Äntligen åkte Andreas ut!

Amanda och Marie till final, som sig bör.
Andreas fick ÄNTLIGEN se sig besegrad.

Den stora massan rösta rätt, för en gångs skull.

För övrigt är det en stor jävla skandal att inte Daniel är i final. Stor!


Har ingen rätt att klaga, men gör det ändå!

Går Andreas vidare ikväll så är det ett stort jävla fiasko.

Amanda och Marie i final är det enda som makes sense, även om det egentligen borde vart Daniel och Amanda. Men det svenska folket förstår ju inte att man inte kan hålla på och tröströsta på Andreas när det är Daniel man vill ha kvar. Iof har jag ju inget att säga till om då jag inte röstar, så jag är i princip en lika stor hycklare som alla framgångsrika svenskar med stora förmögenheter i utlandet där de lever så de slipper betala skatt men ändå uttalar sig om hurvida den svenska staten borde satsa mer inom skola, vård, omsorg eller dylikt.

Om de bott här och betalat skatt hade vi ju kunnat göra det.

Ungefär som att om jag hade engagerat mig mer i Idol så hade kanske Daniel vart kvar. Eller kanske inte. men jag hade i alla fall fått en legitim anledning att sitta och klaga här. Vilket jag inte har.

But then again.... bloggen är min och skriver vad fan jag vill.


The real deal...

Äntligen har jag biljetten i min hand!
Och den är... äkta! För jag har hittat stjärnan som verifierar hurvida biljetten är äkta eller ej.
Helt underbart.

Nu återstår bara en sak; vem vill bjuda mig på lunch i Stockholm?


Stor portion Seinfeld med extra onyttig bea!

Har fått hem min superdeluxe Seinfeld-box!

Alla säsongerna plus "The Coffee table book"! Hur stort är inte det??

Ni som har en hiss som går ända upp kan ju förmodligen lista ut vad jag kommer spendera all min fria tid numera...

Inget julpynt, tydligen.

Jaha. Nu hade jag ju tänkt ge den här mediokra bloggen lite julstämmning. Men icke!
Tydligen har de gjort om där man redigerar allt det där. Så nu hittar jag inte vart jag ska klistra in länken som ska vara källa till min "A Blogg on the rocks" header... Ja, alltså bilden jag har högst upp med glaset och isbitarna. Jag som tänkte göra som jag gjorde förra året då jag hade den här uppsatt:

bloggtopjuuul

Uppe i de finare kretsarna...

Var på huvudkontoret i Solna idag. Lite företagsinformation med mera.

Alltid trevligt.

Waitin' for that shout from the crowd

Jag fick biljetten!!!

Jag är helt SJUKT glad!

Fattar ni... jag ska se Bruce Springsteen fucking live i Globen den 10/12!!!

Jag står även fast vid att
Ticnet kan dra åt helvete...


On a one-way ticket to the promised land...

Har nyss budat på en Springsteen-biljett!

De bekymmerslösa jularna...

Idag på bussen när jag trött satt och väntade på att den skulle ta mig hem å klev det på en mamma och hennes lille son vid Coop Forum. Mamman bar på matkassar och sonen, ja han bar på en julkalender och hela han sken som en sol där han satt och beskådade den. Vred och vände öppnade och stängde. Hans ögon tindrade som bara den!
Precis som då en annan var liten. Då var julkalendern världsviktig. Missade aldrig ett avsnitt.

Minns ni Mysteriet på Greveholm? Eller Klasses julkalender? Åh jag gillade den....
Trolltider som jag sett i efterhand var ju magiskt bra.

Magiskt...

Hela ens barndoms jular var ju magiska.

Och där satt jag på bussen och tänkte tillbaka, smatigt som den lille knatten satt och beundrade sin kalender. Och för en stund var jag sådär riktigt avundsjuk på grabben.
Där satt jag och visste inte ens vad det är för julkalender i år...

Samtidigt som han satt och längtade. Så bekymmerslöst.
Jag saknar den dä-r beymmerslösa julen. Den magiska julen.
Klart jag har barnasinnet kvar kring julen. Det kommer jag aldrig att släppa. Men ändå, det är inte riktigt samma sak... Det är något som fattas.

Men jag anatr att vi alla växer upp någon gång och tappar den där riktiga känslan. Det kommer förmodligen den där lillkillen på bussen också göra.

Det är synd.

Men jag unnar honom den bekymmerslösa julen och glädjen. Det ska vara en självklarhet för alla barn. Julen är trots allt barnens högtid och inte fulla pappors och mammors ursäkt för att dricka mer sprit, som i allt för många fall är realiteten.

Nä. Just nu sitter han nog hemma med sin julkalender och längtar tills första december.

Det gör jag med.

För trots att den magiska känslan är borta så kommer jag alltid vara barnsligt förtjust i julen och dess traditioner.

Snart är min Boss-discografi komplett.

För att göra min Bruce Springsteen-samling komplett så måste jag införskaffa följande plattor:

Live 1975-1985
Chimes of Freedom
Tracks
Live in Barcelona (DVD)

Ja, då jag har köpt de här fyra så har jag alltså alla
de här.

Min första Bruce Springsteen-skiva var The Rising. Och den är fortfarande en favorit.

Bland många andra, så klart.

Dr. Perlman

Klart det är plastiknissen från Extreme Makeover!

Impress me! Vem vet vem den här mannen är? Anna får inte svara.


Strike em' down...

Ikväll har jag vart och ätit julbord samt bowlat med några jobbarkompisar.

Det hela var mycket trevligt.

Två slutsatser;
1. Julbord redan nu känns underligt, men gott!
2. Jag ska inte bli proffsbowlare då jag suger på bowling. Jag drar åt höger väldigt mycket...

American Gangster

image142Igår kväll var jag på bio efter jobbet. Det blev den nya filmen American Gangster med Denzel Washington och Russell Crowe i huvudrollerna. En lysande film baserad på en så kallad "true story", vilket ger filmen lite extra krydda. 

Kort kan man säga att den handlade om Frank Lucas, spelad av Denzel Washington. En svart man från Manhattan som i 1970-talets Harlem blev den största heroin-baronen staden skådat på länge. Man får följa hans sanlösa klättring upp till toppen av drogernas New York. Och parallelt får man följa Richie Roberts, spelad av Russell Crowe.  En polis som gör allt för att stoppa drogernas framfart på Harlems gator, vilket inte är så lätt då större delen av polisstyrkan i New York är korrupt.

Den var oerhört välspelad, där så väl Denzel som Russell gjorde riktigt solida insatser. Och jag tror absolut de båda kommer ha chans på en Oscar för de här rollerna. Jag är dessutom mäkta imponerad av regissören Ridley Scott som fångat hela känslan av 1970-talets droghärjade New York så bra, likså hela berättelsen om fran Lucas liv.

Jag ger den lätt 9/10. Men för att man ska tycka det betyget är rättmätigt måste man uppskatta den här typen av filmer. Vilket jag gör. Men jag rekommenderar er ändå att se den.

Inte kär.

Nä, mitt förra inlägg var väldigt... svårtolkat... och tror inte ni kan läsa in något i det.
Vet inte varför jag publicerade det.
Och jag är inte kär i någon.

Därför att kär är fel ord har jag kommit fram till.


Kär.

Kanske...


Me Myself and I.

Jag har på senaste tiden kommit på mig själv med att prata med mig själv. Om typ allt möjligt.

Som nyss. Samtidigt som mina kära kollegor började stirra på mig i undran om vem jag egentligen talade med, vilket visade sig vara med mig själv.

Annars kommer jag nog rätt bra undan här med att tala med mig själv då vi har headsets. Då tror alla att jag talar i telefon. Utan headsetet hade jag förmodligen suttit inspärrad i en vadderad cell med tvångströja svept runt kroppen vid det här laget.

Men det är vä bara en tidsfråga tills männen i vita rockar kommer i alla fall.


Fem raka.

Vi är i EM. Det är stort, hatten av för spelarna i allmänhet och Lagerbäck i synnerhet.

Fem raka.

Var det bara jag som aldrig tvivlade?


Martin is old in Deal or no deal...

Haha. TV4 visar Deal or no deal just nu, repris förvisso, men ändå underhållande.

Gillar hur publiken hetsar de tävlande att inte ta buden och bara köra på. Och sen när programmet är över går de oftast hem med mindre än det högsta budet de tackade nej till.

Ett klassiskt exempel på att den tävlande manas på att ge massan vad de vill ha!

Underhållning mina damer och herrar, underhållning!

För övrigt; har inte Martin Timell blivit väldigt old?

Coca Cola!

Jaha, då var julen "här" då... Såg nämligen årets säsongens första Coca Cola-reklam på tvn igår.

Guld!

Min Coca Cola-lista ser för övrigt ut såhär:

1. Glasflaska.
2. Plastflaska.
3. Burk.


Det är jag och House...

Just nu; House på TV4!

Jag är förkyld, men jobbar ändå. House är förkyld, men jobbar ändå.

Det är jag och House.

In sickness and in... sickness...

Jag är sjuk...

Fy fan för förkylningar.

Jag är lite kär.



Så vacker och så jävla bra.

Här hittar ni mer med Kate Nash!

I'm such a nöööööörd....

Serier jag har sett. Jag räknar serier där jag följt handlingen i minst en säsong. Därmed inte sagt att jag sett exakt alla avsnittet den säsongen. men ni fattar.

Gilmore Girls
Mia och Klara
Ulvesson och Herngren
Boston Legal
Cheers
Arkiv X
Tredje Skiftet
Grey's Anatomy
American Dad

Prison Break
Desperate Housewives
What about Brian
What I like about you
OC
One Three Hill

Vänner
Förhäxad
CO Segemyhr
24

Simpsons
Scrubs

CSI
CSI Miami
CSI New York
Joey
Dawson's Creek
House
Sex and the City
Navy CIS

My name is Earl
Ugly Betty
Smallville
Southpark
The Office (US)
The Office (UK)
Two and a half men
Spin City

Cold Case
Criminal Minds

Baywatch
Lilla huset på prärien

Shark
Tredje klotet från solen
Law and order
Sabrina - Tonårshäxan
Malcolm - Ett geni i familjen
Alla älskar Raymond

8 simple rules
Svensson Svensson
Lizzie McGuire
Magnum
Myggan
Vita huset
Advokaterna
Ally McBeal

Las Vegas
Xena
Entourage

Cityakuten
Will&Grace
Beverly Hills
Sjunde himlen
Dharma&Greg
Fresh Prince in Bel Air
Skilda Världar
Nanny
Tre Kronor

Vita Lögner
Andra Avenyn
Rederiet

How I met your mother
That 70's Show
Seinfield
Huset fullt
Hjälp
Frasier
Californication
Studio 60
So little time
Two of a kind
Family Guy
Jims World

Det finns säkert fler serier jag har sett, men inte skrivit upp.

No life indeed.

Lite Tomas...

Jag brukar lyssna på Tomas när jag behöver tänka och fundera.

Eller bara samla mig. Han är min "go to"-guy....

Här är lite Tomas.


En hel värld inom mig med Tomas Andersson-Wij

Ensam.

  • Att vara utan mänskligt sällskap, eller känna sig utan stöd.
  • Känslomässig isolering beskriver tillstånd av ensamhet där det sociala nätverket kan vara väl fungerande men vederbörande inte kan (eller vill) dela svåra känslor med någon.
  • En av August Strindbergs självbiografiska romaner
  • Frivillig ensamhet (i motsats till ofrivillig ensamhet).

  • Hittat en tjej.

    Jag har hittat en tjej.

    Hon heter Kate.

    Hon sjunger vackert.

    Lyssna.


    Nicest thing med Kate Nash

    Åh the memories!

    Besökte min gamla gymnasieskola idag. Vilka minnen det ger... Nostalgin är svår kan jag meddela. Man saknar dem, alla lärarna. Riktigt mycket.

    Kan kanske bero på att jag hade så sjukt bra lärare.

    Gick på John Bauergymnasiet i Örebro, för er som inte visste det. Kan dessutom meddela att TV4:s "granskning" av JB är journalistisk smörja. Det är så dålig journalistik. De intervjuar tre elever som hoppat av och får till svar att de inte gillar JB. Gör samma sak med de som hoppar av en kommunal gymnasieskola då, ni lär få samma svar. Sen att det går över 9 000 nöjda elever på JB är inget man bryr sig om.

    Det gör mig förbannad.

    Så var cirkusen igång igen...

    Orka det här...

    Bara för det ska jag äta massor med chips...

    Massor, I tell you!

    Jack Nicholson är briljant!

    Jag satt och småsåg lite på Idol förut, det var rätt bra framträdanden. Sen har jag suttit och väntat på Senaste nytt med Ulf Kvensler i Fredag hela veckan, men missade just det. Hur surt är inte det på en skala? Ulf Kvensler som är så genialt underbart skicklig. Det minspelet är priceless! Precis som David Schwimmers, får har ett minspel som den mannen. Helt underbart lysande och han visar det otaliga gånger i Vänner.
    Men nog om det.

    Just nu på SVT (åh I löööööv SVT!) så visar de Livet från den ljusa sidan, eller som den på sitt orginalspråk heter; As Good As It Gets. Jack Nicholson och Helen Hunt är båda svårt bra i den här osannoligt välspelade och underhållande filmen. Speciellt Nicholson som är lite smått briljant i sin tolkning av den griniga OCD (Obsessive Compulsive Disorder) drabbade författaren Melvin Udall . Han är dock alltid briljant...  Han gör bara roller som han får kredd för, som framhäver hans kapacitet. Det är det som gör honom så respekterad.

    Sedan As Good As It Gets spelades in 1997 har han bara gjort sex stycken filmer. Om man jämför med Brad Pitt (som för övrigt peakade i Se7en), som har gjort sjutton stycken filmer. Eller Richard Gere som gjort tretton stycken filmer sedan 1997. Till och med - den något överreklamerade, men ack så älskvärda - Woody Allen har gjort hela elva filmer sedan 1997. Så man kan lätt konstatera att Jack enbart gör bra filmer. För bland de där sex filmerna han gjort sen As Good As It Gets så är det titlar som The Departed, Something's Gotta Give, About Schmidt och den oförglömligt skojiga Anger Manegment!

    Det hela är mycket imponerande.

    Annars så måste jag även hylla Alec Baldwin lite, han är alltid genial... Men har inte samma känsla som Nicholson har. Men fortfarande one of the finest...

    Ingen kan dock tävla med Michael Douglas. Han är obestridlig kung.
    Så genial och samtidigt så riktig.

    Trött.

    Jag ber om ursäkt men jag är extremt trött.

    Imorgon händer det mycket skoj dock... Mer om det imorgon!

    Haha! Kommenterare i ett sammanträde.


    The good old' APK!

    Sitter och äter limpmackor till kvällsmat. Jag har inte ätit det sen man åt mellanmål på mellanstadiet.

    Åh the memories! Lovely limpmackor....


    Nu börjar det bli larvigt.

    Det räcker med "proffs"-bloggar nu, Aftonbladet...


    Ridsportsblogg? Prinsessblogg? Spelarbloggen?

    Jag säger då det...


    Man viker av åt höger. See?

    Ni vet när man går på gatan och möter någon; då måste man ju manuvrera sig själv ur vägen för den personen som man möter. Problemet är ju att i alla normala personers fall så tänker de ju samma sak. De onormala är idioterna som bara plöjer rakt fram och går in i folk, samtidigt som de trycker till lite extra (något som många idioter gör på tex krogen).

    I alla fall, vi normala viker undan. Men ofta så viker man åt samma håll så att säga.... Så istället för att man öppnar upp vägen för varandra så låser man sig och nästan går in i varandra. Sen står man där och ska akta sig och släppa förbi den andra, vilket båda försöker. Det resulterar i att man står och tar kliv åt sidorna och fortfarande blockerar varandra. Tills någon ställer sig åt sidan bestämt och släpper förbi den andra.... Visst har ni vart med om det?

    Nu kommer vi till kärnan kring det här dilemmat. Om alla följer regeln att man viker av åt höger så skulle detta inte ske. Höger är rätt håll att vika åt, eller hur? And don't you come here and yell att det är vänster som gäller, för så är det inte.

    So, from now on kan vi väl alla vika åt höger?

    Guld!

    Skåningar upprör i dagens Metro.

    Läser alltid Metro varje morgon på tåget och en av mina favoritsidor är insändarsidan där folk får ventilera deras åsikter. Tydligen så är det väldigt hett att ha åsikter om skåningar i tv-apparterna. Dvs, folk förstår tydligen inte vad de säger.

    Bara jag som finner det hela roande och larvigt?

    Om man inte förstår skåningarna som figurerar i tv-rutan så borde man undersöka sig tycker jag. Klart som fan man hör vad de säger, de pratar ju inte ens riktig skånska.

    Så larvigt att klaga på dem, bara för att de är skåningar.

    Jag säger då det...

    Scarlett är vacker som få.

    Såg förresten Lost In Translation... Väldigt bra film måste jag säga. Men framförallt är Scarlett Johansson en jävla sjtärna. Hon spelar så väl Bill Murray som tittarna upp i svår brygga.

    Hon är dessutom oerhört tacksam att titta på, den där Scarlett. Vacker som få.


    Julifierad afton med pepparkakor och must!

    Åh, jag sitter här och kikar på Roomservice när de gör om hemma hos Bert Karlsson. Snacka om svår personlighet han har...

    Men! Till det viktiga!
    Jag ska för första gågnen för säsongen förtära pepparkakor OCH julmust!!!
    Julmust in my heart....

    Nu fattas bara lite julmusik, sen är kvällen julifierad...

    Svar kommer.

    Ska snart svara på era kommentarer.

    Vem minns inte den här??


    Såg nyss den verklighetsbaserade filmen United 93

    Alla heder åt passagerarna på United 93 som stoppade terroristerna från att nå sitt mål.

    De var absolut hjältar.

    Tandläkaren.

    Var hos the dentist idag och kollade över mina gaddar. Jag hade inga hål i alla fall, men fick göra någon härdning vid en tand av något slag som skulle skydda lite extra, då det var på G att bildas ett hål där.

    Jag ordinerades flour.

    Ska dock tillbaka vid ett senare tillfälle för att undersöka hurvida jag behöver en skena när jag sover. Då jag tydligen gnisslar tänder....

    Spännande va?

    Den svenska skolan.

    Regeringen har en alldeles för opedagogisk syn på hur man ska hantera den svenska skolan och Sossarna har en alldeles för vag idé om hur skolan ska åtgärdas. Det är synd.

    Här nedan är några åsikter från mig om den svenska skolan:

    • Betygen ska ges från årskurs 7. Att ge dem tidigare än årskurs 7 ser jag inget behov av. Eftersom att alla har rätt till att gå på högstadiet så länge man uppnått en godkänd nivå under låg- och mellanstadiet. Alltså räcker det med dagens tänk; att man enbart bedömer om en elev är godkänd eller om den behöver gå om, dvs komplettera. I högstadiet däremot så tror jag betygen behövs för att få en motivation under samtliga av de tre åren. Dvs att betyg från årskurs 8 räcker inte. Och här behövs betygen mycket mer, eftersom att de krävs för att söka in till gymnasium.  
    • Friskolor ska tillåtas, dock ej religösa friskolor. Friskolor är bra för den svenska skolans utveckling. De för in ett nytt tänk och nya idéer. Dessutom får elever större valmöjlighet och på sikt kommer kvalitén öka på de kommunala skolorna då de får mindre elevgrupper. Detta förutsatt att man förändrar hur det ekonomiska styrs, där en skola med fler behov ska få mer i budget, därmed inte sagt att någon skola ska få en undermålig budget. Det ska givetvis vara kontroller av samtliga friskolor och krav på att man ska följa den svenska läroplanen. All skola ska vara religionsfri, enligt mig. Eleverna ska lära sig och ta till sig kunskapen utan inflytande eller påverkan från någon religion. Religion i skolan ska enbart vara under Religionskunskapen, där man får ta del av alla världens religioner. Ett barn ska nämligen aldrig behöva tvingas på en religion, som i många fall sker. Detta på grund utav att föräldrar trycker på gällande vilken skola eleven ska välja. Sen ska man givetvis få vara religös och utaöva sin religion, men religioner ska inte på något sätt styra undervisningen.
    • Läxor ska ersättas med hemuppgifter. Dvs, begreppet läxor som vi har idag ger ett felaktigt intyck hos elever. Lyssna på ordet läxa, det är ju från början ett slags "straff" eftersom att man missat något eller uppfört sig dåligt. Idag är det något alla får på regelbundet basis. Jag tror att läxor är en stor orsak till att barn och ungdomar idag har en negativ syn på skolan. Eftersom att läxorna inkräktar så oerhört på deras fritid. Dessutom har inte alla elever tillgång till det som behövs för att klara av läxorna på egen hand. I flera familjer har inte föräldrarna tid eller kunskap som är nog för att kunna hjälpa sina barn i läxläsningen. Därför ska man avskaffa läxorna i den bemärkelsen som de finns idag. Läxor ska bara ges då en elev har misat undervisning. Och jag anser att så stor del som möjligt av lärandet ska ske i skolan, där eleverna har tillgång till en lärare. Därför ska det ges tid att göra klart allt i skolan, genom att man förlänger skoldagarna. vilket i sin tur resulterar i en tydlig gräns mellan skola och fritid. När de är i skolan lär de sig. När skoldagen är över så är de klarar med allt studerande och kan ägna sin fritid åt det som de behagar. För att inte tappa förberedelserna för det egna ansvaret som kommer ju högre upp i årskurserna man kommer bör det inrättas en slags hemuppgiftsmodell. Dvs, ingen läxa, utan en uppgift där eleven ska försöka lösa ett problem själv utanför skoltid. Detta förutsätter att hemuppgifterna är anpassade så att en elev ska kunna klara av dem helt själva (vilket dagens läxor INTE är). Och om en elev fortfarande finner det svårt att lösa uppgiften på egen hand så ska eleven ha chans att under skoltid ta hjälp av en lärare för att lösa problemet och då förhoppningsvis lära sig hur han/hon ska gå tillväga nästa gång de får en hemuppgift. Dessa ska inte ges i samma frekvens som läxorna har getts, utan mer någon gång ibland när tillfälle ges.
    • Skoluniform ska INTE införskaffas. Det bryter mot individens grundläggande rätt att uttrycka sig, dessutom så vore det ett steg tillbaka i tiden. Däremot borde det finnas riktlinjer för vad man får och inte får ha på sig. Då främst syftar jag på kläder som uppmanar till racism, mobbing eller dyligt.
    • En omstruckturering av hur utlärningen av mattematiken ska se ut. Idag förstår inte elever varför de ska lära sig matte, bara det visar hur fel det är i mattematikutlärningen. Det gäller att förklara och motivera redan från en tidig ålder. Inför fler mattematiklektioner, men uttöka inte mängden matte en elev ska lära sig. Som det är idag ges eleverna för lite tid att ta till sig mattematik. Det är inget enkelt ämne för väldigt många elever, därför krävs det tid. Sen ska man även se till individen, så att de som har lätt för mattematik ska kunna få läsa matte i den takt de vill och då kunna gå upp på mer avancerad matte.
    • Omdöme i ordning och uppförande bör inrättas. Men det ska inte ske som det sett ut tidigare. Utan det ska vara ett samlat omdöme, dvs inte ett betyg. Där lärare, eleven och föräldrar tillsammans disskuterar vilka svårigheter en elev kan tänkas ha. Sen ska man kunna följa en elevs utveckling genom de här omdömena. Man kan inte släppa en elev vind för våg, som ofta sker idag. Dessa omdömen ska dessutom inte vara låsta på något sätt, som de hade blivit vid ett betyg. Utan en elev har alltid möjligheten att bättra på sitt omdöme under sina skolår. Givetvis krävs det en djupare diskussion om det här.

    Som ni förstår finns det fler punkter att ta upp. Men de här får räcka för idag.


    The k770i has arrived!

    Åh, jag har fått mina nya telefon!!!

    Sony fucking Ericsson k770i!!!


    Sliten till tusen.

    Herregud. Vilken kväll det vart igår... Somnade halv fyra! Cch var tungen att ge mig upp vid klockan sex morgonen därpå. Eftersom att vår arbetsplatskonferens fortsatte då på lördagsförmiddagen.

    Jag sov två och en halv timma!

    Fattar ni hur galet lite det är? Dessutom var det ett stadigt itnag av berusningsmedel igår. Så jag var hyfsat trött imorse. Dock ej bakfull, det blir jag inte. Mycket skönt! Men hade i alla fall jävligt kul igår, lärde känna en tjej som jobbar på mitt jobb, men vi har liksom aldrig snackat. Askul!

    Snart ska jag fan sova. Behöver det.

    Tre.



    "Three is a magic number" - Schoolhouse Rock

    Värmer upp.

    Nu har jag officiellt slutat. Men vi sitter kvar här och värmer upp inför kvällen.

    Sweet!

    Räkmackor!!!

    Idag bjöds vi på räckmackor till frukost här i vår lilla fredagsfrukostgrupp. Vi blev alla glat överraskade, när veckans frukostansvarig hade gjort så vackert goda mackor till oss.

    Hon som har nästa vecka är dock lite småbekymmrad hur hon ska kunna toppa det här...

    Men jävlarns vad goda de var!

    Friday I'm in love...

    Idag är stämningen god på här på "bygget". Ikväll ska nämligen hela jobbet iväg och äta god mat på Örebro Slott. Som en uppladdning inför morgondagens konferens.

    Det hela är mycket trevligt.
    Och. Jag bara väntar på att fredagsfräckisarna ska börja rulla in i mejlboxen...

    Dessutom så är det lite annat jag är glad över.


    Those Dancing Days - "Hitten"


    Sneakers + hal väg = dåligt.

    Okej, sneakers är inte så bra när det är halkigt ute. Jag har halkat både upp, ned, framåt och bakåt på väg hem från bussen. Helt galet.

    Måste införskaffa ett par vinterdojor i helgen.

    Marabou Russin och mandel?

    Bjöd nyss mina kära arbetskamrater på lite choklad för att lätta upp denna småsega torsdagseftermiddag. Jag vet inte vad det är med choklad, men humöret steg rätt mycket här inne. Frukt och mandeln gick hem kan man säga.

    En tanke; varför heter det FRUKT och mandel? Det är ju ingen direkt fruk i chokladen, det är ju "bara" russin... Räknas bara russin som frukt? Den borde ju heta Russin och mandel, eller?

    Jag vet inte, men god är den.

    Mitt senaste impulsköp: Sony Ericsson k770i


    Örebro: "Istid". Hallsberg: "Sommartid".

    Snö även imorse, så jag fick halka runt i mina sneakers hemma i Örebro. Har ju inte orkat inhandla ett par bättre vinteranpassade skor än. Lat som jag är.

    Men! På tåget till Hallsberg imorse så avtog snön sakta utanför och väl framme i tågmetropolen Hallsberg så var snön ett minne blott, vilket innebär att mina sneakers var fullt dugliga att gå i! Samtidigt som vi i Örebro letar fram eskimåpälsar och kängor så går lantisarna i Hallsberg fortfarande runt i kortbyxor och sandaler. Eller något. Men jag gissar påa tt de snart ska få smaka på köldens piska även här.


    Baxter till ÖSK!

    Jag tror att Örebro SK's nästa tränare mycket väl kan bli Stuart Baxter, som för tillfället huserar i Helsingborg IF med ett år kvar på kontraktet. Känns som att han kommer lämna HIF. Dels för att han själv nog gärna ser sig i en ny klubb, även eftersom att en klubb som HIF med mycket stor sannolikhet har större förväntningar på tränaren än vad Stuart visat upp i år. 

    Kom ihåg vart ni läste det först.

    Jag är rik!

    "You won the sum of 850,000,GBP by the Thunderball promotions. contact this email for further instructions: gill_gamin4_2007@hotmail.com
    TEL:+447045708596
    Thank you."

    Ja, vad säger man.... Har sagt upp jobbet och förköpt mig på kredit.
    Jag menar, vad gör det när man är miljonär?

    "Årets" första snö!

    Jaha i natt kom den, årets första snö. Eller tja, det är ju inte årets första snö i den riktiga bemärkelsen, för den snön dök ju ned redan i Januari. Men ni förstår vad jag menar.

    Den låg där i alla fall imorse på backen, då jag kikade ut genom fönstret. Och små snöflingor seglade fortfarande ned från den mörka skyn.

    Den tanken som slog mig var att jag hade blivit helt till mig av glädje för kanske tio år sen.
    Inte idag.
    Idag blev jag mest bekymmrad.

    Då jag inte köpt några kängor än, inte heller plockat fram vinterjackan. Den här snön var en förvarning på vad som komma skall. Det är nu folk kommer isne att de väntat lite för länge med att sätta på vinterdäcken på bilden. Till och med de som kör dubbfria vinterdäck har väntat lite för länge.

    Ingen tänkte nog på att den redan skulle komma.
    Den första snön.

    Men nu är den här. Även om den sakta smälter bort under dagen och förmodligen inte kommer tillbaka på ett tag, så har den ändå vart här.

    Stort. För barnen.
    Jobbigt. För oss andra.

    Även om jag kan erkänna att jag ändå släppte till ett litet leende på mina läppar då jag kikade ut genom fönstret imorse. Men. Bara ett litet.

    Kanske var det bara jag.

    The American dream...



    Det är sent och jag borde egentligen sova. Men ändå sitter jag här och hoppas på något. Vet inte riktigt vad än, kanske att jag ska skriva en riktigt jävla bra text. Eller på något annat, något mer oväntat och spännande. Jag vet inte.

    Det är sådär med bloggande. I samma stund som man inser att man kan skriva om vad man vill så låser det sig. I alla fall för mig. Helt plötsligt har jag inget att skriva om längre känns det som. Jag har för få intryck och känslor just nu för att kunna delge er med dem eller för att kunna bygga upp rader av meningar som makes sense.

    Jag vill inte sitta här och vänta på att jag ska hitta något att blogga om. Jag vill resa bort till något främmande land och blogga om hela upplevelsen. Helst av allt skulle jag vilja åka till USA och berätta för er om mina intryck och känslor som jag kommer vara full av under en sådan resa. Ni förstår, enda sedan jag var liten, mycket liten, har jag alltid drömt om att åka till USA. Jag vet inte riktigt vad det är som fångat mitt intresse så där borta. Men något är det. Något som gör att jag alltid har faschinerats av landet i väst.

    Det har alltid vart jag som sagt att jag ska dit. Men ändå är det inte jag som åkt dit än. Istället är det flera andra runt omkring mig som åker. Eller redan har åkt. För dem var det bara en resa, en vanlig resa. Visst lite mer spektakulär än en resa till Turkiet eller Tyskland, men fortfarande bara en vanlig resa.

    Och så fort de ska berätta om deras resa till USA så vill jag inte höra. Därför att jag blir nästan på gränsen till deprimerad av att höra dem berätta om saker jag vill uppleva, alltid drömt om att få uppleva. Hela jag blir oftast avundsjuk.

    Jag vet att det är hemskt att jag inte bara kan glädjas åt att de fått åka på en så spännande och upplevelserik resa. Men jag får svårt att känna det. Tyvärr.
    Eller. Klart jag är glad för deras skull, men inte på det sättet. Därför att varje gång någon berättar att de vart där så frågar jag mig bara varför jag inte vart där än. Jag som lovade mig själv att resa iväg efter gymnasiet. Snart har det gått ett halvår sen dess och jag är fortfarande kvar i Sverige.  Jag som drömmde om det. Det är jag som är fast här.

    Jag vet inte om jag ska skylla på pengar eller på att jag är rädd för att åka dit. För att min dröm ska bli sann och i samma ögonblick en besvikelse. En rädsla jag fått efter att jag förväntat mig att alla som vart där ska vara lika lyriska som jag över det landet. Men att de ändå inte är det. Utan att det bara var en vanlig resa. Jag är rädd för att det ska kännas likadant för mig. Att det bara var en vanlig resa.

    Även om jag någonstans inte tror att jag kommer känna så. Därför att det är så mycket mer för mig än en vanlig. Jag älskar detaljerna. Det gör inte vanligt folk. De reagerar inte ens. Jag vet att jag kommer få ett glädjefnatt av de runda dörrhandtagen och nästan dö av glädje av att få sätta mig i en av de gula taxibilarna i New York. Eller bara av att få gå på gator som bär amerikanska namn. Om jag nu någon gång kommer iväg.

    Ni tycker kanske jag är knäpp. men det ligger en mycket större historia bakom det här, men den orkar jag inte ta här och nu.

    Vet inte varför jag skrev allt det här, men nu är det skrivet .

    Lika bra att publicera.

    Prison Break x2!

    Dubbelt upp med Prison Break idag. Och jag är helt galet förälskad i den serien. Det är få serier som klarar av de vändningarna som den här serien har. Och vilka vändningar sen! Snacka om att serien gör en 360 där ett par avsnitt in i säsong 3. Men det får ni som ser den på tv se för er själva. Kan dock intyga att den håller en enormt hög klass.

    Och jag har
    sagt det förut, men säger det igen; William Fichter är lysande i sin tolkning av den svårt beroende och slitna Agent Mahone! Även Robert Knepper so spelar T-Bag är lysande.

    Åh, nu vill jag ha mer! Det är som en drog, det där Prison Break....


    Filmernas årstid!

    Det regnar ju ute nU! Vad deprimerande det är alltså... Det är under sånna här omständigheter (!) som suget efter filmer ökar något rafikalt, eller hur? Det är ju på hösten som filmkvällarna är som starkast, alternativt att bara krypa upp i en soffa med en vackert bra bok och lite te.

    Men nu vill jag se film... Någon intresserad?

    Oh, you guys...! You're to kind!!!

    Ni är för snälla! Jag ser ut som något katten släpat in, men ändå så ger ni mig snälla kommentarer. Ni är för snälla, I tell you!

    The Pensky-file!

    Åh, det är ju för fan Seinfeld på femman!

    Och det är mitt favoritavsnitt!

    The Pensky-file!!!

    Bad quality, men va fan... det är ju iaf bara bilder på mig!



    Så ser jag ut med möööörkt hår!


    I'm in love with Miss Li's beautiful voice! Så vacker, så vacker...


    Om du lämnade mig nu - Lars Winnerbäck feat. Miss Li

    Mulder: Let's go G-woman!

    Åh, titta här!

    Mulder:
    One girl was just abducted.

    Scully: Kidnapped.

    Mulder: Potato, potahto.


    Åh, the memories!
    Nu längtar jag tills den kommer!


    Val.

    Ibland känns det som att jag way to often gör fel val.

    Jobbigt!

    Ni.

    Ni är galna vet ni det? Allesammans av er! Jag har inte skrivt a good pice på typ trehundra år och den senaste tiden har jag knappt skrivit något at all. Men ändå dyker ni upp där, i statestiken. Alla ni som varje dag besöker den här bloggen. Ni är precis som talen var för mig i avsnittet om derivata i Matte C-kursen på gymnasiet, nämligen obegripliga.

    Jag förstår inte varför ni traglar in på den här adressen. Det är så jag nästan hatar det. Vad jag än gör så finns ni alltid där, samma klump människor, varje dag. Och ni möts nästan varje dag av besvikelse. Men ni ger inte upp. Som jag velat göra flera gånger. Men jag kan ju inte göra det. För att jag vet att ni inte gör det.

    Det är jobbigt.
    Men.
    Jag älskar var och en av er för att ni varje dag kommer in här och vill läsa något.

    Det känns som att ni fortfarande tror att jag kan. Och det känns oerhört skönt.
    Ska bara försöka genomföra det också. Så att ni får rätt.
    Jag ska skriva något bra.

    Men när får tiden utvisa. Jag hoppas bara ni inte ger upp innan dess.

    Ni tappra själar där ute.

    Ni.

    Mörkare än vanligt.

    Har färgat håret. Mörkbrunt. Dock så var jag fortfarande rätt brun i håret när jag genomförde den här lilla färgningen så nu är jag mörkare än någonsin!

    Inte svart. Men väldigt mörkt. Fast fortfarande med brun ton.

    Men snyggt blev det.. Hoppas jag.

    Mememolly!


    Kustbevakarna.

    Ser på det på femman just nu. De satte dit en för fortkörning med sin båt.
    Sen får de in ett larm om samma kille fast denna gången för fylleri.

    Vilka jävla idioter.


    Två filmer.

    Göta Kanal 2: Helt okej film. Kul med alla kända skådespelare på flera små roller. Det gör att filmen blir lite mer underhållande att titta på. Okej story. En ren och skär fördriva tid film som man inte får ut så myckt mer än lite skratt av. Betyg: 3/5

    Djävulen bär Prada: En oerhört underhållande film får jag lov att säga. Hade lite blandade funderingar kring den inför att jag skulle se den. Men efter en halvseg start så kom den igång och blev riktigt underhållande. Betyg: 4/5.


    Sara.

    Sara började på John Bauergymnasiet, samma skola som jag gick på, året efter att jag började där. Vi började båda två med samma program vill jag påminna mig, nämligen medieprogrammet (eller hur Sara?). Och dessutom att vi båda tvärvände i våra val och slöt upp med Entreprenörsprogrammet tillslut. Jag får lite great minds think alike-vibbar här. Visst är vi kloka Sara?
    Men i alla fall.
    Det är tack vare att John Bauergymnasiet som vi känner varandra. Även om vi inte kände varandra så bra under själva gymnasietiden, snarare kände till varandra kanske. Redan första gången i ettan som jag såg henne så fick jag en känslan av att det verkade vara en grym tjej, vilket i efterhand har visat sig stämma. Det var en söt och rätt kort tjej som hade börjat vandra omkring i korridorerna. Det var ungefär hela mitt intryck av henne i två år kanske, hur wierd det än låter.

    Men under ett "Öppet hus" som vårt gymnasie hade för de som skulle komma att bli de nya ettorna så var så väl jag som Sara med och promotade Entreprenörsprogrammet. Även om Sara var väldigt noga med att poängtera att hon inte riktigt gillade att vara där... Men det var i alla fall där, vare sig hon gillade det eller ej, som vi snackade första gången. Över en kopp kaffe i lärarrummet. I alla fall om man bortser från att vi kanske mötts i korridorerna from time to time. 

    Jag minns inte exakt vad vi pratade om. Men jag minns att jag genast tyckte att Sara verkade vara en grymt trevlig och social tjej. Hon berättade att hon avr från värmland, vilket faktiskt inte hade undgått mig innan, då hon pratar värmländska (ja det gör du!). Som för övrigt är en grym dialekt!

    Och under året jag gick i trean så pratade vi mer, mest eftersom att Sara la till min MSN varav anledningen än är oklar. Kan ha vart ett moment av temporär sinnesföirring. Man vet aldrig. Bara gud vet varför hon valde att utsätta sig för mig.

    Men det är i alla fall tack vare att hon gjorde det som jag idag har en väldigt rolig, envis, driven, smart, snäll, omtänksam, småknäpp (in the good way) och givetvis söt kompis.

    Nu kanske ni undrar varför jag skrev det här. Men jag frågade Sara vad jag skulle skriva om nu när jag lider av en svår bloggtorka och då sa hon; "Skriv om mig". Vilket jag inte hade något emot, dessutom gillar jag Sara och tycker att hon är värd ett eget inlägg i den här bloggen!

    Och Sara hittar ni här förresten!


    Min första pepparkaka för säsongen!

    Nu har jag ätit min första pepparkaka för den här säsongen. Jag känner hur julabstinensen börjar stiga. Och då är vi bara i början av november. Får äta mer pepparkakor.

    Det är dags att bli farliga (gissa vilken tecknad serie jag tänker på här!)... eh... snälla, menar jag ju!

    Detta gör att man vill jobba med reklam!