I'm like Anja in the pists...

En timma kvar. Sen slutar jag.

Då bär det av mot Sälen!


Året 2007 - Glory days well they'll pass you by...

Ja ni. Då sitter man här igen då och ska skriva någon form av årskrönika. Ett slags sätt att blekt härma de stora tidningarnas krönikörer. Krönikörer som i år har fått för sig att man ska påpeka att det är lite segt med årslistor och årskrönikor, men att de ändå gör det av ren slentrian.


Och jag har väl gjort mina egna tappra försök, får vi väl säga. Även om jag förra året gjorde en intervju med mig själv istället. En intervju som jag tror var uppskattad. Men vad vet jag. Det är säkert bara inbillning.


Men om vi ska hålla oss till ämnet. Till året. Till 2007.


Som började på en måndag om jag minns rätt... Eller minns och minns, jag kollade Wikipedia. Det får jag väl erkänna. Men året började de facto på en måndag och avslutas dessutom på en måndag. Är 2007 måndagens år? Jag vet inte.


Men detta är i alla fall vad som dyker upp i min skalle då jag tänker tillbaka på året som gått.


Nyårslöfte om mer motion. Skidåkning i Österrike. Anna Nicole Smiths överdos. Pendlande mellan Örebro och Hallsberg. Matchuppladdningar på O'Learys. Henrik Larsson i Man United.
Sverige blir klara för EM. En blöt natt i Bulgarien. Solfri sommar. Studenten. Avslutningstalet. Anjas medaljfnatt. Madeleine-fallet. Mona Sahlin. Tomas Andersson-Wij i konserthuset. Bruce Springsteen i Globen.
Harry Potter. Al Gores klimatpropaganda. Mello-festivalen. Anställningsbevis.
Skatteblanketter. Fackavgifter. A-kassan. Ny bekantskaper. Förlorade bekantskaper. Återfunna bekantskaper. Bloggdepp. Sommarromans. Fotbollsplaner. Familjestunder. Sommarnätter. Messenger-sessioner. Högskoleprov. Idol-Amanda. Californication. Och kanske framförallt, nya erfarenheter.


Detta är dessutom bara toppen på ett isberg av vad året 2007 var. Men någonstans måste man dra the line. Annars skulle det här blivit en olidlig text.


Jag lyfter på hatten och tackar 2007. Och välkomnar 2008.


Min jul.

Jodå, jag lever! Trots överdosering av så väl julmat, som julmust (blanda inte Äppel-Vodka med julmust. Det smakar ungefär som det vidrigaste ni kan tänka er i världen). Hade en underbar julafton. Den avr trevlig och jag satt mest och mös i en fåtölj. Julafton var nog som mest alla tidigare julaftonar. Julskinkmacka och julmust till frukost. Sen hem till kusinerna där i princip hela släkten är och firar. 

Kramar
Glögg.
Farmor tjatar om att jag borde träffa en tjej.
Julmat.
Kalle Anka.
Kaffe.
Tranbärsjuicegroggen.
Familjespel.
Farmor tjatar om att jag borde träffa en tjej, igen.
Gröt och skinkmacka.
Julklappsutdelning.
Hemfärd förelett av kramar.

Typ.  

Väldigt trevligt.

Juldagen spenderade hos min mormor och morfar. Alltid trevligt. Och sen på kvällen hos några vänner där vi spelade sällskapspel och drack glögg. Samt sjöng Singstar. Jag kan ju avslöja att jag är grym på Mauro Scoccos Sarah, samt U2's A Beautiful Day. Den sistnämnda sjöng jag dock inte, men jag vet att jag är grym på den. Utgång blev det i alla fall inte som de flesta andra gör.
Dessutom har jag insett att jag är bäst på att härma Ulf Lundell. Som en liten parantes sådär.

Idag har jag passat min systerdotter Svea.

Och snart iväg till vänner för glögg.
Dessförinnan ska jag försöka hinna skriva en årskrönika.
Ni ser! Det är fullt upp...

Och imorgon jobb. Usch.


Just det...

God jul!

Julafton iförd röda kalsonger.

Jamen titta, den dök upp i år med. Julstämningen.
Igår satt jag och mös framför brasan (dvs en DVD med en inspelad bras-sekvens på), det var nästan så det hettade i ansiktet (vilket bekräftar placeboeffekten). Men trots det så kändes det inte som dagen före the day. Det är nog så allt att magin är borta. Men det kanske är så att det bara finns så mycket magi. Det räcker väl bara till barnen.

Och det är ju faktiskt där den ska vara., då det är barnens dag idag.

Glöm inte bort det.

Nu ska jag ordna lite här. Och klä mig fint.

Och dagen till ära har jag på mig röda kalsonger.

And finally har julkänslan lagt sig över mig...


Fairytale of New York med The Pogues

Best. Christmas song. Ever!

Det var bättre förr, eller?

Många säger ju att det var bättre förr. Och när man frågar folk om när den svenska välfärden var som bäst så får man ofta svaret; 1970-talet. Var det så? Var välfärden som bäst då och har enbart blivit sämre med åren iform av så kallade nedskärningar? Mindre pengar till skola vård och omsorg nuförtiden mot vad det lades då, har man ju hört. Men stämmer det?

En SVT-dokumentär tar del av faktiskt väldigt intressanta siffror kring det här. Och gör en jämnförelse av dåtidens välfärd och den välfärd vi har idag. Ni hittar SVT:s dokumentär Välfädsmysteriet
här.

Det jag kan konstatera är att Sveriges välfärd inte har försämrats. Snarare blivit bättre i form av kvalité och effektiviserats. Sjukvården har fler läkare nu än då. Fler sjuksköterskor. Och fler människor får hjälp idag än då. Dessutom behandlar vi fler sjukdomar nu än då, vilket gör att trycket på vården ökar. Kvaliten på vården är den bästa i världen vill jag påstå. Och en av de effektivaste. Trots det så kommer vi inte ifrån att efterfrågan på vården har ökat, då vi är fler och lever längre. Och i det stora hela så får alla som behöver hjälp den hjälp de behöver.
Det enda som jag tror måste jobbas på är närsjukvården. Den direkta sjukvården då man behöver komma i kontakt med en läkare för vardagsåkommor. Men den är fortfarande bättre än förr. Många sjukdomar som behandlades på sjukhuset behandlas idag i hemmet, av en själv. Och många sjukdomar kräver inte lika många dagar att ligga kvar på sjukhuset. Det är det här vi ser som negativt och det basuneras ut som att man slängs ut från sjukhusen efter operationer. Men varför ska man ligga där då man inte behöver det?

Äldrevårdsomsorgen i Sverige får också mycket kritik. Men det är medias fel att vi fått en sned bild av vår äldreomsorg. För den är en av de bästa i världen. Sen finns det alltid undantag. Och det är dem media, så klart, lyfter fram. För det är det vi vill läsa om. Och uppröras över. Det kommer man aldrig ifrån. Men alla får verkligen inte så dålig sjukvård som visas i extrema fall. Sen måste man givetvis motarbeta dålig vård och se över all vård så den alltid är god.

Det stora problemet är inte kvaliten, för den är av mycket hög kvalite. Men det är den vardagliga tillgängligheten, dvs inte den tunga sjukvården, utan den lätta. Men detta beror på att vi söker sjukvårdshjälp för allt fler åkommor, som man förr inte uppsökte läkare för. Vilket är bra. Men där behöver vi satsa mer.

Utbildningen då?
Tillgängligheten av utbildning har ökat. Fler kan studera idag mot förr. Fler går vidare från gymnasiet till högskoler och universitet. Och fler från arbetarklassen går vidare till högre utbildning idag än förr, då det enbart var de från de övre klasserna som hade den tillgängligheten.
Faktum är att vi lägger mer pengar idag på skolan än förr. Men de ska räcka till fler saker nu än då, då vi höjt ambitionerna i skolan. Dvs vi har ökat antalet utbildningar på gymnasial nivå där man kan välja flera inriktningar. Och fler studerar som sagt idag än förr på universitet och högskola. Detta kostar.

Barnomsorgen däremot ser man att det har försämmrats i antalet fritidshem och i personaltäthet. Samt rent ekonomiskt så har den också fått lida. Det här är den svenska välfärdens svarta får. Som måste få mer uppmärksamhet.

Man kan konstatera en sak. Värlfärden har förändrats mot förr. Speciellt mängden välfärdstjänster. Fler saker går idag att göra och det görs fler saker i välfärden. Detta kan kvaliten bli lidande för, vilken den har inom vissa områden. Men idag nås fler av dessa tjänster mot förr vilket innebär att fler har tillgänglighet av välfärden idag mot förr, vilket är bra. Även om detta har kostat på kvaliten inom, som sagt, vissa områden.

Överlag så tror jag i alla fall att vi är rätt nöjda med vår välfärd. Men vi förväntar oss mer idag än vad man gjorde förr av välfärden. Där ligger också lite bilden av att den har försämrats. Vilket den överlag inte har. Den ahr förbättrats, men inte tillräckligt brett för att vi ska vara nöjda.

Vår svenska välfärd tycker jag vi ska vara stolta över. Den är en av de bästa i världen. Men vi får inte tro att den förblir det bara man sopar in pengar. Vi måste se över hur man kan förbättra den hela tiden. Och göra den tillgänglig och bredare för fler människor.

Det är där det stora problemet och dilemmat i framtiden kommer ligga i att fler efterfrågar vår välfärd och då ställs vi inför utamningen att den ska vara tillgänglig för alla på en bred front också, inte bara inom vissa områden. 

Det handlar inte så mycket om nedskärningar som omfördelningar av pengarna, för att få dem att räcka till mer då vi idag kräver mer av den och mer kan göras av den. Dvs vi skär inte ned i väfärden. Vi satsar bara inte tillräckligt mycket på den kontra det behovet som finns.

En personlig tanke är att jag tror nog att en privatisering av sjukvården skulle leda till svårare tillgänglighet för vanlig så kallad arbetarklass. Då fler ska trängas på färre sjukhus. Även om kvaliten fortfarande kommer vara god, när man väl kommer fram. Samtidigt som de rika har råd att köpa sig till bra kvalite på de privata sjukhusen och en privatisering leder till ökad tillgänglighet för de med pengar. Men det är de utan pengar som blir lidande rent tillgänglighetsmässigt. Då det är en för liten del som lyfts bort från trycket på sjukvård till de privata sjukhusen för att det ska innebära en lättnad för vanliga sjukhus. Däremot att flera privata aktörer öppnar egna sjukhus ser jag väl som en eventuell lösning. Dvs att man inte privatiserar våra nuvarande sjukhus. Utan bygger nya och avlastar rtycket på den allmänna sjukvården, då de rika kan köpa sig sin. Kanske inte helt rättvist, men ändå en tänkbbar lösning som skulle öka tillgängligheten för arbetarklassen lite grann och tillgängligheten för de rika markant, om de är beredda att betala. En lösning som jag tror vi kommer få se om nuvarande regering sitter kvar efter valet 2010.

Se den där dokumentären på SVT.se som jag länkade till längre upp. Den är onekligen intressant.

Ja det är sånt här jag gör mitt i nätterna då ni sover.

Och personligen tror jag aldrig vi haft så bra välfärd som vi har idag. Men det innebär inte att jag tycker vi ska vara nöjda. Nej, vi ska göra den bättre. Precis som vi gjort sedan 1970-talet.

Därför vill jag se mer pengar till välfärden i Sverige och mindre pengar för att subventionera städning åt rika människor.

Haha! Humor!

Åh Peter Settman blir blåst just nu på trean. De visar den klassiska blåsningen med honom.

Underbart.

Times up!

Nu är alla klappar köpta.


Last minute...

Idag ska de sista julklapparna köpas!

Måste. Hitta. Något.

Mer tanke bakom klappen än att ge en Soda Streamer.

Usch, det är torsdagskväll och jag är helt slut. Mycket på jobbet just nu. Skönt att det bara är imorgon kvar, sen jävlar är det iaf ledigt i några dagar. Jobbar dock mellandagarna. Men är ledig sen igen de sista tre dagarna efter nyårsdagen.

Men iaf, trött är vad jag är. Det börjar synas där. De där påsarna under ögonen. Och jag kan inte sluta tänka på hur otroligt sliten jag har blivit på den här hösten. Upp tidigt. Hem sent. Sova sent.
Och nej Sanna, det är inte ditt fel! Haha.
Iof får jag väl skylla mig själv att jag väljer att somna sent. Men vill ju hinna med andra saker än bara jobb och det viktigaste.

Och nu ska jag hinna köpa fem julklappar innan julafton. Har dock avsatt tid för att strosa runt på stadens gator på lördag med en vän. Hoppas det ska lösa sig då. Det måste lösa sig då.

Är ni klara med era julklappar då? Det är ni säkert, era jävlar!... Nä, nu ska jag inte vara sån! Det var ju faktiskt tänkt att jag skulle avklarat det här förra veckan då jag faktiskt var ledig. Men icke då. Som den lata gnu jag är så fortsatte jag peta fram det. Och det skulle inte förvåna mig om jag står där på söndag och fortfarande har någon julklapp kvar att köpa.

Det är ett jävla påhitt det här med julklappar.

Men jag gillar dem. I alla fall när man faktiskt lägger lite tanke bakom dem och inte bara köper första bästa Soda Streamer. Även om jag iof inte skulle bli ledsen om jag fick en Soda Streamer.. Jag kanske är en hycklare vad vet jag. Dessutom är jag ju egentligen skeptisk till den colan. Den kan inte smaka gott. Men oh my lord vad mycket bubbelvatten jag skulle sörpla (surpla?) i mig. Bara för att det är så tillgängligt.

Håller för övrigt på att bli sådär småförkyld så att man ändå kan fungera normalt i vardagslivet, men ändå så jävla mycket så att man störs av det. Snörvlande och snytande i tid och otid. Hoppas jag blir frisk till jul, skulle vara så nedrigt att vara sick at christmas eve!

Problemet är att jag - även här - får skylla mig själv. Jag har en mössa. En fin mössa. En rätt dyr mössa. Men tror ni jag använder den? Ne precis. Så hela den här miniförkylningen är svårt mycket självförvållad.

Som mycket annat.

Sen har jag ju de där mindre problemen i min vardag. Som att mina små öronsnäcksskydd till min Ericsson-telefons öronsnäckor har försvunnit. Puts väck. Nu är de där jävla lurarna för små! Och ramlar ut hela tiden. Det är så oerhört störigt. Dessutom går bussarna och tågen i osynk. Det ger mig 25 minuter dötid då jag kliver av tåget på Örebro Central för att sedan ta bussen hem. 25 jävla minuter som jag kunde spenderat till annat.

Vi väntar bort våra liv. Likt ett barn väntar på julafton. Fast barnens väntan är ju i det här fallet mycket mer meningsfullt.

Men. Snart är den här ju. Julafton. Årets härligaste kväll.
För många. Och årets värsta för andra.
Det är sad att det är så många barn som får spendera julafton med sina alkoliserade föräldrar utan julklappar eller kärlek. Och i ett hus lite längre bort så får ETT barn tjugofem julklappar. Leksaker som kommer ligga och damma kring annandag jul. Och förmodligen även massa kärlek. Men det är klart, det finns ju även barn som får saker, men ingen kärlek. Sadness is the word. Sen för att inte tala om  alla människor som inte har familj, släkt eller vänner att vara hos. De som äter Findus frysta julbordstallrik i sin stilla ensamhet. På julafton!

De är helt ensamma på freaking julafton. Hemskt!

Men så är julafton. Och jag är tacksam att jag får spendera min med min familj och mina nära. Personer som jag respekterar och älskar. Och som respekterar och älskar mig.

Några får en vacker jul. Andra får en tragisk kväll fylld av besvikelse.

Och sen har vi de som dessutom får en Soda Streamer.

Christmas Edition!

And at last christmas is upon us!


Julbord!

Idag åt vi gemensamt julbord här på jobbet.

Den ståeende kommentaren om min tallrik från mina kollegor var; "Det där ser torrt ut".

Jag hävdade dock att det är rörerna som är feta.
Och sillen. Lite otppat kanske men så är det, iaf så länge sill är äckligt!

Beloppet godkänt.

Lika jävla skönt varje gång!

Jag tenderar att få panik och inbilla mig att jag inte har tillräckligt med pengar på kortet... Även om jag VET att jag har pengar. Lite samma då man går ut ur en butik med sin köpta vara. Man liksom är ändå lite orolig att det ska pipa.

Detta beror ju givetvis på att det är så pinsamt när något av detta faktiskt sker på riktigt.

Sova, sova, säng, säng, säng!

Usch, imorse ville jag bara ligga kvar i sängen.

Så var jag klädd i lördags!

snyggt!

Det känns så priffsigt med kavaj och skjorta. Och snyggt.
Det enda man kan anmärka på att mitt Puma-skärp. Skulle vart ett Boss-skärp.
Men det var tydligen inte dissponibelt.

Don't forget the sugar, said the old folks...

Igår var det suprise 80-årskalas för min farfar, Yngve. Hans tre söner, dvs min far och mina farbröder har ordnat ett kalas för farfar som vi alla höll hemligt. Vilket var imponerande då det var uppåt 60 gäster! Och han misstänkte inte ett dugg. Så det var kul att se the look on his face när han klev innanför dörren till en drös av familj och vänner som skanderade Ja må han leva i takt och otakt.
Dessutom hade vi fått hans gamla favoritdansband att göra come-back efter tio år av tystnad! Enbart för att spela på farfars kalas. Det visste inte farmor heller om så där blev båda lika förvånade när de såg gubbarna stå där med instrument och hela konkarongen.
Det roligaste var efter maten och fikat (och ett bildspel över farfars liv som jag tar lite kredd för, där i princip alla old ladies in the room satt och bölade till), då det var dags för dans.
Då spillde en gubbe ut socker på golvet nämligen. Och när vi sa att vi skulle städa upp det så blev vi upplysta om att sockret tydligen är bra för glidet på dansgolvet! Det är allvarliga grejer det här med dans. Så under hela kvällen så smög gubbarna dit och drog skorna i socker, för att sedan återvända till dansgolvet.
Det såg så kul ut.
Själv dansade jag lite, men utan socker. Två gånger med farmor, en gång med min syster och en med min kusin. Jag fick dåliga betyg på samtliga dansförsök. Utom det med min kusin, för hon och jag konstaterade att vi hade fått samma diagnos av våra tidigare partners, vi tog för stora steg. Så vi screwade the rules och dansade fritt med varnadra. Ett mycket uppskattat segment.
Efter min relativt korta - men ändå ärofyllda - danskarriär så drog jag mig tillbaka till baren, tillsammans med min svåger (som var sämre än mig på att dansa!) för att socialisera med gästerna.
Det skulle inte förvåna mig om gamlingarna konstaterade att "pojkarna i baren" var kvällens höjdpunkt.
Eller så var det dansbandet och dansen, vad vet jag.

Det var i alla fall en lyckad kväll!

Och nästa gång ni ska ut och dansa, glöm inte sockret!

image151
Jag med farfar, back in the days...

Kate Nash - Foundations


Jag gjorde det!

Alltså, jag avslutade mitt Facebook-konto. Eller avaktiverade som det hette. Så tydligen finns kontot kvar och kan aktiveras igen. Helt sinnes.

Så man verkar ju inte kunna bli helt av med sitt Facebook-jag.

Jaja. No more Facebook för mig i alla fall.

Helt underbart. Den här konserten fördriver min tid idag.


1 julklapp på 4 dagar.

Med den här takten kommer jag vara klar lagom till Påskafton.


Markus Larsson är en idiot. And I rest my case.


En magisk Springsteen i Globen den 10 December 2007 - Mitt livs största upplevelse. Utan tvekan.

image150

Klockan var strax efter tolv på natten och jag låg i en oerhört skön säng på ett hotell i Älvsjö. Det var först där och då jag insåg det. Jag hade nyss vart med om mitt livs största moment. Trots att det var mörkt och tyst i rummet så hörde jag fortfarande Born To Runs magiska refräng i mina öron och när jag slöt ögonlocken spelades sekvenser upp från kvällens konsert.

Ja, jag gissar att ni redan listat ut att det är konserten som Bruce Springsteen gav igår kväll som jag syftade på när jag predikar ut saker som "mitt livs största moment". Men jag lovar er att det är långt ifrån någon form av överdrift. Det är snarare en underdruft. Jag visste inte riktigt om hurvida jag skulle våga mig på att skriva om den bästa kvällen i mitt liv, om den oerhört magiska (höhö) konserten som jag fått uppleva. Inte för att jag inte har något att skriva, utan för att jag tvivlar på att jag kan göra den rättvis med mina ord. Men jag måste försöka.

Klockan var halv nio på kvällen och i ett hav människor står jag där, på parkettgolvet i Globen. Det var över en timme efter utsatt starttid. Vi där nere i havet roade oss med att starta "vågen" som sedemera sköljde runt hela arenan. Samtidigt som vi slängde längtande blickar mot scenen backstage-ingång. Så fort som en tekniker dök fram där så tjöt alla först till i glädje för att sedan inse att det inte var den vi väntade på. Man kunde riktigt ta på spänningen, förväntan och framförallt glädjen. En sån otrolig energi. Och när ljuset slocknade var det triggern till vad som skulle bli mitt största ögonblick i livet. För där på scenen under spotlighten stod han. Bruce Springsteen. Tillsammans med sitt legendariska The E Street Band. Det var magiskt. Och innan vi knappt hunnit visa våran euforiska glädje så drog de igång med energiförlösaren Radio Nowhere. Ett utan tvekan värdigt startskott på Magic-turnéns Sverige-konsert. Redan där och då hade han och gänget överträffat mina vildaste förväntningar. Det var mer magiskt än vad jag någonsin kunnat drömma om.

Bruce med en knivskarpt vacker röst och den magnifika Clarence Clemons lungor verkade närmast hejdlöst kraftfulla. Som verkligen fick sin utlopp i den sagolikt vackra Jungeland. Han brände av solon så att jag nästan tappade andan. Och vi var inte sena med att avguda honom. Med all rätt. Jungeland var Clarence's låt. Jungeland var publikens låt. Jungeland var kvällens låt. Vilket de två stora Jungeland-banderollerna som var upphängda siade om. Jag trodde först jag skulle dö av eufori då jag insåg att det var Jungeland som stod på tur.

Iof fick i princip varenda låt mig att först tappa och halvt dö av eufori andan för att sedan väcka de innersta av glädjefragment i mig.

Och i mitten av Born to run så stod jag bara helt stilla med tindrande ögon och tog in allt runt omkring mig. Publiken. Låten. Arenan. E Street Band och givetvis Bossen. Och precis där i mitten av refrängen så kom den. Jag talar givetvis om tårdroppen av oförglömlig lycka. Jag var mitt i det. Världens mest rusgivande ögonblick. Världens genom tidern bästa artist som framförde världens genom tiderna bästa låt. Det var magi, mina vänner. Ren magi.

Sen får vi ju inte glömma exstasen och lyckan i Globenvältaren Badlands. Där konserten nådde nya oanande nivåer.
Och känslan av fulländande i den sanslösa pub-vältaren - och egentligt tilltänkta avslutande extra-nummret - American Land. 
Sen att vi fick se Clarence tillsammans med hans son i dunderdängan Dancing in the dark var speciellt och en ren bonus.  Far och son. Och gud(far)en* Bruce.

Kärlek.

Något som inte saknades den kvällen. Där Bruce och hela E Street Band visade sin kärlek till musiken, till oss i publiken och till varandra. Det var en varm connection mellan scenen och oss i publiken från början till slut. Och utan att tveka kan jag säga att kvällens verkliga raritet, extra-extra-nummret Santa Claus is coming to town, var oerhört spontan och framförd som en ren kärleksförklaring till oss i publiken. Även om våra "Santa!!!" och tomteluvorna nog gjorde sitt också. Och som de genomförde den sen. Det var minst sagt ett framförande som kommer sitta klistrat i min skalle ända tills julafton och långt längre där till.

Han får hela publiken att på egen vilja börja skandera "E Street Band" och det signifikativa "Broooooce" - ett läte som påminner om ett buande, men som är en ren och skär kärleksförklaring - tack vare sin oerhörda känsla för hur man fångar och bjuder in en publik i sin musik. Gör den levande

Det är mäktigt.

Och att jag är evigt tacksam för att jag fick uppleva det. Vad Markus Larsson än
säger. Det är inte Bruce som är trött. Snarare Markus själv som är trött och har tappat stinget. Eftersom att är oerhört ensam om att ha missat alla konsertens sanslösa höjdpunkter.

Allt jag vet är att Springsteen såg ut att trivas där uppe. Och att han gav oss allt.

Egentligen borde det här inlägget bara ha haft en text som löd; "Det går inte att sätta ord på vad jag fick uppleva den här decemberkvällen i Globen. Så enkelt är det".

Hur som helst. Nu kan jag i alla fall äntligen dö lycklig. Och som grädde på gubbrocksmästerverksmoset så har jag biljetter till Ullevi i sommar.

Pure bliss!







Låtarna:
Radio nowhere
No surrender
Lonesome day
Gypsy biker
Magic
Reason to believe
Candy's room
She's the one
Livin' in the future
The Promised land
I'll work for your love
The River
Working on the highway
Devil's arcade
The Rising
Last to die
Long walk home
Badlands

Extra-nummer:
Girls in their summer clothes
Jungleland
Born to run
Dancing in the dark
American land

Extra-extra-nummer:
Santa claus is coming to town

Betygen:
Aftonbladet - 2/5
Nerikes Allehanda - 4/5
Göteborgs Posten - 5/5
Expressen - 3/5
DN - Okänt 
SvD - 5/6(?)

Örebro C - Stockholm C.

Imorgon ska jag som sagt på konsert i Globen.
Det kommer bli min livs kosnert. Bruce Springsteen. Jag kan knappt förstå det själv än.
Det känns unreal.

Och jag har full förståelse för Mona Sahlins
beslut.


Ingenting.

Nej, inte Kents nya låt, utan bara ordet ingenting. Därför det var så det blev med det där "roliga".
Men inga tårar fällda för en mjölk som man inte ens fick chansen att spilla ut.

Nu ser vi fram emot imorgon då det bär av till Stockholm. Och Globen.

Kötthanteringen.

Ja, kära ni, jag tror också att sånt här säkerligen kan förekomma på andra matvarukedjer än just Ica. Och jag tror dessutom inte att det sker på varje Ica.

Men. Hur ska jag kunna veta det? Det jag vet är att Ica har slarvat på samtliga av de fyra butikerna Uppdrag Granskning har kollat. Det är ju inte som att det är en slump att samtliga av de fyra första Ica-butikerna de valde att kolla gjorde sådär. Att inte rikta kritik mot Ica vore ju att säga; "Nej, men det är lungt, fortsätt med er tveksamma kötthantering, jag menar det sker ju säkert på fler matvarukedjer så, då är det ju ok att ni har dålig kötthantering och brister i era kontroller".

Min åsikt är i alla fall att kötthanteringen på matvarukedjan Ica verkar tvivelaktigt skött, utan kontroller med mera. Och DET får Ica fan stå för. Att sen flera butiker så som Coop eller liknande också har dålig kötthantering är inget jag vet om. I det här fallet var det Ica som visade brista i sin kötthantering. Vidrigt tycker jag. Därmed inte sagt att alla Ica-butiker gör så, men indirekt får ALLA Ica-butiker lida, eftersom att man faktiskt inte kan vara säker på att de inte gör på samma sätt i Sveriges övriga Ica-butiker, som i de fyra i Stockholm. Ett företag som Ica bär ansvar för butikerna man sätter sitt namn på. Säger man, som Ica, att man står för kvlité och fräscha varor så är ju det här oacceptabelt (det är ju oacceptabelt annars också, givetvis). Ica är aldrig starkare än sin svagaste butik, i det här fallet fyra butiker i Stockholm.

Det det här reportaget visar är att Ica har bristfälliga kontroller på deras butiker. Och bristfälliga kontroller på de handlare de väljer att sammarbeta med. Och det får de stå till svars för. Om Ica brustit i sina kontroller av de där fyra butikerna så finns det inget som säger att de inte brister ute i övriga landet.

Dvs, JAG har tappat förtroendet för Ica, därför att jag tycker det jag fick se från Ica butikerna i Stockholm var jävligt äckligt. Jag har alltid tyckt att det vart värt att betala mer på Ica för att få bra kvalité, men tydligen så verkar ju inte Ica värna tillräckligt mycket om den, enbart för att tjäna några små kronor extra. Och det är sjukt.

Maria, din kommentar kan anses som legitim, absolut. Men vill svara dig direkt här.

"Visst var det vi fick se vidrigt. Men kom ihåg att det inte gäller alla Ica butiker och att samma skit säkerligen även pågår på Coop. Janne Josefsson i all ära, men kom ihåg att vara kritisk även mot honom. Du får se en sida av en historia. Just i detta fall är det inte mkt att tveka på, man såg ju vad de gjorde. Men som sagt, säkerligen pågår denna vidriga hantering även hos andra matvarukedjor."

Klart det inte är alla Ica.butiker (eller jag hoppas verkligen att det inte är alla i alla fall). Men som jag sa, ett företag bär ansvar för sina brister. Att det här skedde i Ica-butiker får varumärket Ica lida för och samtliga butiker som bär namnet Ica. Precis som Moderaterna får lida för att några moderater fuskar och Sossarna får lida för att några sossar fuskar. Samma devis.

Att anklaga Coop för att brista i sina kontroller och i sin kötthantering är inte legitimt. Då varken du eller jag har några som helst bevis för att Coop brister i sina kontroller över sina butiker. Så som det bevisats att Ica brister i sina. Sen OM det här sker på Coop-butiker är det så jävla illa att man blir förbannad. Men tills dess så kan jag inte döma matvarukedjan Coop. Jag kommer dock fortsätta vara kritisk mot de butikerna jag handlar i, som jag alltid är. Du svarar själv på ditt eget påpekande i din kommentar gällande att man ska vara kritisk då man bara får se en sida av historien; "Just i detta fall är det inte mkt att tveka på, man såg ju vad de gjorde". Jag utgår ifrån att det inte sker i andra matvarubutiker, då det är olagligt. Och jag utgår även ifrån att Ica rättar till deras brister och utbildar deras handlare i hur kött ska skötas, för DET visste i alla fall inte de där fyra butikernas handlare.

Och ja, Janne Josefsson ska man vara kritisk mot, man ska i grund och botten vara kritisk mot alla journalister. Men i det här fallet så bedömer jag att Josefsson ÄR trovärdig i sitt reportaget och att bevisen är så pass övertygande.

Sen hur ni väljer att ta till er reportaget är er ensak. Jag väljer dock att visa mitt missnöje mot Ica för att de inte ser till att butikerna med deras namn följer lagar.

Men man får ju lite känslan att man inte får kritisera Ica, då det "säkerligen händer på fler butiker än Icas". Det tycker jag är att vara kritiska på fel sätt. Men det får stå för er. Jag dömer inte förens jag har bevis. Vilket jag i det här fallet, med Icas kötthantering och företagets bristande kontroller mot handlarna, har fått framlagda. Av Janne Josefsson på Uppdrag Granskning.


Äckligt, Ica!

Så jävla vidrigt!
Såg reprisen av Uppdrag Granskning igår.
Hur äckligt var det inte när han plockade upp kötter från golvet (från GOLVET!!!) och packterade in det igen för försäljning!

Och att de maler ner gammalt kött med annat och säljer det som färsk nymalen köttfärs.
Och packeterar om, samt märker om gammal köttfärs. Jeeezzee Louiseee, liksom. Vad tänker de med?

Vidrigt! Vidrigt!! Vidrigt!!!

I övrigt är Janne Josefsson är en vackert skicklig reporter.
I'm sticking with Janne, in vått and torrt.

Och Ica, ni borde skämmas! Jag kommer inte handla hos er, speciellt inte sedan det idag avslöjades att det har har vetats om sedan 2003!

Normännen är arga...

haha! Jag finner det oerhört - för att inte tala om skadeglatt - att sitta och läsa normänns arga och irriterade kommentarer gällande deras försök till att boka Bruce Springsteen-biljetter.
Till konserten i Norge då. Så klart.

Haha. De är till och med roliga när de försöker vara förbannade. Dessa norrmän.

"Jeg kom helt inn, men den siste lenken, altså kjøp billetter ble blank... Er så vanvittig frustrert og sint og alt på en gang nå!"

"Hadde du også problemer med link som førte til blank side? Bilettservice kastet meg ut til slutt, og jeg måtte starte ventinga på nytt. Så jævlig forbanna nå!"

haha. Underhållning på hög nivå.

"Klockan är 15:02"

Nä nu börjar jag fan dö här. Trött som en gnu och nivån häromkring ligger ungefär på att vidarekoppla Fröken Ur till varandra. Och boka tågvagnar till Astrid Lindgrens Värld. Kul förvisso, men ändå så vill jag gärna bara sova nu.

Men jobbar till halv fem hela veckan.

Suck.

Sverige: Ful. Australien: Decent?

En tanke som slagit mig är hur mycket snyggare jag är när jag är lite lätt solbränd, dvs fått lite färg som man brukar säga.

Slutsatsen blir ju helt sonika att jag i alla fall skulle se mer decent ut om jag bodde i ett land där det var mer sol och varmare. Till skillnad från hur läget är nu där jag bor i Sverige och är blek större delen av året.

Vad vet jag...

Mycket fast lite.

Det händer mycket just nu i mitt liv. Fast ändå inte.

Jag tror i alla fall det bär av frammåt och uppåt. Vilket är oerhört skönt. Så har det inte kännts på hur länge som helst. Men ska inte ropa hej innan jag nått toppen - eller i alla fall tagit några kliv fram.

Men ni lär ju inte behöva missa något.

Jag menar, jag kommer ju förmodligen skriva om det här. Även om jag kanske inte är den mest personliga bloggaren, egentligen. Men ibland släpper jag allt till. Det är då ni får hugga helt enkelt.

Men som sagt.
Mycket just nu.
Fast ändå inte.

Och jag väntar fortfarande på besked om hurvida jag ska få göra det där som jag referera till som "något oerhört roligt".

Men ha inga större förväntningar eller förhoppningar om vad det kan vara.

Nu; Seinfeld.
Borde; sova.

Springsteen i sommar!

Jag fick tag på biljetter till Bruce Springsteen i sommar. Fan vad nice.

Inte via Ticnet dock som praktiskt taget suger. Deras hemsida trodde man ju skulle knacka ihop av det enorma trycket. Och telefonen var ju i princip omöjlig att komma fram till.

Så jag ringde vår lokala biljettbutik här i örebro. No problems att få biljetter. Dock till den 5 juli, men vad spelar det för roll. Kommer bli en vackert bra sommar ändå!

Men nu laddar vi inför måndagens konsert i Globen.!

I etern.

Eventuellt så kommer jag få göra något oerhört roligt.

Avslöjar mer sen.

När - och om - det blir bestämt.

Penny Lane.


Santa Claus Is Coming To Town... Best. Version. Ever!


Bruce Springsteen - Santa Claus Is Coming To Town

Lupus.


The bathroom excuse

Har ni använt den någon gång?

Ja, ni vet när en själv och en kompis blir fast med att sitta och prata med någon som man inte egentligen vill prata med. Men det är ju oartigt att bara gå, trots att man knappt kan stå ut med att sitta kvar och konversera eller kanske i vissa fall sitta med en pinsam tystnad.

Då brukar i alla fall jag köra den, fast det gäller att vara snabb. Då bara en av mig och min kompis då kan köra den. Det går enkelt ut på att man ursäktar sig för att man ska gå på toaletten. Och vips så är man fri, det innebär dock att helt sonika lämnat sin kompis ensam med den andra personen. Så var först. Om man däremot är den som blir lämnad kvar är det inte så kul. För då är man så att säga fast. Då det vore oerhört oartigt att bara gå och helt otänkbart att köra samma ursäkt.

Förstår ni vad jag menar?

Hur som helst, en lysande ursäkt. Bara man är först.


Hallelujah...


Amanda Jensen - Hallelujah

1 december.

Då var det dags. Vi tar trevande kliv in i årets sista månad.
Det är första december.
Det är den första dagen i årets sista månad. Året 2007.
Det här påminner mig om att det snart är dags att skriva en årskrönika igen. Helt sjukt, det var ju inte länge sen jag skrev den
förra. En krönika som förvisso var väldigt bristfällig. Men den sa väl ändå något om mig, just då.

Årets krönika kommer den sista december.
Men jag smider redan nu på hur den ska utformas.

I alla fall. Första december.

Tiden går så fort.