Förmodat terrorattentat i självaste Ystad sätter Wallander på spännande prov


Wallander som precis köpt ett hus vid vattnet ställs inför något som tros var terroism...

Wallander - Hämnden 3/5
Regi: Charlotte Brändström
I rollerna: Krister Henriksson, Lena Endre, Sverrir Gudnason och Nina Zanjani
Biograf: Filmstaden

Den ständiga Kurt Wallander (Krister Henriksson) är tillbaka, men den här gången blir han vapendragare med lite nya ansikten. Manusförfattare Hans Rosenfeldt har så klart förnyat och piggat upp serien lite genom att skriva till lite nytt blod, något som absolut behövs om vi ska kunna ta oss igenom tolv nya Wallander-filmer.

Mitt i stundande sprängattentat och en serie mord så dyker två nya unga poliser in i handlingen, Pontus (Sverrir Gudnason) och Isabelle (Nina Zanjani). Likaså Stockholmsåklagaren Katarina (Lena Endre) som flyttat ned till Ystad för lugn och ro. Något hon inte får första dagen på jobbet. Och till Wallanders stora missnöje börjar hon geanst styra och ställa hur Kurt och kollegorna ska sköta sina jobb.

Wallander och hans kollegor jobbar mot teorin att sprängdåden och morden är kopplade till en starkt religös utställning som hålls i Ystad. Och när det hela eskalerar så tar det inte lång tid innan terrorist-tankar far genom huvudet på befolkningen i Ystad. Något som får millitären, Säpo och självaste försvarsministern att rycka in. Plötsligt har Ystads gator förvandlats till en krigzon.

Hämnden håller spänningen och blir aldrig ointressant, även om den tyvärr är lite för förutsägbar som de flesta svenska kriminalfilmer är. Exempelvis så var det inte svårt att lista ut vem som var the bad guy. Men trots det så är det en stabil och välgjord film.

Dessutom gör Krister Henriksson som vanligt en klockren insats i rollen som Kurt Wallander, en roll han vuxit in i med beundransvärd förmåga.

Allt flyter tar oss inte på djupet, men väl över kanten


Grabbar kring fyrtio testar konstsim.
Allt Flyter 3/5
Regi: Måns Herngren
I rollerna: Jonas Inde, Amanda Davin, Benny Haag, Paula McManus och Andreas Rothlin Svensson
Biograf: Filmstaden

Tyvärr blir inte filmen riktigt vad den hade kunnat bli. Idén är suverän, men någonstans tappar filmen den utlysta komedi-stämpeln och bli någonting mitt i mellan. Aldrig riktigt rolig, men heller aldrig tråkig eller ointressant.
Tanken med ett gäng innebandykillar precis inom zonen för fyrtioårskrisande som spelar innebandy, men tvingas hitta på något annat att göra då de blir av med sina fasta träningstider är lovande. De slutar med att de sadlar om till konstsim och får smak för det faktum att de kan bli bra på det. Plötsligt satsas det mot VM i konstim och den ständige ledare Fredrik (Johan Inde) driver på killarna för att förverkliga det hela. Fredrik som samtidigt får ställa om sitt leverna helt då hans tonårsdotter Sara (Amanda Davin) tvingas flytta in hos honom.

Måns Herngren gör ett bra försök i Allt flyter med att ta fram nojor och olika fobier och visa det absurda i dem. Exempelvis bögnoja och grejen med manlig vänskap. Det känns inte alls så uttjatat som kunde förväntat sig. I övrigt så blir filmen aldrig riktigt en fullpoängare då man slits lite väl mycket åt olika håll diverse spår där bara en handfull följs upp som man förväntar sig.

Jag vill alltså inte säga att Måns misslyckats, men kanske hade den kunna tagit steget lite djupare och hållit sig borta från den grunda delen av bassängen.

I'm Jack Bauer.

Åh! Jack Bauer non-stop i sex dygn på TV400!!! De kommer tydligen köra ett maraton på de sex första säsongerna av 24. Det här är tv-magi mina vänner. Med start på måndag!

Jack Bauer!


That's sick, dude!

Usch, ligger hemma och är sjuk.
Inte kul alls. Att vara sjuk då.
Nordens förkylning.

Men jag har i alla fall The Office som tröst!

Love. Pain. Glory.

Dagen har vart bra. Maria undrade förut idag om jag ville hänga med på dagens förhandsvisning av The Wrestler. And of course så ville jag det!!! Måste säga att jag är mycket imponerad av Mickey Rourke. Recension kommer även på denna (ja, det börjar bli larvigt nu, jag vet!).

I övrigt så ankom mitt paket från CDON idaaaag!!! Vilket innebär att jag nu är proud owner of more tv-serier. Vilket egentligen inte är så bra då jag redan nu har för mycket att titta på. Börjar bli utbränd...

I spelaren just nu är hur som säsong fyra av The Office. Magisk humor, mina vänner. Steve Carell är muy bien!
Sen när denna är klar så går jag absolut lös på 30 Rock säsong ett.
Någon som vill göra sällskap?


Randy "The Ram" Robinson



4e och 5e juni!!!

Vilken dag! Har suttit uppbunden hela dagen på jobbet så det var no way José att jag skulle ha chans på några Springsteen-biljetter. Därför lejde jag ut the ticket problem på lite olika källor. Efter massa kaos så fick jag beskedet från my dear mother att hon inte lyckats få tag på några biljjetter till mig. Ridå!
Men som en liten ängel (nåja) så ringde
Annaaaa och spillde ur sig att hon minsann fått biljetter till både 4e och 5e juni. Och att den ljuvliga lilla damen hade skaffat en biljett till båda spelningarna för mig också!! Dagen är gjort. Veckan är gjort. Äh, hela året kan faktiskt vara gjort. All thanks to Anna.
Sen släpptes det ju även biljetter till en extra-konsert på söndagen den 7e juni. Jag hade som sagt fortfarande ingen möjlighet att köpa så det fick vara. Jag har ju till de två första konserterna. Det får duga! (Hehe duga... kul). Och det är dessutom så att det är fotbollslandskamp mot Danmark på lördagen den 6e! Inser ni möjligheten där att se både fotboll och Bruce. Sweetaah!

Just nu sitter jag och trycker i mig Skogaholmslimpa (APK!!!) med smör och ost!! Så galet gott. har snart tryckt en halv längd själv. Galet. Men gott!

Och på TV:n var nyss Martha Stewart. Vilken kvinna, så galet läskig på alla sätt och vis... Bytte dock till något dryckesprogram på TV8, med en programledare som tydligen heter Edvard Blom... som låter very much Gardell.. Men inget illa menat med det. Mest underhållande!!!
Imorgon ska det försökas få förhandsvisningsbiljetter till The Wrestler här på Filmstaden. Hoppas det finns kvar!

Bruce i Globen den 10e december, 2007


Mia och Klara.

Åh just nu är det Mia och KlaraSVT. Heeeelt underbart program alltså.

Rolle och Josefin!


The carnival train's leaving town


Bruce Springsteen - The Last Carnival

Going down and out in Beverly Hills

Åh jag hade nästa glömt hur bra jag faktiskt tycker Californication är! Ligger efter lite på säsong två... Men sitter just nu och kollar ikapp. David Duchovny är fan briljant.. Helt briljant! Och minst lika briljant är Callum Keith Rennie, som spelar Lew Ashby. En fantastiskt karaktär!

Säsong två har blivit bättre och bättre faktiskt. Var liteeee skeptisk i början, men nu så känns serien riktigt intressant igen. Lucky me!

Callum Keith Rennie - briljant i Californication!!!



CDON borde gilla mig...

Beställde nyss tre boxar från CON.com.

Californication s1 - 179 SEK
The Office US s4 - 319
30 Rock s1 - 299

I övrigt ser ni min orderhistoria hos CDOn.com nedan....

DatumStatusOrdernummerAntal artiklarSumma
2009-01-24 183881623797 kr
2008-11-02 173842772297 kr
2008-08-13 16623903178 kr
2008-07-07 1622318851204 kr
2008-05-25 15851317121437 kr
2008-05-04 156779022787 kr
2008-03-26 152964468831 kr
2008-01-26 146486618791 kr
2007-10-28 1339286744435 kr
2007-09-30 131143963423 kr
2007-09-23 130313913739 kr
2007-08-13 126126621428 kr
2007-07-01 12096543151144 kr
2007-05-01 115400317532 kr
2007-02-28 110015212527 kr
2007-01-02 103974125664 kr
2006-12-05 100160772637 kr
2006-12-03 99768583596 kr
2006-09-24 91839728738 kr

Suprise Suprise, come open your eyes...

Expressens Anders Nunstedt och Aftonbladets Markus Larsson har tydligen redan bestämt sig för att de inte gillar Bossens sommarbesök här i Sverige. Enligt de två experterna så är det för tätt inpå Magic-turnén och då menar de att suget på Bruce Springsteen inte är lika stort.
Nä, kanske inte för er två som vart på i princip varenda jävla Bruce-spelning här i Sverige så länge ni kan minnas!!!
Men för alla oss som inte har haft möjlighet att se allt för många Springsteen-konserter så är ett Bruce-besök alltid ett Bruce-besök. Och jag tror faktiskt att suget på Bossen är precis lika stort nu som i somras.

Om vi säger så här. Bruce kommer inte göra oss besvikna i sommar. Det har han aldrig gjort (även om Markus Larsson försökte få oss att tro det i sin missvisande recension av Bossens Magic-spelning i Globen 2007). Visst är Ullevi alltid Ullevi när det gäller Bossen, men jag tror absolut att om det ska vara någon som kan få stadion att koka i sommar så är det fan Bruce.

I alla fall. Jag har spenderat dagen med att lyssna på Bruce nya album!!! Working on a dream har gått varm kan man säga. Och ja, jag älskar det nya albumet redan. Man märker snabbt att Bruce påbörjade det här arbetet direkt i anslutning till Magic-plattan. Enligt Bruce själv så beror det på att han kände en enormt stor spelglädje och att det var länge sen han haft sånt sug på att skriva fler låtar. Och -
till skillnad från Anders - så känner man snabbt av just den glädjen som Bruce beskriver. Direkt så infinner sig känslan att de haft jävligt roligt då de spelade in den här nya plattan.

Working on a dream inleder med en dramatisk och lång stråkinfluerad ödeskavalkad i låten "Outlaw Pete", där vi hör en riktigt djup Bruce med oerhörd känsla och eftertryck i varje textrad som man inte kan undgå att ge vika för.
Och den smått oväntade inledningen följs upp med den raka och direkta Bruce-rocken i "My lucky day". En låt som jag fäste mig vid redan vid singel-släppet på den. Och Magic-känslan går inte att ta miste på.
Vi rullar vidare med det kanske lite för enformiga, men nog så välskrivna och lungt vaggande, titelspåret "Working on a dream". en låt som ingjuter hopp. Bruce är dock inte sen med att ta med oss in i en - för mig  - oslagbart vackert skriven kärleksförklaring. "Queen of the supermakret" känns först väldigt onväntad och man lämnas till en början oförstående till hur han came up with the idea för den här låten, men så insveps man plötsligt i poesin som tillslut gör den här låten så genial.
"What love can do" och "This life" glider sen förbi i ett fint och njutbart tempo utan konstigheter...
Tills "Good eye" sparkar igång och man nästan får känslan att han tänker ge sig på en "A Night With The Jersey Devil" igen, något som visar sig vara ett falsklarm. Istället bjuds vi på en tung munnspels-rock som sen blir extra tung när den ställs i kontrast med den mer lättsamma Kenny Rogers-inspirerade "Tomorrow never knows".
"Life itself", och "Kingdom of days" är små pärlor som man vid de första lyssningarna kasnke inte riktigt uppskattar, framförallt "Kingdom of days". Men med lite tid så kommer de snart också lysa igenom, som alla Bruces låtar på ett eller annat sätt gör. 
Sen kommer vi till den där spelglädjen som Bruce snackade om att han hade, nog för att man känt hans passion i de tidigare spåren så kan man inte ta miste på just den glädje som måste funnits när de spelat in "Suprisem Suprise", man riktigt hör hur alla har ett leende på läpparna när den här spelades in. Den har redan glidit upp som en av mina favoriter. Och just som man tror att det inte kan bli bättre så avslutar Bruce den här resan med en osannolikt fin och nedskalad "The Last Carnival". Och känslan att tiden med E Street Band snart är över kommer över mig på ett kusligt sätt...
Men den riktiga pärlan på den här plattan är den enkla och smärtsamt välskrivna filmlåten "The Wrestler", varje ord tränger djupare än vad som man tror är möjligt. Det här är Bruce när han är som bäst. Och då är det få som kan utmana. Om ens någon.

Även om röster gör gällande att han stressat fram det här albumet så får jag aldrig den känslan när jag lyssnar igenom det och tar in alal känslor och historier. Det här är faktiskt - bortsätt från ett par spår - ett mer än stabilt album från Springsteens sida.

Och talar vi betyg så blir det 4/5.


Ren och skär spelglädje.


Bruce Springsteen - Suprise, Suprise

Norway.

Måste säga att Skavlan är det bästa jag sett på TV i talkshow-väg sen Luuk. Den gode norrmannen är ju sinnessjukt skicklig som talkshow host!

Hatten av för Fredrik Skavlan.

Skicklig norrman!



My lucky day

Vilken fantastisk dag! Trots att jag mådde riktigt dåligt då jag vaknade imorse. Hade huvudvärk och mådde illa. Men tryckte i mig två Alvedon och begav mig till jobbet! Klart man inte viker ner sig.
Har haft en riktigt lugn dag på jobbet for once. Nästan så jag kunde somnat, men det var skönt med tanke på att huvudvärken attackerade igen sen.
Tryckte i mig lite Alvedon sen på eftermiddagen så att den lättade.
Efter jobbet fick jag och Matte skjuts hem av Lina (tack!!!). Och när vi var på väg mot bussarna så bestämde vi oss för att gå på bio istället.
Men så hände det mest fantastiska ever!!! På väg till bion så ramlar vi in på den magnifika skivbutiken Najs Prajs. Därför att mitt öga skådade en skylt om Springsteens nya aldum Working on a dream. Det visade sig att de fått en tidig leverans av skivbolaget. Vilket innebar att jag redan idag kunde köpa hans nya album!!! Skulle släppas på måndag...
Så just nu sitter jag och lyssnar på Bossens ljuva stämma.
Kan ju avslöja att det är en magiskt bra platta. Magiskt bra, I tell ya'!
Can't wait untill Stockholm i sommar. Om jag får tickets dvs...
Filmen blev i alla fall Benjamin Buttons otroliga liv. Fantastiskt bra gjord.
Sjukt imponerad av Brad Pitt. Faktiskt.
Recension kommer. Lovar.

Nu: Plocka iordning, diska och fixa med räkningar.


Uppskattade inlägg

Om ni kikar i menyraden lite längre ned så hittar ni rubriken "Uppskattade inlägg".
Där ligger några inlägg som jag är extra nöjd med.

Så ni vet.

Made in Sweden.

Åh! Made in Sweden på fyran är brutalt underhållande!
Kim är ju en riktig jävla gnällspik. Haha!

Och att Andreas Carlsson är så galet lik Gary Sinise är ju bara en bisarr bonus.

Gaaaaary!



For the love of god...

När ni möter någon på gatan så viker man av åt HÖGER. Detta gär att ni viker åt varsitt håll. Som i sin tur gör att man INTE går in i varandra. Så, är vi överrens om att höger-regeln gäller vid möte för gångare? Ok?

Bra!


Tror nog fan jag skrivit om detta tidigare. Men är för lat för att leta i arkivet faktiskt. Hur som, blir det ingen bättring på er så får vi vidta åtgärder, so I warn you!

Tommy sjunger Ron Sexsmith.


Tommy Körberg - God Loves Everyone

The President of the United States Of America...

Kollade på President Barack Obamas installationstal förut. Det hela måste beskrivas som mäktigt. Var ju minst en fjärdedel av Sveriges befolkning där, på plats vid Capitol Hill i Washington DC.
Ja inte svenskar, men antal.
Och när så många människor skanderar "Obama, Obama, Obama" så är det inte svårt att förstå vilken press som nu vilar på Obamas axlar.

Förmodligen har vi för höga förväntningar på honom. Men visst känns det som att om någon kan göra det så är det Obama? Jag vill tro det i alla fall.

Obama är vår tids Jesus.

Världen behöver en ny Jesus.

The Rising of America...

Ny familjemedlem - HP, en välskapt liten maskin på stabila 2,65 kilo!


A day of history and change: 20/1 -09


Stockholms Stadion 4e och 5e juni, 2009.

YES! Markus Larsson kan ta sina mackraoner och köra upp dem där the sun don't shine!

Bruno K Öijer

En av hans föreställningar gick på SVT i helgen.

Intressant. Märkligt, men Intressant.


We are one.

Min laptop har brutit ihop. Den är.. död. Eller ja, den flämtar i alla fall sinsa sista strömtag. Minst sagt. Spenderade lördagen med att rädda det lilla som fanns kvar på laptopen. Soooo... istället för att lägga pengar på en fin utlandsresa så blir det på en ny laptop. Den som jag haft är ändå så gammal och skruttig så att den levt på drop, smartstillande och defibrillator.

I övrigt har helgen gått i städningens tecken. Storstädning kan man faktiskt säga. Minsa lilla hörn har blivit inspekterat och kontrollerat i jakt på damm. Så nu skiner min lägenhet likt en nyslipad diamant i solsken.. eller nåt.

Såg ni förresten
hyllningskonserten igår kväll för Barack Obama? Magiskt, kan jag meddela! Bruce Springsteen, U2, Pete Seeger, Stevie Wonder (på munspel!) and so on. Mäktigt. Tom Hanks och Denzel Washington höll dessutom tal (såg för övrigt Philadelphia i helgen. Briljant film!). Hela arragnemanget gav mig gåshud. Och när Obama klev upp på scenen så exploderade de 400 000 människorna som samlats i Washington DC kring The Lincoln Memorial för att hylla USA:s nästa president. Det hela var mycket mäktigt.

Talk about the preasure som vilar på den mannen axlat. En hel nation. Eller nej, en hel världs förväntingar. Han är rena rama jesus i folks ögon. Och har det någonsin vart så påtagligt att en ny president haft så mycket tro på sig? Jag vet inte. Men det känns som att Obama är mer än bara den första svarta presidenten. Det känns som att Obama är början på något nytt. Något stort.

Vi får vänta och se.

Bruce, Pete and Abe


Kurt.

Har vart och sett Wallander ikväll. Krister Henriksson är brutalt genial i sin rolltolkning av Kurt Wallander i alla fall. Lätt en av Sveriges bästa skådespelare.

Ni får snart en recension på den (och även på Allt flyter, lovar!).

Krister "Wallander" Henriksson


The Wrestler


Fredag.

Snart helg.

Det är fint.


Working on a dream.

Jag tycker lite synd om Bruce med tanke på att hans kommande skiva läckt ut. I really do. Därför ska jag hålla mig till releasen! Vill inte förstöra den spänning och förväntan jag byggt upp inför skivsläppet.

Även om det suger i Bruce-tarmen just nu!

xx

The Boss


Lina.

Idag har vart den sämsta jävla dagen på mycket länge. Strul, strul, strul och åter strul på jobbet. Och så var vi kort om folk. Jag hann inte äta någon frukost. Fick min halvtimmas lunch (välbehövd). Sen var det ingen rast förens hemgång vid 16:30. Och en sjudundrans huvudvärk drog jag på mig dessutom. Bättre nu dock, fast fortfarande trött och seg.

Hemfärden var dock trevlig, smart (?!) som jag är så frågade jag lite fint när Lina slutade.
Och när det stod klart att vi slutade samtidigt så var jag icke sen att använda lite omvänd psykologi (nåja...) för att få henne att fråga om jag ville ha skjuts hem. Vilket jag givetvis ville! Dels för att slippa ta tåget och gå´hem sista biten, men också för att det är trevligare att åka hem med Lina i bilen än att vandra hem själv med tåget. Givetvis.

Lina kan vara en av de snällaste jag känner. Det var ju iaf snällt att släpa med mig hem i bilen. Var kul och snacka lite med henne, länge sen sist nämligen. Det är svårt att inte skratta då man snackar med henne. Mycket speciell, men självklart underbar människa!

Snäll som är så skjutsade hon mig fram till dörren, nästan iaf.
Fick väl gå 20 m. Men det var ju överkomligt. Dessutom så blev jag ju lite piggare av bilresan!

Tack Lina!
 
Inte att förglömma, det var Lina som introducerade moi till den fantastiska Melissa Horn som jag lyssnar på just nu! Och det är jag mycket tacksam för.

Snart iväg till Ninnie för lite catching up!

Over and out...

xx

Melissa Horn - New York



Vi sätter oss ner
Utan ett ord
Som så många gånger förut, du beställer ett glas vin och jag en kopp te


Och som vi båda vill
Mer än någonting annat
Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan


Vi har blivit som dom
Någon tittar på oss
Är det min tanke hon ser eller dina röda kinder som avslöjar mer


Vi har blivit som dom
Som aldrig får bli
Som sitter tyst på nått café, ingen får ju se att han är gift och hon är fri


När jag går därifrån
Och du håller kvar
Så vet vi båda två att det är såhär man mår när man hemligheter har


När jag går därifrån
Utan ett ord
Så vet vi båda två.. mmm


När jag går därifrån
Utan ett ord
Så vet vi båda två.. mmm


House vs. God.


Band From TV (Hugh Laurie) - You can't always get what you want

And the winner is...

Golden Globe, en gala som inte är riktigt lika prestigefylld som Oscars-galan, men väl så genialt tillbakalutat fingervisande om hur de kära Oscars-statyetterna kommer falla.
Mest glad blir jag så klart av att Bruce Springsteen fick en Golden Globe för den briljanta låten "The Wrestler", som specialskrevs till filmen med samma namn. En film som jag redan ser fram emot något oerhört, inte minst med tanke på att Mickey Rourke sägs göra sitt livs roll - och återkomst. Även han fick en Golden Globe för Bästa manliga huvudroll (drama), givetvis.
Annars var komediserien 30 Rock en vinnare, som tog hem Bästa manliga huvudroll (komedi), Bästa kvinnliga huvudroll (Komedi) och Bästa komediserie. Givetvis är så väl Alec Baldwin som Tina Fey värda de utmärkelserna. 30 Rock är det bästa som hänt tv-komedierna sen Seinfeld dominerade skrattkramperna hemma i tv-sofforna.

Och som vi kanske väntade oss så gick priset för Bästa manliga biroll till Heath Ledger, med tanke på hans magiska insats i The Dark Knight. Hatten av.

Nu känns det som att jag måste youtuba fram Ricky Gervais skämtkavallkad, som tydligen ska ägt rum. The man was on fire, låter envisa rykten gälla.


Roooolig britt.


Jag ser Körberg överlägset jäsa, med pudrad näsa...

Senaste tiden har jag lyssnat något oerhört mycket på svensk musik, för ovanlighetens skull. Och nog fan har svensk musik sin charm, även om många tenderar att stämpla svensk musik som dålig och utan känsla.
Okej, det finns väl rätt många svenska artister som förmodligen aldrig blivit artister om de inte bott i just Sverige.
Men hur som helst. Jag lyssnade på låten "Stad i ljus" med Tommy Körberg. Säga vad man vill om pudernäsan, men nog fan kan han sjunga bättre än någon annan svensk kan, egentligen. Han har överlägset Sveriges mest mäktiga röst. Alla kategorier.

Det går inte att inte få gåshud av Tommys magiska framförande av Stad i ljus i Eurovision 1988 (för övrigt året jag föddes, bara en sån sak!).

Lyssa och njut. Njut! Och have in mind att Tommy var sjuk at the time.

Ps.
Ni som har Spotify bör leta upp Tommy Körberg och lyssna på God Loves Everyone.
Ds.


Tommy Körberg - Stad i ljus

En komikers uppväxt...

Ja ni, det kommer att komma en recension på filmen jag såg i fredags! Of course. I övrigt var det en lugn fredag, somnade iof tidigt - på morgonen. Men väl så lugn.
Sen igår så plockade jag hem mitt gamla tv-spel. Eller ja, semi-gamla. Det är ett Nintendo GameCube.
Så kvällen spenderades med att spela tv-spel och så såg jag, givetvis, Stjärnorna på slottet. Jag älskar det programmet något oerhört alltså. Kjerstin Dellert, vilken diva! Ha, hon levde sitt eget liv under Jonas Gardells dag. Mycket underhållande I must say, speciellt då hon kommer in med kräftor haha.
I övrigt så kan man ju inte undgå att bli imponerad över Jonas Gardells framgång, egentligen. med en sån taskig uppväxt. Han är absolut en av de mest intressanta av årets upplaga. Måste nog ta mig igenom någon av hans böcker snart.

Det är ju minst sagt en salig samling de fått ihop. Janne "Loffe" Carlsson är ju oerhört skön alltså. Ser fram emot att se hur Kjerstins dag blir på lördag. Detta är en fantastisk porträttserie.

Idag har jag tvättat. Och plockat, samt lagat mat. I princip. Och spelat lite mer tv-spel.



Dellert gör entre!


"As for global warming, we'll kick ass wearing shades"


Hugh Laurie - Kicking ass

At the movies..

Snart bio! Allt flyter hade de valt. Tydligen.

Kör i vind!

Jag har jobbat vid en järnväg...

Nåväl, en riktigt jobbig dag alltså! På jobbet har jag haft och göra i princip hela tiden med massa strul och problem. Men dagen började galet dåligt då jag blev över en timma sen till jobbet på grund av den dåliga kommunikationen på tågstationen. Alla tåg var sena... Man visste fan inte vilket tåg som skulle först till Hallsberg när de väl rullade in sen. Alla pendlare, inklusive mig själv, klev SJ's tåg då det stod att det skulle avgå före det andra.
Sen rullar det andra ändå iväg först. Och ALLA pendlare blir svårt irriterande, givetvis. Det visar sig att SJ's tåg har broms fel. Och INGEN information som hänvisar oss till det andra tåget what so fucking ever.
Vi blev ståeende i Örebro ytterliggare en kvart. Sen så när vi väl rullar så måste de köra på reducerad fart.
Så jävla sakta! Har aldrig tagit så lång tid till Hallsberg från Örebro. Någonsin.

Så min tilltro till tåg sjönk idag. Kul då att man jobbar med tåg - varje dag.

Oh the irony!

Vem fan är Kleerup?

Dagens stoira samtalsämne på jobbet var Grammisgalan. Det första som kunde spikas var att ingen förstod hur EMD kunde få pris för Årets låt. Med tanke på att "Jennie let me love you" är den största smörja som spelats 2008.
Men den stora frågan idag var, så klart,  "Vem fan är Kleerup?". Debatten gick het, mycket likt
den hos Laul. Vi kunde efter vissa efterforskningar, konstatera att det bara var ett fåtal.
Efter en stund kunde vi konstatera att Andreas Kleerup känns som en sliskig drug addict, som gort sig ett namn av ingenting. Och hela palsternacksgrejen var ju i princip ett erkännande och kanske hans - i förväg - intressanta förklaring på varför polisen snart kommer plocka in honom för positivt svar av hans urinanalys.

Men galans drottning måste utan tvekan ha vart Kjerstin Dellert (Vilken krutkärring!)!

Jag kan inte tänka mig något annat.

Lika lite som att musikbranchen är uppbyggd av palsternackor. Tror dock ej heller att det är det vita guldet som byggt upp den. Kanske är det Gessle? Han har väl vart med sen branschen begynnelse...

Eller?

Over and out!

xx

Gardell känner sig "förnedrad" av Staffan i Stjärnorna på slottet!


Ingen älskar ett barn som inte lyckas...

Hej vänner! Jag skulle egentligen bara ta en lur på maten på förut, men somnade som en steeen! Jag kan inte hålla på med såndana här pensionärsfasoner alltså, ta en lur på maten liksom. På kvällen dessutom! Jesus... Hur som helst så ligger jag och lyssnar på några av mina svenska favoriter, som jag komponerat ihop i en Sporify-play list!
Ett urval av mina svenska favoriter:

  • Sommarkort - Cornelis Vreeswijk
  • Ikaros - Björn Afselius
  • Stad i ljus - Tommy Körberg 
  • New York - Melissa Horn
  • Jackie - Ratata
  • Svenska Hjärtan - Lasse Lindh
  • Hurricane Gilbert - Håkan Hellström

På tal om Hellström. Grammisgalan var ju ikväll dessutom. Såg den inte, men såg när jag ögna igenom Bladet att Håkan blev "Årets manliga artist". Det förtjänar han verkligen, grattis Håkan! Du är värd titeln, med tanke på att Föresent För Edelweiss är årets överlägset bästa platta

Nu ska jag snart gå och soooova. Upp tidigt imorgon och jobba, jippi! Not.
God natt!

Åh! Nu är det dock The OfficeKanal 9 ser jag, som jag ska se först.
Det är det fantastiska Yankee Swap-avsnittet, dvs julspecialavsnittet!
Sen sova. Lovar.


När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, dom gånger de skrämde eller slog mig
Är dom minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given
Allting annat är emot ens natur
Vid den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur



Björn Afselius - Ikaros

Hello Africa.

Ja, om den förra var den roligaste jag läst i dag, så är den här absolut den coolaste!

Thats the spirit, dream big kids!

Mycket naket blir det...

Haha! Dagens roligaste läsning fick jag i alla fall av Bladet.

För er information.

Tänkte ju bara säga att jag såg junior-Kronornas match inatt. Hela.

Så ni vet.

Jamie Oliver.

Nu ska det lekas Nakna-kocken ute i köket.
Får se vad det blir av det här, enligt receptet ska det bli en grekisk pastagratäng... Men ja, nu är det ju jag som ska laga så då kanske det slutar som en tja, norsk pastagratäng. Sånt där vet man aldrig. Jag ska iaf försöka presssa in bacon i receptet, vet ej hur än!

To the kitchen!

xx
Naken kock!


Funderar på att skaffa en kvarn i rostfritt också...

Jaha, Trettondagsafton. Det är alltså idag julen är över? Släng ut skiten, brukar det väl heta...
Jag har varken gran eller julpynt att göra mig av med, vilket var deppigt fram tills idag. Nu känns det bara skönt att jag slipper spendera den här lediga dagen till att städa undan saker. Istället sitter jag och gottar mig i Aftonbladets nöjesdel.
Tydligen ska Plura och självaste Mauro Scocco göraett slags 
matprogram ihop! Fast med stor fokus på de båda genierna. Jag tror det kan bli magnifikt, Plura är all so charming och Mauro är alltid Mauro. Så är det.
Det spelas för lite Mauro now a days... Det är bara den där Jason Mraz som vi alla tröttnade på innan sommaren. 2006! Inget ont om Jason, absolut inte, utan det är ju givetvis de svenska radiostationerna som ska ha pisk för att de spelar sönder låtar som är ack så bra i början.
Jag hoppas inte de lyckas förstöra The Killers nya briljanta inderock-poesidänga "Human".
Idag ska jag nog, på tal om mat and so on, laga en grekisk pastagratäng! Vi får se vart vi landar.
Annars blir det nog en lugn dag idag faktiskt.
Nu ska jag titta på min nyinköpta serie Ulveson & Herngren! En helt briljant serie som gick på SVT 2004, den blev tyvärr aldrig så populär verkar det som. Men det beror enbart på att svenskarna inte var ready för det briljanta The Office- tänket och humorn som program är baserat på. Me on the other hand älskar det! Johan Ulveson och Felix Herngren är underbart bra i serien! Likaså Johan Glans som också är med. Är en "dokumentär" om inspelning av det "kommande humorprogrammet Ulveson & Herngren". Svinbra!

Cheers!

xx


Festivus!


Bowling for Krister!

Ikväll blir det nedvarvning med bowling efter en gaaaaleeet hektisk dag på jobbet. Har fått slita arslet av mig, eftersom att två var sjuka. Vi är redan på minskat manskap eftersom att folk är lediga.
Men men, det löste sig. Till slut.
Hoppas vi i alla fall.

Nåväl. Nu är det helg mina vänner! Ign höll jag på att säga. Trodde det var måndag imorse. Har gått hela dagen med övertygelsen om att det är måndag haha. Så fatta glädjen då jag fick klart för mig att det faktiskt är fredag.

Nu funderar jag på om jag ska låta öltarmen få sitt. Kanske underlättar sen så man kastar klotet rakt..

Åh förresten är det bara jag som ser fram emot nya Wallander-filmen? Tycker den verkar bra. Och Krister Henriksson-tarmen suger svårt kan jag avslöja.

Rätt många nya spännande filmer i januari. Förvisso filmer vi förmodligen glömt sen i december då det är dags att sammanfatta filmåret 2008, det brukar lätt bli så. Tyvärr.

Nåja. Nu mat!

xx
Krister "Kurt Wallander" Henriksson
- Sveriges bästa skådespelare.
Alla kategorier
.



Australia är storslaget drama med extra allt.


Som varandras raka motsatser så skapar Nicole och Hugh magi.


Australia (3/5)

Regi: Baz Luhrmann
I rollerna: Nicole Kidman, Hugh Jackman. Bryan Brown, Brandon Walters, David Gulpilil och Essie Davis
Biograf: Filmstaden
---

Det är inget dåligt projekt han tagit på sig, den gode Baz Luhmann. Australia är en enda stor uppvisning med extra allt. Och lite till. Det märks att Australien-sonen vill ge sin publik cirka 2 timmar och 45 minuter av storslaget filmatiserande av hans hemland och dess historia.

Filmen börjar med att aristokraten Lady Sarah Ashley (Nicole Kidman) lämnar England för att söka efter sin man som rest ned till Australien, där han skulle sälja familjens gård - vid namn Faraway Downs - och tillhörande mark. En mark lika stor som ett mindre land. När hon anländer hittas hennes man död och alla bevis pekar på att det är aboriginkungen George som ligger bakom dådet. I alla fall om man ska tro den lokala storfräsaren King Carney (Bryan Brown), som är den största bokaskapsfösaren i området. Och dessutom mannen som lagt ett anbud på Faraway Downs. Gårdens boskapsfösare och förman Fletcher är inte sen att stämma in i anklagelserna mot aboriginerna, som han utan vidare framställer som skurkar och banditer. Något som får honom avskedad, när han inför ögonen på Sarah misshandlar en liten aboriginpojke vid namn Nullah (Brandon Walters). Sarah tar snabbt pojken under sitt beskydd på gården.

Men nu står hon där utan förman och boskapsfösare som kan fösa hennes hjord på 1 500 kreatur till Darwin. Det slutar med att hon tar den grovhuggna och lokalt hatade cowboyen Drover (Hugh Jackman). Tillsammans blir de tvungna att få fram hjorden till Darwin, innan militären - som ska köpa djuren för köttproduktion till armén - tecknar avtal med King Carney. På den långa vägen möts de av hinder och faror, som de måste tampas med. Dessutom dras Australien in det stundande Andra Världskriget.

Så väl Nicole som Hugh lyfter filmen med fantastiska rolltolkningar. Dessutom Baz låter inte spara på frunktansvärt vackra bilder av det australienska landskapet, varvat med knivskarpa farger, närbilder och vinklar.Tyvärr känns det som att han i sin iver att få fram hela australiens historien, med krig och behandlande av urinvånarna, tar på sig lite för mycket. Trots filmens längd stressas många viktiga och intressanta moment i historien. Kanske borde han ha komprimerat filmens spann lite och fokuserat på en linje. Men trots detta är Australia en mäktig film med precis allt man kan tänka sig. Och lite till.


Bra låt.


Bon Iver - Blindsided

Nytt år. Nya möjligheter.

Jaha, så var det nya året påbörjat. Hoppas ni alla hade en bra nyårsafton!
Imorgon är det back to work för min del, tyvärr. Är ju rätt skönt att vara ledig...
Det enda jag kan göra nu är ju egentligen att börja jobba på mitt nyårslöfte...

Just ja, jag är skyldig er en recension på filmen Australia. Som jag såg förra veckan.

Nu; Spotify.