Jag har tre små älsklingar.

Min laptop.
Min iPod.
Och min mobil.

Mer behöver man inte.

                                  

PotC: At Worlds End är en lysande film. Absolut lysande.

Johnny Depp har aldrig vart hetare. Aldrig. Han gör rollen som om han skulle vara Jack Sparrow på riktigt, det känns så grymt äkta och man kan lugnt säga att han gör en riktigt bra insats med sin välspelade roll.

Kiera Knightley är nog världens vackraste just nu. Och även hon en lysande skådespelerska. Orlando gör en bra insats vill jag påstå, man brukar oftast blir lite besviken på honom, men det var helt okej.

Och Stellan... Vad ska jag säga? Han var genialt lysande. Faktiskt. Inget jag bara säger för att han är svensk.

Filmen har fler twistar än man kan ana vilket gör att man måste hänga med hela tiden. Men absolut en bra film. Kanske en av de bästa i trilogin. Förmodligen delad plats med den första.

Så se den. Och se till att inte vara en av alla de som går när eftertexterna börjar rulla. Sitt kvar. Lovar att det är värt att vänta tills de rullat klart. Då kommer ni bjudas på en extra scen. Som 98 % av salongen missade för att de gick.

Så. Se den OM ni har sett ettan och tvåan.
Annars fattar ni inte så mycket.

PotC: At Worlds End
FFFF

Idag ska jag se den. Vi har biljetterna denna gången.

Hoppas den är bra.

Just det. Ni vet väl att ni kan mejla mig om det är något ni funderar över?
Några har gjort det och det är alltid kul med mejl.
Besvarar alla.

fredrik_usa @ hotmail.com är det som gäller. Bara att mejla på.

Och nej jag har aldrig vart i USA. Men jag var i en "hej-jag-älskar-USA"-period då jag skaffade mig min hotmail. Så kan det vara ibland. Och om sanningen ska fram så är jag än idag rätt faschinerad av USA.

Och ja, det är samma adress som gäller för MSN. Som ni säkert redan listat ut. Men så nära vågar ni väl kanske er inte?

Bollen är på er planhalva nu. Gör som ni vill.

Oj. Idag har ni vart flitiga besökare. Och många.

Alltid kul!

Men how come? Har någon länkar mig?

Näääää. Eller?

Det glädjer mig att jag genom mitt förra inlägg lyckades dra ned fler i fördärvet.

Men visst är det helt otroligt beroende framkallande?

Kom en hyvel på posten!

Tack!

Jag har fan världens snyggaste killnamn.

Eller hur? Visst är det snyggt?!

Tänk vad glad man kan bli av att få ett sms.

Jaha, Då var det 1-1 då. Grattis Milan till 2-1 vinsten mot Liverpool i kvällens match.

Det var inte en final av samma kaliber som den första, men nog var den spännande på slutet. Även om Liverpool nog, med all rätt, är rätt upprörda över att domaren blåste av matchen hela 20 sekunder för tidigt.

Vem vet, kanske hade de kvitterat och återupprepat bragden från 2005...

Men kvällen är Milans.
Även Liverpools.
Så klart.
De är båda två riktigt bra lag. 

Men något säger mig att detta inte var sista gången dessa två giganter möttes i en CL-final...

För visst är det bäst av tre som gäller?

Milan - Liverpool.

0-3.

Lätt.

Fan jag har fått den där reklamlåten på hjärnan!

"Cause my toyota is fantastic..."

Att EM-kvalet sänds på Kanal 9 (!!!) är så jävla fel det kan bli. Kanal 9, vilka vet att det finns en Kanal 9? Jag förvisso, men det finns nog masser som inte vet vad det är för spektakel till kanal. Att sända en av årets höjdpunkter, landskampen mot Danmark, derby!!, på en kanal som typ två personer har tillgång till är åt helvete.

Vad gör Kanal 5 egentligen? Hur kan de ta ett så korkat beslut som att lägga matchen i deras okända systerkanal som i vanliga fall bara visar Falcon Crest 24/7??

Jag är förbannad.

Och nej, jag har inte kanalen.
Måste hitta någon som har den nu bara för det.

Aldrig att jag gör som de vill, att jag ska skaffa kanalen.
Så jag kan se matchen. De som satt på marknadsföringsavdelning och kom på den här kuppen, att de lägger en stor match i en skitkanal så att fler köper den är så illa att jag inte vet vad jag ska säga.

Jävla idioter.

Klar med allt nu. Gött mos!

Nu ska jag bara sätta mig och fila på talet...

Jag ber om ursäkt, men fan vad okunnig den kvinnan framstår som.

Helt sjukt hur mycket osäkerhet hon utstrålar.

Jaha. Nu har jag gått och lovat att jag ska hålla tal på studenten.

Smart, Fredrik....

Not.

Jag läser runt på bloggar. En del bra, andra mindre bra - enligt mig. Men när man väl hittar bra bloggar så tenderar jag att följa dem. Läser dem. Jag kommenterar dock sällan. Men alal ni som fåt en kommentar av mig, ni vet att jag läser era bloggar.

Jag är bara grymt dålig på att kommentera.

Ber om ursäkt för jag på ett opassande sätt i inlägget om Van Morrison skrev;

"Hur mycket ni än må älska Snook, Håkan Hellström, U2, Britney Spears, Darin, Roling Stones, Green Day, Robbie Williams, Metallica och.. ja, ni fattar min poäng, så är inget av det som de gör musik".

Det är givetvis musik.

Det är absolut musik. Alla artisterna jag räknade upp är lysande artister. Som alla är värda varenda krona de dragit in på musik. Då de faktiskt alla har förvaltat sin talang.

Ville bara visa hur bra jag tycker Van Morrison är. Och ber om absolut ursäkt för att jag försökte göra det på ett så absolut dåligt sätt.

Van Morrison ljuder ur högtalarna. Svängiga Moondance.

Det är lugnt i övrigt. Hans röst bryter den annars påträngande tystnaden.

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. All annan musik känns överflödig då man lyssnar på Van Morrison, det finns ingen som är som Van.

Inte ens Bruce. Därmed inte sagt att jag inte älskar Bruce Springsteen.
Jag avgudar Springsteen!

Men Van har allt som en artist ska ha, det är onödigt med fler, egentligen.

Hur mycket ni än må älska Snook, Håkan Hellström, U2, Britney Spears, Darin, Roling Stones, Green Day, Robbie Williams, Metallica och.. ja, ni fattar min poäng, så är inget av det som de gör musik.

Inte när man sätter sig och lyssnar på Van Morrison. På Moondance, Into the mystic, Brown eyed girl, Cypreus Avenue eller Madame George med fler.

På något konstigt sätt är Van Morrison musik enligt mig.

Den dagen han förvinner ur tiden, då kan vi snacka om en stor förlust för musikvärlden.

Det värsta av allt är att så få har lyssnat på honom. Så få vet vem han är.

Det är galet.
 

Sådär. Det blev en dag i Stockholm.

Åh jag gillar staden. Dock så mycket människor att man nästan dränks.

Men still. Jag älskar den staden.

Åh vilken fin kväll. Helt blå himmel.
Inte ett enda freaking moln.
Fantastiskt.

Imorgon åker jag till Stockholm. Över dagen.

Det ska bli fint. Gillar Sthlm.

Vill gifta mig med Sthlm.

Med plattan.
Slottet.
gamla stan.
Stureplan.
Tunnelbanan.
Gatorna på söder.
Grönan.
Mentaliteten.
Folket.

Med Stockholm.

Tror mitt förra inlägg var rätt avslöjande...
Gillar ni inte mitt dravell, så läs det inte...
För det är väldigt mycket som jag bara skrivit ned. Inte redigerat.

Från hjärta till pränt. Bara sådär.

Kanske osammanhängande...

Hoppas jag inte skrämmer bort er. Det är rätt touchy...
Sånt där som få vill kommentera.
Vågar kommentera.

Ni behöver inte läsa det. Var bara tvungen att skriva.

Sitter här. Ensam. Som allt för ofta.

Börjar tro att det är så här det kommer vara. Att jag blir synonym med ensam. Bara ett hjärta istället för två. Bara två ögon istället för fyra.

Bara en som blir en. Fel sorts en.  Istället för rätt sort.

Istället för två som blir en.

Det är synd. Då det är så mycket bättre... ne, finare med två. Två är bra.

Jag är en.
Inte två.
En.
Ensam.

Har aldrig vågat ta steget. personer jag velat lära känna har glidit förbi.
Men jag vågade aldrig.
Ta det.

Ta steget.

Inte vara feg. Utan ta steget fram. Säga hej.

Hej, jag gillar dig.
Tycker du är fin.
Jag vill lära känna dig bättre. Visa dig vem jag är.
För jag gillar dig. Bara dig.
Ingen annan.

Blir dock aldrig mer än en tanke. Något jag vill göra.
Men inte gör. 
Står istället bara där.

Istället bara blickar. Nervösa blickar på avstånd. Beundrande blickar.

Kanske avslöjande blickar. Kanske inte.

Vill ta dig i hand. Be dig följa med. Bara gå där.
Med en hand i min.
En hand som inte alls är lik min egen.
En hand att hålla.

Men allt jag vill göra blir bara tankar. Vågar inte.

Sen är ögonblicket borta. Över. Jag sa aldrig något. Ni försvinner iväg. Träffar någon som säger vad han tycker, ni tycker han är fin. Ni vill lära känna honom.

Står där. Kvar. Ensam. Som alltid.

Ni sa aldrig heller något. Ni kanse inte vågade.
Ni ville nog inte.
Varför skulle ni vilja lära känna mig?

En kille som inte vågar. Inte är tuff på något sätt.
Vanlig kille bara.
Ospännande på många sätt.

Därför du går vidare till nästa. Därför jag inte vågar.

Där står du. Vi pratar.
Du ler.
Jag vågar inte. Vill. Men vågar inte.

Våga åt mig? Om det verkligen finns någon där ute som faktiskt gillar mig. Så måste ni ta tag i mig.
Ta mig i handen, vända upp min blick från backen.
Visa att du har sett mig. Sett mina nervösa blickar. Mina beundrande blickar.

Visa att du gillar mig.

Ta min hand.
Titta mig i mina smått blå ögon och säg att du vill lära känna mig.
Säg det jag inte vågar.
Ta steget åt mig.

Ni kanske ångrar er. Jag kanske inte är den ni ville ha.
Jag kanske inte är den som just du ville ha.
Men ni har ändå gjort mer än vad jag någonsin kunnat begära.

För jag vill. Men vågar inte.

Gillar du mig. Våga. Jag vågar inte.

Om du ser det på mig. Att jag gillar dig.
För det gör jag.
Kan du väl istället ta mig i handen. Le.
Säg hej.
För jag tycker du är fin.

Även om jag verkar osäker. Är osäker.
Så gillar jag dig.

Jag vill lära känna dig.

Men jag vill inte känna mig otillräcklig. Nekad.

Visa mig att jag duger.
Ta min hand.
Le.
Säg hej.

Visa mig. Hur man gör.
Då man vågar.

Två hjärtan.
När en plus en blir två.

För jag vill. Men vågar inte.

Tror inte jag räcker till för dig. Du är finare än mig.
Känner mig ottilräckligt.
Visa mig att det inte är så.

Jag vill lära känna dig.

För jag tycker du är fin.

Han var och spelade tennis här i Örebro i helgen.

Han var och spelade tennis ca: 12 minuters cyckel från mig vid utkanten av Örebro.

Jag visste inte om detta! Hade jag vetat det hade jag ju åkt dit och kolalt på när Sveriges genom tiderna bästa tennisspelare latjade med våra lokala små nissar...

Jag är sur. Kungen. I helgen. Tolv minuter ifrån mig.

Helt galet.

Jag är grymt intresserad av inredning och design. Därför följer jag i princip alla inredningsprogram på televisionen slaviskt och älskar varje minut.

Min top 3:

Roomservice.
Bygglov.
Design: Simon och Tomas.

Utan inbördes ordning.

Finns det en mer pretto-serie?

Jag vill inte fortsätta titta. Men något får mig att fortsätta. Jag vill väl se om det faktiskt är möjligt att en enda familj kan råka ut för samtliga samhällsproblem USA har?

Måste. Sluta. Titta.

Nu.

Ett slag för dig (-2000) - Tomas Andersson Wij
Känn  ingen sorg för mig Göteborg (-2000) - Håkan Hellström
August and everything after (-1993) - Counting Crows
Med solen i ögonen (-1998) - Lars Winnerbäck
Uno (-1994) - Uno Svenningsson
Tunnel of love (-1987) - Bruce Springsteen

Det regnar här. Det fullkomligt vräker ned tjocka droppar av H2O som sedan dunsar ned i marken och förenas med de redan landade dropparna.

Det är fint.

Idag har det vart många nya läsare har jag märkt.
Kul.
Och tack!

Hoppas ni fortsätter läsa.

Vet ni vad det bästa med Schlager är?

Att precis alla blir upprörda. På ett eller annat sätt.

Haha.

I love it!

Sedan när räknas Israel (!) som ett Européiskt land?

Jaha. Är det bara jag eller har öststaterna tagit över Eurovision? Alla vi västeuropéiska länder hamnar sist med poäng från varandra bara.

Det är ju helt bananas...

Jag har två förslag nu, som vi kan ta ställning till.

1. Vi gör alla öststater till ett land. Så de inte kan rösta på sig själva.
2. Vi skapar en egen västeuropéisk tävling. West Eurovision Song Contest.

Bubblare: Vi utesluter helt enkelt öststaterna.

Vilken åtgärd väljer ni?

För visst är det fan inte så att vi har dåliga låtar. De är öststaterna som har dålig smak.
No question about it.

Nästa år bojkottar vi den här skiten och kör enbart vår egna inhemska Mello!

Who needs Europe?

Noterat är också att vi fick tolvor av Danmark och Norge, det gillar vi. Men inte av Finland. Slutsats: Finland är en öststat!

Jaha, då kanske man ska boka en biljett till nästa års Eurovision Song Contest i Globen då.

Nehe.

3-1 till Sverige. Lätt.

Har nyss läst klart Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Den var bra. Mycket bra, tycker jag faktiskt.

Ronniel yckas på något sätt få mig att vilja läsa mer. Jag hinner inte mer än lägga ifrån mig boken innan jag börjar fundera över hur det ska sluta.

Jag vill läsa vidare.

Jag fingrar på boken lite till och sen öppnar jag den igen. Sida för sida flyger förbi. Klockan var elva då jag började läsa. När jag la ifrån mig den var den tolv. På en timma lyckades jag plöja en stor del av vad som känns som för få sidor. Sen tvingar jag mig till sömn.

Imorse då jag vaknade så ville jag läsa. På en gång. Men det hann jag inte. Under dagen har jag gått och längtat efter att få läsa klart den.

Nu har jag i alla fall plöjt den.

Den var bra. Jag gillar verkligen Ronnies sätt att formulera sig. Han sätt att sätta tankar och känslor i ord som sen bildar meningar utan dess like.

Boken är helt klart läsvärd. Den får en att börja tänka. Om man tar sig tid att gräva lite djupare i den, tar sig bortom sex och relationer, bara kollar på vad den säger så blir man imponerad av hur han lyckats fasa in så otroligt mycket substans. Saker att verkligen tänka på.

Att känna igen sig i. Att förstå.

Om du inte läst den så rekommenderar jag att du tar dig tid och gör det. Vare sig du är tjej eller kille. Den är väldigt träffsäker i mycket av vad som står. Inte minst i hur killar kan bete sig.

Efter att jag slagit ihop boken så kände i alla fall jag mig nöjd och rätt tillfreds med hur mitt eget liv har vart fram tills nu. Nu ska jag inte försöka säga att boken på något sätt är livsförändrande, men den öppnar absolut ögonen, speciellt då den fångar de tre kilalrnas perspektiv så bra.

Vi som aldrig sa hora.

Jag har aldrig sagt hora. Eller jo, men jag har aldrig kallat någon hora.

Vi som aldrig kallade någon för hora.

Läs den. Boken då.

Jag har ätit för många.

Jag vill spy.

När ska jag lära mig att det räcker med ett par-tre stycken. Fler gör att man mår dåligt och vill spy. Ska det vara så svårt, kan man fråga sig.

Köpte en piké idag. Marinblå. Apsnygg.

Sitter som en smäck.

XS.

Okej. Så här. Jag var och färgade håret idag. Mörkare än jag har nu. Sen för att få lite liv i det så tänkte både jag och min kära frisör att det skulle vara bra med lite slingor i, speciellt nu mot sommaren och för att slippa svår utväxt.

Det blev bra. Tycker jag. Tror jag.
Men alla jag har träffat har kallat mig allt från Ola Salo till dansbandskungen.
Men så farligt kan det inte vara.

De retas nog bara.

Hoppas jag.

Annars tänker jag eh uppsöka skyddsombudet.

Här sitter jag. Helt ensam. Klockan slog nyligen över på ett nytt varv. Helt plötsligt inser jag att jag nog egentligen är rätt tillfreds med mitt liv. I alla fall en större del av det. Även om det också finns många saker som gör mig nedstämd och ibland lite deprimerad.

Men det känns i alla fall drägligt. Minst sagt.

Klart en viss ångest inför vad i helvete jag ska göra i framtiden finns där. Men den har nog alla som tar studenten. Till viss del hoppas jag i alla fall det, för då känner man sig inte fullt så vilsen. Är man fler så blir det liksom lite lättare att hantera.

Sitter i sängen. I bakgrunden är TV4 på. En svag volym. Något om gisslandrama. Jag orkar inte kocenterera mig. Istället har jag musik på som överröstar tv:n. Plura sjunger "... Ikväll ska jag bli full, för kärlekens skull"... Som han själv uttryckte det; det skulle lika gärna kunnat vara Lundell.

Jag har ingen kärlek att bli full för. Inte just nu i alla fall.

Men det gör inte så mycket. Även om det skulle vara trevligt, inte att vara full då, utan med kärlek.

Det känns just nu som önsketänkande från min sida. Att bli kär då.  

Förlåt. Här sitter jag och skriver massor med dravell. Men jag kan inte sova. Försöker men det vill inte gå, hur mycket jag än blundar. Har vridit mig åt både det ena och det andra hållet i sängen utan att det fungerat. Så jag gav upp. Snart tycker man ju att jag borde bli trött.

Nu har jag suttit här ett tag. Utan att publicera det här. Bara sitrrar på inlägget. I snart 35 minuter,

Läser det om och om igen.

Fastnar på vissa rader.
Läser dem igen.
"Även om det skulle vara trevligt, inte att vara full då, utan med kärlek".
Trevligt?
Vilket jävla ord. Ibland undrar man faktiskt. Det låter ju sjukt tragiskt, att anse att det skulle vara trevligt. Vilken jävla underdrift! Det skulle ju givetvis vara helt osannolikt härligt på alla sätt och vis. Att liksom ha en känsla att man skulle kunna göra allt, för en annan människa. Det är fantastiskt.

Men it takes two to tango. Jag kan sitta här och drömma. Men det skulle bara vara slöseri med tid. Jag kan lika gärna göra annat. Förhoppningsvis kommer det där en dag. Snart kanske det uppskattas att man är en rätt vanlig kille som är snäll och långt ifrån macho.Ibland lite rolig också, med ett medelmåttigt utseende.

Just nu är det annat som premieras hos er.

Just nu får jag lyssna istället. Vara förståeende.

Det har jag full förståelse för, så ni vet. Klart det finns mer spännande killar just nu. Och jag accepterar det. Kan inte göra så mycket annat. Jag väntar här snällt på min tur. Och lyssnar. Bara att prata på. Jag lyssnar. Att lyssna är grunden till att förstå. Men när min tur kommer så kommer jag ta till vara på den. Det kan jag lova.

Men tills dess väntar jag här. Och lyssnar.

1. Johan Glans
2. Thomas Järvheden
3. David Batra

Ute är det grymt varmt alltså. Nu tänker jag i alla fall våga yppa att det är sommar. Screw våren, våren är pasé. Ingen vill ha vår. Nu är det sommar som gäller, eller hur? Ja, vi säger så i alla fall.

Värme, sol och bad. Tre saker som är synonymt med sommar, enligt mig.

Även att bara ligga i en solstol eller helst en hammock (visst är hammockar grymt fina att ligga och dega i?) med en riktigt jävla bra bok och njuta. Kanske ha iPoden ipluggad och lyssna på exempelvis Huddinge Huddinge med Mikael Wiehe, riktigt fin låt. Eller kanske klassikern, om man får säga så, Sommartider med Gyllene Tider. Per Gessle har ju på något rätt imponerande men samtidigt läskigt sätt gått och personifierat sig som Mr. Sommar här i Sverige. Det känns som han alltid släpper sina album till sommaren och har väl åtminstone minst en stor hits varje sommar? Eller också så är det bara så det känns för att Sommartider spelas som det var dödstraff om man inte lätt den ljuda.

Det är spännande hur det fungerar.

Fast Lars Winnerbäck är ju också synonym med sommar, men det är ju för att man gärna slänger på hans platta när man är några stycken en sommarkväll.

Det dåliga med att det blir sommar är givetvis att alla börjar klippa gräset. Inte för att jag är någon som tror varje grässtrå har ett liv och att det är mord att klippa ned det, utan för att jag är svinigt allergisk mot nyklippt gräs. Helt jävla sjukt. Och se på fan, vad sker utanför dörren just nu? Jo, någon klipper gräset.
Och jag har slut på allergitabletter.
Gött mos!
Inte.

Igår såg jag för övrigt någon film på trean, minns inte vad den hette och orkar inte - på grund av ren och skär lathet - kolla vad den heter. Men till det viktiga, i den spelade Alec Baldwin - en mycket duktig aktör - och även Anthony Hopkins, som också han är en ytters skicklig skådespelare.  Men, han är så sjukt låst i mitt sinne till att vara Hannibal Lector! Hela filmen satt jag och väntade på att han skulle mörda och äta upp Alec Baldwin... Men istället spelade han en gammal gubbe som var hur jävla medmänsklig som helst!

Det där är ett 1 plus 1 som inte blir 2 för mig.

Men skulle jag få välja att träffa tre personer så skulle han vara en av dem. Helt klart. Anthony då...

Eller i alla fall som det känns nu. För jag tenderar att väldigt ofta säga liknande saker om andra personer. Så jag får ta mitt eget ord med en nypa salt och det hoppas jag ni också gör. Ni som hänger i och läser här.

Läste i Bladet att Idol-vinnarna ger upp alla sina rättigheter i det kontrakten de skriver. Vilken skräll va? Inte direkt, klart att de som ställer upp i en talangjakt som Idol blir utnyttjade till max och screwade till stor del. Men de får väl vara glada att de ens har ett kontrakt, de små Idolerna. Att en sådan nisse som Peter Swartling eller Herr. Breitholtz skulle låta Idolerna få chansen att dra vidare till andra bolag är ju lika med noll. Det vore naivt att tro att de inte kräver alla rättigheter.

Själv är jag trött på Idol. Faktiskt. Jag är trött på alla talangjakter faktiskt. Det känns som att talangjakter är de nya dokusåporna, alltså ute. Vad vill vi ha på TV:n då? En mysande Ernst Krischtieger (?) eller en glad Rickard Olsson? Mycket möjligt. De håller nog ett par år till. Likaså mina personliga favoriter Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kommer snart behöva göra något nytt, tror inte 100 Höjdare-konceptet håller särskilt länge till. Hur bra det än må vara.  Jag hoppas och tror på en ny version av High Chaparall eller en till sässong av Grattis Världen från killarna.

Men vad vet jag? Nu pratar jag ju mst ur min egen vilja att se mer av Grattis Världen och High Chaparall. Ni andra kanske inte vill se det igen. Ni kanske vill ha mer Idol och uttjatad Hey Baberiba-humor... TV4 har vart dominerande senaste tiden, men är de verkligen så bra? Jag tycker faktiskt inte det. De misslyckades totalt att skapa en svensk version av det absolut lysande Thank God you're here!, vilket gör mig förbannad. Att ens välja David Helenius som programledare gör mig sur. Sen orkar jag heller inte med att se folk dansa och att man redan vet vem i juryn som kommer ge höga och vem som kommer ge låga poäng. Nu vill jag inte att det här inlägget ska mynna ut i en attack på TV4, men jag måste bara säga att jag inte orkar med Parlamentet mer. Anders S Nilsson som programledare? Han är bara jobbig. Henrik Schyffert var ju inte bättre han. Jag är trött på honom också. De kan gärna få lägga ned parlamentet nu i alla fall. Tack.

Nä, den hetaste just nu enligt mig är Kristian Luuk efter hans insats i Mello. Han var helt jävla överlägsen alla programledare genom tiderna.

Mello är för övrigt den enda "talangjakten" jag uppskattar. för där är större delen av artisterna reda kända och faktiskt kan sjunga. Och jag tycker inte ens att det är rättvist att kalla det för en talangjakt. Det är en tv-sänd musiktävling. Som för övrigt är den enda behållningen gällande TV-utbud varje år.

Nä, nu till lite mer glada saker, för nu har jag "dissat" så mycket här så det känns som om jag borde "hissa" lite.

Så jag vill hissa alla som bloggar. Ni är varenda en värd något pris för att ni utvecklar era skrifliga förmågor och för att ni faktiskt gör något kreativt, även om ni skriver om vad ni åt till lunch eller ett långt argumentativt inlägg om krisen mellan Estland och Ryssland. Tummen upp till er! Blev själv förbannad då Linda Skugge ansåg att "dåliga" bloggare inte borde få blogga. Vem fan är dålig? Förmodligen Skugger själv, då hon har åkt snålskjuts på Expressen.

Vet ni vad? Nu ska jag ut i solen!

Puss och kram, eller en high-five - ert val!

Idag har jag vart och köpt en kostym! Samt skjortor och slips.

Nu ser man ju riktigt stilig ut....

Det gör mig förbannad.

Fan vad dålig jag känner mig. Och besviken!

Fick bara 0.8 på Högskoleprovet.

Låg över medel på alla utom NOG-delen. Den fick jag asdåligt på.

Fan. Jag suger verkligen stenhårt.

Snart får ni se ett nytt ansikte på Blogg.se...

Oj, när jag surfar (säger man så fortfarande?) runt i "bloggvärlden" så känns den helt död, det är inte många nya inlägg av värde egentligen inte heller många kommentarer som skrivs.

Vilket tyder på att man inte var ensam att fira Valborg igår.

Jag tror bloggarna är bakis.

Hoppas ni också hade en trevlig Valborgskväll. Det hade jag i alla fall. Hela dagen var bra faktiskt.

Ni som inte vill höra om min dag i stora drag kan ju hoppa över att läsa det jag skriver här nedan.

Först på eftermiddagen tog jag och M cyckeln upp till O'Learys där vi tog a couple of öl inför matchen mellan Örebro och Trelleborg. Med ungefär en kvart kvar till avspark cycklade vi ned till Behrn Arena, där vi intog våra platser. Örebro vann med 2-0 och glädjen var total. Även om svordomarna hade haglat efter en usel första havlek av ÖSK.

Efter matchen cycklade vi hem till M och min syrra för att invänta kvällens gäster. Ett litet sällskap på elva personer blev vi. Precis lagom tycker jag, då blir det inte för många så man stör sig på alla och heller inte för få så man tröttnar. Det blev hur som helst grillat till kvällsmat, gött mos.

Vid halv ett fick fyra av oss idén att gå ut. Sagt och gjort. Så det bar ut på Örebros nattlic och därmed så blev det en avslutning på kvällen med dans. Även denna gången spelade Uggla's Kung i baren, vilket givetvis innebar att hela dansgolvet sjöng med. Frammåt två så cycklade vi hem lite dimmigt berusade och somnade in...En helt lyckad kväll, minst sagt. I mina mått mätt då, jag vet ju inte vilka party animals ni är...

Nu kan ni som inte ville veta vad jag gjorde igår börja läsa igen.

Idag är jag lite sliten kan man väl säga. Solen sken i alla fall imorse, vilket är positivt. Nu är den dock gömd bakom moln, vilket inte är fullt så kul då jag tänkte ta min iPod och sätta mig i solen och njuta lite. Men men, sånt är livet.

Nu: Skriva under deklarationen. Jippi!