"Det här passet kommer gå lätt, suru!"

I dagens samhälle så lever vi en livstil där vi äter massor med dålig mat, detta är såklart inte bra. Men gott. Fast fortfarande inte bra. Så allt fler börjar gå på olika sorters träning. Idag så var jag på en träning. När jag satt på bussen, som hadde Örebro Universitet som hållplats, eftersom att träningspasset skulle vara där, så tänkte jag på tre saker. 1. Varför måste vi åka och träna, det är ju så jobbigt. 2. Finns det inte bekvämare bussar. 3. Åh, vad han bakom mig luktar illa. Den tredje kan vi kanske stryka. Men hur som helst så insåg jag hur lat jag är! Jag har ju blivit alldeles för bekväm! Jag är absolut inte tjock med mina 65 kilo, men otränad... Så jag bestämmde mig för att ge gärnet på passet. När vi kom fram så var jag regält jävla taggad. "Det här passet kommer gå lätt, suru!" sa jag till en bakom mig. Oboy, hadde jag fel?! Jobbigare har jag nog inte haft det. Detta var det värsta träningspasset jag haft. Eller i alla fall ett av de värsta.

Vi körde en massa jobbiga övningar, jag trode jag skulle sträcka mig både här och där. Mot slutet så var jag helt skakig och slut som fan. Jag kunde knappt gå! Men visst var man tolt på sig själv och nöjd som fan, jag vet inte om dett berodde på enorfinet som strömmade ut i kroppen, men skönt var det. Alltså, att träna är jobbigt som fan, men man mår ju så mycket bättre efteråt. På bussen hem så satt jag mest och sov, när jag kom fram till Järntorget för att byta buss så gick min andra buss precis! Fan! Hadde det vart den tidigare jag, alltså den innan träningspasset så hadde jag gått in och satt mig i Pressbyrån, men nej! Jag gick längs med busslinjen, så jag gick busshållsplats efter busshållsplats, tills dess att bussen kom, då klev jag på den och sov lite till. Ok, jag sov inte men vilade ögonen, samtigigt som Bruce Springsteen sjöng låtar från sitt album "The Rising" i mina öron, helt underbart.

När jag väl kom hem så hammnade jag här, framför datorn. Fan vad nöjd jag känner mig. Så nu sitter jag här och äter på ett par, tre Winegums... Ut och träna med er, hur jobbigt det än må vara att komma igång så betalar det sig senare efter all svett och tårar, i ett lyckorus! Nu ska jag inte ge något sorts intryck av att träöning är vägen till lycka, men man mår så otroligt mycket bättre nu. Fast vi vet ju alla vad som väntar... Vad som slår till imorgon när vi går upp. Sjuhelvetes träningsverk, men va fan, allt som du inte dör av stärker dig, i nästan 90% av fallen...

//Fredrik

Kommentarer
Postat av: Matte

Skönt att höra, men... hur kommer winegumsen in i det hela? =)


Du tänker väl kommentera?

Ditt namn:
Glöm för fan inte bort mig!
Din E-postadress:

Din hemsida:

Dina åsikter:

Trackback