Året 2008 - Yes We Can.
Det här kan vara det snabbast året i mitt liv. I alla fall som jag minns.
Och utan tvekan ett av de mest händelserika.
Where to start.... svårt. Tror egentligen inte att jag kommer kunna sumera ett helt års upplevelser, känslor, tankar, idéer och händelser i en krönika.
Jag har hunnit med fruktansvärt mycket i år, precis lika väl som jag kan känna att jag hunnit med fruktansvärt lite. Det går ju inte ihop sig, givetvis. 1 + 1 har ju alltid vart 2. Och i det här fallet blir det ju 3. Vilket är bananas.
Året började i Sälen, samma ställe där 2007 avslutades, givetvis. I år var det tänkt att avsluta i Åre. Men det blev inte så. Mitt år kommer avslutas i Örebro.
Men det kanske är for the best, Örebro har kommit att låsa sig i mitt hjärta.
Love this city. Känner mig hemma här. I en stad som är lite för liten, men ändå sådär farligt lagom.
Jag har stått på alptoppar, även i år. Och kommer göra det även nästa år. Österrike är snart i dignitet med Norge och Danmark i min besöksstatistik. Vilket är vackert. Älskar Österrike och skidåkningen.
Frihet, mina vänner, det vet ni vad det är förens ni susat ned för en backe i alperna en solig vinterdag. Eller släppts ut ur fängelse efter en tids inlåsning.
Det senare är inget jag har vart med om, nej.
Fast helt ärligt så är det två saker som står ut i år, från mitt eget perspektiv. Bruce Springsteen den 5th of July på Ullevi i Göteborg. Makalöst.
Samt mina två underbara veckor i the land of the free.
New York, New York.
Kan mycket väl vara två av de bästa veckorna i mitt liv.
Det, mina vänner, var a dream coming true. Mer än ni anar.
Minnen av 33d street. Central Park. The Dakota Building-historien. Empire State Building. The Metro. South Ferry. Battery Park. Strawberry Fields. Andrew's. Fith Ave. The Puerto Rico Day. Kvällen på New York Times. Resan till Washington DC. Bruce på radion vid truck stopet. Starbucks.. And so on...
Ja ni förstår.
Ni som har läst mitt inlägg efter resan vet hur mycket jag älskade New York. Och år 2008 kommer nog alltid vara synonymt med känslan som infann sig då jag klev av planet i USA.
Lika väl som Obamas 2008 måste vara segern i det amerikanska presidentvalet. Och det är, utan tvekan, världens händelse 2008. Yes We Can är 2008 års slagord. I klass med Kennedys "Ask not what...". Och jag hoppas han gör något bra av ett skadeskjutet USA. Verkligen.
Jag har som sagt många minnen. Massor med möten med de mest fantastiska personerna ni kan tänka er. Men jag kan inte summera detta i en krönika. Så detta får duga. Jag hoppas på lika många minnen, upplevelser, möten och känslor som ska föpackas i en text även nästa år då jag sitter här och ska skriva Årskrönika 2009.
Men tills dess. Ta hand om er.
Och Gott Nytt År!
---
Årets...
... bok: The Coffee Table Book.
Den enda boken värd att ödsla tid på.
.. serie: 30 Rock.
Magi när den är som bäst. Alec Baldwin for president.
... rerun-serie: Seinfeld.
Den har följt mig hela året.
... download-serie: Prison Break.
Lika spännande som alltid. Även om det just nu är Mahone som håller mig kvar, briljant spelad av William Fichtner.
... reklamar-serie: Mad Men.
Så stiligt att man får ont i ögonen.
... mp3: "Human" - The Killers.
Den kom sent. Men som den kom!
... svenska album: "För sent för Edelweiss" - Håkan Hellström.
Detta är vad som spelats mest.
... utländska album: "Tell Tale Signs" - Bob Dylan.
Åh, det blir inte vackrare än när Bob rör vid det med sina magiska fingrar.
... upptäckta låt: "Blindsided" - Bon Iver.
Fantastisk låt. Fantastisk artist.
... upptäckta album: "Lights" - Jennie Abrahamsson.
Så vacker. Så bra.
... film 1: "No Country For Old Men" - Joel och Ethan Coen.
Storslaget filmskapande.
... film 2: "The Dark Knight" - Christopher Nolan.
Heath Ledger.
... film 3: "There Will Be Blood" - Paul Thomas Anderson.
Det svarta guldet.
... indiepopulärfilm: Juno.
Sanslöst bra dialog.
... resa: USA
Kommentar överflödig.
... mäktigaste minne: När Bruce proklamerar att "This is the stadium breaker" och bryter ut i världens största inferno av magi när tonerna av Twist And Shout fyller den ljummna Göteborgs-kvällen..
... konsert: Bruce på Ullevi.
Ingen Sandy, men väl massor med andra brutalt vackra låtar. Det var magi.
... Lisebergsbesök: Den 6:e juli.
Me and the girls.
... blogg: Louise.
Du är grym. Och unik.
... köp: Mina glasögon.
¨Dyra, men vad gör man inte för att se ut som Elvis Costello?
... högtid: Festivus!
Frank Costanza är magisk, mina vänner. SERINITY NOW!
... Fox Mulder: David Duchovny..
He's back!
... fotbolls-minne: Örebro SK's fantastiska säsong.
Helt makalöst. 2009 är vårt år.
...babe: Scarlett Johansson.
Årets babe. Varje år.
... humorkomet: Morgonsoffan.
Karsten har du kontakt?
... upptäckt: Spotify.
Jag var nog sist med det. Jo, verkligen jag var det.
... jesus: Barack Obama!
Barack N' Roll!!!
... come-back: Hillary Clinton.
Fick tillslut en ministerpost.
... Fredrik och Filip: Deras medverkan i På Spåret.
Genialt.
... karaktär: George Costanza.
I'm a character. People are always saying to me, "You know you're a quite a character.".
... vuxenpoäng: Fast anställning.
Hej tack myrstack!
... slutfras: Gott Nytt År!
Och utan tvekan ett av de mest händelserika.
Where to start.... svårt. Tror egentligen inte att jag kommer kunna sumera ett helt års upplevelser, känslor, tankar, idéer och händelser i en krönika.
Jag har hunnit med fruktansvärt mycket i år, precis lika väl som jag kan känna att jag hunnit med fruktansvärt lite. Det går ju inte ihop sig, givetvis. 1 + 1 har ju alltid vart 2. Och i det här fallet blir det ju 3. Vilket är bananas.
Året började i Sälen, samma ställe där 2007 avslutades, givetvis. I år var det tänkt att avsluta i Åre. Men det blev inte så. Mitt år kommer avslutas i Örebro.
Men det kanske är for the best, Örebro har kommit att låsa sig i mitt hjärta.
Love this city. Känner mig hemma här. I en stad som är lite för liten, men ändå sådär farligt lagom.
Jag har stått på alptoppar, även i år. Och kommer göra det även nästa år. Österrike är snart i dignitet med Norge och Danmark i min besöksstatistik. Vilket är vackert. Älskar Österrike och skidåkningen.
Frihet, mina vänner, det vet ni vad det är förens ni susat ned för en backe i alperna en solig vinterdag. Eller släppts ut ur fängelse efter en tids inlåsning.
Det senare är inget jag har vart med om, nej.
Fast helt ärligt så är det två saker som står ut i år, från mitt eget perspektiv. Bruce Springsteen den 5th of July på Ullevi i Göteborg. Makalöst.
Samt mina två underbara veckor i the land of the free.
New York, New York.
Kan mycket väl vara två av de bästa veckorna i mitt liv.
Det, mina vänner, var a dream coming true. Mer än ni anar.
Minnen av 33d street. Central Park. The Dakota Building-historien. Empire State Building. The Metro. South Ferry. Battery Park. Strawberry Fields. Andrew's. Fith Ave. The Puerto Rico Day. Kvällen på New York Times. Resan till Washington DC. Bruce på radion vid truck stopet. Starbucks.. And so on...
Ja ni förstår.
Ni som har läst mitt inlägg efter resan vet hur mycket jag älskade New York. Och år 2008 kommer nog alltid vara synonymt med känslan som infann sig då jag klev av planet i USA.
Lika väl som Obamas 2008 måste vara segern i det amerikanska presidentvalet. Och det är, utan tvekan, världens händelse 2008. Yes We Can är 2008 års slagord. I klass med Kennedys "Ask not what...". Och jag hoppas han gör något bra av ett skadeskjutet USA. Verkligen.
Jag har som sagt många minnen. Massor med möten med de mest fantastiska personerna ni kan tänka er. Men jag kan inte summera detta i en krönika. Så detta får duga. Jag hoppas på lika många minnen, upplevelser, möten och känslor som ska föpackas i en text även nästa år då jag sitter här och ska skriva Årskrönika 2009.
Men tills dess. Ta hand om er.
Och Gott Nytt År!
---
Årets...
... bok: The Coffee Table Book.
Den enda boken värd att ödsla tid på.
.. serie: 30 Rock.
Magi när den är som bäst. Alec Baldwin for president.
... rerun-serie: Seinfeld.
Den har följt mig hela året.
... download-serie: Prison Break.
Lika spännande som alltid. Även om det just nu är Mahone som håller mig kvar, briljant spelad av William Fichtner.
... reklamar-serie: Mad Men.
Så stiligt att man får ont i ögonen.
... mp3: "Human" - The Killers.
Den kom sent. Men som den kom!
... svenska album: "För sent för Edelweiss" - Håkan Hellström.
Detta är vad som spelats mest.
... utländska album: "Tell Tale Signs" - Bob Dylan.
Åh, det blir inte vackrare än när Bob rör vid det med sina magiska fingrar.
... upptäckta låt: "Blindsided" - Bon Iver.
Fantastisk låt. Fantastisk artist.
... upptäckta album: "Lights" - Jennie Abrahamsson.
Så vacker. Så bra.
... film 1: "No Country For Old Men" - Joel och Ethan Coen.
Storslaget filmskapande.
... film 2: "The Dark Knight" - Christopher Nolan.
Heath Ledger.
... film 3: "There Will Be Blood" - Paul Thomas Anderson.
Det svarta guldet.
... indiepopulärfilm: Juno.
Sanslöst bra dialog.
... resa: USA
Kommentar överflödig.
... mäktigaste minne: När Bruce proklamerar att "This is the stadium breaker" och bryter ut i världens största inferno av magi när tonerna av Twist And Shout fyller den ljummna Göteborgs-kvällen..
... konsert: Bruce på Ullevi.
Ingen Sandy, men väl massor med andra brutalt vackra låtar. Det var magi.
... Lisebergsbesök: Den 6:e juli.
Me and the girls.
... blogg: Louise.
Du är grym. Och unik.
... köp: Mina glasögon.
¨Dyra, men vad gör man inte för att se ut som Elvis Costello?
... högtid: Festivus!
Frank Costanza är magisk, mina vänner. SERINITY NOW!
... Fox Mulder: David Duchovny..
He's back!
... fotbolls-minne: Örebro SK's fantastiska säsong.
Helt makalöst. 2009 är vårt år.
...babe: Scarlett Johansson.
Årets babe. Varje år.
... humorkomet: Morgonsoffan.
Karsten har du kontakt?
... upptäckt: Spotify.
Jag var nog sist med det. Jo, verkligen jag var det.
... jesus: Barack Obama!
Barack N' Roll!!!
... come-back: Hillary Clinton.
Fick tillslut en ministerpost.
... Fredrik och Filip: Deras medverkan i På Spåret.
Genialt.
... karaktär: George Costanza.
I'm a character. People are always saying to me, "You know you're a quite a character.".
... vuxenpoäng: Fast anställning.
Hej tack myrstack!
... slutfras: Gott Nytt År!
The Coffee Shop - Anna och Fredrik
Freeedriiiik säger:
läst om min dags höjdpunkt??
Ann säger:
so.
Ann säger:
understandable.
Freeedriiiik säger:
LÄST??
Ann säger:
ja!!
Freeedriiiik säger:
fattar du??
Ann säger:
jag kan bara föreställa mig känslan!!!
Freeedriiiik säger:
JAG FICK SLÄNGA DEM DIREKT - DIREKT!!! - I BILEN!!!
Freeedriiiik säger:
det var som a dream come true
Freeedriiiik säger:
notera att mina två senaste inlägg går i a blog about nothing anda
Ann säger:
HAHA
Ann säger:
det skulle jag inte vilja påstå
Ann säger:
soppåsarna var verkligen sjuuukt coolt
Ann säger:
nu kan du dö lycklig
Ann säger:
dö
Ann säger:
nu.
Freeedriiiik säger:
jamen visst var det coolt??
Freeedriiiik säger:
avis??
Ann säger:
Om det var!
Freeedriiiik säger:
ett riktigt kneg!
Ann säger:
och du är galen
Ann säger:
det bästa med rollon är ju kolan
Freeedriiiik säger:
men ne!
Freeedriiiik säger:
och visst var det choklad i dem??
Ann säger:
jag minns inte heller!!!!!!!
Ann säger:
man har ju inte ätit en sån jävel på typ tio år
Freeedriiiik säger:
åh är inne på SISTA Seinfeld-skivan nu förresten.
Ann säger:
wuuoohh
Freeedriiiik säger:
ne jag vet
Ann säger:
vad ska du göra med ditt liv sen?
Freeedriiiik säger:
vet inte. funderar på att bli filantrop
Ann säger:
hahahahh
Freeedriiiik säger:
jamen fatta glassigt liv!
Ann säger:
jag vet inte det jag!
Freeedriiiik säger:
fatta!
Freeedriiiik säger:
jamen det är ju massor som behöver hjälp
Freeedriiiik säger:
plus jag skulle ju spendera andras pengar. givetvis.
Freeedriiiik säger:
det är jag och Bono.
Ann säger:
hahahah
Mina sekunder i sopljuset...
Åh! Förut idag var jag med om något enormt! Jag skulle gå ut med soporna (the very same sopor som jag rundat vid ytterdörren ett antal dagar nu).
Och när jag kommer ut så hör jag ett *beep-beep*-ljud. Som när en lastbil backar, eller när ett stort fordon står stilla och något händer, exempelvis när en sopbil håller på och hissar soptunnorna.
So... när jag skulle slänga mina två soppåsar så mötte jag ju givetvis de två sopgubbarna (undrar om de gillar det epitetet?).
Jag tog tillfället i akt och fråga om jag skulle hiva in påsarna i sopbilen.
- Ska jag slänga in dem direkt i bilen, frågade jag.
- Hiva in dem, svarade den äldre av gubbarna.
Jag fick aprovel att slänga soporna DIREKT i bilen!!! Inser ni hur få människor som får göra det?? I Princip bara de som är sopgubbar!
The feeling, alltså... att släppa taget och se de två Ica-påsarna fyllda med sopor flyga in i bilen...
För några sekunder fick jag vara sopgubbe!
Every little boys dream!
I never felt so allive!!!
Och när jag kommer ut så hör jag ett *beep-beep*-ljud. Som när en lastbil backar, eller när ett stort fordon står stilla och något händer, exempelvis när en sopbil håller på och hissar soptunnorna.
So... när jag skulle slänga mina två soppåsar så mötte jag ju givetvis de två sopgubbarna (undrar om de gillar det epitetet?).
Jag tog tillfället i akt och fråga om jag skulle hiva in påsarna i sopbilen.
- Ska jag slänga in dem direkt i bilen, frågade jag.
- Hiva in dem, svarade den äldre av gubbarna.
Jag fick aprovel att slänga soporna DIREKT i bilen!!! Inser ni hur få människor som får göra det?? I Princip bara de som är sopgubbar!
The feeling, alltså... att släppa taget och se de två Ica-påsarna fyllda med sopor flyga in i bilen...
För några sekunder fick jag vara sopgubbe!
Every little boys dream!
I never felt so allive!!!
Rollo.
Ni vet Rollo-kolorna, de runda som var gula eller röda och innehöll choklad omslutet av kola? Jag fick alltid sådana av min farmor. Varje gång vi åkte dit fick vi Rollo-kolor. Jag bet mig alltid in till chokladen. Den var, egentligen, godast.
Idag när jag skulle göra det samma med en av Rollo-kolorna från det lilla parti jag lyckats komma över så fann jag ingen choklad. De har slutat med choklad i Rollo!
Rollo as I knew it is dead. Dead I tell you!
Eller inbillar jag mig att det var choklad i dem?
Vad vet jag.
Idag när jag skulle göra det samma med en av Rollo-kolorna från det lilla parti jag lyckats komma över så fann jag ingen choklad. De har slutat med choklad i Rollo!
Rollo as I knew it is dead. Dead I tell you!
Eller inbillar jag mig att det var choklad i dem?
Vad vet jag.
Annons.
På onsdag kommer jag att publicera Årsrönika 2008.
Håll utkik!
27 januari 2009.
God fortsättning...
The Pogues and Kirsty MacColl - Fairytale of New York
Jultider.
Julafton. I år kom den snabbare än vanligt. Julkalenderns luckor har öppnats i rasande fart och adventsljusen har brunnit snabbare än tidigare år.
Men trots att det gick fort i år så har jag ändå hunnit blivit klar med alla julklappar i god tid, för en gångs skull.
Skönt.
Och framförallt så har julstämningen så saktelig smygit sig på.
Nu spelas det julmusik här i min lägenhet och snart bär det av till nära och kära.
Det enda som fattas är att det ligger ett vitt täcke av snö utanför fönstret. Trodde jag igår.
För imorse när jag vaknade och lätt persiennerna vinklas upp så låg det där. Ett vackert vitt täcke av snö.
För bra för att vara sant, givetvis. Men still, det låg där.
Jag tror detta kan bli en riktigt bra jul. Det ska väl sägas att jag egentligen aldrig har haft en dålig jul.
På så sätt är jag ju väldigt lyckligt lottad.
Speciellt när man kommer på sig själv med att vara otacksam ör att man ändå har en fantastisk jul, när så många barn har ett helvete under julen.
För många innebär jul alkoliserade föräldrar och släktingar. Tyvärr.
Där pappa eller mamma "blir sådär arg för ingenting".
Jag tycker man ska hålla ner på alkoholen under julen.
Man ska iaf inte dricka sig full.
Framför allt för barnens skull.
Låt oss skänka dessa barn en tanke.
Vi ska heller inte glömma alla som sitter ensamma under julen, de som inte har nära och kära att dela den med.
Även de skänker vi en tanke idag. Då vi sitter där och äter vår sill eller julskinka.
Och när vi öppnar våra paket.
Men vi ska absolut inte skämmas över att vi har en bra jul.
Utan njut nu. Njut av allt som julen ger.
Glöm inte glädjen och de fantastiska historierna som de äldre generationerna brukar berätta.
Lova mig nu att ni har en fantastiskt bra julafton!
God jul!
En Carrey i högform lockar till massor av skratt.
Briljant carrey sjunger ut i Yes Man
Yes Man (4/5)
Regi: Peyton Reed
I rollerna: Jim Carrey, Zooey Deschanel, Rhys Darby, John Michael Higgins och Bradley Cooper.
Biograf: Filmstaden
Jag hinner knappt torka tårarna mellan alla skrattanfall. Hela filmen kör på med full fart och det blir egentligen aldrig tråkigt. Det är till och med så att många i salongen börjar applådera när filmen är slut och det var ett tag sedan jag upplevde det i en svensk biosalong.
Filmen handlar om Carl (Jim Carrey), en rätt sliten och tråkig man, som efter en separation gått ned sig totalt. Han kommer på de mest fantastiska bortförklaringarna för att slippa umgås med sina vänner och på jobbet som långivare, på en bank, så nekar han alla som söker lån. Hans liv är rätt trist kan man säga.
Men allt förändras då han genom en gammal bekant får kontakt med en grupp människor som går på självhjälpsmöten. Carl, som entrar det här mötet mycket skeptiskt, får snart stöta på den karisamtiska livsgurun Terence Stamp, som övertalar "nej-sägaren" Carl att göra som de övriga i gruppen, dvs att börja säga ja till alla möjligheter som än dyker upp. Carl upptäcker snart att hans nya levnadsregel gör hans liv oändligt mycker mer spännande, inte minst träffar han Allison (Zooey Deschanel), en kvinna han förmodligen aldrig vågat ta kontakt med tidigare.
Filmen bjuder till många skratt och Carrey - i högform! - vrider varje scen till sin spets. Detta är i min mening Jim Carreys stora återkomst till vita duken efter några år i frysdisken med halvtaskiga komedier som "Fun With Dick and Jane" och "The Number 23".
På frågan om ni bör gå och se den här underhållande filmen så har jag bara ett tydligt svar att ge; yes!
Just nu: Love Actually.
Sam: Daniel, I have a plan!
Daniel: Thank the Lord! Tell me.
Sam: Well, girls love musicians, don't they?
Daniel: Uh-huh.
Sam: Even the really weird ones get girlfriends.
Daniel: That's right. Meatloaf definitely got laid at least once. For God's sake, Ringo Starr married a Bond girl!
Sam: [looks at him strangely] Whatever.
101.
Hej mina vänner! Hoppas det är bra med er. Med mig är det helt okej, utvilad och pigg är jag i alla fall. Nu har jag iof bloggat lite dåligt igen, men vad fan, ibland blir det så. Har ju haft fullt upp med julklappar och dyligt, det är ju i sådana tider vi går nu.
Igår var jag, Matte och Karro på Coco Thai och käkade lite asiatisk mat. Fantastiskt gott. Sen bar det av till SF för att se Jim Carreys nya film Yes Man. Recension kommer snart på den! Efter bion så var Karro så trött att hon kilade hem och sov. Jag och Matte on the other hand drogs med av några till krogen. En ok kväll. Absolut inte mer. Jag är jävligt trött på att gå till Klaras. Det är inte så kul där, faktiskt.
Idag har jag tagit det lugnt. Ser på Jönssonligan och Dynamit.Harry. Fantastiskt bra svensk film. Snart Prison Breaks senaste avsnitt och sen blir det en lugn kväll. Förmodligen någon bra film. Får se vad kvällen bjuder på.
Over and out.
xx
William Fichtner är egentligen varför jag fortfarande ser Prison Break...
Igår var jag, Matte och Karro på Coco Thai och käkade lite asiatisk mat. Fantastiskt gott. Sen bar det av till SF för att se Jim Carreys nya film Yes Man. Recension kommer snart på den! Efter bion så var Karro så trött att hon kilade hem och sov. Jag och Matte on the other hand drogs med av några till krogen. En ok kväll. Absolut inte mer. Jag är jävligt trött på att gå till Klaras. Det är inte så kul där, faktiskt.
Idag har jag tagit det lugnt. Ser på Jönssonligan och Dynamit.Harry. Fantastiskt bra svensk film. Snart Prison Breaks senaste avsnitt och sen blir det en lugn kväll. Förmodligen någon bra film. Får se vad kvällen bjuder på.
Over and out.
xx
William Fichtner är egentligen varför jag fortfarande ser Prison Break...
This is the end?
Någonsin undrat vart universum slutar?
Det vet jag iof inte, men jag vet vart Internet slutar.
Klicka här så får ni se!
Just close your eyes...
Snow Patrol - Set Down Your Glass
Utomjordligt bra Keanu
Keanu Reeves är iskallt bra i sin roll som Klaatu.
The Day The Earth Stood Still (2/5)
Regi: Scott Derrickson
I rollerna: Keanu Reeves, Jennifer Connelly, Jaden Smith, Kathy Bates, John Cleese, Robert Knepper m fl.
Biograf: Filmstaden
"Dör jorden, dör ni. Dör ni, överlever jorden.". Det är så utomjordingen Klaatu (Keanu Reaves) uttrycker det problem som jorden står inför, i remaken av den gamla sci-fi klassikerfilmen med samma namn. Hela filmen kretsar kring Klaatu, som anländer till jorden i ett jättestort klot, för att övertala oss människor att sluta skada miljön.
Hans ankomst tas med stor misstro. I rädsla för att detta är starten på en fientlig och massiv invasion av jorden så går jordborna in i försvarsläge och tar varelsen från rymden till fånga. Något som går sådär. Efter hjälp från Dr Helen Benson (Jennifer Connelly), som är övertygad om att han kommer i fred, lyckas Klaatu fly. Och jakten på den förrymda utomjordingen är i full gång.
Under tiden som han ska starta räddningsprocessen för jorden, som innebär slutet för den männsllighet som under så många år har misshandlat jorden, så försöker Dr Benson övertyga Klaatu om att vi människor kan ändra oss. Att vi kan rädda jorden. Bara vi får chansen.
När filmen är slut så säger en ung kille bakom mig i salongen;
- Vilken dålig film, fattar inte ens vad den ville säga.
Riktigt så svårt var det inte att förstå vad de ville ha sagt med filmen. Detta är egentligen bara ytterligare en film i raden de senaste åren som vill visa oss hur dumma vi är mot vår jord.
Budskapet - att vi ska skärpa oss och tänka på miljön - är ju bra, givetvis. Men utöver budskapet har inte filmen mycket att ge och den blir aldrig riktigt så spännande och actionfylld som man förväntat sig. Dessutom stör man sig egentligen bara hela tiden på Jaden Smiths (son till Will Smith) överspelande och riktigt usla insats i - enligt min mening onödiga och överflödiga - rollen som den missförstådda sonen Jacob Benson.
Men Keanu gör en utomjordligt bra insats, vilket håller upp betyget på filmen. Dock ska det sägas att om man redan sett filmer som "The Day After Tomorrow" och "The Happening" så kan man nog lägga pengarna på annat än att lösa biljett för en stund med denna i biomörkret.
So you'd better be good for goodness sake...
Bruce Springsteen - Santa Claus Is Coming To Town
Glad
Någon som jag bryr mig väldigt mycket om berättade nyss något som gör mig väldigt glad. Och lugn.
Att tro och förvänta sig.
Ska sluta förvänta mig och tro att det skulle vara något mer.
Lovar.
Det är så jävla skönt att äntligen veta.
Vad var det vi sa...
Like sands through the hourglass...
Usch, nu är det mycket på jobbet alltså. Att det skulle vara en nedgång märks fan inte just nu. Har haft ett par-tre lugna veckor, men nu sen i torsdags så har det vart att göra non-stop!
Jag vet inte vad det är för fel. De flesta har det rätt lugnt på jobbet, men det känns som att jag har hur mycket som helst att göra. Nåväl, det reder sig nog!
Kom i alla fall hem skapligt idag. Bestämde med Karro att vi skulle ta en promenad upp på stan och käka lite. Så vi promenerade upp till Hälls. Det var supertrevligt att få hitta på något och prata av sig lite.
Karro du är fantastisk :) Tack!
I alla fall. Sen hämtade vi ut några biljetter på SF till filmen "The day the earth stod still", som jag dock inte ska se med Karro, utan med Matte. Jag och Karro ska se "Vi hade i alla fall tur med vädret".
Ser redan fram emot det!
Nu ska jag se Morgonsoffan!
Jag vet inte vad det är för fel. De flesta har det rätt lugnt på jobbet, men det känns som att jag har hur mycket som helst att göra. Nåväl, det reder sig nog!
Kom i alla fall hem skapligt idag. Bestämde med Karro att vi skulle ta en promenad upp på stan och käka lite. Så vi promenerade upp till Hälls. Det var supertrevligt att få hitta på något och prata av sig lite.
Karro du är fantastisk :) Tack!
I alla fall. Sen hämtade vi ut några biljetter på SF till filmen "The day the earth stod still", som jag dock inte ska se med Karro, utan med Matte. Jag och Karro ska se "Vi hade i alla fall tur med vädret".
Ser redan fram emot det!
Nu ska jag se Morgonsoffan!
Oh what a day...
Har haft en rätt intensiv dag idag på jobbet. Men det orkar vi inte tala om nu.
Fick förresten åka med Lina hem till Örebro idag. Underbar människa, fantastiskt bra bilförare. Man kan säga att man kände sig riktigt trygg då hon utbrast följande meningar;
"Fan, mina linser är sjukt suddiga, jag ser inget!" Eller varför inte; "Jag har i princip inget mörkerseende...".
Men kom hem säkert! Tack Lina! :)
Sen träffade jag Ninnie en stund, för att sedan avsluta kvällen med att se Mamma mia, igen!
Fantastisk film...
Weekend.
Det har vart en rätt tung helg. I fredags efter jobbet bar det av till en arbetskamrat för att äta tappas med ett gäng från jobbet, sedan bar det av till Strike för bowling. Det var en mycket lyckad kväll tycker jag absolut!
Efter bowlingen så blev det tyvärr ett manfall på den planerade utgången. Men jag och Sara gick i alla fall ut. Det var en fantastiskt rolig kväll, vi slöt upp med hennes sambo Henrik och några av hans kollegor, som också haft en jobbgrej.
Kvällen avslutades på Burger King, där det blev ett Dubble Cheeseburger Meal.
På lördagen var jag rätt seg. Vaknade klockan 14.00. Sant. Det var bara att snabbt göra sig klar och anständig för var hembjuden till syrran på födelsedagsbjudning. Och då skulle ju hela släkten dyka upp. Men klarade det hela bra. Det var trevligt.
Sen blev det åter igen ett intag av öl, för jag, syrran och några kompisar skulle dra ut sen på kvällen. Efter lite förljummande hemma hoss henne så bar det av till Pitcher's, ditkörda av nordens trevligaste taxichufför. Där satt vi ett tag och drack, för att sedan avsluta kvällen med dans på Björnstugan, tänkte vi.
Men tyvärr var jag och en till bara 20. Det är 23 på "Björnen" på lördagar. Vakten kunde dock släppa in EN av oss två. Men icke mer. Då var han snäll, tyckte han.
Då är ju frågan varför de har en ålder? Antingen får de väl köra stenhårt på 23, eller också ta hänsyn till vad det är för folk som vill in och se om man är någon som kan äventyra säkerheten (det är ju därför de får ha olika åldrar).
Men jag och Karro, som bara är 20, sa åt de andra att gå in och ha kul. Vi styrde istället våra steg hemmåt. Sen somnade vi nog rätt snabbt.
Och idag har jag enbart tagit det lugnt. Tänkte hitta på något med Ninnie, men hon var upptagen. Så då blev Karro min räddare i nöden. Så som det ser ut nu så dyker snart hon över och ser på film med mig ikväll. Oerhört trevligt!
Karro, du är guld värd!
So, alla ni som tålmodigt läste ända hit och intresserade er för min helg, hur har er helg vart?
Efter bowlingen så blev det tyvärr ett manfall på den planerade utgången. Men jag och Sara gick i alla fall ut. Det var en fantastiskt rolig kväll, vi slöt upp med hennes sambo Henrik och några av hans kollegor, som också haft en jobbgrej.
Kvällen avslutades på Burger King, där det blev ett Dubble Cheeseburger Meal.
På lördagen var jag rätt seg. Vaknade klockan 14.00. Sant. Det var bara att snabbt göra sig klar och anständig för var hembjuden till syrran på födelsedagsbjudning. Och då skulle ju hela släkten dyka upp. Men klarade det hela bra. Det var trevligt.
Sen blev det åter igen ett intag av öl, för jag, syrran och några kompisar skulle dra ut sen på kvällen. Efter lite förljummande hemma hoss henne så bar det av till Pitcher's, ditkörda av nordens trevligaste taxichufför. Där satt vi ett tag och drack, för att sedan avsluta kvällen med dans på Björnstugan, tänkte vi.
Men tyvärr var jag och en till bara 20. Det är 23 på "Björnen" på lördagar. Vakten kunde dock släppa in EN av oss två. Men icke mer. Då var han snäll, tyckte han.
Då är ju frågan varför de har en ålder? Antingen får de väl köra stenhårt på 23, eller också ta hänsyn till vad det är för folk som vill in och se om man är någon som kan äventyra säkerheten (det är ju därför de får ha olika åldrar).
Men jag och Karro, som bara är 20, sa åt de andra att gå in och ha kul. Vi styrde istället våra steg hemmåt. Sen somnade vi nog rätt snabbt.
Och idag har jag enbart tagit det lugnt. Tänkte hitta på något med Ninnie, men hon var upptagen. Så då blev Karro min räddare i nöden. Så som det ser ut nu så dyker snart hon över och ser på film med mig ikväll. Oerhört trevligt!
Karro, du är guld värd!
So, alla ni som tålmodigt läste ända hit och intresserade er för min helg, hur har er helg vart?
Kapitalismens fall?
Kapitalismen är som tonåringar. Tror de är bäst och klarar sig själva. Sen när det väl krisar och det visar sig att de inte kan hantera situationen så vänder de sig genast till sina föräldrar. I det här fallet staten.
Samma personer som tidigare vurmade för den fria marknaden, privatiseringar och att staten ska hålla fingrarna borta från det hela är de som just nu bönar och ber för att staten ska rädda dem.
Carnegie var det senast, härnäst blir det väl Volvo...
Är detta kapitalismens fall?
Nej, givetvis inte.
Men den är svårt sårad.
Samma personer som tidigare vurmade för den fria marknaden, privatiseringar och att staten ska hålla fingrarna borta från det hela är de som just nu bönar och ber för att staten ska rädda dem.
Carnegie var det senast, härnäst blir det väl Volvo...
Är detta kapitalismens fall?
Nej, givetvis inte.
Men den är svårt sårad.
The Wrestler.
Jag vet att det är mycket Springsteen nu, med tanke på alla nya låtar som dyker upp i tid och otid. Men. Det är ju i alla fall good shit jag tjatar om, eller hur? Ja så är det ju.
I alla fall. Den nya filmen The Wrestler, som når ett betyg på 8,8 på IMDb so far, med Mickey Rourke i huvudrollen har en sak som gör att jag förväntar mig lite mer av den.
Det är nämligen som så att Bruce Springsteen har specialskrivit en låt för just den hör filmen. Den heter, kort och gott, The Wrestler. Så fantastiskt fin och bra att jag inte kan sluta lyssna på den. Det känns som att den här låten kan göra en "Philadelphia" och vinna så väl Grammisar, som en Oscars för Best Original Song.
Hur som. Lyssna och njut.
God natt.
xx
Bruce Springsteen - The Wrestler
I alla fall. Den nya filmen The Wrestler, som når ett betyg på 8,8 på IMDb so far, med Mickey Rourke i huvudrollen har en sak som gör att jag förväntar mig lite mer av den.
Det är nämligen som så att Bruce Springsteen har specialskrivit en låt för just den hör filmen. Den heter, kort och gott, The Wrestler. Så fantastiskt fin och bra att jag inte kan sluta lyssna på den. Det känns som att den här låten kan göra en "Philadelphia" och vinna så väl Grammisar, som en Oscars för Best Original Song.
Hur som. Lyssna och njut.
God natt.
xx
Bruce Springsteen - The Wrestler
Simskola
Jag gick i ettan. Det var vår och samtliga förstaklassare skulle få åka iväg och göra det så kallade simprovet.
Minns hur jag inte kunde somna på kvällen, dagen innan vår klass skulle åka iväg till Eyrabadet. Mamma hade packat min ryggsäck med badkläder. Och det var bara att ta den och knalla iväg till skolan.
Minns hur jag gick till skolan med en klump i magen. Och i samma ögonblick som jag kom fram ville jag vända. Men jag har i princip aldrig skolkat från något.
Och den här dagen skulle inte bli annorlunda, givetvis.
Jag var för feg. Och för ung.
Väl framme så mötte jag upp med mina kompisar.
Även de stod där med ryggsäckar, fulla av badkläder.
De såg, till skillnad från mig, förväntansfulla ut. Minns hur de ivrigt pratade om att få åka och bada, på skoltid. Det var ju något utöver det vanliga.
Vår fröken samlade ihop oss och efter noga inräkning att alla var med så gick vi i samlad trupp mot bussen, borta vid skolparkeringen. Ni vet sådär som en skolklass och en fröken gör. Ett någorlunda led, med några eftersläntare (oftast samma personer).
Snabbt fyllde vi upp bussen och det bar av mot badhuset. Klumpen i min mage hade växt lavinartat.
Jag var mycket tyst under den här bussfärden. Sa inte ett ord, vill jag minnas.
Bussen saktade in och vi var, på vad som kändes som fem minuter, framme vid badhuset. Jag kommer ihåg att solen sken och det blev ett vackert skuggspel mot asfaltsvägen, upp till badhuset, genom trädens lövverk. Minns det så väl därför att jag gick med huvudet nedböjt och blicken fast låst i asfalten.
Vi fick skynda oss in och byta om till badkläder. Och den där olustighetskäslan, som man kan få när man ska göra ågot man inte vill och känner sig helt säker på, infann sig. En efter en rullade mina klasskamrater iväg mot duschen för att sedan entra simhallen.
Jag och Jonas var sist ut från duschen. Vi gick iväg mot bassängen med våra handdukar hängandes över våra axlar. Doften av klor låg tung i simhallen. Längs ena sidan av 25-metersbassängen så var det en lång träbänk som vår klass satte sig på.
Jag var så nervös att jag trodde jag skulle dö.
En äldre man kom in och började instruera oss i hur det hela skulle gå till. Det var simläraren.
".. ni ska alltså hoppa i från kanten utan att hålla för näsan och sen simma över till andra sidan, så enkelt är det...".
Enkelt?! Det var vad som flög genom min hjärna. Det var fan inte enkelt.
En efter en av mina kamrater tog sig an uppgiften. Det såg så enkelt ut. Bara hoppa i och sen simma över till andra sidan. Samtidigt som simläraren följde en längs kanten med sin långa badvaktspinne i händerna. Allt för vår säkerhets skull. När man var klar fick man gå in till den lilla tempurerade bassängen.
"Fredrik..."
Fan. Det var min tur. Jag var så skakig att jag knappt kunde förmå mig att stå upp.
Men sakta reste jag mig upp från min plats på träbänken. Och gick fram till kanten.
Väl där stod jag bara helt stilla.
Förstelnad av panik och skräck.
En åttaårig liten grabb.
På kanten vid den djupa delen av bassängen.
De sa att det inte var farligt och att om något hände så skulle han fånga upp mig.
Mina öron kanske tog in vad han sa, men min hjärna tvärignorerade det.
Och mina fötter borrade ner sig så djupt i kakelplattorna under dem att det skulle bli omöjligt att få loss mig.
Med ögonen låsta på mig från mina kvaravarande klasskompisar. Och jag såg att de viskade samtidigt som de tittade på mig. Men jag var för paralyserad för att kunna höra det.
Jag skämdes. Varenda liten del av mig skämdes. Jag vågade inte.
Jag vågade inte hoppa från kanten, ned i den djupa delen av vattnet. Simma över och sen gå in i den lilla basängen.
Simläraren kom fram till mig, satte sig på huk och sa att det var lugnt. Man var inte tvungen att göra det om man inte ville, sa han. Det enda som händer är ju att du får gå på simskola, sa han lugnt.
Jag svarade med en nick.
Det kändes skönt. Hans ord gjorde mig lugn.
Sen fick jag gå in den tempurerade lilla simbassängen. Med tårarna hårt tillbakatryckta av rädslan för att verka ännu töntigare, än vad jag redan trodde att jag var.
Jag tror jag ljög för de som redan var i den lilla bassängen om att jag gjort det men haft lite svårigheter som gjorde att jag behövde simskola. Vi var några stycken som tillslut fick gå en gång i veckan på simskola den terminen.
Och efter de där lektionerna så hade simläraren lärt mig att så väl simma bra, som hoppa från kanten.
Något jag är oerhört tacksam för. Om jag visste vad han hette så skulle jag skriva ut det, men mitt minne sviker mig. Minns bara att han är bland de bästa lärare jag haft. Tack, simläraren!
Jag håller dock fortfarande för näsan.
Men nu skäms jag inte för det.
Minns hur jag inte kunde somna på kvällen, dagen innan vår klass skulle åka iväg till Eyrabadet. Mamma hade packat min ryggsäck med badkläder. Och det var bara att ta den och knalla iväg till skolan.
Minns hur jag gick till skolan med en klump i magen. Och i samma ögonblick som jag kom fram ville jag vända. Men jag har i princip aldrig skolkat från något.
Och den här dagen skulle inte bli annorlunda, givetvis.
Jag var för feg. Och för ung.
Väl framme så mötte jag upp med mina kompisar.
Även de stod där med ryggsäckar, fulla av badkläder.
De såg, till skillnad från mig, förväntansfulla ut. Minns hur de ivrigt pratade om att få åka och bada, på skoltid. Det var ju något utöver det vanliga.
Vår fröken samlade ihop oss och efter noga inräkning att alla var med så gick vi i samlad trupp mot bussen, borta vid skolparkeringen. Ni vet sådär som en skolklass och en fröken gör. Ett någorlunda led, med några eftersläntare (oftast samma personer).
Snabbt fyllde vi upp bussen och det bar av mot badhuset. Klumpen i min mage hade växt lavinartat.
Jag var mycket tyst under den här bussfärden. Sa inte ett ord, vill jag minnas.
Bussen saktade in och vi var, på vad som kändes som fem minuter, framme vid badhuset. Jag kommer ihåg att solen sken och det blev ett vackert skuggspel mot asfaltsvägen, upp till badhuset, genom trädens lövverk. Minns det så väl därför att jag gick med huvudet nedböjt och blicken fast låst i asfalten.
Vi fick skynda oss in och byta om till badkläder. Och den där olustighetskäslan, som man kan få när man ska göra ågot man inte vill och känner sig helt säker på, infann sig. En efter en rullade mina klasskamrater iväg mot duschen för att sedan entra simhallen.
Jag och Jonas var sist ut från duschen. Vi gick iväg mot bassängen med våra handdukar hängandes över våra axlar. Doften av klor låg tung i simhallen. Längs ena sidan av 25-metersbassängen så var det en lång träbänk som vår klass satte sig på.
Jag var så nervös att jag trodde jag skulle dö.
En äldre man kom in och började instruera oss i hur det hela skulle gå till. Det var simläraren.
".. ni ska alltså hoppa i från kanten utan att hålla för näsan och sen simma över till andra sidan, så enkelt är det...".
Enkelt?! Det var vad som flög genom min hjärna. Det var fan inte enkelt.
En efter en av mina kamrater tog sig an uppgiften. Det såg så enkelt ut. Bara hoppa i och sen simma över till andra sidan. Samtidigt som simläraren följde en längs kanten med sin långa badvaktspinne i händerna. Allt för vår säkerhets skull. När man var klar fick man gå in till den lilla tempurerade bassängen.
"Fredrik..."
Fan. Det var min tur. Jag var så skakig att jag knappt kunde förmå mig att stå upp.
Men sakta reste jag mig upp från min plats på träbänken. Och gick fram till kanten.
Väl där stod jag bara helt stilla.
Förstelnad av panik och skräck.
En åttaårig liten grabb.
På kanten vid den djupa delen av bassängen.
De sa att det inte var farligt och att om något hände så skulle han fånga upp mig.
Mina öron kanske tog in vad han sa, men min hjärna tvärignorerade det.
Och mina fötter borrade ner sig så djupt i kakelplattorna under dem att det skulle bli omöjligt att få loss mig.
Med ögonen låsta på mig från mina kvaravarande klasskompisar. Och jag såg att de viskade samtidigt som de tittade på mig. Men jag var för paralyserad för att kunna höra det.
Jag skämdes. Varenda liten del av mig skämdes. Jag vågade inte.
Jag vågade inte hoppa från kanten, ned i den djupa delen av vattnet. Simma över och sen gå in i den lilla basängen.
Simläraren kom fram till mig, satte sig på huk och sa att det var lugnt. Man var inte tvungen att göra det om man inte ville, sa han. Det enda som händer är ju att du får gå på simskola, sa han lugnt.
Jag svarade med en nick.
Det kändes skönt. Hans ord gjorde mig lugn.
Sen fick jag gå in den tempurerade lilla simbassängen. Med tårarna hårt tillbakatryckta av rädslan för att verka ännu töntigare, än vad jag redan trodde att jag var.
Jag tror jag ljög för de som redan var i den lilla bassängen om att jag gjort det men haft lite svårigheter som gjorde att jag behövde simskola. Vi var några stycken som tillslut fick gå en gång i veckan på simskola den terminen.
Och efter de där lektionerna så hade simläraren lärt mig att så väl simma bra, som hoppa från kanten.
Något jag är oerhört tacksam för. Om jag visste vad han hette så skulle jag skriva ut det, men mitt minne sviker mig. Minns bara att han är bland de bästa lärare jag haft. Tack, simläraren!
Jag håller dock fortfarande för näsan.
Men nu skäms jag inte för det.
Official video.
Bruce Springsteen - My lucky day
Lucky day.
Åh! Bruce Springsteen har förhandssläppt en till låt från det kommande albumet Working on a dream. Den heter My lucky day och är fasansfullt bra tycker jag. Ni kan lyssna på den här!
Julkalendern revisited.
Åh! Klases julkalender var ju fantastisk vill jag minnas.
Även Sunes, faktiskt. Priceless.
Även Sunes, faktiskt. Priceless.
Firefox is a no no
Som många av er kanske märkt ser den här bloggen helt felfuckad ut om man läser den genom Firefox. Så gör inte det.
Gör som oss alla andra normala människor
Använd Explorer.
Gör som oss alla andra normala människor
Använd Explorer.
Inga konstigheter.
Jaha, mitt i matlagningen kom jag på att det är ju julkalandern! Så jag sprang mellan min pasta i tomatsås med mozzarella och tvn för att hinna se den. Jag måste nog säga att jag hoppas den tar sig. Därmed inte sagt att den var dålig. Men kanske inte riktigt så bra som jag hade förväntat mig. Jag menar det är ju Anders och Måns (Ankaaaan!) vi talar om! Eller så kanske det beror på att jag faktiskt är 20. Time to grow up.
Och besides, ingen julkalender kommer någonsin kunna slå Mysteriet på Greveholm Jul i Kapernum! (Tack Sanna!!!). Ingen, I tell you!
Maten blev svinigt god. Perfekt nog så blev det över till matlåda för mig också. Tack tack!
Snart Färjan på Kanal 5!
Håkan "Inga konstigheter" Hallin