Vi står norr om Stockholm City utanför Stockholm Stadion. Klockan är strax innan tio den fjärde juni. Vi är fyra personer som ska ta vår plats i den så viktiga Bruce-kön. Vädret är väl inte vad vi önskat, då det pretty much regnar svin hela tiden.
Jag, Anna, Sandra och Sanna inser här att det kan bli jävligt blött idag. Med könummer 398 på högerhanden så känns det ändå bra. Vi kommer hamna nära scenen trots allt.

Mellan kö-kontrollerna - som sker av en mycket udda britt - så fikar vi och går runt. Inte mycket annat att göra.

Sanna och - kanske framförallt - jag går runt och citerar Filip och Fredriks "Sommar i P1"-snack. Och jag konstaterar väldigt ofta att jag vill dricka Margaritas med Lou Reed!

Klockan är tre på eftermiddagen och mina fötter är redan värkande, dessutom känns det jobbigt i ryggen redan vid det här laget. Jag känner mig som en young looking pensionär. Något som förvärras ju med tiden lider.

Där står vi nu. I regnet - under våra smart inköpta ponchos (!). Eller ja, Anna valde att inte köpa en poncho. Något hon långt senare då vi andra plockade fram våra insåg var ett mycket dumt val. Det är med stolthet jag plockar hem svåra personer som tomten och Lindsay Lohan i vår "20-frågor"-lek. 

När vi får våra vrist bands så känns det bättre. Trots regnet. Nu vet vi att vi kommer in i den främsta depån!

När Bruce sound checkat "Who'll stop the dain" inne på stadion så blir vi dock lyckligare, då detta är en låt som han enbart spelar då det regnar, vilket gör att det är värt att utstå en regnig konsert bara för att få den raritets-covern framförd. 

Tillslut släpps vi in och då biljetten ska läsas har man en gnagande tanke som säger "Tänk om den inte fungerar!", trots att man VET att biljetten är äkta och SKA fungera i avläsaren. Lite som när man tror att butikslarmen ska gå igång när man går igenom med sina påsar, trots att man betalat. 

Väl inne får vi en bra positionering. Vi skulle långt senare förstå att vi fått sjukt jävla bra platser nära scenen. 

Tiden går oerhört sakta i regnet. Konserten vill aldrig börja. 

Men så sakteliga blir klockan åtta, 30 minuter efter utsatt tid. Spänningen stiger och Sanna har förklarat att Bruce brukar gå på kring tio över åtta. Vi väljer här att tro på Sanna helhjärtat, något vi gjorde helt rätt i. 

Spot lightsen släcks. Musiken som spelat i bakgrunden tystas och publiken ljublar.

Först spelar Nils Löfgren "Idas sommarvisa" på dragspelet, det är mycket fint! Och med pompa och ståt drar de igång "Who'll stop the rain". Frågan är högst legitim i ett regnigt Stockholm. 

Det är här spänningen släpper och man vet att man är in for a treat.

Konserten är fantastisk i regnet. Efter att ha besvärat sig med att hålla ponchon över huvudet får man tillslut nog och tänker; Va fan, skit i regnet. Huvan flyger av och man rycks med i musiken. Tillslut är regnet inte ens något man refflekterar över.

Och med magiska låtar som "Because the night", "The Wrestler", "Born to run", "The Ghost Of Tom Joad", "I'm going down" och "Bobby Jean" så kändes det som vilken solstinn sommardag som helst. At least at heart. Dessutom bränner han av Ullevi-sagan "Twist and shout". När det står klart att den ska spelas tittar jag och Sanna på varandra och kontastaterar att Bruce tänker skjuta sig i foten. "Twist.." är Ullevi.
Lite oroade att detta kommer sabba känslan från Ullevi så kikar vi mot scenen där Bruce har dundrat igång den med full kraft. Missförstå mig inte, låten är inte dålig. Den är magisk med Bruce. Men den känns som en Ullevi-historia, som Stadion inte ska få röra. Efter ett par sekunder så tittar jag och Sanna på varandra igen. Och konstaterar att det är ett sådant jävla tryck och party ikväll så det gör inget. "What the hell", säger vi unisont och börjar dansa. 

Med "Dancing in the dark" som grädde på dans-moset så har Bruce presenterat en sjuhelvetes konsert. Gubben har dessutom halkat, men inte ens det kunde stoppa honom. "Damn my ass! I broke my ass", slänger han ur sig och är i nästa stund uppe och kör för fullt igen. Vi har fått smaka på bländande gitarrsolon och fruktansvärda publikfeste-låtar. Old man Clemons är inte vad han en gång var, payar så klart vår respekt med de sedvanliga bugningarna då han väldigt glest dundrar ur sig sina saxofonsolon!

Det blir alltid magi med Bruce. Även om recensenterna sätter svårt missvisande betyg, då de betygsätter utifrån Bruce-skalan. Inte utifrån ett neutralt perspektiv, där Bruce konserter alltid är minst fyra plus. Bladet tryckte dit en trea och Getingen en fyra. Här håller jag med Expressens Nunstedt. Det var en fyra. Bruce är regn-guden!

Med ett leende på läpparna tar vi oss med tuben hem. Och somnar fort, lyriska av dagens frälsning. Kan det verkligen bli bättre imorgon?

To be continued...

The Set List:

June 4, 2009
Stockholm, Sweden
Stockholm Stadium

Who'll Stop The Rain FFFF . Värt varenda minut i regnet för att få höra denna.
Badlands FFFF - Fick igång de flesta i kylan.
My Lucky Day FFF - Bra drag!
Prove It All Night FFFFF - Helt underbar låt, enligt mig. Och sjukt bra framförd.
Outlaw Pete FFFF - Episk saga!
Out In The Street FFFF - Vacker!
Working On A Dream FFF - Den lyfter tack vare pastorn Bruce.
Seeds FF - Den drar ned stämningen. Tyvärr. Känns onödigt instoppad bara för att.
Johnny 99  FFF - En låt jag har lite svårt för MEN inte ens jag kan komma undan ikväll.
The Ghost of Tom Joad FFFFF - En av kvällens höjdare!!! Det blir knappt finare.
Raise Your Hand FF - En vacker låt som tyvärr faller bort i skylt-plockandet, som samtidigt sker.
I'm Goin' Down FFFF - Oh! I'm going up, up, up! Riktigt bra.
Cadillac Ranch FFFF - Svängig låt som lyfter med tiden.
Because The Night FFFFF - Hallå, hur bra får det bli??
Wild Thing FF - Covern känns överflödig.
Waiting On A Sunny Day FFF - Allsång!!!
The Promised Land FFFF - Blir denna någonsin dålig live? Nä!
The Wrestler FFFFF - Oj, oj, oj, oj! Här gråter jag bara.
Kingdom Of Days FFF - Vackert tillängnad Patti. Bruce gör låten bättre än vad den egentligen är.
Lonesome Day FFFF - Arenan gungar! Energin är enorm från Bruce!
The Rising FFFF - Publik-favorit!
Born To Run FFFFF - Vilket magiskt avslut innan bandet tackar för sig, första gången.

Hard Times FFFF - Folksång om ekonomisk kris, bara Bruce gör den så här bra!
Bobby Jean FFFF - Förvånat ljublar jag när denna börjar. Tack Bruce.
Land of Hope and Dreams FFFF - Vi vill alla till USA!
American Land FFFFF - Folkfest! Bruce halkar dessutom och ropar "I broke my ass".
Glory Days FFFFF - Herregud vad han höjer tempot OCh stämningen!
Twist And Shout FFFF - Oroliga att den inte skulle hålla, men vi kunde andas ut. Fortsatt fest!
Dancing In The Dark FFFF - Dance, dance, dance!