Åh, jag är typ kär i den här videon!!!


Tobias Fröberg - When the night turns cold

Where is the lid? Briljant!


Down in Jungleland...


Bruce Springsteen - Jungleland

Top notch-blandning av mig iPod!

Oasis - Champgne SUpernova
David Bowie - Changes
Van Morrison - Into the mystic
Highschool Drama - Montt Mardié
Girls In Thire Summer Clothes - Bruce Springsteen

Och! Och! OCH! Moast importantley!

You're Still Standing There - Steve Earl!!!

Jag. Vill. Ha. Sommar. Nu!


Bruce Springsteen - Girls In Their Summer Clothes

Här är några skivomslag som jag gillar skarpt...


 
 
 
 
 


A true Romeo!

Åh! Den är briljant!

Vacker! Underbar! Och framförallt genialiskt fin!

Jag talar så klart om låten Romeo's Tune med den eminenta Steve Forbert!

Ladda hem och lyssna.

Nu!

Dylan på Ferrys vis. Vackert!


Bryan Ferry - Positively 4th Street

En vän med en bil...


Well, it's a marvelous night for a moondance...

Har nyss införskaffat Van Morrisons senaste dubbelplatta "Still on top".
Den har all the best of-material Van producerat.
Inklusive Moondance, Så klart.

Så vacker. Så genomgående genial...

Van is my man. Utan tvekan.

Dessutom gillar jag cd-omslaget så barnsligt mycket att jag vill göra en tavla av det.





Whatever happened to the funky race?


The Ark feat Tommy Körberg - It Takes A Fool To Remain Sane

If the King loves music, it is well with the land.

Mama Cass - Make Your Own Kind of Music
Magnus Uggla - Du och jag mot hela världen
David Bowie - Life On Mars
Bill Withers - Lean On Me
Kate Nash - Merry Happy
Kelley McRae -  Johnny Cash
Amanda Jensen - Hallelujah
Ulf Lundell - Håll mej!...åh, ingenting
Tom Petty - American Girl
Tomas Andersson-Wij - 1980
Albert Hammond - The Free Electric Band
The Ark feat Tommy Körberg - It Takes A Fool To Remain Sane
Steve Earle - You're Still Standin' There
Rod Stewart - Handbags and gladrags
Håkan Hellström - Hurricane Gilbert

Det var allt för idag, kids. Hem och lyssna nu!

Cheer up, Sleepy Jean...


Daydream Believer - The Monkees

Sanna, dröm om mej inatt, dröm att jag är där!


Sanna - Ulf LUndell

And finally har julkänslan lagt sig över mig...


Fairytale of New York med The Pogues

Best. Christmas song. Ever!

Kate Nash - Foundations


Helt underbart. Den här konserten fördriver min tid idag.


Markus Larsson är en idiot. And I rest my case.


En magisk Springsteen i Globen den 10 December 2007 - Mitt livs största upplevelse. Utan tvekan.

image150

Klockan var strax efter tolv på natten och jag låg i en oerhört skön säng på ett hotell i Älvsjö. Det var först där och då jag insåg det. Jag hade nyss vart med om mitt livs största moment. Trots att det var mörkt och tyst i rummet så hörde jag fortfarande Born To Runs magiska refräng i mina öron och när jag slöt ögonlocken spelades sekvenser upp från kvällens konsert.

Ja, jag gissar att ni redan listat ut att det är konserten som Bruce Springsteen gav igår kväll som jag syftade på när jag predikar ut saker som "mitt livs största moment". Men jag lovar er att det är långt ifrån någon form av överdrift. Det är snarare en underdruft. Jag visste inte riktigt om hurvida jag skulle våga mig på att skriva om den bästa kvällen i mitt liv, om den oerhört magiska (höhö) konserten som jag fått uppleva. Inte för att jag inte har något att skriva, utan för att jag tvivlar på att jag kan göra den rättvis med mina ord. Men jag måste försöka.

Klockan var halv nio på kvällen och i ett hav människor står jag där, på parkettgolvet i Globen. Det var över en timme efter utsatt starttid. Vi där nere i havet roade oss med att starta "vågen" som sedemera sköljde runt hela arenan. Samtidigt som vi slängde längtande blickar mot scenen backstage-ingång. Så fort som en tekniker dök fram där så tjöt alla först till i glädje för att sedan inse att det inte var den vi väntade på. Man kunde riktigt ta på spänningen, förväntan och framförallt glädjen. En sån otrolig energi. Och när ljuset slocknade var det triggern till vad som skulle bli mitt största ögonblick i livet. För där på scenen under spotlighten stod han. Bruce Springsteen. Tillsammans med sitt legendariska The E Street Band. Det var magiskt. Och innan vi knappt hunnit visa våran euforiska glädje så drog de igång med energiförlösaren Radio Nowhere. Ett utan tvekan värdigt startskott på Magic-turnéns Sverige-konsert. Redan där och då hade han och gänget överträffat mina vildaste förväntningar. Det var mer magiskt än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Bruce med en knivskarpt vacker röst och den magnifika Clarence Clemons lungor verkade närmast hejdlöst kraftfulla. Som verkligen fick sin utlopp i den sagolikt vackra Jungeland. Han brände av solon så att jag nästan tappade andan. Och vi var inte sena med att avguda honom. Med all rätt. Jungeland var Clarence's låt. Jungeland var publikens låt. Jungeland var kvällens låt. Vilket de två stora Jungeland-banderollerna som var upphängda siade om. Jag trodde först jag skulle dö av eufori då jag insåg att det var Jungeland som stod på tur.

Iof fick i princip varenda låt mig att först tappa och halvt dö av eufori andan för att sedan väcka de innersta av glädjefragment i mig.

Och i mitten av Born to run så stod jag bara helt stilla med tindrande ögon och tog in allt runt omkring mig. Publiken. Låten. Arenan. E Street Band och givetvis Bossen. Och precis där i mitten av refrängen så kom den. Jag talar givetvis om tårdroppen av oförglömlig lycka. Jag var mitt i det. Världens mest rusgivande ögonblick. Världens genom tidern bästa artist som framförde världens genom tiderna bästa låt. Det var magi, mina vänner. Ren magi.

Sen får vi ju inte glömma exstasen och lyckan i Globenvältaren Badlands. Där konserten nådde nya oanande nivåer.
Och känslan av fulländande i den sanslösa pub-vältaren - och egentligt tilltänkta avslutande extra-nummret - American Land. 
Sen att vi fick se Clarence tillsammans med hans son i dunderdängan Dancing in the dark var speciellt och en ren bonus.  Far och son. Och gud(far)en* Bruce.

Kärlek.

Något som inte saknades den kvällen. Där Bruce och hela E Street Band visade sin kärlek till musiken, till oss i publiken och till varandra. Det var en varm connection mellan scenen och oss i publiken från början till slut. Och utan att tveka kan jag säga att kvällens verkliga raritet, extra-extra-nummret Santa Claus is coming to town, var oerhört spontan och framförd som en ren kärleksförklaring till oss i publiken. Även om våra "Santa!!!" och tomteluvorna nog gjorde sitt också. Och som de genomförde den sen. Det var minst sagt ett framförande som kommer sitta klistrat i min skalle ända tills julafton och långt längre där till.

Han får hela publiken att på egen vilja börja skandera "E Street Band" och det signifikativa "Broooooce" - ett läte som påminner om ett buande, men som är en ren och skär kärleksförklaring - tack vare sin oerhörda känsla för hur man fångar och bjuder in en publik i sin musik. Gör den levande

Det är mäktigt.

Och att jag är evigt tacksam för att jag fick uppleva det. Vad Markus Larsson än
säger. Det är inte Bruce som är trött. Snarare Markus själv som är trött och har tappat stinget. Eftersom att är oerhört ensam om att ha missat alla konsertens sanslösa höjdpunkter.

Allt jag vet är att Springsteen såg ut att trivas där uppe. Och att han gav oss allt.

Egentligen borde det här inlägget bara ha haft en text som löd; "Det går inte att sätta ord på vad jag fick uppleva den här decemberkvällen i Globen. Så enkelt är det".

Hur som helst. Nu kan jag i alla fall äntligen dö lycklig. Och som grädde på gubbrocksmästerverksmoset så har jag biljetter till Ullevi i sommar.

Pure bliss!







Låtarna:
Radio nowhere
No surrender
Lonesome day
Gypsy biker
Magic
Reason to believe
Candy's room
She's the one
Livin' in the future
The Promised land
I'll work for your love
The River
Working on the highway
Devil's arcade
The Rising
Last to die
Long walk home
Badlands

Extra-nummer:
Girls in their summer clothes
Jungleland
Born to run
Dancing in the dark
American land

Extra-extra-nummer:
Santa claus is coming to town

Betygen:
Aftonbladet - 2/5
Nerikes Allehanda - 4/5
Göteborgs Posten - 5/5
Expressen - 3/5
DN - Okänt 
SvD - 5/6(?)

Springsteen i sommar!

Jag fick tag på biljetter till Bruce Springsteen i sommar. Fan vad nice.

Inte via Ticnet dock som praktiskt taget suger. Deras hemsida trodde man ju skulle knacka ihop av det enorma trycket. Och telefonen var ju i princip omöjlig att komma fram till.

Så jag ringde vår lokala biljettbutik här i örebro. No problems att få biljetter. Dock till den 5 juli, men vad spelar det för roll. Kommer bli en vackert bra sommar ändå!

Men nu laddar vi inför måndagens konsert i Globen.!

Tidigare inlägg Nyare inlägg