Min mobil faller sönder. Batteriluckan lossnar i tid och otid.
Det är fruktansvärt irriterande.
Ibland kan jag inte ta emot MMS. Oftast räcker det med en omstart, ibland inte.

Här om kvällen ville den inte synka med datorn.

Jag orkar inte lämna in den. Det kommer innebära att vi måste vara ifrån varandra och det skulle jag aldrig klara av. Dessutom skulle det kosta en del kronor.

Den är på väg mot pension känns det som. Den gör fortfarande jobbet, men inte alls med samma takt och skärpa som då den avr nyutexaminerad och hungrig på minsta lilla knapptryckning.

Den förbereder sig för att hamna i en låda. På att bli ersatt.
Den märker säker redan nu att jag sneglar på andra, yngre, nyare och fräshare modeller.

Vår relation går på sista versen.

Men nog fan älskar jag den. Min mobil.

Det har vart den och jag. I vått och torrt. Den ahr tappats och den har knappats oändliga gånger under det här året som jag haft den. Hade inte klarat mig utan den, så känns det i alla fall nu. I skrivande stund.

Men vi ska klara oss bindningstiden ut. Jag och min Sony Ericsson k610i.

Det svär vi på.

Let us die young or let us live forever

We don't have the power but we never say never

Sitting in a sandpit, life is a short trip

The music's for the sad men


En riktigt vacker vers från Alphavilles underbara låt Forever Young. En låt som jag fullkomligt älskar från tårna ända ut i fingerspetsarna. Varje gång jag hör Marian Gold's /minns inte hans riktiga namn) stämma sjunga "Let's dance in style, let's dance for a while" så njuter jag. Det är så vackert så det knappt går att sätta ord på det.
Att dansa i stil. Samtidigt som man låter heaven wait. Det finns så mycket mer att göra. Så mycket mer att se. Sen när de sjunger strofen "Let us die young or let us live forever" känns allt så slående.
Det är antingen eller.
Ska vi leva så ska vi leva för evigt, annars kan man lika gärna dö ung.
Och det finns något vackert i det.

Forever young, I want to be forever young

Do you really want to live forever, forever and ever

Forever young, I want to be forever young

Do you really want to live forever? Forever young

Och när refrängen dyker upp så kan jag inte göra annat än att blunda och lyssna.
Bara låta orden sjunka in.
Att vara för evigt ung.
Det som sägs vara den bästa tiden i livet. Man är oövervinnerlig och kan göra allt och har hela livet framför sig. Utan en tanke på ålderdomshem, rullatorer och pension.

Det känns så vackert att kunna vara ung och blind för åldern. För hur den varje år förändrar oss så väl som människor som vårt yttre.
Men någonstans tror jag att man alltid kommer vara för evigt ung. I alla fall om man om hittar den rätta. Så spelar inte det yttre någon roll.
Man är vacker i den andras ögon ändå.
Man är båda två för evigt unga.
Precis som dagen man träffades.

Youth Group gjorde en cover-version av låten till tv-serien OC. Och det säger nästan allt. Vi vill vara unga. Vi vill vara OC-unga.

Jag tillhör nog det som kallas OC-generationen. Vi unga som har stora drömmar och mål och som vi vill förverkliga dem snabbt.
Vi är den bortskämda generationen. 
Som alltid fick det vi ville ha. Fast ändå inte. 
Vi är genrationen som fick och fortfarande får höra att vi ska vara tacksamma för allt. Vi är genrationen som ska inse hur bra vi har det jämfört med våra föräldrar och våra far- och morföräldrar. 

Vi är unga. Och med ögonen på målet högt där uppe. 
Vi är generationen som har bäst förutsättningar för ett bra liv.
Vi vill ha ett bra liv. Där vi kan vara evigt unga.

Ingrepp här och där. Vitare tänder och skönhetsprodukter.
En slappare och yngre lagd mentalitet. En mer "njut av livet".

En låt oss dansa i stil-menalitet.
Och.
Jag tycker det är sådär vackert av oss.
Evigt unga. Du och jag. Vi.
Det är vår generation i ett nötskal.

Och vi älskar det. Vi ska älska det.
Med all rätt.

Forever young, I want to be forever young .


Vi vill njuta av vad livet har att ge. Och vi är generationen som kan göra det.
Vi är generationen.
Den evigt unga generationen.

Tills vi dör.

Jag, Chefen och Micke sitter och snackar. Vi diskuterar hurvida hans bosättning är en håla eller ej. Den fortlöper ungefär så här:

Jag: Skönt att man inte bor där Micke bor...
Micke: Du, för att få flytta in där måste man ha en viss nivå, därför testar de alla som kommer in, så sånna som du skulle inte få flytta dit. Bara de som uppfyller kraven.
Chefen: Ja man måste ju se så de är tillräckligt korkade.
Jag: Ja, de måste ju testa och se så att de som flyttar dit är tillräckligt dumma. De vill ju ha folk som inte inser vilken håla det är och flyttar därifrån. Därför kan jag tänka mig att du fick tillstånd på en gång!
Chefen: Ja, precis!

Jag och chefen skrattar.

Micke: Det är fan så man skulle anmäla er för mobbing.
Chefen: Gör så du, jag har en speciell låda för de fallen. *Pekar på pappersiåtervinningslådan*.

Alla skrattar.

Allt sammans är givetvis på skoj. Men fan vad skoj vi har, sådär håller vi på och driver med varandra.

Lovar mer sånt här.

Fy fan vad bra Moneybrothers nya album är. Just nu spelas skivan varm i DVD:n och volymen är på sådär gött hög nivå. Jag måste säga att man blir helt glad av albumet.

Mina två starkaste favoriter är helt klart "Guess Who's Gonna Get Some Tonight" och "It Might As Well Be Now".

Skivan får utan tvekan 4/5 från mig.

Igår köpte jag en apsnygg Ben Sherman-tröja. En pullover-tröja, hur snygg som helst.

Men den var dyr. Fy fan vad dyr den var. Det svider än.

Men det gör gött ont!

Jag och Micke skrattar så vi dör här på jobbet. Vår chef tycker vi är barnsliga. Hon fann inte alls historien vi skrattar åt lika rolig som vi gjorde. Vi gråter i princip av skratt. Vin kan varken svara i telefon eller jobba.

Haha. Så bra.

Det skulle vara superkul att få reda på lite om er som läser här. Lite basic liksom.

Kommentera gärna in följande här nedan:

Namn/nickname (alternativt anonym):
Kille/tjej (klart man kan lista ut på namnet, men ändå!):
Ålder:
Bor:

Sen ska jag räkna ut er snittålder! Jag gissar på 17,7. Typ.

Tack tack!

Vi äter choklad här på jobbet! Massor med choklad.Vi har alla köpt olika sorter typ. Alla går och smakar av varandras olika choklader. Min Marabou Daim går åt kan jag avslöja....

Nu ska jag gå och smaka på en mörk pistage-choklad!

En vanlig dag på jobbet...

Som de säger i Götelaborg....

Top tre tjejnamn:
1. Ida
2. Louise
3. Johanna

Bubblare: Joanna

Top tre killnamn:
1. Fredrik
2. Fredrik
3. Fredrik

Bubblare: Freddie

Det var ju sagt att jag skulle betala i natura och det känns ju nästan som att ni värda något bättre. Kan sträcka mig till att betala tillbaka genom att massera min massös.

För massera kan jag. Ja, jävlar vad jag kan massera.

Men att få betalt i natura är fortfarande ett alternativ för de som hellre vill ha det.

 Jag satt på tåget hem igår och när vi kom fram till Örebro Södra (stationen innan Örebro Centralstation), så meddelade de att de skulle bli stående på Södra ett tag. Det hade inträffat en olycka en bit norr om Örebro. Detta vid en järnvägsövergång som ligger precis i den lilla delen av Örebro där jag bor.

Jag och alla andra som skulle till Centralen suckade. Vi jämrade oss. Vi muttrade över att tåget skulle bli stående i en halvtimma.

Vi var allämt sura för att SJ aldrig kunde få flyt på sina turer.

Dörför fick vi kliva av på Södra och gå sista biten. Jag går omvägen till bussen och åker hem. Väl hemma meddelas jag av vad som har hänt. Det är någon som har blivit påkörd vid järnvägsövergången. Personen hade gått längs med spåren en bit in...

Det var brandmän som spolade rent spåren från allt blod. Tydligen hade ett godståget kört över en människa som vandrade omkring på spåren. Det var lite olustigt allt det där. Hur de spolade bort människoblod från spåren.

Jag fick genast skuldkänslor eftersom att jag hade blivit så sur på tåget över att vi skulle bli försenade. Över att tåget stannat i 30 minuter så de kunde spola bort blodet från spåren.

Så jävla respektlöst av mig. Även om jag då inte visst detta så kände jag det ända in i märgen. Jag skämmdes över min brist på respekt. Gör det fortfarande.

Det var förmodligen självmord. En människa som av någon anledning tog livet av sig.

I tidnngarna (som oftast inte skriver om självmord pga etiska skäl) stod det olycka.

Det kan ha vart ett barn. Det kan ha vart en vuxen. Jag vet inte.

Det var skolstart nu i måndags här i Örebro, kanske var det en unge som inte orkade leva för att han/hon hade ett helvete i skolan. Kanske var det en människa som hade ett trasigt liv. Vart med om något hemskt och inte orkade leva.

Det får vi aldrig veta.

Men man slås av hur sorgligt det är. Om någon bara hade hjälpt personen hade detta säkerligen kunnat undvikas. Kanske hade man kunnat hjälpa personen.

Men inte då. Ingen såg.

Istället hände detta. En människa begick självmord för att han/hon mådde dåligt.

Det gör mig illa berörd.

Det mest olustiga är att jag förmodligen känner till personen som dog. Det är ofta så att man känner till alla som bor i samma lilla "förort" som man själv bor i, speciellt då vår är väldigt liten. Det är jävligt olustigt.

Som ni kanske vet så jobbar jag "på" järnvägen. Bokar ju tågtransporter. Därför får vi i mejlkorgen små meddelanden om alla eventuell störningar i trafiken.

Imorse när jag kollade inkorgen låg det där.

Ett mejl där det stod att olyckan skett. Det var en "störning" i traffiken. Ett så kallat "Störningsmejl".

Jag stirrade på mejlet rätt länge imorse. Och insåg hur sjukt jäkla stört det var. En person begår självmord. Och vi får ett mejl om det där det står;

"Störingsmeddelande; trafikstopp på grund av olycka norr om Örebro. Meddela berörda kunder. Följande åtgärder har vidtagits..." osv...

Företaget förlorar pengar.

Men någon annan förlorar en bror, syster, mamma, pappa eller bästa kompis kanske.... 

En lokförare får förmodligen sitt liv förstört.

Men enligt mejlet är det bara en störning i frafiken.
En simpel störning i trafiken.
Det är vad det var.

Och skuldkänslorna sköjer över en...

Fy fan.

Min blogg har RSS, tydligen...
Ingen aning om vad det är. Lite som RFSU fast RSS istället... vad vet jag... 
Men. Den har det i alla fall. RSS alltså.  

Så nu kan ni ju gå och RSS:a lite, nu när ni vet att den har det.

Och alla ni som vill lyncha mig för att jag är så sjukt jävla ovetande om vad RSS är kan ju vara tysta, då jag inte har något intresse i att veta vad RSS är. Ska dock sägas att jag misstänker att det är något så man kan se när jag gjort nya inlägg, men vet inte.

I alla fall. RSS:

Ni är inte många som läser idag. Det ekar tomt på besökare.

Hallå?

*eko* Hallå hallå hallå...

Ibland har man lugna och sköna dagar på jobbet. Ibland mer stressade och händelserika dagar.

Idag är det en blandning av båda två.

Det pendlar.

Ja du jäklar, jag kommer vara helt slut ikväll av alla vändingar som sker idag.

Det finns en sak jag tycker är väldigt intressant, rogivande och framförallt underhållande. Det är då man en fin sommardag tar en enkel promenad genom stan och bara är. Köper sig en nytryckt tidning, förslagsvis Aftonbladet samt en kaffe (med mjölk). Sen går man och sätter sig någonstans vid ett torg på en bänk och bara njuter.

Solen lyser och värmer på en och man känner hur man sakta får en skaplig bonnbränna, samtidigt som man surplar i sig lite kaffe och vänder upp Bladet. Strosar med ögonen genoma rtiklarna. Läser om vädret; hur varmt det ska bli kommande helg, men att efter det ja då jävlar ska det regna.

Så muttrar man lite för sig själv åt det. Istället för att glädjas åt allt det fina vädret.

Det är artiklar om den senaste händelsen; ett mord, en kidnappning eller rånarliga. Och lite ströartiklar om värdelöst vetande.

Man känner hur deprimerad man blir av tidingar, då det som står bara handlar om hemskheter, eller om Lindsay Lohans senaste nip-slip eller fyllekörning. Men man läser vidare och tittar upp mellan artiklarna på människorna runt omkring en.

De är alla på väg någonstans. De har alla ett mål de ska till. Så väl stora som små mål.

Det är faschinerande.

Det ringlar en liten glasskö full med ungar och föräldrar. Barnen beställer det största. Man riktigt ser hur ögonen tindrar som på julafton då de små liven får sina glassar. Sånt är intressant. För man vet att tio minuter senare så får pappa äta upp mer än halva glassen som är kvar.

Man surplar lite kaffe till och kikar på vad krönikören tyckte om allsången. Anders får höga betyg, nästan varje gång. Han är en älskad man, den där Anders. Tänk att de hittade en efterträdare till Lasse som azlade manteln så fort. Helt otroligt.

Två mammor med varsin barnvagn kommer framskridandes och ivrigt disskuterandes om vilka blöjor, barnmatsburkar och klädbutiker som är bäst. De är med stor sannolikget på väg mot ett café. För att njuta av sin mammaledighet.

Vid busshållsplasten står människor och väntar. De pratar inte med varandra. De står bara där. Förutom EN som sitter på bänken, ena hörnet av bänken dvs. Ingen annan sätter sig på bänken då någon annan sitter där. Man kan riktigt se det typiskt svenska; jag vill inte stöta mig med hans inegritet.

Ett leende smiter fram på ens läppar.

Och i samma stund kommer ett gäng på fyra killar dragandes. Tre som tar lite ledningen och en som släntrar lite. Varav en av de tre främre pratar högt och markerande mot de andra. Man kan riktigt se att han tror sig, samtidigt som de andra killarna håller med. Utan att ens ifrågasätta vad han säger, hur tvivelaktigt det än låter.

En klunk kaffe till.

På tv:bn går bara repriser konstaterar man då man läser tablån i tidningen. Repriser av gamla serier, vars avsnitt och rollkaraktärer man glömt. 

En bit bort skriker en unge att han SKA ha den senaste leksaken och mamman försöker uppgivet förklara att han inte kan få den. Det blir mer och mer irriterat från båda sidor, fast på två helt olika sätt.

Sånt är intressant. 

En gamal dam vandrar över torget med sin rullator och Ica-kasse fylld med varor och annat krimskrams till billiga priser. Man ser hur hon tar en liten omväg för att undvika killgänget som apsserar förbi.

Vid slutet av torget går det en tjej och en kille med händerna i varandras och småpratar och ler.

Från Mc Donald's flyter det in och ut flera hundra människor. Som man vet är mätta, men kommer bli hungriga om en timma sen igen.

Sväljer det sista kaffet.

Ögonen fortsätter registrra alla människor som myllrar över stan, nya ansikten hela tiden och nya blickar som letar sig från folks ansikten på allt och alla.

Där sitter man bakom sina solglasögonen och bara tar in folk.

Det är gratis underhållning. På hög nivå och mycket mera riktigt än tv.

Kaffemuggen slänger man i en papperskorg i närheten, sen rullar man ihop sin tidning och går vidare.

Mot ett nytt mål. Full med intryck från dagens alla iaktagelser.

Helt underbart.

.. nya möjligheter!

God morgon på er!

Nu finns min mejl/msn under profilbilden.

Kontakta mig!

I want You Back - The Jackson Five
(Oh La La) Ja Vill Ha Dej - Ulf Lundell
High Time - Michael Penn
True Colours - Eva Cassidy
Broken Radio - Jesse Malin feat. Bruce Springsteen
Båtlåt - Robert Broberg
Over 'fore it started - Caesars Palace 
Forever Young (Unplugged) - Alphaville
Landet Vi Föddes I - Tomas Andersson-Wij
Somewhere Over The Rainbow - Israel Kamakawiwo'ole 
Jag Har Varit I Alla Städer - Håkan hellström

Har råkat bli lite många inlägg om musik nu...

Det är svinkallt här! Jag och chefen är placerade under en jäkla luftventilationsutblåsare. Och varje eftermiddag kring klockan två så kör den igång med fulla blås och kyler oss sönder och samman. Min chef kännde redan igår av en förkylning och idag blev hon tvungen att gå hem.

Vi misstänker båda två att det är ventilationen vid oss som kyler ned oss likt Leonardo DiCaprio rollfigur Jack kyls ned  i Titanic, då de hamnar i det svinkalla vattnet.

Jag börjar också misstänka that I'm coming down with something...

Fy fan.

Då var det färdigjobbat för idag.

Och imorgon är det fredag.

Fan vad fort tiden går.

Min dator störtade med all säkerhet mot en plågsam död för några minuter sedan. Det var nämligen så att den låg på sängkanten och jag skulle sätta mig på samma säng. Allt hände så fort att jag knappt minns det. Det hela var mycket dramatiskt.

Då jag - lite hastigt - sätter mig ned i sängen så vobblar datorn till av vibrationerna.

Jag ser det i ögonvrån och jag slänger mig över sängen för att hinna fram med handen. Datorn har redan lämnat sängens trygga ovansida och störtar ned mot golvet - ett fall på i alla fall 50 cm. Jag hinner se ett liv utan den passera som en välspelad film i mitt huvud. Med fara för att ådra mig en lättare sträckning i armen slänger jag den mot datorn.

När jag tror att allt är över. Att jag misslyckats. Just då känner jag hur jag får tag på skärmen i handen och kan rädda datorn. Med all kraft jag har så drar jag upp min laptop till säkerhet. Och jag väljer att inte bli arg på den. Jag kramar den istället hårt. Trycker den emot mig. Samtidigt som jag säger

"Don't you ever do that again! You hear me? Never! I was so worried...".


Jag släpper sakta mitt nästan krampaktiga tag för att se hur det gick med den. Den verkar må bra.

Jag lugnar mig. Allt gick bra...

Men då upptäcker jag det.
Min dator har skadats.
Den har ärrats för livet.

Av vad jag kan se så har datorn nu fått ett tunnt tunnt blått genomskinligt sträck som löper från datorskärmens nederkant till motsatt punkt på den övre kanten. Den försvinner ibland men flimmrar tillbaka lika snabbt.

Fan.

Den här sekvensen ur Simpsons-filmen måste älskas. Så enkelt är det!

Senaste gången skrev jag om hur året 2006 hade flytit förbi, from my point of view. Den här gången ska ni få en djupdykning i mig som person. Jag ska ta er med på en upptäcksfärd djupt in i mina tankar och funderingar. Vilket är en otroligt skrämmande resa för så väl mig som er, kan jag tänka mig. Jag ska ställa mig själv mot väggen och riktit trycka på mina egna ömma punkter, gräva djupare än vad någon annan har gjort i mig. Tänk er en intervju med en blandning mellan programmet 60 minutes, Stina möter och Ett herrans liv. Det är i alla fall där jag vill - och ska - sikta.

Det är i mitten av augusti och ute ligger molnen tjockt på himlen. En sommar till är snart över lika fort som den kom någon gång i mitten av maj. En sommar där solen har - lite ironiskt nog - lyst med sin frånvaro. Det är en vanlig söndagseftermiddag och helgen är snart över, ute syns inte en enda människa till. De befinner sig väl på IKEA som de flesta andra svenskar en molnig söndagseftermiddag i augusti, alternativt framför tv:n.

Själv ska jag intervjua honom - mig själv.

Jag drar mig lite för att börja, men så låter jag tillslut mina fingrar börja glida över tangentbordet. Här nedan följer en intervju med mig själv - Fredrik. Brutalt ärlig, sådan.

- Hej på dig också? Därför att jag degat till mig lite under sommaren, om du nödvändigtvis måste ha svar på en så osubstansiell fråga.

- Sven Åke Fredrik. Men mitt tilltalsnamn är Fredrik, så don`t you go calling me Sven eller Åke eller Svenne eller gud vet vad för konstiga nicknames du kan koka ihop.

Du gillar inte dina andranamn va?
- Nej.

Varför?
- Därför att jag finner dem helt otroligt omoderna.

Tänk om någon som läser den här intervjun heter Åke eller Sven?
- Då ska de ha kredd för att de stått på sig och inte bytt. Hade det vart jag hade jag nog ansökt om namnbyte ASAP. Men så är jag ju som jag är.

Sannerligen... Du föddes förtidigt och du fick tillbringa din första tid i livet instoppad i något som kallas kuvös. Tror du har fått men pga detta?
- Mycket möjligt. Eller ja, ett uppenbart men har jag ju absolut fått, nämligen min brist på perfect eye-sight.

Du har alltså nedsatt syn?
- Ja.

Men du bär aldrig glasögon?
- När jag var liten gjorde jag det, men ju äldre jag blev ju mer kom vi fram till att de faktiskt inte hjälpte så mycket, då mina muskler som håller fast ögonen valde att agera som en apa på crack. Nämligen skaka, vilket i sin tur gjorde att mina ögon har haft små små skakningar under hela min uppväxt. Detta har i sin tur gjort att jag har haft svårt för bollsporter och anant som gäller saker som rör sig.

Hur var det i skolan då, blev du mobbad?
- Jag har alltid hammnat i klasser där de har accepterat att jag haft dålig syn. Vilket för mig har vart en enorm trygghet. Man ser ju vissa som tyvärr blir råmobbade för att de sticker ut lite, exempelvis de som har glasögon eller är handikappade på andra sätt. Visst har jag fått många gliringar från idoter i andra klasser så som "glasögonorm" med mera, men jag har alltid blivit försvarad och söttad av mina egna klasskompsiar, så sånt där har jag bara skakat av mig. Men jag har haft tur som hamnat i bra klasser, för skolan kan verkligen vara en hård värld för många.

Men du har ju faktiskt gjort en ögonoperation, hur var det?
- Ja, som jag sa så var mina muskler som håller i ögonen lite ojämna, så mina ögon har haft små små skakningar. När jag var 14 år fick jag göra en operation där man gick i och stramade åt de musklerna som håller fast i ögat, vilket har resluterat i att de nu är så gott som skakfria. Och de som känner mig säger att de inte ens tänker på det längre. Dessutom har jag fått bättre känsla för saker som rör sig snabbt och kan idag hålla på med bollsporter utan att suga helt.

Befriande?
- Ja, faktiskt. Dessutom så innebär detta att jag nu nog kan skaffa glasögon som faktiskt kommer ge mig bättre syn. Så jag är nöjd. Har dock inte införskaffat mig några än. Jag är helt stum inför vad läkare kan göra idag alltså. Det är för sådana här saker jag inte har något emot att betala skatt, då jag vet hur många liv som underlättas, tack avre vår enormt skicliga sjukvård. Jag är tacksam till alla som bidragit till att jag kunde genomföra den här operationen, då den nog vart grymt dyr att betala själv.

Okej, skatter ja? Du är för Sveriges höga skattetryck?
- Ja, absolut. Om man ser till hur lite vi egentligen betalar och vad vi får för pengarna så är det otroligt.

Du är alltså en Sosse?
- Jag är en höger-sosse, ja.

Vad fan är en höger-sosse?
- En högerlagd Socialdemokrat. Jag delar många idéer med moderaterna bland annat. Men absolut inte allt.

Varför kan du inte bara välja antingen eller?
- Därför att jag är en blandning. Jag brukar säga att jag är mer röd än blå, men mest lila.  

Du är barnsligt kär i lila eller hur?
- Haha ja, älskar den färgen. Även rött och blått är favoriter. Men mest lila. Jag är kanske den enda som blev lite besviken då Färjestads BK bytte bort sina lila matchdräkter. Även om de nya är grymt snygga de också.

Du ser sliten ut.
- Ja, jag känner det jag också, vilket är en av anledningarna till att jag väljer att inte publicera en tillhörande bild, till den här inervjun. Dessutom finns det så många snyggare människor att titta på än mig. Därför tänker jag publicera en bild på Fredrik Ljungberg istället.

Du tycker alltså att Fredrik Ljungberg är snygg?
- Ja. Det erkänner jag. Honom skulle jag kunna tänka mig att ligga med faktiskt. Det skulle ju vara en massiv fjäder i hatten och efteråt kan jag släppa diverse böcker om vår "romans", samt "tala ut" i skvallertidningar om hurvida han var en bra eller dålig älskare och på så sätt tjäna vidirigt mycket pengar.

Du vill alltså ligga med män?
- Nej, jag vill ligga med tjejer. Men jag kan erkänna att Ljungberg är tillräckligt snygg för att liggas med. Där med inte sagt att jag vill ligga med honom. Jag låter mig bara inte hämmas av att vara genomhetro och inte ens kunna erkänna att en kille kan vara snygg. Precis som en tjej kan vara snygg. Men nej, jag vill inte och kommer aldrig ligga med en kille. Killar är ju äckliga egentligen, kan faktiskt inte förstå att ens tjejer finner killar attraktiva. En tjej är vackrare än en kille, i grund och botten. Ni ÄR det vackrare könet, tjejer. Bli lesbiska!

Vem vill du ligga med då?
- Många. Men va fan, det vill väl alla? Sen hurvida man får eller inte får ligga med dem är ju en annan sak.

Ligger du runt?
- Du är störd. Nej, jag ligger inte runt, vad fan menar du med att "ligga runt" förresten? Sluta ställa så larviga frågor.

Vi låter ditt svar tala för sig själv.. Är du singel?
- Ja. Men jag skulle gärna byta bort det epitetet snart. Jag är olcykligt kär i ingen speciell just nu, för att vara lite Virtanen:sk.

Så du har ingen på g? Det ryktas ju om någon tjej du har dansat med?
- Nej, jag tror inte det är något där, vi klickar helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag kan aldrig vara ihop med någon som är för olik mig, som inte delar många av mina intressen. Vilket gör det extremt svårt för mig att hitta någon, då det jag är så störigt speciell. Det slutar alltid med att jag letar fel hos de som kanske gillar mig och på så sätt rättfärdigar varför jag inte kan vara ihop med dem. Det ska dock sägas att det inte hör till vanligheterna att jag träffar någon. Jag tror jag är för oatraktiv på marknaden, det finns för många som överglänser mig helt enkelt. Dessutom måste man lära känna mig, för att kunna älska mig. Vill jag tro.

Så du har alltså ingen på g?
- Svar nej.

Om du fick välja mellan brains och beauty hos en tjej, vad väljer du?
- Går inte. Jag kan faller för en persons personlighet först och främst. Då spelar liksom brains och beauty ingen roll. Så länge man känner att den tjejen är allt man vill ha och leva för så är jag nöjd.

Du är en sucker för draman.
- Ja, det är överlägset min bästa kategori gällande filmer. Även humor och välspelade thrillers älskar jag. Några av mina favoritfilmer är About a boy, Pretty Woman och The Game.

Vad skulle filmen om ditt liv heta?
- Fredrik. Med taglinen:  You ain't a beauty, but hey you're alright...

Bara Fredrik?
- Japp! För det är ju jag - inget är mer jag än mitt namn. Som jag för övrigt älskar. Det är världens snyggaste killnamn.

Varför den taglinen?
- Därför att den beskriver min syn på mig själv väldigt bra. Jag är ingen skönhet, men jag duger. Hämtad ur Bruce Springsteens låt Thunder Road. Som för övrigt skulle vara soundtracket.

Deep shit du...
- Jag vet...

I alla fall... Du tog studenten i somras, är du värd dina betyg?
- Ja, det är jag nog. Är helt sjukt nöjd med mina betyg då jag gick ut med ett snitt som nästan nådde upp till 17.65. Och hade bara tre stycken G:n, vilket var i matte a, b och c. Resten var VG:n och MVG:n. Så jag är nöjd, helt klart.

Du fick hålla avslutningstalet. Var du verkligen värd att hålla det?
- Lätt! Jag är bäst.

Du kom in på Växjö Universitet men tackade nej, varför?
- Därför att jag inte är mogen för att plugga vidare än. Ska jobba i ett år nu och kasnke resa lite. Om någon rolig vill hänga på.

Varför törs du inte resa själv? Du är en fegis!
- Därför att jag tycker bättre om att vara två. Och just nu har jag ingen rolig som kan resa med mig.

Du har aldrig träffat din bästa vän, varför?
- Därför att vi har under flera års tid lärt känna varandra över nätet. Och vi bor osannolikt långt ifrån varandra. Någon dag lär vi ses, men inte än. Många tycker detta kanske är vädligt konstigt, men man lär verkligen känna varndra riktigt bra om man aldrig träffats. Både jag och hon har kommit fram till att vi aldrig vart så bra vänner om vi bott på samma ställe. Kanske hade vi aldrig ens lärt känna varandra. Så jag tycker att internet ÄR ett bra ställe att skffa nya vänner på, inte minst genom bloggarna där man kan hitta personer som man delar intressen med.

 Beskriv ditt nuvarande leverne.
- Okreddigt och sömnigt. Jag kliver upp 05.45 varje morgon och kommer hem till halv sex, ibland halv sju. Det är sjukt. Vi människor jobbar för mycket och det säger jag inte utav lathet, utan för att det är sant. Men tyvärr även nödvändigt.

Beskriv dig själv med tre ord.
- Snäll, rolig och glömsk. Något så in i norden glömsk är jag.

Vad är fördelen respektive nackdelen med att vara dig?
- Fördelen är att man i alla fall får chansen att förstå hur jag tänker. Nackdelen är väl att man får stå ut med resten av mig.

Hur vill du att världen ska komma ihåg dig?
- Jag vill inte att den ska komma ihåg mig. Det finns så mycket viktigare saker att komma ihåg, som förintelsen, Springsteens alla verk, att George W Bush är tidernas värdelösaste pressident och att den bästa tv-serien genom tiderna är Seinfeld.

Senfeld är verkligen din favoritserie?
- Älskar den. Hel den seriens koncept är lysande. Jag är väldigt mycket Seinfeld:ig. Det kan ju fungera som en varning eller kanske som ett tips, om hur jag är. Gillar ni Seinfld gillar ni nog mig.

Är du en älskvärd person?
- Det vet jag fan inte. Borde jag sträva efter att vara det?

Ne, nödvändigtvis inte. Men något som slår mig är att du svär ofta, varför?
- Det är ett sätt att förstärka, som jag gillar. Det har absolut inget med att jag skulle ha ett smalt vokabulär och göra. Jag anser mig ha ett väldigt välutvecklat sådant och nevandrar mig ofta med ord som egentligen är onödigt ovanliga.

Mest användbara ordet du vet om är?
- Svårt du, men jag vill nog påstå att det är; fiktiv. Jag älskar det ordet. Iof kanske det inte är så användbart, men vilket ord det är i alla fall. Fiktiv.

Hur fiktiv är du?
- Jag är inte fiktiv alls, en mer äkta person än mig hittar ni inte. Eller något...

Om du dog, vad skulle det stå på Aftonbladets förstasida?
- Linda Rosing talar ut: Jag åt mitt eget hår.

Inte ens en notis alltså?
- Nä, det tror jag inte. Visst är det en en sjuk värld vi lever i?

Vem beundrar du mest?
- Fredrik Wikingsson . Utan tvekan.

Hur mycket har han betytt för dig?
- Otroligt mycket. Utan Fredrik hade jag förmodligen inte vart den jag är idag. Jag anammade honom som min största förebild i högstadiet, precis då jag försökte hitta vem jag var. Och någonstans kunde jag se likheter mellan mig och honom, så på den vägen är det. Han betyder fortfarande mycket. Helt klart.

Var så här avslutningsvis lite självkritisk, tack!
- Jag törs aldrig ta kontakt med en tjej jag gillar. Så allt ligger på tjejernas planhalva. Det är inte så bra egentligen.

Är du nöjd med hur den här intervjun har turnat out?
- Tja, det är ca: 10% chans att jag är nöjd? Jag låter det tala för sig själv.

Vad vill du så här avslutningsvis säga till de som läst ända hit, ordet är fritt.
- Här skulle jag ju kunna vara sådär jobbigt Elin Ek:ig och saga "ta ingen skit", men va fan det orkar jag inte. Så jag nöjer med en talande tystnad istället.

Faller regn över stan igen
Faller regn här i din park
April är en kall och nyckfull vän
Du är en ung Jeanne d'Arc

Jag gick som en tiggare längs kärlekens väg
Se mannen och hans hunger
Han brinner i mörkret som en bengalisk eld
Står här under ditt fönster och sjunger
Du vet dom sa till mig: "Bäst du aktar dig
Där kvinnan är, är krig om guld"
Dom sa till mig: "Håll ditt tempel rent
Och lämna det aldrig för en kvinnas skull"
Men mitt tempel blev ett fängelse
Jag väntade i mörkret som en Baskerville-hund
Men i natt vaknade jag av en dröm om dig
Sen kunde jag inte få en blund

Isabella
Låt inte dom djävlarna ta dej!
Dom som talat vitt och brett om en enda väg
Dom skriker framåt och hugger din fot
så att senan går av i ditt steg
Det kan hända så mycket på bara några år
Du kan tappa den där blicken som är så klar
Tappa dina drömmar, tappa alla svar
tappa allt du har
Isabella
Isabella
Isabella? kom ut i natt!

Sätt på dina tank-girl boots
Den svarta klänningen och din mammas vigselring
Ta dina U2 biljetter och din Cohen bok
Smyg ut ur huset, säg ingenting
Vi ska ha ett hemligt förhållande som två agenter i kriget
Vi ger varandra meddelanden under personligt eller på nåt museum
Jag är en gladiator som rymt, det är ett pris på mitt huvud
Men jag slåss för dig om du vill på den här stans Colosseum
Du vet dom sa till mig: ?Va inte en sån idiot!
Låt den där kvinnan ta hand om dig?
Dom sa till mig: ?Håll dig i skinnet nu
Och kom ihåg, det är inte synd om dig!?
Men allt det där, Isabella, det känner du nog till
Du är ju där själv som en prinsessa i ditt torn
Har du bestämt dig än? Ska du gå den säkra vägen?
Ja, alla dom där tillhör en förlorad generation

Isabella, låt inte dom djävlarna ta dej
Du är en kvinna full av liv
Dom vill fånga in dig och tämja dig
Men du ska va vild och fri
Dom säger att det finns en regnbåge i smärtan
Utan tårar fanns den inte där
Kommer maj står allt i blom
Kommer maj är snart sommaren här
Isabella
Isabella
Ah, Isabella? kom ut i natt!

Du vet förälskelsen är en tokig idiot
Du slår igenom dörren i ansiktet på honom men han klämmer in sin fot
När jag ser dig vill jag ta dig till en vingård i Toscana
Till Tangier, till Spiddal, till Vermont, till South Ventara
Allt jag kom hit för att tända lite hopp
Få det att sjuda och sjunga en stund i din kropp
Det är hårda tider, folk går på knäna, vi måste lämna allt det här igen
Ja, är det inte alldeles klart, min vän?
Du var inte född när jag dansade i gryningen
När visionen tog mig som håller liv i mig är
Gå inte in i det! Det finns ingenting att hämta där!
Bara den stora hungern som aldrig kan mättas, min vän
Du måste köpa ihjäl dig för att få kunna jobba ihjäl dig
Du måste va som alla andra för att dom andra ska se dig
Hur många drömmar har du kvar när du fyllt tjufem?
Hur många stora planer? Hur många vägar hem?

Vem slåss för Gud idag
Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer

Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet

Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna
Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig
Det är vad jag gör, det är vad jag kan
Hör du hur fåglarna sjunger?
Snart står morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella? kom ut i natt!
Kom ut i natt!

Isabella - Ulf Lundell

Den här texten är helt fullkomligt genialt bra. Vilket gör att låten är obeskrivligt vacker.

Det är så man ryser...

Sådär, nu har i alla fall några duktiga personer gett mig förslag på vad ett av mina nästa inlägg ska handla om. Så de förslagen som kommit upp är följande:

1. Ett inlägg om politik. Förslag av Emelie.  
2. Ett inlägg om mitt uteliv/tjejer. Förslaget av Jenny.
3. Ett inlägg om mina framtida drömmar. Förslaget av Malin.
4. Ett inlägg om varför jag är en blogghora som skriver små substanslösa inlägg enbart för att hamna på mest aktiva-listan (som jag nyss gått upp på...). Förslaget av Padwan.
5. En till intervju med mig själv (som kan handla om princip allt som gäller mig). Förslaget av A.K.
6. Ett inlägg om Fredrik och Filip. Även det förslaget av A.K.

Skriv nummret på det ämnet ni vill läsa om i kommentarsfunktionen. Max en röst per person.

Inlägg: 2088
Kommentarer: 7370

Fy fan vad vi är duktiga.

Ni vet då man ska handla med kort i butiken... Man drar sitt kort och sen slår koden och sen ska det kontrolleras om jag kan betala beloppet. Varje gång är jag lika orolig att köpet inte ska gå igenom.
Att jag ska nekas att köpa. Att kortet inte ska fungera.

Att folks stirrar på mig.

Hur blickarna ska bränna i nacken. Och att jag måste gå tillbaka med alla varor och samtidigt som de tittar och dömer mig. För att jag inte kunde betala.

Jag är även orolig när jag handlar något och sedan ska gå ut igenom de där stölddtektprerna vid dörrarna. Att de ska börja tjuta. Att de ska börja pipa just när jag går igenom. Även när jag går in i butiker... Att folk ska tro att jag är en simpel tjuv.

Jag är helt sjukt nojig.

Likaså när jag använder busskortet. Att det inte ska fungera då jag trycker ned det i automaten. Eller när jag är vid bankomaten och ska ta ut och sen fungerar det inte. Då blir jag helt jobbigt stressad och nervös. Folk bakom en i kön som suckar, tittar och dömer en.

Sånt där oroar jag mig över. Varje dag i princip.

Helt sjukt...

Jag åker ju tåg varje dag och när man ska kliva av är jag orlig att min dörr inte ska öppnas, att den ska vara förseglad och orubblig. Så att jag måste springa genom vagnen till andra dörren för att gå av.. Eller att jag ska bli fast på tåget. Och inte hinna av. Eller att knappen man plingar med på bussen inte ska fungera, att jag måste böja mig över någon och plinga istället, eller resa mig upp och ta mig till nästa knapp... Och att den inte heller ska fungera. Det vore dödsjobbigt, enligt mig.

En annan sak som jag har problem med är övergångställen. Om det kommer en bil precis då jag ska gå över så går jag vidare förbi övergångstället och väntar tills den åkt förbi, då vänder jag och går tillbaka och sen över.

Enbart för att jag inte vill ställa mig där... Så bilen måste stanna...

Och ni vet om man är lite sen och ska med en buss eller ett tåg och man måste springa för att typ hinna med. Jag springer aldrig, jag missar hellre bussen och tar nästa. Därför att om jag springer och nästan hinner fram så kommer de på bussen se att jag sprang som en idiot för hinna med, men missade den ändå... Och det vill inte jag, jag tycker det känns så skämmigt.

I'm telling you, I got issues...

Och det värsta är att detta bara är toppen på ett isberg av sinnesjukt beteende....

Om jag blir gift så är det ett mirakel.

Kommentera in era favoritord här nedan. Gärna ordens innebörd också, om de är helt galet okända. Och är det egenpåfunna (?) ord så kan ni väl skriva ned dem också då det är kul med helt nya ord också.

Varför? Jag vill utvidga mitt vokabulär. Samt ta reda på vilka ord ni gillar.

Tack!

Ett ord jag gillar är "bedyra".

Är sedan några dagar tillbaka klar med Fenixorern. Nu har jag gett mig in i Halvblodsprisen som börjar rätt intressant, tycker jag.

Snart är jag redo att ta mig an den sista boken... Om jag vågar.

Man vill ju inte att det ska ta slut, så att säga.

Men vilken kraft det är i Rowlings sätt att skriva.
Helt otroligt.
Det är så att man beundrar henne.

Hemma hos min farmor så sitter det en liten broderad tavla på väggen. På den är det en text som lyder:

"Lär dig livets stora gåta; älska, glömma och förlåta".

Det där var bland det första jag lärde mig läsa då jag var liten. Varje gång jag var hos farmor - vilket jag var väldigt ofta -  så läste jag det där på väggen. Jag gör det fortfarande, av ren vana. jag tycker att det är verkligen något man borde lära sig. Sen om det är en gåta eller ej, vet jag inte.

Jag vet inte, men det känns som att jag från den dagen jag första gången läste det där har burit med mig det i mitt sätt att tänka. Heller förlåta än dömma, i den mån det går. Och man ska inte gå och gnaga på gammla minnen, utan då är det bättre att glömma och bygga nya, bättre minnen. Och inte minst att älska, det är något man gör för lite. Älskar man någon ska man fan säga det till den personen, utan några undantag. Sä det. Livet är för kort för att man ska gå i det tysta med allt.

Missförstå mig inte, jag försöker absolut inte säga att jag på något sätt lärt mig "livets stora gåta. Men jag tror att om man kan göra det som de där tre orden innebär så har man kommit en lång väg.

Farmor var på väg att ta ned den där en gång, men jag bad ehnne ha den kvar. För även om det är något så obetydligt som en broderad tavla, så är den ändå ett stort minne av min barndom.

Den hänger där i köket än idag.

Det känns bra

Som när jag var liten. Och lärde mig läsa.

Alltså, jag blir så galet irriterad på folk som inte kan vårda sitt språk. Då talar vi inte bara om sättet att prata på, utan även valet av vissa ord.

Jag är varken troende eller en särskilt utpräglad språkpolis. Men måste folk använda så sjukt vulgära ord? Fine, om man säger "jävlar" eller "fan" det anser jag är vanliga ord som beskriver att man är arg. Men när man börjar falla över kanten och använda ord som CP eller könsord i alla dess former så tappar jag lite respekten för dem som gör det. Visst om det är någon gång ibland man av ren dumhet säger "CP" eller "mongo", för det har vi nog alla gjort, men att systematiskt använda det är faktiskt kränkande mot de som lider av sjukdomen ifråga.

Varför nu detta utfall? Jo, för på bussen hem satt det två killar som i var och varannan dåligt uppbyggd mening använde antingen cp, mongo eller valfritt könsord. Det skrämmer mig att de har så dåliga vokabulär och ofullständiga kunskaper i användatet av språket.

Ibland blir man mörkrädd. Jag tycker inte att ett sånt språk är trevligt. Det ska dock sägas att jag svär rätt ofta, dvs använder ordet "fan" och "jävla" ofta. Men det tycker jag är mycket mer ok att använda.

Fast vad vet jag, det kanske bara är för att jag använder dem så ofta som jag tycker det är okej. Precis som de som använder mer starka och vulgärare ord ofta tycker det är okej.

Nä, vi borde fan alla vårda språket lite bättre. Du och jag - vi.