NOTE: Jag ber om ursäkt men jag kan inte publicera nya inlägg på grund av något tekniskt problem. Hoppas det är löst inom kort.

Jaha. Nu sitter jag här och ska summera ett år.

Trehundrasextiofem dagar.

Åttatusensjuhundra sextio timmar.

Ja, ni fattar. En hel del tid i alla fall. Och massor har hänt, så väl privat som allmänt. Givetvis. Det skulle kännas mycket besynnerligt om inget ändrat sig…

I alla fall. Nu ska jag som sagt, här på ett vitt papper (ja, i alla fall ett vitt elektroniskt papper), summera 2006.

Försöka gräva fram det göttigaste, köttigaste och det mest relevanta ur ett helt år. Inser ni hur svårt detta är? Jag kommer ju missa helt otroligt många spännande och relevanta saker. Speciellt då mitt minne kan liknas vid en guldfisks. I alla fall mitt närminne och årsminne, om det nu finns något som kallas så. Enligt Word finns det inget sådant då det lägger en tunn vågad röd linje under ordet. Årsminne. Men om ordet skulle finnas skulle det i alla fall stavas så, det är jag säker på.

Nä, innan jag skrivit bort allt utrymme här så är det bäst vi sätter igång. Låt oss gör en djuphavsdykning in i vad vi minns som år 2006. På med dykarutrustningen och fram med dykarcertifikatet, nu dyker vi.

Året för min del inleddes på soliga Lanzarote, där vi skålade med champangeglasen högt i skyn och firade in det nya året storslaget. Med sol och bad, så klart. Nu stod jag där redo att tackla det nya året, jag satte mig på planet på väg hem och var besluten om att jag skulle fan göra något av det här året. Sen kom vi hem och det var kallt. Det var jävligt. Det var som en smocka, given av Mike Tyson, rakt i ansiktet.

Jag hade ju under julen och resan inte direkt vart särskilt hälsosam, mer än timmarna jag spenderade i poolen och simmade. Så när jag kom hem vill jag påminna mig att jag sögs in i 2006 års nya svarta. Promenader.

Man skulle promenera. Alla promenerade.

Med reflexvästar, stavar, metoder och med musik i öronen.

Jag promenerade, givetvis, också. Med det senare alternativet; musiken i öronen.

Väldigt larvigt var det egentligen. Att alla skulle börja gå… Men jag får väl erkänna att det var ju hälsosamt. Men nog fanns det mer intressanta saker, som Fredrik Virtanen gav sig in i TV-branschen. Jag tror till och med jag var så generös att jag skrev att detta var en orsak till extas år 2006. Vilket så klart var överdrivet. Även fotbolls-VM var en orsak till extas och visst känns det mer relevant än Studio Virtanen, i ärlighetens namn. 

När vi ändå nuddar sportens värld ska vi väl i ärlighetens nämna OS. Där vi måste applådera våra hockeylandslagsherrar, även damerna som tog ett sensationellt silver. Men herrarna var bra. Ett OS-guld blev det. Även ett VM-guld. Underbart.

Att de inte fick bragdguldet är ju fan otroligt. Juryn, som förmodligen var mutad, gav Anja Persson det. Va fan? Hon har ju haft ett misslyckat år. Ingen bragd vill jag påstå. Nä, ibland känner jag att världen skulle vara bättre om jag fick bestämma allt.

Detta säger jag på fullaste allvar.

Och inte på moderaternas Fredrik. Det är fel.

Men valet dyker upp senare på hösten. Nu till ett annat val, nästan lika viktigt, för svenska folket.

Vad talar människan om, frågar ni er. Jo, jag talar om Melodifestivalen. Där Carola smackade hem hela skiten med sin ”Evighet”. Och, vi kan alla erkänna att hennes låt var den bästa även ute i Europa. Lordi är en svordom numera för mig. Seriöst. Istället för fan eller jävlar, säger jag Lordi.

I samma veva hypeades Johny Cash, med all rätt. En av världens genom tiderna bästa artister. Och filmen om honom, Walk the line, har blivigt en av mina absoluta favoritfilmer. Och det var även i samma veva som den som jag blev ”kär” i Reese Witherspoon. Underbar kvinna.

Och man kan nog säga att Cash peakade här under våren försommaren. Nåågra andra som inte peakade och som as a matter of fact inte allas är nära att göra det, är Fredrik och Filip. Hela Sveriges små mysgossar.  Genom att ha revolutionerat tv som vi känner till den van de i höstas tv-priset Kristallen. Väl värda den. Och jag var på inspelning av Ett herrans Liv, helt underbart underhållande och Tommy Körberg som var gäst är numera en av mina stora favoritartister.

Ja, musik har vart en viktig del för mig under året. Och under den tidiga delen av året lyssnade jag mycket på Tom Petty, Counting Crows och The Beatles.

Jag har under året börjat älska så väl Håkan Hellström som Ulf Lundell. Hela sommaren lyssnade jag på Uffes ”Håll mej…Åh ingenting!”, som blev sommarens ledmotiv.

En sommar som var väldigt lat och degig för min del. Med en resa till Tallinn som var mer än trevlig. Men utöver den var sommaren mest lat. Mycket sol, lite bad, tyvärr.

Men framförallt var ju sommarens mantra fotboll. Fotbolls VM. Sverige gjorde en godkänd insats inte mer. De hade kunnat ta sig längre. Men VM’s två babes var SVT’s Sladjan och allas våran Freddie Ljungberg. Utan dem hade VM nog vart ett av våra största fiaskon genom tiderna. Och jag vill även påstå att alla larviga uttalanden om att Lasse Lagerbäck skulle avgå var helt debila. Han har i alla fall mitt fulla förtroende.

Just ja, i April fyllde jag ju även arton år. En milstolpe. Ville bara sticka in det.

Detta är något jag fullkomligt hatar mig själv för.

Väldigt mycket.

Just ja. Besökte ju även det väldigt populära resemålet Marstrand på västkusten. Väldigt fint och för övrigt mitt första och enda havsbad det här året. Så det kan bli.

Besökte även Göteborg. Fin stad. Men tyvärr, mina goa’ gubbar, ni slår inte Sthlm. Året 2006 var året då jag började älska Stockholm mer än Göteborg.

Rent bloggmässigt utvecklades jag mest under sommaren och hösten. Om jag får säga det själv, har jag blivigt rätt bra bloggare nu. Det tog nästan ett och ett halvt år. Men det kom tillslut. Minns min lista på 100 saker om mig själv. Avslöjande ja. Men någonstans där vände det. Och visst har jag haft två blogghaverier detta året. Där jag skulle sluta blogga, men det är väl något alla får?

Sommaren slutade med att jag köpte en ny mobil, en Sony Ericsson k610i. TV3 lanserade haveriet ”Fling” på tv. Vilken smörja!

Hösten rusade förbi, med valet, där Alliansen vann. Kan ju säga att jag röstade på Socialdemokraterna. För övrigt mitt första val. Och jag hoppas få vara med och rösta i många fler.

Örebro SK gick upp i Allsvenskan igen. Det, mina damer och herrar, är årets sporthändelse. Och jag minns att jag grät av glädje.

Annars rent nöjesmässigt så hände ju en del under hösten. Britney Spears lämnade K-Fed. Och började ett liv av troslöshet. Not family-fresh.

Och Idol-Markus gick och vann Idol. Väl värd att vinna. Mina favorit var dock Felicia.

Vi får ju inte glömma att Steve Irwin dog! Krokodiljägaren! Men det var väl kanske inte bara jag som kände på sig att han en vacker dag skulle gå bet. Vad fan om man som han håller på och jävlas med massa livsfarliga djur och retar upp dem är ju döden självskriven.

Känner ingen sorg för det.

Och vips. En dagen dog Steve Irwin. Andra dagen är det julafton. Året har passerat och idag är det nyårsafton. Jag kan inte med fullt förstånd greppa året som gått. Jag vet att det här försöket till krönika ni läser inte alls har tagit upp de väsentligaste händelserna. Men för att fasa in lite substans i den här annars rätt innehållslösa texten så ska vi väl nämna att Saddam Hussein har avrättats. Med all rätt. Då var det bara Geroge W Bush kvar då. Höhö.

Men jag hoppas USA väljer bort honom. Han har förstört det landet mer än det förtjänar. Och det som skrämmer mig är att svenska folket har valt Moderaterna (okej, Alliansen… men ni fattar), som vill driva den Svenska politiken så långt det går mot samma som Bush.

Men med hopp om ett ljust 2007 så tackar jag er för i år. Och hoppas vi ses nästa år också. Och till alla er som röstade blått i valet, inatt träder deras budget i kraft. Nu lämnar Sverige helt det röda och går mot en blå framtid. Och jag hoppas verkligen det inte är samma framtid som i början på 90-talet. Så Reinfeldt, visa oss nu att du ger oss jobben. Och då menar jag inte massa låglönejobb utan trygghet.

Gott Nytt År! Love you all!

Signerat,

Fredrik

Jag, Fredrik, den nöjesnördiga lilla killen som skriver den här bloggen - A Blogg on the Rocks - vill be om ursäkt till alla berörda gällande det faktum att jag olyckligtvis har stavat Kjell Bergqvists namn fel. Jag har skrivit det med ett k, Bergkvist, men skådespelaren Kjell Bergqvist stavar med ett q.
Jag hoppas ingen har tagit allt för stor skada av detta och jag ber om ursäkt till så väl Kjell himself, som alla läsare för misstaget.
Den ansvariga har fått sparken (läs omplacerats).
Detta är givetvis bara en olycklig slump. Jag kallar alltid upp alla källor minst tre gånger före det som skrivs går ut i etern.
Återigen. Förlåt.

Signerat,
Fredrik

Haha. Jag sitter och ser på den gamla serien Tre Kronor. Helt enkelt uselt skådespeleri.
Det finns inga andra ord för det. Och manuset är ju så obra så man får ont ända från fingerspetsarna till fotlknölarna.
Men det gör inget. Jag finner det ändå underhållande. Nästan överdrivet mycket.
Jag tycker det är helt otroligt hur man kunde tycka det här verkligen var en seriös proffsserie back in the days.
Jaja. Det är många saker som är oförklarliga. Som varför är det bara Kicki Danielsson och Linda Bengtzing som turas om att "tala ut" i diverse kvällstidningar? Snart måste de ju ha sagt allt.
It's all bananas...

Signerat,
Fredrik

Om vad, frågar ni. Så klart om mina minnen och intryck av året som gått, hur jag upplevde det minst sagt händelserika 2006. Detta är steg ett i vad jag hoppas blir en två stegad serie om året som gått, där steg två innefattar en årskrönika, baserad lite på svaren jag ger mig själv här.

Jag förstår om många nu uppfattar mig som schizofren, när jag här sitter och meddelar att jag ni ska bjudas på en frasig och exploderande intervju med mig själv, av mig själv.

Vi får se.

Då hela intervjun är väldigt improviserad ? och inspirerad av Fredrik och Filips nyaste bokbilaga till tidningen Café. Vid namn Så hämtar du ut din lön i choklad ? så hoppas jag att den blir läsvärd. Inte en enda förberedd fråga har jag till mig själv. Vi får se vart det bär hän. Kanske som en aldrig publicerad text som snart glöms bort och försvinner då datorn på grund av något oklart fel måste omformateras. Eller kanske slutar den som en tidig text i en bok om mitt liv, i framtiden? Vad fan vet jag?

Nä, nu kör vi. På med läsglasögonen, intresset och vad mer som kan tänkas behöva. Vi ? du och jag ? ska ge oss ut på en resa genom 2006, ett år i vårt liv ? from my point of view.

Så klart.

Ja, nu har ett år gått. Gick det snabbt?

- Absolut. Känns som om jag dök ner från luften i den där Airbus:sen igår och klampade in i Sveriges kyla och Sveriges 2006. Då jag själv, tillsammans med många andra svenskar, invigde det nya året i soliga Spanien, eller tja, Lazarote var det ju. Men det tillhör Spanien så vi säger så.

Ja, du var utomlands då du tog klivet från 2005 till 2006. Vad hade du för nyårslöfte?

- Året är ju tekniskt sett inte över än, Fredrik, så skulle jag säga det nu så skulle det väl inte slå in. Det är väl någon sådan där lite luddig ?Du-får-inte.berätta-för-någon?-lag kring nyårslöften?

Så det har inte slagit in än?

- Nej, precis. Vilket är för jävla synd enligt min mening då jag faktiskt hade tyckt det vart lite skönt om det kunnat slå in under året. Och ser inte att det är någon överhängande risk att det ska slå in nu de här sista trevande dagarna på året så jag kan väl lika gärna säga vad jag hade för löfte. Man kan kort formulera det som så; Jag lovar att engagera mig i det fenomenet som många kallar, att skaffa tjej. Har dessvärre inte vart allt för lyckosam eller aktiv kring detta. Jag borde givetvis inte lovat något så svårt. Jag vet. Men jag röker ju inte och då kan jag absolut inte dra till med det klyschiga löftet att jag ska sluta röka. Så det blev som det blev.

Besviken?

- Som fan. Men jag hade väl inga högre förväntningar inför det hela heller. Då jag inte ser ut som vare sig Johnny Depp eller Fredrik Ljungberg, förnamnet till trots. Jag får köra på min personlighet. Och den kan man väl hoppas duger. Vad vet jag.

Ja men Ljungberg ser väl inte många ut som, mer än han själv?

- Kanske det.

Du får ge ett nytt löfte inför nästa år då. I alla fall, året 2006 var ju ett mångkultur år, kände du till detta?

- Nej. Faktiskt inte förens jag inför den här intervjun slog upp året som gått på Wikipedia. Jag finner det synnerligen spännande, as a matter of fact. Fast nej, jag har inte känt av det. Jag är inte alls så mångkulturell av mig. Mest gällande mat där jag gärna prövar nytt. Men annars är jag lite konservativ.

Ja, då lämnar vi det där hän. Hade du det trevligt på Lazarote, det ryktas om att Babben Larsson var på samma resa, stämmer det?

- Ja, det stämmer. Hon köpte ohälsosamt mycket ost i ?vår? matvarubutik. Oklart varför faktiskt. Själv köpte jag ohälsosamt mycket munkar. Så det jämnar väl alltid ut sig någonstans.

Jag misstänker att du stoltserade med en nådig brun nyans här hemma där alla andra var sådär typiskt svenskt likbleka..

- Nja. Jag blir mest röd. Tyvärr. Även om jag för ovanlighetens skulle intog en brun nyans i slutet av resan, som vi kan sammanfatta som en; jävligt bra resa. Nu tycker jag vi lämnar den.

Jasså det tycker du. Ja då gör vi det då. Du lämnade tvåan och intog trean under året. Har det gett dig mer makt i korridorerna?

- Ja. Jag går runt och driver de yngre som slavar. Givetvis inte, även om den lilla diktatorn som ligger gömd i mig och dyker fram vid speciella tillfällen skulle uppskatta det.

Vilken diktator skulle du likna den vid?

- Fidel Castro. Förmodligen ett soft diktatorsliv. Om jag får vara lite opolitiskt korrekt. 

Care to utveckla dina tankar här? Det är ändå rätt kontroversiellt av dig att säga att du anser att Castro förmodligen hade ett, citat: ?Soft diktatorsliv?.

- Nej. Jag är född till att skapa rubriker.

Jasså det säger du? På tal om diktatorer, vad anser du om Fredrik Reinfeldt? Därmed inte sagt att Fredrik är en diktator.

- Snyggt förnamn. Det är väl ungefär vad jag anser om honom.

Ja, du är ju en uttalad Såsse, som de brukar sägas i de finare salongerna. Vad anser du om Göran Persson då?

- Borde lämnat sin post som ledare för S i början av 2000-talet. Inför valet 2002 tycker jag. Han sanerade budgeten efter den borgliga kraschen i början av 90-talet. Det är jag tacksam för. Men han borde gett plats åt någon ny mycket tidigare då hans Socialdemokratiska synsätt är förlegat. Jag hoppas på en ny och starkare Socialdemokrati inför 2010. Och då inte minst en rörelse UTAN Göran Persson.

Okej. Nog med politiskt tjafs. Det känns som det är dags att fasa in lite nöje i den här, kanske rätt haltande, intervjun. Går det för sig? Vilka tre stora nöjeshändelser vill du kommentera?

- Bring on the nöje! Hmm. Tre säger du? Svårt. Ett Herrans Liv på kanal5 har enligt mig tagit TV-underhållningen in i en ny era. Helt klart. Sen tycker jag det vart en otrolig festival sommar. Och det som gör mig förbannad där är att jag inte var på någon konsert. Jag har pryglat mig själv flera gånger på grund av detta. Och mer stryk borde jag få. Och ja, för min egen del så var detta året jag upptäckte Ulf Lundells storhet. Jag är frälst. Även om jag är dubbelt så frälst på Springsteen, som för övrigt hade sin konsert i Globen och jag var inte ens där. Det är så Änglarna skvalar.

Besvikelsen verkar ligga gällande så väl sitt oinfriade nyårslöfte som det faktum att han lät den guldkantade konsertsommaren rinna genom hans händer. Han har nu intagit en mer bekväm Buddhistställning i soffan och tar ständigt sig en liten, liten klunk av glaset Coca Cola som står på vardagsrumsbordet. Det är ungefär här som vi avbryts och Fredrik ska iväg och äta middag hos några bekanta. Tydligen kyckling. Han ursäktar sig och bedyrar att intervjun ska färdigställas senare ikväll. Jag förstår hur Fredrik resonerar då jag själv känner hungerns käftar ryta åt mig.

Nu, tillbaka, lite berusad och glad så tycker jag vi fortsätter intervjun. Jag tror inte Fredrik heller har något emot det.

Så, vad har vart de tre största ljuspunkterna det här året?

- Oj, tja, den största var nog att jag blev morbror. Det är så man blir helt ödmjuk inför allt då ens lilla systerdotter hamnar i ens grepp. Hon är helt sjukt söt. Det kan jag bedyra. Så att bli morbror till Svea är helt klart nummer ett. Sen på delad tvåa är nog att jag fyllde 18 i april, den 27 närmare bestämt. Det var ju, så klart, en stor milstolpe. Och den tredje var nog den känslan jag fick då jag satt uppe på fjällresturangen i Österrike med en öl och blickade ut över bergen och den helt otroliga utsikten. Det var för övrigt då jag valde att jag skulle ge järnet det här året i skolan. Så jag kan få ett bra jobb eller få en bra utbildning och i sin tur kunna ha råd att åka på helt underbara resor, likt den jag då i tänkande stund var på. Ett råd till alla, res! Man du kan aldrig i skolan lära dig så mycket som du gör på en utlandsresa.

Okej, ja det är ju helt otroliga saker alla tre. Det är så jag kan sätta mig in i samtliga situationer konstigt nog. Men låt mig fråga, då vi ändå snuddar vid ämnet. Vad är årets ölmärke?

- Carlsberg. Inget annat märke är egentligen värdigt mig. Tycker jag.

När vi ändå är inne på detta kör vi en årets?

? mat?

 - Kinamat

... Sporthändelse?
- VM! helt klart. även om jag trodde vi kunde slå Tyskland. Även OS var ju coolt. EM i Gbg känndes bara överhypat.
? låt?

- Oj. Svårt. ?Dom vet ingenting om oss? med Moneybrother kanske... Den sneglade i alla fall upp sig rejält nu på slutet då den släpptes. Kanske mest för att det är den enda jag har i minne nu.

? svenska artist?

- Lars Winnerbäck. Han är kung. Med Lundell som bubblare.

? resa?

- Österrike. Helt klart. Underbar skidåkning och lite trevligt umgänge.

? hetaste person?

- Mikael Persbrandt. Vem fan kan mäta sig med honom?

? snygging?

- Fredrik Ljungberg.

? utländska babe?

- Reese Witherspoon alternativt Lindsay Lohan. Lets face it, Lindsay skapar rubriker.

? svenska mediapersonlighet?

- Fredrik Lindström. Mästare av lingvistiken.

? mest överskattade person?

 - Carolina Gynning. Hur får hon jobb på TV?

? mest underskattade?

- Svårt. Finns många. Men en underskattad person är helt klart unga och lovande journalisten Ronnie Sandahl.

... nöjesnyhet?
- Att Britney skiljde sig från K-Fed. Genialt smart av henne. en nytändning på henns dalande karriär. Jag lovar att det håller i sig tills sommaren. Sen glömmer vi henne igen.
? blogg?

- Fredrik Virtanens blogg. Med hästlängder före alla andra. Sorry, men it?s true.

Inte din?

- Gud nej! Jag kan fortfarande inte fatta att jag har läsare på min blogg. Jag skulle inte placera min högt. Och som favorit? Nej. No way José!

Enligt uppgifter har du fått problem med självförtroendet under året, stämmer det?

- Ja. Det har jag nog fått. Fast det har jag nog alltid haft, men det har tagit form det här året ja?

Jobbigt?

- Ja.

Du har även under året kommit till insikt med att du är en hycklare?

- Ja.

Utveckla!

- Tja, finns inte mycket att säga. Jag säger och tycker en sak. Kanske gör en annan i vissa fall.

Är det en stor svaghet?

- Givetvis.

Har du lärt dig något nytt under året?

- Ja. Att jag inte har utseendet med mig, men att jag nog har en humor som är anpassad för denna tid vi befinner oss i.

Något du vill ändra på som skett under året?

- Nej. Jag tror inte på att man ska gå och ångra sig. Jag får bita de sura äpplena jag plockat. Och skylla mig själv. Ger man sig in i leken får man leken tåla och nog leker jag allt.

Jasså. Ja men avslutningsvis nu då, beskriv året som gått med tre fristående ord.

- Degigt. Tungt. Överskattat.

Då får jag tacka för din tid, Fredrik. Jag hoppas du får ett helt underbart nytt år nu, 2007 då. Och kanske ses vi här om ett år och gör den här proceduren. I alla fall, tack så mycket.

- Tack själv. Var ett nöje.

Det ni nyss har läst är min intervju med mig själv. Helt sinnes. Jag vet. Jag är knappast nöjd med den. Men den får duga då jag inte har tid att göra om den och känner även att det vore att lura er om jag filade för mycket på den. Trots att den kanske är lite förvirrande dessutom. Hoppas ni tog er igenom den utan problem. Nästa gång kanske jag gör en mer intim intervju med mig själv. Nu var jag rätt låst till att det skulle handla om det gångna året.


Signerat,
Fredrik

Stearinljusen brinner lågt. Men med precis samma klara låga som tidigare på kvällen.
Jag sitter i soffan och äter mandlar. Trots att det finns en uppsjö med godis att välja på. Jag vet inte varför men jag gillar mandlar.
Äter alltid mandlar på julafton.
Ja, för det var ju julafton igår. Den 24 december varje år dyker den upp. Lika säkert som amen i kyrkan eller som att Kicki Danielsson kämpar med viktien fram och tillbaka likt en Jojo.
Och jag älskar det. Jag älskar julafton. En dag på året helt tillägnad familjen och till att njuta av lugnet och den fantastiska stämmningen.
Precis så som jag kände där i soffan. Med mina mandlar. Och chokladbitar ska tilläggas.
Julen är en av de få tider då jag faktiskt äter choklad. Är ingen chokladmänniska. Mer än att jag kan äta lite chokladkaka någon gång ibland. Marabou, givetvis.
Men jag är inte världens godismänniska överhuvudtaget. Kanske därför jag hellre äter mandlar på julafton är allt annat. Vad vet jag.
Men något jag absolut äter är julbordet. Så klart.
Köttbullar, prinskorv, skinka, lax, bröd, potatis, ägg, ostar, korvar, revbensspjäll och Janssons... eller tja, jag gillar inte Janssons, så stryk den. Janssons.
Ni vet ju alla att julbord har något för alla. Nästan.
Sen sitter man där med hela släkten och sin julbordtallrik som ser ohälsomsamt laddad ut. För man måste ju även ta lite extra köttbullar då det är jul. Och en extra stor smörklick. Ja, ni vet hur orden går när man står/sitter där och tar till sig.
Äter en bit, tar några klunkar av julölet och konverserar, givetvis. Även sjunger. Eller, tja, man kan inte kalla det att jag sjunger, för jag kan nog inte sjunga.
Pratar om allt möjligt. Skolan, resor, julen, maten och givetvis, som alltid då äldre finns med, krämpor. Det är en del av livet.
Hur var Oldsberg som julvärd?
Var prinskorven tillräckligt god?
Farfar, vad tog du för ost där, den måste jag ha missat, skickar du en bit...?
Och så vidare.
Oldsberg var för övrigt helt okej som julvärd. Lite småskojig och gubbgammal. Dock horribel slips. Enligt min mening. Tog dock inte allt för stor del av Ingvar under julen. Ser bara Kalle då på dagen och sen någon film senare på kvällen. Kalle är lika bra varje år. Älskar det. Minnena, kära ni, minnena. Helt underbart. Sen på kvällen blev det Snowroller. Helt underbar film. Det är ju för övrigt bara de tre första filmerna som är bra. Sällskapsresan, Snowroller och S.O.S. Den igår är en favorit.
Jag säger bara en sak:
"Tyngden på dalskidan, älskling!".
Ja, vi har alla våra små traditioner på julafton. Vi har många. Frukosten på julafton består av skinkmacka och en flaska julmust. Enbart på julafton, barn, enbart på julafton.
En annan är att granen enbart ska vara klädd i silver och rött. Och inget glitter.
Och ska någon skiva ha spelats så är det Tommy Körbergs "Julen är här", det albumet är genialt juligt och fint.
Vi delar ut våra julklappar på kvällen. Mysigt. Får dock ett på morgonen i min julstrumpa. Trots min ålder av 18 år så är det klart jag har en julstrumpa. Vart ska tomten annars lägga morgonpaketet?
Kommer jag nog ha tills jag dör. Haha. Så den damen som planerar på att leva med mig får ha överseende att jag blir som ett barn på nytt varje jul. Med tindrande ögon och spännd förväntan.
Jag har dessutom lovat mig själv att aldrig tappa mitt barnasinne. Då tror jag att jag lika gärna kan dö. Om jag leker med en sju åring och inte kan sänka mig till hans/hennes nivå och leka med dockor eller Lego med han/hon, så känner jag att det är rätt värdelöst. Speciellt då jag älskar barn och att se de glada. Känns som man måste kunna leka med även de små på deras nivå för att ha full mening med livet.
Barnasinne, mina vänner, tappa aldrig det.
Vad fick jag i julklapp då? Jo, en del blev det. Jag listar här nedan för säkerhetsskull.

Skivorna När jag kysser havet Bästa 75 - 84 med Ulf Lundell och Pengabrorsan med Moneybrother.
Presentkort: Bio (100), HM (250) och  Friösr för att färga om håret (400).
Boken Den svenska kannibalen - En sann historia av Pelle Tagesson. Och en DVD, PotC - DMC (gissa vilken jag syftar till!).
Handuk, rakhyvel och tandborste.
Strumpor och Björn Borg-kalsonger.
Ett sittplatssässongskort till Örebro SK's samtliga matcher i Allsvenskan.
Min Österrikeresa som sker vecka 7, tillsammans med pappa.
Och av min farbror fick jag en utlandsresa till sommaren. Då åker vi, han och jag. Vi funderar på Grekland.

Jag är rätt nöjd med min jul. Speciellt då resorna och sässongskortet är rätt dyra saker. kan man ju säga.
Vi spenderade ju inte julafton hemma. Utan hos farbror (inte samma farbror jag fick utlandsresan av) och kusinerna och sen på kvällen hos syrran. Trevligt.
Trött som få stegade vi ut till bilen och började glida hemmåt. Inte en snöflinga ute. Lite dystert men vad gör det? Det blev bra ändå. Det blev en julig julafton. Och när vi rullade förbi fönstret och hemmåt såg jag stearinljuset. Fortfarande brinnandes, lika klart som förut, trots att det var på sista versen.
Imorgon är en ny dag, tänkte jag. Ett nytt ljus ska tändas och vi ska hem till mormor och morfar. Trevligt. Sen njöt jag hela bilfärden hem.
Med jul i tankarna och ett brinnande ljus framför ögonen. Ur högtalarna på bilen spelades My Imortal med Evanescence (?) som min bror fick av mig i julklapp. Ur högtalarna i mitt huvud spelades Tommy Körbergs O-Hela natt.
Bara ett år kvar. Sen är det den 24 december igen. Underbart!

Signerat,
Fredrik

Signerat,
Fredrik

Dagens låt är "Julen är här" med Tommy Körberg och Sissel Kyrkjebo

Signerat,
Fredrik

Ska man gifta sig är Reese Witherspoon den där perfekta giftesmålsmaterialet. Därmed sagt att Reese är en perfekt fru.
Fullkomligt perfekt.

Signerat,
Fredrik

Hårddisken har kraschat. Jobbigt.
De har beställt en ny hårddisk och jag kan hämta ut min dator på måndag. Trevligt, va?

Signerat,
Fredrik