Klockan är snart ett på natten och jag borde sova. Speciellt med tanke på att hela veckan bestått av oerhört lite sömn. Men det går inte. Jag sitter här och okynnaschattar med en dear friend (klicka på egen risk!) på msn, samt lyssnar på musik. Och ser hur min mobil sakta dör, batteriprocent för batteriprocent.

Just nu 16% kvar. Ladda, säger ni. Det går inte, säger jag.
Min laddare är spårlöst försvunnen. Spårlöst I tell you!
Har letat sönder mig. Jag börjar misstänka att det är små tjuvaktiga pysslingar som tar sakerna för mig. Eller också är det jag som lider av någon svår minnes-förnekelse-sjukdom som bara House kan bota. Eller så har jag blivit fullständigt insane och börjat sälja av allt jag äger och har under nattetid till genomresande rysska små affärsmen.

Man vet aldrig.

Jaja, den som lever får se. Laddaren kanske dyker upp någonstans. Men då har jag med största sannolikhet hunnit köpa ny laddare och bytt telefon tre gånger. Det brukar vara så.

Nu blinkar msn-rutan orange här nere. Min vän vill tala. Eller också så skriver hon obcena ord till mig för att jag inte svarar, i tron om att jag ignorerar henne.

Over and out, för denna gången.