Förut idag, klockan 15:05, då klev jag på bussen, som jag skulle åka hem med. Jag går och sätter mig vid ett säte som är ledigt. Massor med människor ska hem, så det är rätt så trångt. Som ni vet så har jag nyss börjat läsa "Två nötkräm och en moviebox - Hissnande generalisseringar av vår uppväxt i DDR Sverige" som Fredrik Wikingsson och Filip Hammar ligger bakom. I alla fall, så sätter jag mig ner och börjar läsa. MP3:n spelar i mina öron (Ja, jag kan läsa och lyssna på musik... samtidigt) jag tycker i vanliga fall att folk som läser på bussar mest är jobbiga, vet inte varför, men jag stör mig på dem... så kan det vara. Nu har jag i alla fall blivigt en sådan.. tack Filip och Fredrik... När jag satt där och läste i min bok så kom jag över ett litet stycke som Fredrik hadde skrivit. Som de flesta vet så kan Fredrik få saker att bli otroligt roliga, genom hans sköna formuleringar. Detta var en sådan gång. Så när jag läser det, så börjar jag asgarva... I bussen! Alla, exakt alla ögon tittade på mig... de måste trott att jag var "mental". Jag märker snart detta och visar lite lätt upp boken så de ska förstå vad jag skrattade åt. Som om det nu skulle sudda ut "mental" bilden några redan bildat av mig... det var lite skämmigt... efter det så kom jag av mig i boken... och låtsades läsa.. Men att det är en bra bok är inget att hålla hemligt. För detta är en av de mest roande böcker jag har läst!

//Fredrik