A Blog About Nothing
Klockan är 10:00 (nästan!). Och som ni har väntat (nåja).
Jag har nu bloggat här i 4,5 år. Har trivts superbra. Dock behöver jag en nystart. Mitt liv går in i en ny fas i höst. Nya tider, ny blogg. Kort sagt.
Ni är nu alla välkommna till min nya hemvist.
De lärda kallar den Fredfeld - A Blog About Nothing
Ni hittar den på www.stengarn.se
Det var det hele.
Hoppas ni ska trivas.
Slutsignerat,
Fredrik Stengarn
R.I.P.
A Blogg On The Rocks
2005-05-17 kl 10:00 - 2009-07-29 kl 10:00.
PRESSMEDDELANDE: "Saker på G"
Ni har länge nog gått och undrat vad som citat; "är på G". Ni kommer att få svar inom kort. Imorgon klockan 10:00 kommer den här bloggen att låta meddela en stor nyhet.
Vi hoppas den kommer smaka.
/Redaktionen
Vi hoppas den kommer smaka.
/Redaktionen
Jävla grannar!
Jaha. Plötsligt har ALLA gått på semester i mitt hus. All the good spots att parkera cykeln på är tagna och de flyttar sig aldrig! Jag har mycket olögligt hamnat läääääängst in i cykelgångarna under huset. Det tar ju en mindre livstid att få ut cykeln och komma iväg till stationen.
Vi som "pendecyklar" borde ha företräde till de bra platserna. Vi ska ju trots allt dra i våra cyklar varje dag. De andra verkar ju använda sina typ en gång i kvartalet.
Hur som, jobbigt.
Vi som "pendecyklar" borde ha företräde till de bra platserna. Vi ska ju trots allt dra i våra cyklar varje dag. De andra verkar ju använda sina typ en gång i kvartalet.
Hur som, jobbigt.
Sunday afternoon med full Bengt och grekisk gubbe!!!
Halli hallå! (Ulf!!!)
Helgen bara springer förbi. Men bara en vecka kvar nu, sen är det efterlängtad helg igen OCh min semester mina vänner. Ska bli så oerhört skönt alltså. Hela juli har jag gått och velat bli ledig. Iof var jag ju ledig v26 (en av sommarens två bra veckor) så jag borde väl vara nöjd. Men ändå! Så nu väntar alltså snart två veckor av härligt slappande!
***
Ernst i en mustig intervju med Bladet idag; "Jag har kommit min son närmare". Fint. Hans son Sebastian för övrigt är en väldigt trevlig expidit på Brothers i Örebro.
"Att hans bara fötter har hamnat i fokus tycker han är roligt men samtidigt lite förvånande.
- Jag har gått barfota i hela mitt liv. De är ett par högst ordinära 45:or. Lite lätt behåring på fotryggen, men annars bra - inga förhårdnader och konstigheter. Nu börjar de dessutom bli lite bruna, lite grekisk farbror sådär."
Grekisk farbror!
***
Dåligt med kommentarer om Yusuf-texten. Illa.
Annars kan lite intressant bi-fakta vara att Yusuf Islam är syssling med komikern Sissela Kyle och TV4s VD Jan Sherman.
***
Såg precis filmen "P.S I Love You". Helt ok. Trea.
***
Bra krönika. Bjurre om Starbucks nya approach i USA.
Vill. Ha. Bjurres. Jobb.
***
Dagens Ernst! Måste börjas med.
***
Magiskt klipp! Bengt är legend. "God morrrgon alla wine loverrrs!"
***
Vill sitta vid en havskåk och blicka ut över vågorna. Och kanske gå barfota (Ernst!!!) i sanden. Det vill jag göra nu. Och dricka ett gott öl, samt skriva på mina memoarer.
Ibland tror jag att jag är en 55 åring fånge i en ynglings heta (nåja) kropp.
***
Eller så blir det inte gratis, då ert jävla Plus kostar. Det där Plus gillar vi inte. *Ogillar* borde för övrigt finnas på Facebook.
***
Herregud, som jag har väntat på min semester, men börjar nu få ångest över att jag inte planerat något! So much to do, so little time.
***
Har beställt från CDON nu. Nu längtar vi.
***
Vi på A Blogg On the Rocks-redaktionen kan glädja er med detta i alla fall; Färjan-Håkan är singel igen.
***
Simon & Garfunkel i alla ära men dagens låt är iaf >>A Heart in New York<< med Art Garfunkel.
Klicka på bilden för att komma till låten i Spotify.
***
Jag tror bestämt jag ska komponera en Spotify-lista a´la New York till er.
***
Nu ska jag diska. Puss på er!
Yusuf - the artist formerly known as Cat Stevens
Dags för en historielektion mina vänner!
Det finns få artister som faschinerat mig så mycket som Cat Stevens gjort. Det finns få som har skapat så fantastiskt bra musik som halvsvensken har gjort. Ett musikaliskt underbarn som började sin multi-instrumentala karriär med pianot hemma. Talangen går ju inte att ta miste på när man hör hans musik. Och som tonåring, samtidigt som han gick på Hammersmith School of Art, så började Cat att spela under namnet Steve Adams.
Förresten, bäst vi reder ut namnen. Han föddes som Steven Demetre Georgiou, 21 juli 1948. Tog artistnamnet Steve Adams i mitten av 60-talet. För att sedan byta till Cat Stevens då han signades av Mike Hurst, som var en tidigare medlem i pop-gruppen The Springfields. Och på senare år bytte den mångfacetterade herren namn till Yusuf Islam. Bara alla hans namnbyten gör honom magisk.
Nåväl, som ung var han väldigt intresserad av måleri, hans mor Ingrid tog med honom till Gävle för att låta honom utveckla sin konstnärliga sida hos sin morbror, konstnären Hans Wickman. Det var detta intresse som gjorde att han började på Hammersmith School of Art, där han samtidigt fann sin förmåga att skriva låtar. Det var som sagt då han började spela under artistnamnet Steve Adams. Och hans ambition att bli en songwriter tog sig form på allvar. Inspirerad av bland annat Bob Dylan, John Lennon och Paul Simon så skrev han låtar som han till en början spelade på pubbar och caféer.
Samtidigt som Hurst fick upp ögonen för den nya stjärnan så valde han att byta till just artistnamnet Cat Stevens. Cat lär ha sagt;
"I couldn't imagine anyone going to the record store and asking for 'that Steven Demetre Georgiou album'
Hurst signed Cat and released his first single >>I Love My Dog<< som dundarade till sig plats nr 28 på englandslistorna. Denna tätt följd av >>Matthew and son<<, som var titelsången på hans debutalbum med samma namn, hamnade på en stark 2# placering. När >>I'm gonna get me a gun<< tog sig in på The Top Ten så började även hans debutalbum "Matthew and son" att klättra.
Alltså kan man ju lugn säga att han tack vare sin oerhörda talang fick en tidig karriärstart. Något som man i efterhand, när man lyssnar på debutalbumet, inte förvånas över.
Sen att Cat som 19-åring drabbades av tuberkulos och en havererad lunga stoppade honom inte. Trots att han var nära döden så lyckades han tillfriska efter intensiv vård på sjukhus. Det var även i samband med detta Cat blev vegetarian, tog upp yoga och meditation, samt började läsa om andra religioner. Detta som ett steg för honom att hantera den nära döden upplevelse han vart med om. Ett uppvaknande enligt honom själv.
Året innan sin sjukdom hade han släppt albumet "New Masters", som tyvärr inte riktigt gått som man ville. Detta fick Hurst att vilja styra Cat mot att producera ett album liknande hans debut, samtidigt som Cat själv ville göra ett riktigt folk song album. Osämjan fick som konsekvens att Cat befriades från sitt kontrakt med Deram records.
Alltså en stormig och turbulent första tid som artist. Men 70-talet blev Stevens uppgång. Han signade med Island Records 1970 och spelade in folk-rock albumet "Mona Bone Jakon" som blev vädligt populär i the UK. Tog sig till plats #8. Det var i och med detta albumet Cat fick redigt med exponering i USA. Något som gjorde att han med sitt nästa album "Tea for the Tillerman" fick sitt stora genombrott. Genombrottslbumet sålde 500 000 exemplar på 6 månader och tog sig in på The Top 10 Billboard. Riktigt stort.
Albumet hade år 2001 sålt i över 3 miljoner exemplat och Rolling Stones Magazine plockade med albumet på sin "500 greatest album of all times"-lista.
Låtar som >>Wild world<<, >>Hard-headed Woman<< och >>Father and son<< hamnade på detta albumet. För övrigt ett av mina absoluta favoritalbum!
Sedan dess gick karriären spikrakt uppåt.
Albumet "Teaser and the firecat", 1971, har även det sålt i över 3 miljoner exemplar och innehöll fantastiska låtar som >>Peace Train<<, Mornin has broken<< and >>Moon Shadow<<.
1973 kom albumet "Catch Bull At Four". Detta blev det snabbast säljande albumet i USA, som på bara 15 dagar tog sig till 1# placeringen på Billboard-listan.
Sen kom album som "Foreigner", "Buddah and the Chocolate Box", "Numbers" och "Izitso".
Året var 1978 och Cat hade alltså med stor framgång blivit en världsartist, älskad av flera miljoner människor. Samma år släppte Cat albumet "Back to Earth". Detta skulle visa sig vara hans sista album under namnet Cat Stevens. Efter det har det släppts en hel del samlingsalbum, där "Greatest Hits" vart det mest framgångsrika.
Det är här det mest magnifika och mest störiga med Cat dyker upp. Han blir här bohem, eller vad man ska säga. 1976 sägs han ha vart nära att drunkna i havet utanför Malibu, Kalifornien. Då ska Cat ha sagt;
""Oh God! If you save me I will work for you"
Efter att ha provat på Buddhism, tarot kort, Zen, I Ching och numerlogi så fick Cat av sin bror boken Koranen. I denna sägs Cat ha hittat sig själv. Och började vägen mot ett liv som hängiven till Islam. Dagen före julafton 1977 konverterade Cat till Islam. För att sedan året därpå, 1978, byta namn till sitt nuvarande; Yusuf islam.
Och det är nu jag inte riktigt kan bestämma mig om jag tycker att Cat/Yusuf är den coolaste människan jag hört talas om eller kanske den största pajasen.
Yusuf övergav sitt liv som framträdande och älskad musiker för att leva sitt liv som människorättsaktivist, filantrop och god dyrkare av Islam. Det var hans närmaste Imam som sagt till honom att hans liv som popstjärna och fortsatta kärriär som musikant var helt okej, så länge hans låtar var moraliskt accepterade. Men här ansåg alltså Yusuf att musikindustrin saknade allt vad moral hette och la gitarren på hyllan.
Egentligen är ju det Yusuf gjorde 1978 väldigt hedervärt. Och fullkomligt osjälviskt. Då han nu jobbar för människors rätt i världen etc. Och det är det han sa i ett TV-program 27 år efter att han lämnade musikscenen som gör att jag för alltid kommer respektera och tycka Yusuf/Cat är en av de coolaste människorna jag ngonsin hört talas om;
"A lot of people would have loved me to keep singing.. You come to a point where you have sung, more or less ... your whole repertoire and you want to get down to the job of living. You know, up until that point, I hadn't had a life. I'd been searching, been on the road."
Visare kan det inte bli.
Bara en stor människa kan göra något sådant.
Han sägs dra in ca 1,5 miljoner USD per år på varumärket och musiken som Cat Stevens skapade. Detta går som sagt mest till välgörenhet och filantropism, främst inom det muslimska samhället. Samt drivandet av hans Islamiska skola i London.
År 1985 ställde Cat givetvis upp på "Live Aid". Den historiska konserten där massor av världsartister ställde upp pga det rådande läget i Etiopien. Det sägs att Cat hade specialskrivit en låt för detta tillfälle, men att den ströks då Elton Johns nummer drog över tiden. Så kan det gå.
Under 1990-talet kom gradvis Cat tillbaka till musiken, dock under sitt namn Yusuf. Där han deltog på galor och andra välgörenhetsevenemang. Samt medverkade på andra artisters skrivor.
2006 släppte Yusuf albumet "An Other Cup". Detta var det första albumet sedan hans avhopp från musikscenen 1978. Namnet ska dra paralleller till hans genombrottsalbum "Tea For The Tillerman". Då och nu. Detta är "en ny kopp te" en ny karriär. Därav lansering av albumet med artistnamnet Yusuf och omslagstexten; "the artist formerly known as Cat Stevens".
2006 sa Yusuf till CBS Sunday Morning följande om albumet;
"You know, the cup is there to be filled ... with whatever you want to fill it with. For those people looking for Cat Stevens, they'll probably find him in this record. If you want to find [Yusuf] Islam, go a bit deeper, you'll find him."
Och han har förmodligen rätt. Jag hör oerhört mycket Cat Stevens i albumet, men ju mer jag lyssnar och ju djupare jag går så hittar jag Yusuf.
Cat Stevens eller Yusuf Islam, kalla honom vad du vill... men musik kan han i alla fall skapa.
Fler borde lyssna på hans låtar och älska honom.
Tidigare i år släppte Yusuf albumet "Roadsinger". Ett album som jag lyssnat en hel del på. Och jag hoppas han tar sig i kragen och genomför den tour han annonserat under 2009. Dock fick den käppar i hjulen pga problem med hans arbetsvisa i USA, där den skulle startat. Han spelade dock i maj i London på sitt skivbolags 50-årsfirande.
Kanske är detta början på en ny och fantastisk karriär som Yusuf Islam? Vi får väl se.
Och vi får hoppas.
Det var dagens historielektion!
Pictures/Bilder: Samtliga bilder är ifrån Rolling Stone Magazines stora bildarkiv.
Det finns få artister som faschinerat mig så mycket som Cat Stevens gjort. Det finns få som har skapat så fantastiskt bra musik som halvsvensken har gjort. Ett musikaliskt underbarn som började sin multi-instrumentala karriär med pianot hemma. Talangen går ju inte att ta miste på när man hör hans musik. Och som tonåring, samtidigt som han gick på Hammersmith School of Art, så började Cat att spela under namnet Steve Adams.
Förresten, bäst vi reder ut namnen. Han föddes som Steven Demetre Georgiou, 21 juli 1948. Tog artistnamnet Steve Adams i mitten av 60-talet. För att sedan byta till Cat Stevens då han signades av Mike Hurst, som var en tidigare medlem i pop-gruppen The Springfields. Och på senare år bytte den mångfacetterade herren namn till Yusuf Islam. Bara alla hans namnbyten gör honom magisk.
Nåväl, som ung var han väldigt intresserad av måleri, hans mor Ingrid tog med honom till Gävle för att låta honom utveckla sin konstnärliga sida hos sin morbror, konstnären Hans Wickman. Det var detta intresse som gjorde att han började på Hammersmith School of Art, där han samtidigt fann sin förmåga att skriva låtar. Det var som sagt då han började spela under artistnamnet Steve Adams. Och hans ambition att bli en songwriter tog sig form på allvar. Inspirerad av bland annat Bob Dylan, John Lennon och Paul Simon så skrev han låtar som han till en början spelade på pubbar och caféer.
Samtidigt som Hurst fick upp ögonen för den nya stjärnan så valde han att byta till just artistnamnet Cat Stevens. Cat lär ha sagt;
"I couldn't imagine anyone going to the record store and asking for 'that Steven Demetre Georgiou album'
Hurst signed Cat and released his first single >>I Love My Dog<< som dundarade till sig plats nr 28 på englandslistorna. Denna tätt följd av >>Matthew and son<<, som var titelsången på hans debutalbum med samma namn, hamnade på en stark 2# placering. När >>I'm gonna get me a gun<< tog sig in på The Top Ten så började även hans debutalbum "Matthew and son" att klättra.
Alltså kan man ju lugn säga att han tack vare sin oerhörda talang fick en tidig karriärstart. Något som man i efterhand, när man lyssnar på debutalbumet, inte förvånas över.
Sen att Cat som 19-åring drabbades av tuberkulos och en havererad lunga stoppade honom inte. Trots att han var nära döden så lyckades han tillfriska efter intensiv vård på sjukhus. Det var även i samband med detta Cat blev vegetarian, tog upp yoga och meditation, samt började läsa om andra religioner. Detta som ett steg för honom att hantera den nära döden upplevelse han vart med om. Ett uppvaknande enligt honom själv.
Året innan sin sjukdom hade han släppt albumet "New Masters", som tyvärr inte riktigt gått som man ville. Detta fick Hurst att vilja styra Cat mot att producera ett album liknande hans debut, samtidigt som Cat själv ville göra ett riktigt folk song album. Osämjan fick som konsekvens att Cat befriades från sitt kontrakt med Deram records.
Alltså en stormig och turbulent första tid som artist. Men 70-talet blev Stevens uppgång. Han signade med Island Records 1970 och spelade in folk-rock albumet "Mona Bone Jakon" som blev vädligt populär i the UK. Tog sig till plats #8. Det var i och med detta albumet Cat fick redigt med exponering i USA. Något som gjorde att han med sitt nästa album "Tea for the Tillerman" fick sitt stora genombrott. Genombrottslbumet sålde 500 000 exemplar på 6 månader och tog sig in på The Top 10 Billboard. Riktigt stort.
Albumet hade år 2001 sålt i över 3 miljoner exemplat och Rolling Stones Magazine plockade med albumet på sin "500 greatest album of all times"-lista.
Låtar som >>Wild world<<, >>Hard-headed Woman<< och >>Father and son<< hamnade på detta albumet. För övrigt ett av mina absoluta favoritalbum!
Sedan dess gick karriären spikrakt uppåt.
Albumet "Teaser and the firecat", 1971, har även det sålt i över 3 miljoner exemplar och innehöll fantastiska låtar som >>Peace Train<<, Mornin has broken<< and >>Moon Shadow<<.
1973 kom albumet "Catch Bull At Four". Detta blev det snabbast säljande albumet i USA, som på bara 15 dagar tog sig till 1# placeringen på Billboard-listan.
Sen kom album som "Foreigner", "Buddah and the Chocolate Box", "Numbers" och "Izitso".
Året var 1978 och Cat hade alltså med stor framgång blivit en världsartist, älskad av flera miljoner människor. Samma år släppte Cat albumet "Back to Earth". Detta skulle visa sig vara hans sista album under namnet Cat Stevens. Efter det har det släppts en hel del samlingsalbum, där "Greatest Hits" vart det mest framgångsrika.
Det är här det mest magnifika och mest störiga med Cat dyker upp. Han blir här bohem, eller vad man ska säga. 1976 sägs han ha vart nära att drunkna i havet utanför Malibu, Kalifornien. Då ska Cat ha sagt;
""Oh God! If you save me I will work for you"
Efter att ha provat på Buddhism, tarot kort, Zen, I Ching och numerlogi så fick Cat av sin bror boken Koranen. I denna sägs Cat ha hittat sig själv. Och började vägen mot ett liv som hängiven till Islam. Dagen före julafton 1977 konverterade Cat till Islam. För att sedan året därpå, 1978, byta namn till sitt nuvarande; Yusuf islam.
Och det är nu jag inte riktigt kan bestämma mig om jag tycker att Cat/Yusuf är den coolaste människan jag hört talas om eller kanske den största pajasen.
Yusuf övergav sitt liv som framträdande och älskad musiker för att leva sitt liv som människorättsaktivist, filantrop och god dyrkare av Islam. Det var hans närmaste Imam som sagt till honom att hans liv som popstjärna och fortsatta kärriär som musikant var helt okej, så länge hans låtar var moraliskt accepterade. Men här ansåg alltså Yusuf att musikindustrin saknade allt vad moral hette och la gitarren på hyllan.
Egentligen är ju det Yusuf gjorde 1978 väldigt hedervärt. Och fullkomligt osjälviskt. Då han nu jobbar för människors rätt i världen etc. Och det är det han sa i ett TV-program 27 år efter att han lämnade musikscenen som gör att jag för alltid kommer respektera och tycka Yusuf/Cat är en av de coolaste människorna jag ngonsin hört talas om;
"A lot of people would have loved me to keep singing.. You come to a point where you have sung, more or less ... your whole repertoire and you want to get down to the job of living. You know, up until that point, I hadn't had a life. I'd been searching, been on the road."
Visare kan det inte bli.
Bara en stor människa kan göra något sådant.
Han sägs dra in ca 1,5 miljoner USD per år på varumärket och musiken som Cat Stevens skapade. Detta går som sagt mest till välgörenhet och filantropism, främst inom det muslimska samhället. Samt drivandet av hans Islamiska skola i London.
År 1985 ställde Cat givetvis upp på "Live Aid". Den historiska konserten där massor av världsartister ställde upp pga det rådande läget i Etiopien. Det sägs att Cat hade specialskrivit en låt för detta tillfälle, men att den ströks då Elton Johns nummer drog över tiden. Så kan det gå.
Under 1990-talet kom gradvis Cat tillbaka till musiken, dock under sitt namn Yusuf. Där han deltog på galor och andra välgörenhetsevenemang. Samt medverkade på andra artisters skrivor.
2006 släppte Yusuf albumet "An Other Cup". Detta var det första albumet sedan hans avhopp från musikscenen 1978. Namnet ska dra paralleller till hans genombrottsalbum "Tea For The Tillerman". Då och nu. Detta är "en ny kopp te" en ny karriär. Därav lansering av albumet med artistnamnet Yusuf och omslagstexten; "the artist formerly known as Cat Stevens".
2006 sa Yusuf till CBS Sunday Morning följande om albumet;
"You know, the cup is there to be filled ... with whatever you want to fill it with. For those people looking for Cat Stevens, they'll probably find him in this record. If you want to find [Yusuf] Islam, go a bit deeper, you'll find him."
Och han har förmodligen rätt. Jag hör oerhört mycket Cat Stevens i albumet, men ju mer jag lyssnar och ju djupare jag går så hittar jag Yusuf.
Cat Stevens eller Yusuf Islam, kalla honom vad du vill... men musik kan han i alla fall skapa.
Fler borde lyssna på hans låtar och älska honom.
Tidigare i år släppte Yusuf albumet "Roadsinger". Ett album som jag lyssnat en hel del på. Och jag hoppas han tar sig i kragen och genomför den tour han annonserat under 2009. Dock fick den käppar i hjulen pga problem med hans arbetsvisa i USA, där den skulle startat. Han spelade dock i maj i London på sitt skivbolags 50-årsfirande.
Kanske är detta början på en ny och fantastisk karriär som Yusuf Islam? Vi får väl se.
Och vi får hoppas.
Det var dagens historielektion!
Pictures/Bilder: Samtliga bilder är ifrån Rolling Stone Magazines stora bildarkiv.
iPhone beställd och klar!!!
Abonnemang: 3Pott 499
Tillval: 3sms Flat 99
Köpa loss telefonen: 1176 SEK
Månadskostnad: 499 SEK.
Där jag har 3000 fria sms till alla nät tack vare 3Sms flat för 99 SEK av min pott. Och sen 400 spänn att ringa för.
Vilket jävla bröllop! Sjukt coolt.
Tredje person.
Ernst Kirschsteiger pratade om sig själv i tredje person nyss.
Magiskt!
Magiskt!
Psykfallsreklam!
Okej. Det har legat och puttrat länge nog nu. Jag har en sak jag MÅSTE skriva om. Såg precis den där reklamfilmen för Apoliva igen. Hon tjejen ser ju ut som största psykfallet och allt blir så absurt med den där musiken till. Man blir fan rädd för henne och inte blir det bättre av skuggningarna och vind och grejs. Är det bara jag som tycker hon är sjukt creepy?
Hela reklamen gör ju att jag inte vill köpa Apoliva. Förvisso skapar de ju en snackis kring den, men ändå!
***
Cykelkedjan hoppade imorse, så jag missade första tåget till jobbet. SJ körde ifrån mig så jag missade andra tåget och tredje tåget var inställt. Jag fick ta det fjärde tåget och kom således en timma och femton minuter sent. Järnvägen är inte att lita på!
***
Snart ska jag avslöja för er vad frejen som är på "G" är. Fortsätta hålla ögonen öppna efter datum för spektaklet.
***
Tre skulle släppa iPhone-priserna idag. Det var i alla fall vad de gått ut med. Men tydligen fick de för sig att dra tillbaka det. Så no prices for you!
***
Vill. Ha. iPhone 3G s. Nu!
***
Cat Stevens är magisk.
***
Dagens Sommar i P1 var så trist att jag slog av och orkar heller inte ens fördjupa mig i att berätta om vad det handalde om.
***
CSN kan bli intressant att ge sig in i. Jösses vad mycket paragrafer och such.
***
Nu; ordna mat.
Live in Örebro.
God kväll vänner. Eller natt. Jag vet inte. Har haft fullt upp idag. Kul att ni är så många som kikat in! Det gillar vi på redaktionen. Tänkte mest meddela att "the big thing" som är på G ser ut att gå som på räls. Jag kommer givetvis tillkalla er alla för presskonferens då jag avslöjar det hele. Så håll ögonen öppna!
***
Intressant DN-reportage om att leva med en vuxen som har aspergers. Jag tror jag har light-versionen!
***
Ulf Lundell har följt mig hela dagen. I vått och torrt.
***
"My whole life is a sham" - George Costanza.
***
Detta är vad jag möttes av på bladet imorse. Med tanke på mitt tidigare inlägg så får jag väl se detta som ett tecken på att inte hämta ut min förmodade vinst! Tänk såååå nära jag var att bli lurad på så väl hus som hem.
***
Lön på fredag! LÖN PÅ FREDAG! Tackar. Fler än jag som har lite av en sport att ha så mycket cash kvar som möjligt från tidigare lön?
***
Till sist så vill jag rekommendera er Leonard Cohens magiska "Live in London". Finns som vanligt på Spotify. Klicka på bilden nedan.
***
Nu tog "Seinfeld" precis slut på femman. Detta innebär att Freddie ska gå och sova. Vi hörs och ses.
***
Intressant DN-reportage om att leva med en vuxen som har aspergers. Jag tror jag har light-versionen!
***
Ulf Lundell har följt mig hela dagen. I vått och torrt.
***
"My whole life is a sham" - George Costanza.
***
Detta är vad jag möttes av på bladet imorse. Med tanke på mitt tidigare inlägg så får jag väl se detta som ett tecken på att inte hämta ut min förmodade vinst! Tänk såååå nära jag var att bli lurad på så väl hus som hem.
***
Lön på fredag! LÖN PÅ FREDAG! Tackar. Fler än jag som har lite av en sport att ha så mycket cash kvar som möjligt från tidigare lön?
***
Till sist så vill jag rekommendera er Leonard Cohens magiska "Live in London". Finns som vanligt på Spotify. Klicka på bilden nedan.
***
Nu tog "Seinfeld" precis slut på femman. Detta innebär att Freddie ska gå och sova. Vi hörs och ses.
Jävlar jag har vunnit!
Date: Tue, 21 Jul 2009 17:34:02 +0000
From: [email protected]
Subject: Confrim Your Barclays Grant
Barclays Premier League.
30 Gloucester Place,
London W1U 8PL.
United Kingdom. Tel:+4470 3595 46701
20th July 2009
We are delighted to inform you of your grant release on the 20th July 2009 from the Barclays Premier League Grant programme. You hereby have been approved a sum of £1,000,000,00.GBP in cash credit to file ref BPL/APR475/09,all participant were selected through a Internet balloting system drawn from ten Million E-mail addresses and website, all over the World as part of our Barclays Premier League Grant donation,which is conducted quarterly.
Kindly note that you will only be chosen to receive the award once,which means that subsequent yearly award will not get to you again.Take time and thought in investing the funds wisely on a project that will stand the test of time.
HOW TO CLAIM YOUR GRANT, Simply contact our Grant Manager,Dr.Alex Gabriel,at
Contact mail:[email protected]
Tel:+4470 3595 46701 Thank you for being part of our commemorative and keep watching and Supporting the Barclays Premier League. You are advised to contact our Grant Manager with the following details.
Your Name...
Country...
Telephone Number...
Sincerely,
Mrs.Elizabeth Martin.
Barclays Premier League.
***
Fan vad fint! undrar dock varför en representant för Barclays Premier League har en hotmailadress...
From: [email protected]
Subject: Confrim Your Barclays Grant
Barclays Premier League.
30 Gloucester Place,
London W1U 8PL.
United Kingdom. Tel:+4470 3595 46701
20th July 2009
We are delighted to inform you of your grant release on the 20th July 2009 from the Barclays Premier League Grant programme. You hereby have been approved a sum of £1,000,000,00.GBP in cash credit to file ref BPL/APR475/09,all participant were selected through a Internet balloting system drawn from ten Million E-mail addresses and website, all over the World as part of our Barclays Premier League Grant donation,which is conducted quarterly.
Kindly note that you will only be chosen to receive the award once,which means that subsequent yearly award will not get to you again.Take time and thought in investing the funds wisely on a project that will stand the test of time.
HOW TO CLAIM YOUR GRANT, Simply contact our Grant Manager,Dr.Alex Gabriel,at
Contact mail:[email protected]
Tel:+4470 3595 46701 Thank you for being part of our commemorative and keep watching and Supporting the Barclays Premier League. You are advised to contact our Grant Manager with the following details.
Your Name...
Country...
Telephone Number...
Sincerely,
Mrs.Elizabeth Martin.
Barclays Premier League.
***
Fan vad fint! undrar dock varför en representant för Barclays Premier League har en hotmailadress...
Stuntpenis!
Måste säga att jag fortfarande gillar Prison Break något oerhört. Robert Knepper (T-bag) och William Fichter (Agent Mahone) är seriens stora behållning. Speciellt den sistnämnda som toppar mitt favoritskap sedan han klev in i serien.
Spännande!!!
***
http://twitter.com/fredrikstengarn
***
ÖSK förlorade med 1-3. Jävla sopor ikväll. Ingen vilja. De sög kort sagt.
***
Stuntpenis!
***
Inget mer stuff just nu. Återkommer när det finns mer att läsa.
Spännande!!!
***
http://twitter.com/fredrikstengarn
***
ÖSK förlorade med 1-3. Jävla sopor ikväll. Ingen vilja. De sög kort sagt.
***
Stuntpenis!
***
Inget mer stuff just nu. Återkommer när det finns mer att läsa.
<3 Steve Jobs.
>>Connemara<< med sina 20 minuter och 50 sekunder kan vara Ulf Lundells kanske vackraste och mäktigaste låt. Ett enda långt vackert och fullkomligt briljat epos känns det som. Aldrig har Lundell vart så maffig som han tillåter sig bli i >>Connemara<<. Fler borde insett det här, men kanske är det låtens otroliga längd som avskräcker folk. Albumet är inte så jävla illa alls heller, utan På andra sidan drömmarna (1996) är ett av de bättre.
Det är dags för er att lyssna på den, klicka på nedan bild för att komma till låten!
"Luffe" kommer ju till Putte i Parken, Karlskoga. Trevligt.
***
Idag skiner solen äntligen! Efter en regnig, men ack så frisk, natt. Kvällen ska spenderas på Behrnabeu där ÖSK ska krossa BK Häcken ikväll. Jag vågar tro 3-0.
Kim "Dansk Dynamit" Olsen stänker in samtliga!
***
Fick brev från universitet idag. Pepp!!! Fick senare ett samtal från en student på universitetet, inte pepp... Har aldrig hört en människa så uttråkad. Iof kan jag väl förstå att man inte vill ringa runt till nya studenter, men ändå? Ne det gillade vi inte!
***
Är så trött så jag kan somna här och nu.
***
Min Sony Ericsson k770i acts up like a troubled child on crack! Tur jag ska byta snart till iPhone!!! <3 Steve Jobs.
***
Nu; fixa det sista innan jag bikar upp till O'Leary's för en kall.
Det är dags för er att lyssna på den, klicka på nedan bild för att komma till låten!
"Luffe" kommer ju till Putte i Parken, Karlskoga. Trevligt.
***
Idag skiner solen äntligen! Efter en regnig, men ack så frisk, natt. Kvällen ska spenderas på Behrnabeu där ÖSK ska krossa BK Häcken ikväll. Jag vågar tro 3-0.
Kim "Dansk Dynamit" Olsen stänker in samtliga!
***
Fick brev från universitet idag. Pepp!!! Fick senare ett samtal från en student på universitetet, inte pepp... Har aldrig hört en människa så uttråkad. Iof kan jag väl förstå att man inte vill ringa runt till nya studenter, men ändå? Ne det gillade vi inte!
***
Är så trött så jag kan somna här och nu.
***
Min Sony Ericsson k770i acts up like a troubled child on crack! Tur jag ska byta snart till iPhone!!! <3 Steve Jobs.
***
Nu; fixa det sista innan jag bikar upp till O'Leary's för en kall.
Beslutsångest!!!
Vad ska jag titta på ikväll??
>>Walk the line<< på trean med den briljanta Joaquin Phoenix och ursöta Reese Witherspoon! >>We were soldiers<< på fyran, där Mel Gibson regerar! Och >>Anna Nicole Smith<< på femman som är intressant av så många olika anledningar!!!
Lutar åt Johnny Cash-rullen.
Update: Det blev >>Walk the line<<, givetvis.
>>Walk the line<< på trean med den briljanta Joaquin Phoenix och ursöta Reese Witherspoon! >>We were soldiers<< på fyran, där Mel Gibson regerar! Och >>Anna Nicole Smith<< på femman som är intressant av så många olika anledningar!!!
Lutar åt Johnny Cash-rullen.
Update: Det blev >>Walk the line<<, givetvis.
Här kommer det jag lovade er!
Skrev ju förut att jag skulle knacka ihop en liten play list i Spotify. Sagt och gjort. Satte ihop en liten kort sådan. Som jag valt att kalla "Söndagar". Ni vet så där lugna låtar, men ändå lite vemodiga. Som man känner sig på söndagar, efter helgens bravader och den studnande nya veckan som man inte riktigt vill ska komma. Jag tror den blev rätt bra.
Klicka på bilden så får ni Spotify-länken.
***
Annars är söndagen fin idag. Dricker tyvärr kaffe som smakar vidrigt.
Måste. Köpa. Nytt. Kaffe.
Sådant här gåvokaffe är inget för mig. Och nu vet jag ju dessutom varför det en gång i tiden gavs bort!
***
Har icke kommit mig för att dundra igenom beställning från CDON än. Vill inte förhasta mig. Men vill heller inte vänta mer på >>I'm Chevy Chase... and You're not!<<.
***
När ska Bruce Springsteen göra ett helt album med låtar som >>The Wrestler<<? Ge mig en ensam och avskalad Bruce.
***
Inga har än kommenterat något av alla inlägg jag gjort idag. DET känns surt. Att skriva utana tt få respons är svintrist. Men jag vet allt att ni läser, det ser jag ju på statsen. Men ni måste våga er fram. I wont bite you!
***
Robin Söderling tog alltså hem Swedish Open.
I Bladet står det;
"- Jag hade inte bytt segern i den här turneringen mot någon turnering i världen, inte ens en Grand Slam, säger Söderling till vilt jubel från den utsålda arenan i Båstad".
Jag tror han menar det.
Hur som grattis!
***
Lyssnade även på Kristian Luuks Sommar i P1-snack. Även det väldigt intressant. De flesta har ju alltid något intressant att säga. Sen har vi ju givetvis undantag. Anyway, Kristian berättade om kärleken till Carina Berg. Och jag kan inte mer än unna dem det! De känns så rätta för varandra.
Återigen återvänder jag till näthatet och bitterheten, som jag skrev om tidigare i mitt inlägg om Ernst (åh Ernst!). I kommentarsfältet till ovan länkade artikel om Luuks Sommar-snack. De tycker Luuk gjorde fel som skilde sig och blev ihop med Carina Berg. De tycker Carina Berg gjorde fel som "snodde" Luuk från sin fru. Jag köper inte det där. Om Luuk inte var lycklig med sin fru ska han givetvis inte stanna. Det blir varken hans fd fru eller han själv lyckligare av. Hoppas iaf Luuk och Berg får en lysande framtid. Roliga verkar de vara iaf, att döma av Sommar-snacket!
***
Nu; fundera på vad jag ska käka ikväll.
Klicka på bilden så får ni Spotify-länken.
***
Annars är söndagen fin idag. Dricker tyvärr kaffe som smakar vidrigt.
Måste. Köpa. Nytt. Kaffe.
Sådant här gåvokaffe är inget för mig. Och nu vet jag ju dessutom varför det en gång i tiden gavs bort!
***
Har icke kommit mig för att dundra igenom beställning från CDON än. Vill inte förhasta mig. Men vill heller inte vänta mer på >>I'm Chevy Chase... and You're not!<<.
***
När ska Bruce Springsteen göra ett helt album med låtar som >>The Wrestler<<? Ge mig en ensam och avskalad Bruce.
***
Inga har än kommenterat något av alla inlägg jag gjort idag. DET känns surt. Att skriva utana tt få respons är svintrist. Men jag vet allt att ni läser, det ser jag ju på statsen. Men ni måste våga er fram. I wont bite you!
***
Robin Söderling tog alltså hem Swedish Open.
I Bladet står det;
"- Jag hade inte bytt segern i den här turneringen mot någon turnering i världen, inte ens en Grand Slam, säger Söderling till vilt jubel från den utsålda arenan i Båstad".
Jag tror han menar det.
Hur som grattis!
***
Lyssnade även på Kristian Luuks Sommar i P1-snack. Även det väldigt intressant. De flesta har ju alltid något intressant att säga. Sen har vi ju givetvis undantag. Anyway, Kristian berättade om kärleken till Carina Berg. Och jag kan inte mer än unna dem det! De känns så rätta för varandra.
Återigen återvänder jag till näthatet och bitterheten, som jag skrev om tidigare i mitt inlägg om Ernst (åh Ernst!). I kommentarsfältet till ovan länkade artikel om Luuks Sommar-snack. De tycker Luuk gjorde fel som skilde sig och blev ihop med Carina Berg. De tycker Carina Berg gjorde fel som "snodde" Luuk från sin fru. Jag köper inte det där. Om Luuk inte var lycklig med sin fru ska han givetvis inte stanna. Det blir varken hans fd fru eller han själv lyckligare av. Hoppas iaf Luuk och Berg får en lysande framtid. Roliga verkar de vara iaf, att döma av Sommar-snacket!
***
Nu; fundera på vad jag ska käka ikväll.
Sommar i P1 med Herman Lindqvist!
Herre-jävla-gud. Herman Lindqvist är ju briljant, magisk och helt underbar i årets Sommar i P1. Herman är förvisso alltid allt det där, så egentligen borde det inte kommit som en chock för mig att han skulle briljera även i sitt radioprogram. Men i alla fall, alla som inte lyssnat på hans Sommar i P1-snack ska göra det nu! Ni kommer inte att ångra er. Det är helt sjukt hur mycket den här mannen vart med om!
Detta ska Fredrik göra nu:
Feuk you. Ernst... eller vad vill ni ha sagt med era kommentarer?
Samtidigt som jag sitter på min balkong och njuter av den friska regnkyliga luften så läser jag Bladet och äter lite lunch (två uppvärmda cheeseburgare från nattens Donken-besök. Fråga inte ens). I en artikel på Bladet så är det en liten intervjuv med Ernst Kirchsteiger. Ernst, iförd en härlig sommarhavsblå skjorta, ligger och ler i en hängmatta (som bilden till höger illustrerar). Sådär som bara Ernst kan. Artikeln handlar alltså om hängmattor. Ernst berättar om varför han gillar hängmattor. Att hängmattor med träribbor är de han föredrar. Jag slås av det faktum att jag här och nu vill vara Ernst. I en hängmatta. Sådär skönt avslappnad. Jag gillar Ernst och när jag läser om mysfarbrorn i sådana här artiklar så stiger hans mervärde enormt! Men när man sedan läser kommentarerna till artikeln så är det enbart tjuriga och bittra människor som kommenterar.
Ernst har gett ett tips om att man kan knyta ett rep i en närliggande stolpe som man kan ta fart med. Så slipper man sätta ned fötterna. Genast är en suris framme:
"tack gulliga ernst.det här med repet va ju en världsnyhet...noooot *suck* "
Herr Messerschmitter dök också upp:
"Det ska vara hängmatta UTAN träribba Ernst! Varför tror du att halva Sydamerika sover i sådana hängmattor? Jo, de formar sig efter kroppen.De är lätta att tvätta och bära med. En sådan hängmatta tippar ALDRIG. Man ligger på tvären eller bredden (inte längstmed) då öppnar sig hängmattan. Glöm korvbrödet.Du har missat poängen och ligger fel i dessa hängmattor helt enkelt. Hängmattor med träribbor tillverkas i Sydamerika för dekor eller för turister. Lär dig mer på http://www.storafamnen.nu/"
En med namnet Snoppar (!!!), 54 år, skriver följande;
"Vem är den där Ernst? Är det en skådis?"
Oh god I hope you're trying to be funny! Annars ifrågasätter jag din allmänbildning.
Ja, att veta vem Ernst är ingår i allmänbildningen. Så är det.
Oftast är de som kommenterar över 40-strecket och låter sina kommentarer drypa med slarvfel (hoppas vi) och syftningsfel. Jag kan aldrig ta dessa på allvar.
Är det den svenska avundsjukan som gör att folk agerar såhär? Trist hur som helst.
Nä, ut med er istället och gör något med era liv, istället för att gnälla på Ernst. Då blir era egna liv också mycket roligare!
Roligast i artikeln är hur som helst att skribenten heter Emma Feuk. Ett namn så magiskt att jag skulle vilja fria till henne här och nu!
I'm Fredrik Stengarn... and you're not!
Vi får väl se hur mitt det här nya bloggandet kommer bli. Ni bör märka det i detta inlägget.
***
Idag har ju Sara namnsdag. Så vi här på A Blog on the Rocks lyfter på hatten och bockar djupt, samtidigt som vi säger ett unisont; "Grattis!".
***
Åh! Ska beställa boken >>I'm Chevy Chase... and you're not<< av Rena Fruchter (Rena äpplen, päron och bananer??).
Chevy Chase har alltid faschinerat mig på så många plan. Komikern har jag alltid imponerats av. Och när Ett päron till farsa gått på TV eller kanske Fletch så har jag alltid bänkat mig med stora ögon.
Men nu vill jag fördjupa mig i personen Chevy. And is there any better way to do that, än att faktiskt läsa den enda (!) auktoriserade biografin om Chase leverne? Jag tror detta kan bli en intressant bok. Bara en sån sak som att Chevy växte upp i ett hem där hans mamma slog honom och hans syster är ju hemskt, givetvis.
Återkommer med omdöme och kommentarer om boken.
***
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar stödjer BRIS och Krister Henriksson stödjer Barncancerfonden. Vad stödjer jag? Inte ett skit. Och genast känner jag mig som en dålig människa.
***
Just nu gillar vi den gamla Bladet-journalisten Tobias Fröberg. Igen. Alltid gjort, ska tilläggas.
Hans nya album från 2008 Turn Heads är magisk. Och ni hittar den i Spotify (Var annars?).
Bästa spår just nu är nog >>Blissful<< enligt mig.
***
Ha! Per Bjurman heter faktiskt Per Georg Bjurman (eller bara Per Georg kanske... ). Plötsligt blev han ännu mer nallebjörn än tidigare. Fantastiskt!
***
Söndag förmiddag ju! Jag ska plocka ihop en liten Spotify-lista åt er att sätta tänderna i! Spotify hyllas till leda av alla möjliga, något vi kommer fortsätta göra tills ALLA insett vilket magiskt musikunder detta är! Jag har icke behövt ladda ned MP3:or på ages. Tyvärr, ibland, då min iPod är lika uppdaterad som en hemsida driven av en sovietisk 89-årig kärring på en risig 56k modemlina i djupaste skogarna kring Murmansk!
***
Johnny och Mattias (byggkillarna!!!) stödjer också BRIS! Tydligen. Mer dåligt samvete!
***
Vi får se vart mitt nya bloggande leder. Adios, som de säger i Spanien.
***
Idag har ju Sara namnsdag. Så vi här på A Blog on the Rocks lyfter på hatten och bockar djupt, samtidigt som vi säger ett unisont; "Grattis!".
***
Åh! Ska beställa boken >>I'm Chevy Chase... and you're not<< av Rena Fruchter (Rena äpplen, päron och bananer??).
Chevy Chase har alltid faschinerat mig på så många plan. Komikern har jag alltid imponerats av. Och när Ett päron till farsa gått på TV eller kanske Fletch så har jag alltid bänkat mig med stora ögon.
Men nu vill jag fördjupa mig i personen Chevy. And is there any better way to do that, än att faktiskt läsa den enda (!) auktoriserade biografin om Chase leverne? Jag tror detta kan bli en intressant bok. Bara en sån sak som att Chevy växte upp i ett hem där hans mamma slog honom och hans syster är ju hemskt, givetvis.
Återkommer med omdöme och kommentarer om boken.
***
Fredrik Wikingsson och Filip Hammar stödjer BRIS och Krister Henriksson stödjer Barncancerfonden. Vad stödjer jag? Inte ett skit. Och genast känner jag mig som en dålig människa.
***
Just nu gillar vi den gamla Bladet-journalisten Tobias Fröberg. Igen. Alltid gjort, ska tilläggas.
Hans nya album från 2008 Turn Heads är magisk. Och ni hittar den i Spotify (Var annars?).
Bästa spår just nu är nog >>Blissful<< enligt mig.
***
Ha! Per Bjurman heter faktiskt Per Georg Bjurman (eller bara Per Georg kanske... ). Plötsligt blev han ännu mer nallebjörn än tidigare. Fantastiskt!
***
Söndag förmiddag ju! Jag ska plocka ihop en liten Spotify-lista åt er att sätta tänderna i! Spotify hyllas till leda av alla möjliga, något vi kommer fortsätta göra tills ALLA insett vilket magiskt musikunder detta är! Jag har icke behövt ladda ned MP3:or på ages. Tyvärr, ibland, då min iPod är lika uppdaterad som en hemsida driven av en sovietisk 89-årig kärring på en risig 56k modemlina i djupaste skogarna kring Murmansk!
***
Johnny och Mattias (byggkillarna!!!) stödjer också BRIS! Tydligen. Mer dåligt samvete!
***
Vi får se vart mitt nya bloggande leder. Adios, som de säger i Spanien.
Steg 1 är här.
Jag har ju lovat er att något stort är på G. And it is. Vi här på Blog On the Rocks har inte riktigt hållit den kvalité som ni borde kunna förvänta er. Så iochmed detta inlägget så inleder vi helt enkelt steg 1 av det som "är på G". Steg 2 aviseras vid ett senare tillfälle och DET är väl egentligen den stora förändringen. Som sig bör. Det kommer ni märka.
Steg 1 är i alla fall kort sammanfattat att jag ska bli bättre bloggare. Kommer att blogga som jag brukar men mer aktivt! It will be like in the good old days. Saken är den att jag under mina år som arbetstagare icke haft riktigt tid och ork att blogga så "intensivt" som jag gjort back in the days när det i princip bara var jag som var kille och bloggade. Den goda tiden innan alla jävla modebloggare invaderade bloggsfären och tog över den likt en miltärkupp.
Så. Nu kör vi.
Stay tuned.
Steg 1 är i alla fall kort sammanfattat att jag ska bli bättre bloggare. Kommer att blogga som jag brukar men mer aktivt! It will be like in the good old days. Saken är den att jag under mina år som arbetstagare icke haft riktigt tid och ork att blogga så "intensivt" som jag gjort back in the days när det i princip bara var jag som var kille och bloggade. Den goda tiden innan alla jävla modebloggare invaderade bloggsfären och tog över den likt en miltärkupp.
Så. Nu kör vi.
Stay tuned.
Fredrik.
"Fredrik är ett mansnamn av germanskt ursprung. Av fred och rik. Betydelsen är ungefär 'fredsfurste'.
Fredrik var ett av 1970- och 1980-talens starkaste modenamn i Sverige, men på 1990-talet planade trenden ut. År 1989 låg Fredrik på tredje plats men ramlade 1994 ut från tio-i-topp-listan. Den 31 december 2008 fanns totalt 94 542 män och 2 kvinnor i Sverige med namnet Fredrik, varav 52 023 respektive 1 med det som tilltalsnamn.. År 2003 fick 918 pojkar namnet, varav 162 fick det som tilltalsnamn/förstanamn.
Namnsdag: 18 juli (det enda mansnamnet under den så kallade fruntimmersveckan).
Svenska smekformer av Fredrik är till exempel Fred, Freddan, Fredde, Freddy, Fidde, Figge, Frippe."
- Straight from Wikipedia!
Skogens guld.
Steker kantareller. Jävlar i min lilla låda vad gott det är.
Ska bli ett par goda kantarell-mackor.
Ska bli ett par goda kantarell-mackor.
Fredfeld.
Som jag tidigare bloggat, stora saker är på G:
Jag säger bara; Fredfeld.
Snart kommer ni få veta!
Jag säger bara; Fredfeld.
Snart kommer ni få veta!
We learned more from a three minute record than we ever learned in school
"No surrender" - Bruce Springsteen
GOB.
I'll love you with all the madness in my soul
I och med att jag fick min beställning igår från Discshop så är min officiella Bruce-samling komplett. Det var bara "Chimes of freedom" som fattades. Ett album med fyra fina live-låtar. Det har vart sjukt svårt att få tag på. Beställde för länge sedan på en annan site, men de har inte skickat den än. Så de 150 spännen kan jag väl se mig om efter. Men bättre med Discshop alltså. Snabb leverans trots att de fick specielbeställa den!
Jag har alltså ALLA dessa. Äntligen!
Bruce Springsteen är verkligen The Boss
Jag har alltså ALLA dessa. Äntligen!
Bruce Springsteen är verkligen The Boss
Winnerbäck revisited.
Ja.. Winnerbäck verkar ju ösa ut godis just nu. Läste precis i Bladet att han släpper en ny sångbok som heter "112 sånger", medföljande en akustisk specialproducerad platta. Stort.
Inte nog med det så kommer nya albumet "Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen" snart. Galet.
Måste. Köpa. Det.
Men det känns sådär Winnerbäck-svårt. Vilket inte är en nackdel, givetvis.
Inte nog med det så kommer nya albumet "Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen" snart. Galet.
Måste. Köpa. Det.
Men det känns sådär Winnerbäck-svårt. Vilket inte är en nackdel, givetvis.
I blame Britney...
Sitter här och lyssnar på musik. Upptäckte att det i princip bara är pop and such... Hittar massor med Agnes, Mums-Mums och Britney som jag oavsiktligt slängt in i min spellista!
"Hold on" - Måns Zelmerlöw
"Release me" - Agnes
"Womanizer" - Britney Spears
"Maniac" - Måns Zelmerlöw
"Toxic" - Britney Spears
"Champion" - Agnes
Detta är några få urval av de jag hittade...
Skyller på Britney-hysterin just nu, man influeras av henne just nu utan att man kan påverka det!
Sen gillar jag ju dessa artisters musik också även om de inte är mitt första val (det är Håkan H, Lasse W och Bruce!).
Well well, nu ut på balkongen och njuta!
Sooooooool!
Heeeet Spears faktiskt...
Tur hon kom tillbaka efter sitt förfall! Starkt.
"Hold on" - Måns Zelmerlöw
"Release me" - Agnes
"Womanizer" - Britney Spears
"Maniac" - Måns Zelmerlöw
"Toxic" - Britney Spears
"Champion" - Agnes
Detta är några få urval av de jag hittade...
Skyller på Britney-hysterin just nu, man influeras av henne just nu utan att man kan påverka det!
Sen gillar jag ju dessa artisters musik också även om de inte är mitt första val (det är Håkan H, Lasse W och Bruce!).
Well well, nu ut på balkongen och njuta!
Sooooooool!
Heeeet Spears faktiskt...
Tur hon kom tillbaka efter sitt förfall! Starkt.
Jag dricker glögg med balkongdörrn' öppen inatt...
Lasse Winnerbäck kommer till Örebro, skriver NA. Treeeevligt.
12e december entrar han Conventum Arena.
Känns inte mer än rätt. Missade ju förra årets superkonsert!
The circus has come to town!
Jaha så då var hon här, den svårt omtalade Britney Spears. Vi säger väl välkommen till Sverige. Måste erkänna att jag tycker det är lite coolt att hon kanske kommer spendera väldigt många dagar i just Sverige. Men så är jag ju barnsligt förtjust så fort en världsartist/stjärna uttalar sig om/åker till Sverige.
Har tyvärr inga biljetter till Britneys konserter. Inte tyvärr för att jag egentligen så överdrivet gillar Spears, utan mer för att det hade vart cool att se hela cirkusen. Den är nog riktigt cool att se. Sen kan jag väl tycka att sånt här blir FÖR kommersiellt, med tanke på att hon kör samma show och samma låtar i princip på varje spelning. Å andra sidan är detta förmodligen bara för att jag är "van" med Springsteen som blandar och ger för varje spelning i större utsträckning. Iof är Britney MER kommersiell än Bruce någonsin kommer vara. Bruce skulle aldrig sälja sig till Pepsi. Kredd till honom för det, tycker jag. Att jan ens jämnför dessa två är ju lite skrattretande (hehe... no need for angry mobs of Britney-fans ouside my door nu som hytter med högafflar och faklor). Det enda de har gemensamt är deras initsialer, BS.
Men! Jag måste säga att jag blir imponerad av Britney för hur hon lyckats ta sig tillbaka från det förfall hon en gång hamnade i. Stor eloge.
Dessutom ska hon ju ha kredd för att hon till och med lockar mig, en kille som inte ens lyssnar på henne i vanliga fall, att gå på konserterna. Det visar vilken världsstjärna Britney är. Utan tvekan.
Så sammanfattningsvis är jag lite avis på min kära vän Louise, som vann ABs tävling och i detta nu lever SIN dröm, dvs bloggar om sitt konsertäventyr.
Men jkag unnar henne det. Är någon värd det så är det hon!
Ni hittar hennes britney-blogg här!
Alltid lika underhållande.
Har tyvärr inga biljetter till Britneys konserter. Inte tyvärr för att jag egentligen så överdrivet gillar Spears, utan mer för att det hade vart cool att se hela cirkusen. Den är nog riktigt cool att se. Sen kan jag väl tycka att sånt här blir FÖR kommersiellt, med tanke på att hon kör samma show och samma låtar i princip på varje spelning. Å andra sidan är detta förmodligen bara för att jag är "van" med Springsteen som blandar och ger för varje spelning i större utsträckning. Iof är Britney MER kommersiell än Bruce någonsin kommer vara. Bruce skulle aldrig sälja sig till Pepsi. Kredd till honom för det, tycker jag. Att jan ens jämnför dessa två är ju lite skrattretande (hehe... no need for angry mobs of Britney-fans ouside my door nu som hytter med högafflar och faklor). Det enda de har gemensamt är deras initsialer, BS.
Men! Jag måste säga att jag blir imponerad av Britney för hur hon lyckats ta sig tillbaka från det förfall hon en gång hamnade i. Stor eloge.
Dessutom ska hon ju ha kredd för att hon till och med lockar mig, en kille som inte ens lyssnar på henne i vanliga fall, att gå på konserterna. Det visar vilken världsstjärna Britney är. Utan tvekan.
Så sammanfattningsvis är jag lite avis på min kära vän Louise, som vann ABs tävling och i detta nu lever SIN dröm, dvs bloggar om sitt konsertäventyr.
Men jkag unnar henne det. Är någon värd det så är det hon!
Ni hittar hennes britney-blogg här!
Alltid lika underhållande.
GSI - Gruppen för Särskilda Insatser
Har idag vart på SF och sett nya filmen om Johan Falk. "GSI - Gruppen för Särskilda Insatser" var en mycket bra film måste jag säga. Jakob Eklund spelar Falk suveränt som vanligt och övriga insatser är också väldigt väldigt bra. En stark film. Betyg: 4/5.
SF håller för övrigt på att bygga om. Vi trodde först det var stängt, men icke. Ny ingång 30 m till vänster stod det. En liten unge förstod inte detta ocvh började gråta tills hans mamma berättade att bion INTE var stängd. Det tog ungen ca: 5 tillsägelser att inse att man kunde gå in lite längre bort. Haha han kanske har längtat efter "Ice Age" väldigt länge, Who knows. Vill för övrigt se den filmen också.
Annars lugn dag. Lyssnat på musik, diskat, städat, sett House och lite AD. Samt ätit mycket goda grillade hamburgare hos Matte. Jag kan inte vara annat än nöjd!
Imorgon; jobb. Usch.
Snygg-Jakob
SF håller för övrigt på att bygga om. Vi trodde först det var stängt, men icke. Ny ingång 30 m till vänster stod det. En liten unge förstod inte detta ocvh började gråta tills hans mamma berättade att bion INTE var stängd. Det tog ungen ca: 5 tillsägelser att inse att man kunde gå in lite längre bort. Haha han kanske har längtat efter "Ice Age" väldigt länge, Who knows. Vill för övrigt se den filmen också.
Annars lugn dag. Lyssnat på musik, diskat, städat, sett House och lite AD. Samt ätit mycket goda grillade hamburgare hos Matte. Jag kan inte vara annat än nöjd!
Imorgon; jobb. Usch.
Snygg-Jakob
På G.
Stora saker är på G.
Jag lovart.
Jag lovart.
Tracks.
Märker att jag verkligen är inne i en Bruce-period just nu. Lyssnar på Bruce Springsteen väldiiiiigt mycket. Men vem kan klandra mig? Har snöat in på hans super-box, dvs "Tracks" som innehåller fyra magiska skivor med musik. Så många fina rariteter.. så som "Growin' up", "Sad eyes", "Thundercrack", "Roulette", "Over the rise", "Brothers under the bridges (-83)" och såååå viiidare.
Har ju förälskat mig i "Growin' up" lite extra mycket. Det är en fantastisk låt. Men som sagt, de här fyra skivorna innehåller massor med fantastiska låtar. Så har ni inte köpt den, därför att ni tvekar på att den är så dyr, köp den! Värd varenda krona.
Den är ju som en liten skattkista, full med 66 stycken låtar, som i de flesta fallen är never-before-released songs eller alternativa versioner till redan släppt material. För att inte tala om alla ovanliga "B-sides" som de slängt in i mixen. Är man ett true Springsteen-fan är denna verkligen en given del i samlingen.
Sen finns ju iof albumet "18 Tracks" som består av låtar från "Tracks"-boxen. Alla utom 3 st låtar på albumet är från boxen.
Det finns hur som helst inget just nu som går upp emot att lyssna på "Tracks"-boxen och dricka en kopp kaffe. Livsnjutande mina vänner!
Har ju förälskat mig i "Growin' up" lite extra mycket. Det är en fantastisk låt. Men som sagt, de här fyra skivorna innehåller massor med fantastiska låtar. Så har ni inte köpt den, därför att ni tvekar på att den är så dyr, köp den! Värd varenda krona.
Den är ju som en liten skattkista, full med 66 stycken låtar, som i de flesta fallen är never-before-released songs eller alternativa versioner till redan släppt material. För att inte tala om alla ovanliga "B-sides" som de slängt in i mixen. Är man ett true Springsteen-fan är denna verkligen en given del i samlingen.
Sen finns ju iof albumet "18 Tracks" som består av låtar från "Tracks"-boxen. Alla utom 3 st låtar på albumet är från boxen.
Det finns hur som helst inget just nu som går upp emot att lyssna på "Tracks"-boxen och dricka en kopp kaffe. Livsnjutande mina vänner!
ANALRAPIST!
Har förresten sett klart "Arrested Development". Briljant serie.
Mina top 5 karaktärer i serien:
5. George Michael
4. Gene Parmesan
3. Buster (speciellt with the hook!)
2. GOB
1. Tobias Funke.
Helt sanslös serie.
SE DEN!!!
"Oh no, it's pronounced ah-NAL-rep-ist"
Mina top 5 karaktärer i serien:
5. George Michael
4. Gene Parmesan
3. Buster (speciellt with the hook!)
2. GOB
1. Tobias Funke.
Helt sanslös serie.
SE DEN!!!
"Oh no, it's pronounced ah-NAL-rep-ist"
Charge it to Mr Underhill!
Well well well!!! Fick igår kväll reda på att jag KOM IN PÅ MITT FÖRSTAHANDSVAL TILL UNIVERSITETET!!!
Så jävla glad, kan jag meddela. Har verkligen gått och ställt in mig på att jag ska börja plugga nu i höst, så det var svårt nervöst då jag skulle kika på mitt antagningsbesked...
Hade blivit svårt besviken om jag INTE kommit in. Faktiskt
Så får vi väl se om jag blir en bra student eller ej. Man vet ju aldrig, men jag hoppas att jag ska trivas.
Värst blir ju ekonomin, hur ska jag ha råd mitt dyra leverna? Det kommer jag ju inte ha, så klart. Så dags att snylta på andra!!!
Nu är det "Fletch" på TV. Älskar verkligen den här filmen. Chevy Chase är magisk.
Heeeeeetaste shortsen! Och svårt bruna ben.
Chevy är legendar!
Så jävla glad, kan jag meddela. Har verkligen gått och ställt in mig på att jag ska börja plugga nu i höst, så det var svårt nervöst då jag skulle kika på mitt antagningsbesked...
Hade blivit svårt besviken om jag INTE kommit in. Faktiskt
Så får vi väl se om jag blir en bra student eller ej. Man vet ju aldrig, men jag hoppas att jag ska trivas.
Värst blir ju ekonomin, hur ska jag ha råd mitt dyra leverna? Det kommer jag ju inte ha, så klart. Så dags att snylta på andra!!!
Nu är det "Fletch" på TV. Älskar verkligen den här filmen. Chevy Chase är magisk.
Heeeeeetaste shortsen! Och svårt bruna ben.
Chevy är legendar!
Pendlare.
Sitter över på jobbet. Inte på grund utav att jag har jobb att göra, utan för att mitt tåg hem inte går förrän tusen år efter att jag slutat. Dåligt att de går ner på sommaren i avgångar. Speciellt då de lägger crap avgångar som inte alls passar oss pendlare.
Dessutom är tåget sent enligt SJ.se
Vi lever ett hårt liv i ovisshet ska ni veta!
Huva.
Dessutom är tåget sent enligt SJ.se
Vi lever ett hårt liv i ovisshet ska ni veta!
Huva.
Vi minns Michael Jackson - The King of Pop
Ser Michael Jacksons minnescermoni på TV4 (kredd för att de sänder den faktiskt). Fredrik Strage är popnörden man blir lite kär i. Faktiskt.
TV4 har ju hedrat Michael hela dagen, såg filmen om Michael Jackson och hans bröder förut idag. Ingen superfilm egentligen, men ändå.. intressant.
På sätt och vis blir hela cermonin bisarr. Men tycker ändå de på något sätt genomför den värdigt. Många, inklusive mig själv, var ju lite rädda att det skulle spåra och bli någon sorts cirkus. Men icke.
Det som slår mig dock är att om alla de här vännerna (och kanske "vännerna"), familjen och fansen hade visat Michael den respekt, kärlek, vördnad och tacksamhet tidigare, då han var vid liv, kanske vi aldrig hade behövt haft en minnescermoni. Strage återkommer till den här punkten ofta och kan bara hålla med.
Varför fanns inte alla de här människorna där för Michael då han levde? Var de rädda för att cirkusen Michael Jackson skulle dra med dem ned i förfallet? Eller brydde de sig bara inte? Känns både fint och bisarrt att så många plötsligt bryr sig så jävla mycket.
Aldrig har man bespottat en person så mycket som Michael Jackson, men vart fanns fansen och vännerna att försvara honom och visa att de fortfarande älskar honom då? Synd.
Men det är väl lättare att finnas där för någon när det är försent, än när man faktiskt måste engagera sig på ett djupare plan.
Som sagt, lite sad.
Men många fina framföranden ikväll. Man kan inte undgå att Michael Jackson var en av de absolut största popartisterna, kanske den största!
Låtar som "I want you back", "Thriller", "Black or White" med många fler kommer att leva kvar. Och förhoppningsvis är det tillslut musiken och artisten Michael Jackson vi kommer att minnas. Inte den sargade, svaga och svårt sorliga skandal- och rubrikmaskinen Michael Jackson. För det är bara ovärdigt. han har lidit nog.
Men you don't know what you got untill it's gone.
Kanske har han det bättre där han är nu, än han någonsin hade i den senare delen av hans liv.
Vi får hoppas det.
TV4 har ju hedrat Michael hela dagen, såg filmen om Michael Jackson och hans bröder förut idag. Ingen superfilm egentligen, men ändå.. intressant.
På sätt och vis blir hela cermonin bisarr. Men tycker ändå de på något sätt genomför den värdigt. Många, inklusive mig själv, var ju lite rädda att det skulle spåra och bli någon sorts cirkus. Men icke.
Det som slår mig dock är att om alla de här vännerna (och kanske "vännerna"), familjen och fansen hade visat Michael den respekt, kärlek, vördnad och tacksamhet tidigare, då han var vid liv, kanske vi aldrig hade behövt haft en minnescermoni. Strage återkommer till den här punkten ofta och kan bara hålla med.
Varför fanns inte alla de här människorna där för Michael då han levde? Var de rädda för att cirkusen Michael Jackson skulle dra med dem ned i förfallet? Eller brydde de sig bara inte? Känns både fint och bisarrt att så många plötsligt bryr sig så jävla mycket.
Aldrig har man bespottat en person så mycket som Michael Jackson, men vart fanns fansen och vännerna att försvara honom och visa att de fortfarande älskar honom då? Synd.
Men det är väl lättare att finnas där för någon när det är försent, än när man faktiskt måste engagera sig på ett djupare plan.
Som sagt, lite sad.
Men många fina framföranden ikväll. Man kan inte undgå att Michael Jackson var en av de absolut största popartisterna, kanske den största!
Låtar som "I want you back", "Thriller", "Black or White" med många fler kommer att leva kvar. Och förhoppningsvis är det tillslut musiken och artisten Michael Jackson vi kommer att minnas. Inte den sargade, svaga och svårt sorliga skandal- och rubrikmaskinen Michael Jackson. För det är bara ovärdigt. han har lidit nog.
Men you don't know what you got untill it's gone.
Kanske har han det bättre där han är nu, än han någonsin hade i den senare delen av hans liv.
Vi får hoppas det.
If John F. Kennedy did it, why not Michael?
Foto: Pär Lernström.
4th of july.
Idag hade jag velat sitta på en strand och sett all the fireworks hailin' over Little Eden... Höra att the cops finally busted Madame Marie for tellin' fortunes better than they do... Jaga fabriksflickorna underneath the boardwalk where they promise to unsnap their jeans och framförallt, Sandy, the aurora's rising behind us, the pier lights our carnival life forever... Oh love me tonight and I promise I'll love you forever...
Kvällens låt "4th of july, Asbury park (Sandy)" med Bruce Springsteen.
Happy 4th of july, mina vänner.
One step up and two steps back...
Jag sitter ensam på balkongen ikväll. Med en kopp svart kaffe. Beskt.
Out of milk. Out of order? Nejdå, bara mjölk.
Solen går ner över taken samtidigt som en svag bris sveper över staden där jag växt upp.
Där jag än idag lever.
Där jag förmodligen kommer dö. Där jag vill dö.
Men nog om döden, för nu. Den tenderar att bli så tråkig. Istället fokuserar jag på här och nu.
This state of mind som jag befinner mig i nu.
Med Bossens röst ur högtalarna som sjunger "they can't hurt us now".
"Because the night" blir aldrig så bra som när den kommer från Bruce magiska stämband.
Att Cascada ens gav sig på den gör bara ont. Som att ta a good pice of meat and over grill it. Typ.
Sen att man efter Ullevi 2008 hörde personer som sa; "Coolt att han körde en Cascada-låt" är ju förkastligt. Jeeeze Louise. Det var så man ville gråta. Ignoranta människor som bara sveper med i vågen av att en världsartist kommer till stan. Och vill bara vara där för att det är vad "alla snacka om". The band wagon effect...
Men. Ofta får fel artister kredd för de mest brilljanta låtarna.
Det känns beskt. Som kaffet i min kopp.
Ibland är det låtarna som skrivs av fel artister och får i ett senare skede kredd därför att de framförs av "rätt" artister.
Det jämnar väl ut sig. Det man förlorar på gungorna drar man någonstans in på karusellen. Även om karuseller inte är lika populärt längre, inte i den tradionella runt-runt-runt-på-en-häst-som-går-upp-och-ned-bemärkelsen. Nu är det andra typer som gäller. Även om de gamla rävarna består. I alla fall de tidlösa.
Som Michael Jackson, Abba, Bruce, Bob Dylan, U2, REM, Gyllene Tider... Ja de består. Trots att några av dem inte längre finns. Men så länge någon ung fastnar för dem så stannar de kvar en stund till. Och i vissa fall kan vi inte bara glömma bort dem, vissa har gjort djupare avtryck. Elvis, John Lennon och inte minst Michael Jackson.
Många förtjänade att uppskattas, andra kanske inte riktigt så mycket som de blev efter deras bortgångar. Ibland tenderar vi att höja av de mest bisarra till skyarna bara för att de dör.
Vi ä känsliga för döden. Plötsligt ska alla hyllas och respekteras.
Även här kommer the big band wagon-fenomenet in. Vi hylllar ibland ut i leda människor vi kanske inte ens vet vilka de är. Men vi borde veta och vi borde hylla bara för att "alla andra gör ju det".
Sen har vi ju de som inte uppskattas och får den kredd de borde få förrän de faktiskt dör.
Så även där jämnar det väl ut sig.
Livet tenderar att göra det.
Går jag hem fem minuter tidigare en dag, så kommer det alltid en dag jag stannar kvar fem minuter extra.
Lite som karma. Det man ger ut, kommer också tillbaka till en. Förhoppningsvis in a good way.
Att jag får sitta här på min balkong och njuta av en fin kväll om än lite molnig, men ändock vacker, tror jag beror på att jag fått genomlida en mindre vacker kväll någon annan gång. Eller kanske kommer få genomlida en mindre vacker kväll i sinom tid.
Var tacksam för de goda stunder du får. För det du har.
Jag må ha beskt kaffe i min kopp ikväll. Imorgon kanske jag har en kopp bättre kaffe.
Och kanske med mjölk dessutom.
Men. Jag kommer dock snubbla över min egen tråd, då jag någonstans tror som Springsteen sjunger; "When it comes to luck you make your own". Man kan heller inte bara sitta och vänta på de goda, för då kommer det aldrig. you got to earn it, baby.
Alltså; tro inte på ett ord jag skriver. Om man ska tolka min text. Eller? Jag vet inte.
Bruce sjunger "you ain't a beauty, but hey you're alright". Och det är helt okej för mig. Det behöver inte vara vackert och storslaget jämn. Ibland finner man det bästa i det vanliga.. i det som är helt okej.
Vilket är så väl vackert som lite hemskt på samma gång. Men det mest ärliga. Såklart.
Och man är nog som mest ärlig mot sig själv när man sitter på en balkong, en sommarkväll i juli, med blicken full av fina intryck. Och strupen full av beskt och svart kaffe.
Det mixar så väl att man inte kan ogilla kaffet. Eller ogilla vad man ser.
En blå-gul flagga vajar i vinden. Ett land i sommarprakt. Och kris. På samma gång.
Det blir nog aldrig 100 procent vackert och bra. Men heller adlrig 100 procent dåligt och hemskt heller.
Vare sig det gäller kärlek eller bara vanlig vänskap. Som i sig kan vara en stark kärlek.
Eller kaffet du har i din kopp.
Mitt kaffe har kallnat. Solen gick precis ned bakom hustaken, men jag fick några minuter kvällssol i alla fall.
Jag fick några svälj varmt kaffe.
Inte att förglömma, Springsteen sjunger fortfarande.
Och som han gör det.
Han sjunger om olycklig kärlek, vänskap, hårt arbete, orättvisor, flykten från vad som varit och jakten på vad som komma skall eller förverkligandet av drömmen. Det är både hemskt och vackert på samma gång.
Vi kan alla känna igen oss. Tro att vi känner igen oss.
Utan att på något sätt sänka Bruce så använder han ovanligt många klichéer. Men han lyckas ju använda dem på ett sätt så att vi inte tänker på dem, utan istället sveps med. Det är en genialitet i sig.
Det finns få låtskrivare med den förmågan. Men de finns. Kanske har han gjort riktiga snedskott till låtar, men likväl har han försett världen med de mest vackra sånger vi kan tänka oss.
Ge och ta.
Utan att sätta fingret på vad jag egentligen vill ha sagt med denna text så tänker jag avrunda den.
För jag vet inte vad jag vill ha sagt. Måste vi veta det? Finns det något i texten ni håller med om?
Något ni känner igen er i? Eller inte alls?
Förmodligen. Men det spelar ingen roll.
Istället spelar jag den gravt underkskattade Springsteen-plattan "Tunnel of love". Kanske förtjänar den mer beröm än den får. Men å andra sidan, kanske får "The River" mer beröm än vad den borde.
One step up and two steps back... Ibland är det bara så.
Det behöver inte vara så illa.
At least you got to take one step up.
Out of milk. Out of order? Nejdå, bara mjölk.
Solen går ner över taken samtidigt som en svag bris sveper över staden där jag växt upp.
Där jag än idag lever.
Där jag förmodligen kommer dö. Där jag vill dö.
Men nog om döden, för nu. Den tenderar att bli så tråkig. Istället fokuserar jag på här och nu.
This state of mind som jag befinner mig i nu.
Med Bossens röst ur högtalarna som sjunger "they can't hurt us now".
"Because the night" blir aldrig så bra som när den kommer från Bruce magiska stämband.
Att Cascada ens gav sig på den gör bara ont. Som att ta a good pice of meat and over grill it. Typ.
Sen att man efter Ullevi 2008 hörde personer som sa; "Coolt att han körde en Cascada-låt" är ju förkastligt. Jeeeze Louise. Det var så man ville gråta. Ignoranta människor som bara sveper med i vågen av att en världsartist kommer till stan. Och vill bara vara där för att det är vad "alla snacka om". The band wagon effect...
Men. Ofta får fel artister kredd för de mest brilljanta låtarna.
Det känns beskt. Som kaffet i min kopp.
Ibland är det låtarna som skrivs av fel artister och får i ett senare skede kredd därför att de framförs av "rätt" artister.
Det jämnar väl ut sig. Det man förlorar på gungorna drar man någonstans in på karusellen. Även om karuseller inte är lika populärt längre, inte i den tradionella runt-runt-runt-på-en-häst-som-går-upp-och-ned-bemärkelsen. Nu är det andra typer som gäller. Även om de gamla rävarna består. I alla fall de tidlösa.
Som Michael Jackson, Abba, Bruce, Bob Dylan, U2, REM, Gyllene Tider... Ja de består. Trots att några av dem inte längre finns. Men så länge någon ung fastnar för dem så stannar de kvar en stund till. Och i vissa fall kan vi inte bara glömma bort dem, vissa har gjort djupare avtryck. Elvis, John Lennon och inte minst Michael Jackson.
Många förtjänade att uppskattas, andra kanske inte riktigt så mycket som de blev efter deras bortgångar. Ibland tenderar vi att höja av de mest bisarra till skyarna bara för att de dör.
Vi ä känsliga för döden. Plötsligt ska alla hyllas och respekteras.
Även här kommer the big band wagon-fenomenet in. Vi hylllar ibland ut i leda människor vi kanske inte ens vet vilka de är. Men vi borde veta och vi borde hylla bara för att "alla andra gör ju det".
Sen har vi ju de som inte uppskattas och får den kredd de borde få förrän de faktiskt dör.
Så även där jämnar det väl ut sig.
Livet tenderar att göra det.
Går jag hem fem minuter tidigare en dag, så kommer det alltid en dag jag stannar kvar fem minuter extra.
Lite som karma. Det man ger ut, kommer också tillbaka till en. Förhoppningsvis in a good way.
Att jag får sitta här på min balkong och njuta av en fin kväll om än lite molnig, men ändock vacker, tror jag beror på att jag fått genomlida en mindre vacker kväll någon annan gång. Eller kanske kommer få genomlida en mindre vacker kväll i sinom tid.
Var tacksam för de goda stunder du får. För det du har.
Jag må ha beskt kaffe i min kopp ikväll. Imorgon kanske jag har en kopp bättre kaffe.
Och kanske med mjölk dessutom.
Men. Jag kommer dock snubbla över min egen tråd, då jag någonstans tror som Springsteen sjunger; "When it comes to luck you make your own". Man kan heller inte bara sitta och vänta på de goda, för då kommer det aldrig. you got to earn it, baby.
Alltså; tro inte på ett ord jag skriver. Om man ska tolka min text. Eller? Jag vet inte.
Bruce sjunger "you ain't a beauty, but hey you're alright". Och det är helt okej för mig. Det behöver inte vara vackert och storslaget jämn. Ibland finner man det bästa i det vanliga.. i det som är helt okej.
Vilket är så väl vackert som lite hemskt på samma gång. Men det mest ärliga. Såklart.
Och man är nog som mest ärlig mot sig själv när man sitter på en balkong, en sommarkväll i juli, med blicken full av fina intryck. Och strupen full av beskt och svart kaffe.
Det mixar så väl att man inte kan ogilla kaffet. Eller ogilla vad man ser.
En blå-gul flagga vajar i vinden. Ett land i sommarprakt. Och kris. På samma gång.
Det blir nog aldrig 100 procent vackert och bra. Men heller adlrig 100 procent dåligt och hemskt heller.
Vare sig det gäller kärlek eller bara vanlig vänskap. Som i sig kan vara en stark kärlek.
Eller kaffet du har i din kopp.
Mitt kaffe har kallnat. Solen gick precis ned bakom hustaken, men jag fick några minuter kvällssol i alla fall.
Jag fick några svälj varmt kaffe.
Inte att förglömma, Springsteen sjunger fortfarande.
Och som han gör det.
Han sjunger om olycklig kärlek, vänskap, hårt arbete, orättvisor, flykten från vad som varit och jakten på vad som komma skall eller förverkligandet av drömmen. Det är både hemskt och vackert på samma gång.
Vi kan alla känna igen oss. Tro att vi känner igen oss.
Utan att på något sätt sänka Bruce så använder han ovanligt många klichéer. Men han lyckas ju använda dem på ett sätt så att vi inte tänker på dem, utan istället sveps med. Det är en genialitet i sig.
Det finns få låtskrivare med den förmågan. Men de finns. Kanske har han gjort riktiga snedskott till låtar, men likväl har han försett världen med de mest vackra sånger vi kan tänka oss.
Ge och ta.
Utan att sätta fingret på vad jag egentligen vill ha sagt med denna text så tänker jag avrunda den.
För jag vet inte vad jag vill ha sagt. Måste vi veta det? Finns det något i texten ni håller med om?
Något ni känner igen er i? Eller inte alls?
Förmodligen. Men det spelar ingen roll.
Istället spelar jag den gravt underkskattade Springsteen-plattan "Tunnel of love". Kanske förtjänar den mer beröm än den får. Men å andra sidan, kanske får "The River" mer beröm än vad den borde.
One step up and two steps back... Ibland är det bara så.
Det behöver inte vara så illa.
At least you got to take one step up.
Känsligt mellan min mobil och Twitter. Bråkar de om barnen?
Min telefon och min Twitter vill inte jobba ihop. Jag blir lite smått frustrerad över det hele. De verkar ligga i någon sorts dispyt. Oklart vad den rör sig om. Adam Alsing exempelvis kan skicka in sina Twitter via "txt", men icke moi. Jag känner genast att hela grejen med twitter - dvs snabba och små uppdateringar om ens direkta tankar och dyligt - försvinner.
Men just i detta nu har jag släppt detta. Jag har ju dig mina älskade blogg, dessutom kan jag ju Twittra från datorn, tills jag får min iPhone 3G S. Då jävlar, då kommer jag vara uppkopplad 24/7. Framtidens generationer kommer se det som en självklarhet att kunna vara uppkopplad 24/7. Bra tror jag, speciellt då jag är en informationsnörd. Förutsatt att det är rimlig och vettig information man tar del av.
Men just i detta nu har jag släppt detta. Jag har ju dig mina älskade blogg, dessutom kan jag ju Twittra från datorn, tills jag får min iPhone 3G S. Då jävlar, då kommer jag vara uppkopplad 24/7. Framtidens generationer kommer se det som en självklarhet att kunna vara uppkopplad 24/7. Bra tror jag, speciellt då jag är en informationsnörd. Förutsatt att det är rimlig och vettig information man tar del av.
Livstecken.
Inget händer ju så här över sommaren. Känns lite trist att blogga då. Twittrar dock så gott det går. Så kika här i högerspalten så ni inte missar något. Haha.
Men ärligt.. just nu är det jobb, jobb, jobb... Ser dock fram emot U2 på Ullevi. Och min nästa semesterperiod i augusti. Samt intagningsbeskedet på universitetet! Dock så är det allsvensk start imorgon igen. Örebro tar emot AIK. De kommer krossas. Lätt.
Nu; läsa en bok på balkongen. För tillfället läser jag "Springsteenland", en bok på svenska om Springsteen. Diverse mer eller mindre kända journalister delger oss med deras tanker eller upplevelser av Springsteen. Muy bien hitills.
Men ärligt.. just nu är det jobb, jobb, jobb... Ser dock fram emot U2 på Ullevi. Och min nästa semesterperiod i augusti. Samt intagningsbeskedet på universitetet! Dock så är det allsvensk start imorgon igen. Örebro tar emot AIK. De kommer krossas. Lätt.
Nu; läsa en bok på balkongen. För tillfället läser jag "Springsteenland", en bok på svenska om Springsteen. Diverse mer eller mindre kända journalister delger oss med deras tanker eller upplevelser av Springsteen. Muy bien hitills.