. Vi sa då att vi inte hadde godis på oss... men de gick ändå inte iväg... utan de förföljde oss ända hem... läskiga ungar som inte uppfostrats, de hadde ju ingen jävla respekt. De följde nästan med ända in, dessutom så hadde fått min klubba (spm man får när man beställer pizza) för att de skulle gå iväg... men det bara ökade deras törstefter socker... så de gick inte, Skit.  Jobbigaungar... vï låste dörren åt vår mat moch kollade på filmen... med en viss oro, om vad fan ungarna höll på med utanför. M hadde utmanat ödet och sagt: BUS till ungarna för att få dem att gå... vi har inte hittat något bus än, men man vet ju inte.. jobbiga var de. Så in i helvete!

Jobbiga Halloween...

//Fredrik

ABBA ger oss en anledning till att ha kvar kungen!

 


Att ABBA inte dyker upp är ju ingen konstighet… i alla fall inte för dem själva. Men för oss andra som trodde att de faktiskt skulle dyka upp, blev ju besvikna, eller tja, besviken är jag ju inte, med tanke på att jag visste att de inte skulle komma. ABBA är ju en enda stor talangfull popgrupp som splittrades 1982… nu är de bara ett namn, ett namn som alla medlemmar vill glömma. Nu vill de ju bara ha sitt nya lyxliv i tankarna, för de bryr sig inte om folket som en gång älskade dem för den musiken de gjorde. ABBA har blitt ett gäng divor som anser att de står över allt och all, vilket tar ifrån dem ansvaret att visa respekt gentemot deras gamla fans… för det är ju vad det är gamla fans. Några nya ABBA fans vill de inte ha… gruppen finns inte, i alla fall inte i deras egna liv.
 

Det var ju ingen som ”fucking” förväntade sig att de skulle återförenas bara för detta… men om de får en utmärkelse för den låt som hjälpte dem att bli så stora som de en gång var och förmodligen fortfarande är, så förväntar man ju sig lite ödmjukhet. Lite respekt, den respekt som i alla fall jag blev uppfostrad med, respekten att vara tacksam när man får något… Att vara hövlig mot de som har hjälp och stöttat en. För utan Eurovision hade ABBA inte varit de som de blev… fram till 1982. Utan Eurovision hade de inte haft sina fans… Utan fansen så hade de förmodligen inte haft alla dessa pengar som gör att de kan lata sig i resten av deras liv… Nä, fy fan ABBA… hur blev ni uppfostrade egentligen? Inte som de flesta andra svenskar, med hövlighet och tacksamhet…

 

I all fall en av medlemmarna, vem som helst kunde ju vart där… det tar dem 1 timme att flyga till Köpenhamn, men det orkar ju inte våra gamla divor… Som Benny sa, alla kunde inte komma då valde även vi andra att inte komma… men… varför kom inte ni, som nu kunde komma… ”lack of respect and gratitude”...

 

Det som ABBA gjorde sänder ut signaler till Europas befolkning… att svenskarna är inte tacksamma för det som de får… svenskarna visar inte respekt… svenskarna är egotrippade och lata… så är det faktiskt… Det finns massor med människor som har sin bild av Sverige genom ABBA… genom de personer som Sverige har ute i offentligheten, runt om i världen. ABBA bär ett ansvar att representera Sverige, men inte fan tar de den uppgiften på alvar… det ger mig en stark anledning till att inte göra oss av med kungen… han tar i alla fall sitt ansvar och representerar Sverige! Heja kungen! Snälla ABBA säg up erat Svenska medborgarskap… vi Svenskar vill inte att ni ska symboliseras med Sverige… i alla fall inte längre… inte när ni beter er så som ni gör…

 

//Fredrik


Svennis, mannen mot England...

svennisEfter alla dessa artiklar om Sven-Göran Eriksson... så har jag beslutat mig för att skriva mina åsikter och tankar om England, Svennis, Engelsk press och fotbollen förståss!

Sven-Göran Eriksson, mannen från Torsby... När Svennis tog över Englands landslag så trodde han nog inte att hatet skulle bli så stort som de blitt. Engelsmännen är galna!

Huvudena rullar i England...
England... landet där fotboll är en religion! De hadde stora problem med hulliganer oich bråk, men detta lösta de med att höja priserna på biljetterna, nu hadde inte hulliganerna råd... men detta straffade även de som skötte sig, fotbollen blev så dyr att många bara har råd att gå på enda match.. om året om det vill sig illa. Detta gör folk irriterade, men vad ska de göra? de älskar sina klubbar och betalar vad som helst för att se dem... Engelsmännen vill alltid se resultat, så fort som det går lite i motvind så ska någons huvud rulla... nu är det svenskens tur!

Vems är felet?
Sven-Göran Eriksson har haft England under två stora mästerskap, VM 2002 och EM 2004, de vann inget av dem. England som var favoriter, kom inte till final, fast de var ju bara favisar hos dem själva, engelsmännen är inte så bra som de tror, deras landslag har bra spelare... men för många viljor. Svennis försöker och lyckas nästan få deras spel att fungera... men sedan så kommer en förlus (ok två) och allt faller. Det är svenskens fel skriker media! Det är svenskens fel skriker folket! Det är spelarna, säger Svennis... soch spelarna säger att det är dem själva, de gillar Svennis och hans stil. Detta ger två läger. Folket och media, samt Svennis och spelarna/laget. Förr så hadde spelarna haft folket på sin sida, men folket har överget dem och hänger på media, england skäms över att de förlorar... och en syndabock behövs, spelarna går ju inte att gå på eftersom att de är stjärnor, men Svennis är perfect, det är hans fel att vårat landslag inte lyckas. "Sack the swede" skriker de!

Svennis pallar trycket
Svennis håller ut, spelarna börjar surna till, eftersom att de inte kan spela fotboll... men folket har lackat ur totalt... Media spär på och snart har vi ett engelskt helvete... Sven-Göran har redan hotats till livet... av en annan tränare! Va fan, av sina egna. Svennis borde polis anmäla onom för olaga hot...

Sämst i världen...
Engelsk press sägs vara världens värsta och drar sig inte för att skriva vad de tycker.. "fine" götr så, men deras status är otroligt låg utomlands, i en undersökning som jag läste så tror de flesta att englands press är världens sämsta, sedan kommer tyskland... Sverige låg högt på listan, många tror att Sveriges press är ärlig och sanningsenlig samt har hör moral, vilket är sant i många fall...

Hoppas Svennis tar england till en lyckad plats i VM... alltså silvret, efter en förlust mot Sverige... Även om detta skulle få folk att skylla på Svennis ännu mer... för att han var svensk... då blir det EM 2004 all over agtain, "Det var uppgjort"... Hoppas Svennis slutar som tränare i England och väljer ett klubblag istället...

//Fredrik

Fettet invaderar!

Stackars överviktiga människor! Såg igår på en grej på tv3... där en kvinna "vblev" tjock bara för att ta reda på hur det var, hon sa att det var hemskt! Idag så visar Kanal5 Biggest Loser... en serie där ett gäng "knubbisar" hets bantas så deras phsyke knäcks när det går åt helvete. Jag har konstaterat att den svenska tränarens metioder bygger för mycket muskler... de bränner fett, men de bygger även upp massor med muskler, detta leder till att de inte gör som Norrmännen, alltså tappar mycket i vikt... de stannar och "losar" lite grann varje gång. Vi får se hur det går med hets bantningen, själv tycker jag att "Tjockholmen" hadde ett mer humant upplägg, dessutom var det underhållande.

Att vara överviktig kan inte vara lätt, man ser och känner att man har en hälsa som inte är på topp, men ändå så dras fettet ner i magen och ut runt omkring det hårt påfrestade skelletet... det blir sämre hälsa och mer tyngd! Själv så försker jag röra på mig, väldigt ofta.. nej jag är inte övervikyig... jag väger ca: 67 kg...  men allt man ser påverkar en, jag vill ju inte uttittad på Macedonkan... det vill väll ingen bli? Hoppas alla dessa människor finner det som fattas och lever som de själva vill, verkligen vill!

Sverige växer... i tyngd, vi blir allt mer som USA... så sluta slöa och ge er ut på en jogg eller två! NU!

//Fredrik


Larsson, rakt in i Sveriges alla hjärtan

LarssonHenrik Larsson... mannen som kom tillbaka, twice! Efter två knäskador så har Henke ändå lyckats komma tillbaka, det är helt otroligt. han är i perfekt form, även om han inte har sin spets kvar... ni vet den spets som slog in bollarna i alla lägen! Larsson får ca: 20 minuters speltid per match i Barca, räcker det för spel i VM? Kanske, titta på Teddy "Sveriges bästa back" Lucic... han hadde lite speltid i nästan 1 år, men blev ändå bättre under den tiden. Ska Larsson spela i landslaget, nu när han har så lite tid? Experterna: Nej, släpp fram yngre! Lagerbäck: Klart han ska spela, Henke är fortfarande vikmig! Svenska folket: Henke ska spela så är det bara!

Varför får Henke ett sådant stort stöd från de som betyder mest, Lagerbäck och folket?
Henke är alltid Henke... frågar man personer som inte är så insatta i fotboll, vem deras favospelare är, så får man svaret:; "Henrik Larsson" Som sagt, Larsson är Larsson, han kommer aldrig lämmna våra svenska hjärtan, så är det bara! Inte Lagerbäcks heller för den delen. Larsson ska spela, han ska spela så är det bara! Han jobbar så mycket "osynligt" Det är vad jag älskar med honom, det och hans otroligt bra inställning till fotbollen, samt hans uppförande på planen. Bättre fotbollsspelare finns inte, Henke är Henke!

Kommer Henke få spela i Barcelona?
Japp, han har de kunskaper som behövs, snart inser Reijkart att Henke behövs på planen, han bidrar med så otroligt mycket mer där än att sitta som bänkvärmare, det är inget jobb för en hjälte, en hjälte som heter Henrik Larsson!

//Fredrik


Ljuva 80-tal... som man knappt fick uppleva!

Fick nyss frågan, vilket årtionde jag skulle vilja uppleva igen eller för första gången? Efter lång eftertänksamhet så kom jag fram till att jag vill återuppleva hela 80-talet. Det glada 80-talet, dels för att jag föddes under 80-talet, men jag har typ inga minnen av det.

Tänk er tillbaka till 80-talet.... Vilken klädstil man hadde, inte jag utan ni som verklig upplevde 80-talet. Musse Pigg-tröjor (snygga?), Sneakers, vilken hit! Alla jeansvästar med påstrukna patches... Alla dessa axelvaddar som var så inne (Kläderna är väl det som man kan välja bort, eller? Även om en del plagg var "häftiga"

Musiken regerades av Brian Adams, U2 och Bruce Springsteen m.m. De svenska bandet var ju, Europe, Mauro Scocco slog ju igenom regält med "Sara" (Hette den väl)... Musiken var det fart på, den var ju riktigt bra, "Wake me up befor you Go-Go!" var ju en hit! Även ABBA kunde ju göra låtar, eller vad säger ni?

Den klassiska Rubikskuben som man satt med i timmar, sedan när man trodde man var klar så var det en röd jävla bit mitt i det blåa och viseversa! Då blev jag arg, även om jag gjorde detta på 90-talet, hur som helst så petade jag bort alla färger, sedan klistrade jag fast dem där de hörde hemma. Även Nintendos spelkonsol som kallades Nintendo 8-bitar, vilken maskin, vad skulle man gjord utan sin Nintendo i slutet av 80-talet. Även om jag spelade det på första halvan av 90-talet... vadå föds man 88 så hadde man inte mycket 80-tal i sig!

Filmerna som regerade var ju Top Gun, de senare Star Wars filmerna, Fletch, med Chvey Chase, Snuten i Hollywood med Eddie Murphy, den första Die hard filmen ko ju i sluitet av 80-talet.... Lethal Weapon var också en stor film! Många bra filmer och skådisar var det... Ljuva 80-tal...

Det var ju även en TV-serie som nog ingen glömmer... Miami Vice! Vilken serie... även idag kan man uppskatta den, jag tycker den är bra i alla fall... För att inte glömma Smurfarna, vilket barnprogram...

Låt oss alla gå tillbaka till 80-talet!

//Fredrik

Ps. Om ni har något mer som ni vill tilläga i mitt 80-tals inlägg, säg bara till! Ds.

Nyare inlägg