*Visslar The X-files Theme*

Ja ni.. Igår kväll var jag på förhandsvisningen av The X.-files: I want to belive...

Och ja, det var ungefär två timmar av intern Arkiv X-propaganda. Vilket för var något av de tristaste och segaste som kan ha skådats på en bioduk för alla utomstående, dvs de som inte sett serien tidigare.

Men!

För oss, som har sett serien och lite smått älskat den, så var det ju faktiskt en helt okej film. Inget masterpice, men det var trots allt två timmar med små inslag av "it takes me back"-kickar. För Arkiv X-känslan över filmen var absolut på topp, men att klassa den som ren Sci-Fi skulle jag inte göra, utan det var snarare mer thriller-känsla.

Det som lyfter filmens rätt sega handling är de geniala skådespelarinsatserna av David Duchovny och Gillian Anderson. David som saknats mer än någon annan gör en närmast magisk insats som the one and only Fox Mulder.

Men även av Billy Connolly, som spelar Father Joe, är lite av e personlig favorit. Och hans gestaltning är även den oerhört vackert bra.

Filmen får inte mer än 3/5 brödrostar. Men för alla som gillar Arkiv X, så är detta en måste-film.


At the movies...

The Football Factory - 4/5
Ocean's Thirteen - 4/5

Filmkrönikan light.

American Psycho: 3/5
Memento: 4/5
Bridget Jones - The Edge of Reason: 3/5
Sense and Sensibility: 4/5

Juno.



Jag är helt galet kär i filmen Juno. Den är briljant! Med ett manus skrivet av en former strppdansös och den oerhört träffsäkra och geniala unga skådespelerskan Ellen Page i huvudrollen så var den destinerad att göra succe. Hela filmen är oerhört enkel i sig, men ändå är den tilldragande och fantastiskt intressant att se. Hela filmen sitter man som i ett state of mind där man bara blir mer och mer mind blown av hur bra filmen fortlöper och hur suveräna repliker som levereras time after time.

Då the end credits rullade så satt jag där helt lyrisk. Det var sjukt länge sen jag sett en film med samma dragningskraft som den här på länge.

Jag är kär i karaktären Juno, svårt kär. Hon är så vackert fantastisk så man knappt kan förstå. Och Ellen Page ska ha enorm kredd för sin rollprestation, dessutom skadar det ju inte att hon är enormt söt.

Ja, jag är faktiskt kär i hela filmen.

Men nu är det bäst jag get a grip of myself innan jag irrar bort mig totalt i kärleksrus för en filmkaraktär. Men som ni säkert redan gissat, era små Sherlock Holmes-miniatyrer, så får filmen solklara 5/5! Den är väl värd sina Oscars-nomineringar.

Se den!


American Gangster

image142Igår kväll var jag på bio efter jobbet. Det blev den nya filmen American Gangster med Denzel Washington och Russell Crowe i huvudrollerna. En lysande film baserad på en så kallad "true story", vilket ger filmen lite extra krydda. 

Kort kan man säga att den handlade om Frank Lucas, spelad av Denzel Washington. En svart man från Manhattan som i 1970-talets Harlem blev den största heroin-baronen staden skådat på länge. Man får följa hans sanlösa klättring upp till toppen av drogernas New York. Och parallelt får man följa Richie Roberts, spelad av Russell Crowe.  En polis som gör allt för att stoppa drogernas framfart på Harlems gator, vilket inte är så lätt då större delen av polisstyrkan i New York är korrupt.

Den var oerhört välspelad, där så väl Denzel som Russell gjorde riktigt solida insatser. Och jag tror absolut de båda kommer ha chans på en Oscar för de här rollerna. Jag är dessutom mäkta imponerad av regissören Ridley Scott som fångat hela känslan av 1970-talets droghärjade New York så bra, likså hela berättelsen om fran Lucas liv.

Jag ger den lätt 9/10. Men för att man ska tycka det betyget är rättmätigt måste man uppskatta den här typen av filmer. Vilket jag gör. Men jag rekommenderar er ändå att se den.

Disturbia.

Igår kväll såg jag på Disturbia. Jag rekommenderar er att ta mod till er och se den, faktiskt. Det är en riktigt bra och välgjord thriller. Man går verkligen in i filmen då man ser den på ett helt sjukt jobbigt skrämmande sätt. Vilket är helt lysande. Upplevelsen blir verkligen spännande och man sitter sitter med hjärtat halvägs ut ur fästena.

Det tar dock lång tid innan filmen verkligen blir så bra som den faktiskt är, då den lite drygt första timman ger oss en välgjord och faktiskt rätt uppjagande bakgrund till allt. Och det gäller att inte tappa koncentrationen under någon del av filmen, då kan du bli helt sjukt vettskrämd.

Skådespelaren David Morse gör en snygg och skicklig insats i rollen som grannen Mr. Turner och han lyfter filmen ett snäpp med sin skicklighet. Ni kanske minns honom i rollen som fångvaktaren Brutus Howell i filmen The Green Mile. Även om jag mest minns honom från hans sroll som Michael Tritter i några episoder av House MD.

Shia LeBeouf som spelar huvudrollen - Kale - imponerar stort på mig. Han har vart aktuell med många filmer senaste tiden och om ni sett Transformers så vet ni att det är han som spelar Sam Witwicky i den filmen.

Hela casten är relativt okänd, vilket jag enbart tycker lyfter filmen.

Som Sarah Roemer som spelar Ashley i filmen - the girl next door, så att säga - är också en ny ung lovande skådesplerska. Hennes senaste stora roll var i filmen The Grudge 2 där hon spelade Lacey. 

Det enda negativa med filmen är att den är så galet kort och att den får ett väldigt abrubt slut.

Men trots det så vill jag ändå rekommendera er att se den.

Distrubia får 7/10 från mig.


"Depp har aldrig vart hetare!"

PotC: At Worlds End är en lysande film. Absolut lysande.

Johnny Depp har aldrig vart hetare. Aldrig. Han gör rollen som om han skulle vara Jack Sparrow på riktigt, det känns så grymt äkta och man kan lugnt säga att han gör en riktigt bra insats med sin välspelade roll.

Kiera Knightley är nog världens vackraste just nu. Och även hon en lysande skådespelerska. Orlando gör en bra insats vill jag påstå, man brukar oftast blir lite besviken på honom, men det var helt okej.

Och Stellan... Vad ska jag säga? Han var genialt lysande. Faktiskt. Inget jag bara säger för att han är svensk.

Filmen har fler twistar än man kan ana vilket gör att man måste hänga med hela tiden. Men absolut en bra film. Kanske en av de bästa i trilogin. Förmodligen delad plats med den första.

Så se den. Och se till att inte vara en av alla de som går när eftertexterna börjar rulla. Sitt kvar. Lovar att det är värt att vänta tills de rullat klart. Då kommer ni bjudas på en extra scen. Som 98 % av salongen missade för att de gick.

Så. Se den OM ni har sett ettan och tvåan.
Annars fattar ni inte så mycket.

PotC: At Worlds End
FFFF

Jag har aldrig kallat någon hora.

Har nyss läst klart Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Den var bra. Mycket bra, tycker jag faktiskt.

Ronniel yckas på något sätt få mig att vilja läsa mer. Jag hinner inte mer än lägga ifrån mig boken innan jag börjar fundera över hur det ska sluta.

Jag vill läsa vidare.

Jag fingrar på boken lite till och sen öppnar jag den igen. Sida för sida flyger förbi. Klockan var elva då jag började läsa. När jag la ifrån mig den var den tolv. På en timma lyckades jag plöja en stor del av vad som känns som för få sidor. Sen tvingar jag mig till sömn.

Imorse då jag vaknade så ville jag läsa. På en gång. Men det hann jag inte. Under dagen har jag gått och längtat efter att få läsa klart den.

Nu har jag i alla fall plöjt den.

Den var bra. Jag gillar verkligen Ronnies sätt att formulera sig. Han sätt att sätta tankar och känslor i ord som sen bildar meningar utan dess like.

Boken är helt klart läsvärd. Den får en att börja tänka. Om man tar sig tid att gräva lite djupare i den, tar sig bortom sex och relationer, bara kollar på vad den säger så blir man imponerad av hur han lyckats fasa in så otroligt mycket substans. Saker att verkligen tänka på.

Att känna igen sig i. Att förstå.

Om du inte läst den så rekommenderar jag att du tar dig tid och gör det. Vare sig du är tjej eller kille. Den är väldigt träffsäker i mycket av vad som står. Inte minst i hur killar kan bete sig.

Efter att jag slagit ihop boken så kände i alla fall jag mig nöjd och rätt tillfreds med hur mitt eget liv har vart fram tills nu. Nu ska jag inte försöka säga att boken på något sätt är livsförändrande, men den öppnar absolut ögonen, speciellt då den fångar de tre kilalrnas perspektiv så bra.

Vi som aldrig sa hora.

Jag har aldrig sagt hora. Eller jo, men jag har aldrig kallat någon hora.

Vi som aldrig kallade någon för hora.

Läs den. Boken då.

Cage är ansiktsskådis i WTC-filmen...

Var och såg filmen World Trade Center igår. Bra film. Bra drama.
Nicholas Cage var duktig. Även om man mest såg hans ansikte i 1 och en halv timma.
En face-actor.
Men filmen är att rekommendera. Ni får uppleva hela händelsen ur poliserns synvinkel.
Riktigt bra gjord film. Den är inte alls så berörande som man skulle kunna tro.
Men.
Jag ska erkänna att jag fick en tår i ögat vid nått tillfälle. Men de fanns mer att hämta tycker jag, de kunde gått djupare.
Den får 3/5 F. Gå och se den om ni har tid över.

Signerat,
Fredrik

Det är vackert. Det är musik. Det är Petty.

Artist: Tom petty
Album:
Highway Companion (Rock)
Bästa spår: Flirting With Time

Betyg:
FFFFF (4/5)

Recension:


Äntligen. Så tänker jag när jag ser den. Tom Petty’s nya temaalbum alltså. Highway Companion.
På omslaget står en astronaut med – vad som ser ut som – en liten apa i handen mitt ute i en öken.  Det är på något sätt väldigt vackert.
Det fångar min uppmärksamhet.
Det är vackert. Det är inbjudande. Det är Petty. 

Den tolv spår långa skivan har vart efterlängtad. Det är nämligen så att detta är ett temaalbum.
Varje låt på CD:n innefattar verbet åka samt substantivet bil. Känns det som i alla fall.
Slänger man ihop detta i en hissnande och vacker mix kan man sammanfatta hans nya album som en Highway Companion (läs ”Motorvägs Följeslagare” på svenska).
Där temat som slår igenom är att åka bil.
Det är helt otroligt att han inte har släppt en sådan här platta tidigare. Jag personligen är nästan oförstående, men grymt nöjd nu när den väl kom.
Tom Petty förkroppsligar i min mening en bilfärd genom the Mojave Desert i en gammal mustang glidandes längs den milslånga och – så långt ögat når – spikraka amerikanska bilvägen med de gula markeringarna som delar upp körfälten och el-kabeln som följer trästoplparna på vägkanten 
Äntligen skriver han om det. Om en simpel man med körkort som far längs vägarna. I USA. Vart annars?
Det är vackert. Det är amerikanskt. Det är Petty. 

Petty har skapat vad jag skulle vilja kalla en kavalkad av musik för bilvägen.
Låtarna är akustiskt inspirerade och vackert skrivna med fina och välformulerade textrader som känns inbjudande till en hel del sing-a-longs.
Musiken känns nästan given att spelas ur en gammal bilradio. Melodierna är så rena och rytmiska som bara Tom Petty kan åstadkomma.
Den otroligt vackra låten Flirting With Time (som för övrigt är plattans bästa och vackraste låt) får en att må bra. Den får mig att vilja sitta där i bilen. På en milslång asfaltsväg genom öknen. Bara jag, bilen, musiken och givetvis vägen.
Han har verkligen lyckats skapa känslan att detta är en bil-platta. No question about it.

Det är vackert. Det är musik. Det är Petty.

Signerat,
Fredrik


"Jag är en sån som bara vill ligga med dej"

Detta är alltså Fredrik Lindströms andra skönlitterära verk. Hans första släpptes 2001. Det var "Vad gör alla superokända människor hela dagarna?". Som ni kanske minns var den boken lite av en succé. Den här är tyvärr inte det. "Jag är en sån som bara vill ligga med dej" är lite som Lindströms TV-program, Värsta språket. Men ändå inte. Den här boken är full av harmoniska texter, dikter och prosadikter. Den går ner lika lätt som et glas hallonsaft i mitten av juli.

Allt berättas av Fredrik Lindström själv, i denna CD-bok jag lyssnat på. Med korta "kapitel" och sköna texter måste man gilla den här boken. Även om Fredrik ibland framstår som lite knäpp. Om man lyssnar på hans berättarstil märker man att han står för vad som skrivs. Han berättar på ett lugnt, nästan bedövande sätt. Största delen av innehållet är bre, ibland kommer det en utstikare som man undrar varför han ens tagit med i sin bok. Om du tar boken för vad den är, ett skönlitterärt verk fylld med texter, dikter och prosadikter så kommer du uppskatta den. Även om den kan verka lite speciell.

Bokens betyg: 3F av 5F
Min kommentar: Fredrik framhäver här hur djupt han faktiskt tänker, det kan vara på de minsta sakerna i vår värld. Men han får det att verla storslaget. Att boken går ner är det inget tvivel om. Läs den, den kan ge dig mycket...

Information:

Titel: "Jag är en sån som bara vill ligga med dej"
Författare: Fredrik Lindström
Förlag: Whalström och Widstrands
Antal sidor: 112
Utgiven år: 2005
Kategori: Lyrik

//Fredrik

Vem är Björn och vem är Benny?

Ja, vem är Björn och vem är Benny? Vet någon det? Man refererar till dem båda som Björn och Benny. Ingen säger bara: - Hej Björn. Eller: - Hej Benny. Alla säger: Hej Björn och Benny. Är detta något som du funderat på? Eller har du kanske funderat på varför man alltid får den låten som man minst gillar, alltså den du stör dig på, på hjärnan? Då är boken "Vem är Björn och vem är Benny? - Och andra intressanta mysterier..." något som du borde läsa. Fredrik Lindström och Hasse Pihl tar båda upp och disskuterar några av livets mysterier i den här boken. Här nedan föjer ett kort utdrag över de enigman som Fredrik och Hasse försöker besvara:

Varför lägger man på luren utan att säga hej då i amerikansk film?

Varför är roliga historier inte roliga?

Varför räknar unga familjer upp även spädbarn och husdjur på sina telefonsvarare?


Varför är danskarna så glada när de inte har något att vara glada för?

Varför är det egentligen så svårt att ljuga?

Vad gör de på vitamininstitutet i Schweiz?

Finns det egentligen parallella universum?


På ett humorisktiskt och bra sätt pratar de och förklarar de flesta mysterierna som vi har i dagens samhälle. De flesta tror nu att detta är som Lindströms tidigare böcker. Men den här är är mer lagd åt det humoristiska hållet än det rent fakta mässiga. De mesta hittar nämligen Fredrik och Hasse på, alltså de ljuger ihop det. Men. Det blir kul. Jag skrattade otroligt mycket när jag läste (Alltså, lyssnade, men läste låter bättre) den här boken. Humorn är fokus i boken. Detta är lite av en besvikelse, faktiskt. Jag hade velat få ut mer av boken, att Hasse och Fredrik skulle gå steget djupare och verkligen förklara mysterierna ingåeende. Men man kan inte få allt.

Boken håller från början till slut. En av de bra - beroeende på hur du ser det - sakerna är att du kan lätt skippa en sida eller två och fortfarande vara med i handlingen. Detta kan givetvis vara en dålig sak, men jag väljer att se det på ett positivt sätt. Att boken inte är så komplex och jobbig att läsa (Återigen, jag lyssnade, men vänder på det så att det blir lättare för er... Det är för övrigt Hasse och Fredrik som läser boken...). Detta är helt enkelt en enkel och läsvärd bok.

Bokens betyg: 3F av 5F
Min kommentar: Rolig, men en besvikelse. Jag ger den inte mer än en trea på grund av att de inte går tillräckligt djupt i sina resonomang. Fast helt klart läsvärd.

Information:

Titel: "Vem är Björn och vem är Benny? - Och andra intressanta mysterier..."
Författare: Fredrik Lindström och Hasse Pihl
Förlag: Albert Bonniers Förlag AB
Antal sidor: 216
Utgiven år: 2005
Kategori: Romaner och noveller.

//Fredrik

"100 Höjdare: Sveriges Roliagste Ögonblick Genom Tiderna"

Två killar skriver 2003 en succébok om hur det var att växa upp i DDR Sverige. Samma herrar fick 2004 för sig att skriva en ny. Denna gången listar de i boken Sveriges 100 roligaste ögonblick. Samma ögonblcik som de har visat i deras TV program "100 Höjdare" på Kanal 5. De har väldigt enkelt valt att kalla boken för "100 Höjdare: Sveriges Roliagste Ögonblick Genom Tiderna". Herrarna som ligger bakom detta är självfallet Fredrik Wingsson och Filip Hammar, humorduon som möttes på Aftonbaldet för ca 10 år sedan och har sedan dess vart oskiljaktliga. Herrarnas förra bok var som sagt en braksuccé. Inga förändringar här, även "100 Höjdrae" är en succé.

Boken listar alltså Sveriges 100 roligaste ögonblick genom tiderna. Till varje plats finns det en tillhörande text, där de berättar och resonerar kring ögonblicket. Att killarna har gjort denna humorristiska bok med stort engagemang märks. Den researche som ligger bakom boken lyser igenom, de har verkligen lagt ner tid. Dessutom låter grabbarna de olycksaliga själarna som ufförde höjdaren komma till tals. Somliga vill, andra inte.

Deras lista bjuder på storslagna ögonblick. Allt från hur Lill Babs framställs som ett luder i "Här är ditt liv" med Lasse Holmqvist år 1983, till hur kungen gör det ödesstigra misstaget att slänga ur sig: "Kära Örebroare", när han ska adressera folkmassan i Arboga, inte i Örebro, utan som sagt i Arboga. Dessa ligger på plats 81 respektive 11. Killarna får med deras lysande sätt att förklara och uttrycka sig i ord boken att bli så väl läsvärd som skickligt skriven.

Som ni kanske förstår, lockar boken till många skratt och i vissa fall minnen. Att man inte kan slita sig från boken är absolut ingen konstig företeelse, man vill inte sluta läsa. Som läsare vill man fortsätta, veta vad som är nästa höjdare, hur de beskriver den och hur de resonerar kring den. Filip och Fredrik lyckas få läsaren att bli intresserade i händelserna. De är inte rädda för att uttrycka sig i boken, det är inget som gömms eller läggs åt sidan, allt kommer fram. !00 Höjdare är helt enkelt en höjdarbok!

Bokens betyg: 4F av 5F
Min kommentar: Roliga, skön och framförallt bra skriven bok som lockar dig till massor av skratt. Rekommenderas starkt.

Information:

Titel: "100 Höjdare: Sveriges Roliagste Ögonblick Genom Tiderna"
Författare: Fredrik Wikngsson och Filip Hammar
Förlag: Albert Bonniers Förlag AB
Antal sidor: 359
Utgiven år: 2004
Kategori: Humor

//Fredrik

Fans - en bok av Fredrik Strage

Hur är det att vara ett fan? Vad gör ett verkligt fan? När övergår ens beundran av en person till ett sjukligt beteende? Hur kom ordet "stalker" till? Varför gör dessa personer detta? Hur reagerar kändisarna på sina fan? Musikrecensenten och författaren Fredrik Strage slog igenom med boken "Mikrofonkåt" för snart 5 år sedan, nu är han tillbaka med ytterligare en succé. I Fredrik Strages nya bok, Fans så får vi de inledande frågorna besvarade och mycket mer därtill. Vi får följa med i "stalkers" egna berättelser och vi får även andra mer eller mindre kända stalkerberättelser berättade för oss. Boken tar upp frågan kring fans och dess livsstil. I boken berättar bland annat Agneta Fältskogs kändaste stalker Gert van der Graaf om hur han kände och fortfarande känner inför sin idol, om deras relation och hans sida av berättelsen. Fans är en intressant och väldigt gripande bok, till det sättet att man omvärderar mycket som man trott och tänkt om så väl stjärnorna som fansen.

När man läser boken så märks det att Fredrik har lagt ner otroligt mycket tid på att ta reda på fakta och visa allt ur sitt rätta perspektiv. Han har följt med ett gäng Westlife-tjejer, Michael Jackson-fanet Jeanette till USA för att följa rättegången, Morssay-älskare på deras konserter och mer där till. Allt för att ge en så bra beskrivning som möjligt av fans och hur de tänker.

Att vara ett fan är något som de flesta stalkers var från början. men när deras beundran av en person eller grupp övergår till mycket mer, ett sjukt beroende och en fixering kring personen/personerna och dess privat liv som man går från att vara ett fans till att bli en stalker. Att stalka. Så heter det när en person förföljer och kränker en annans persons liv. I boken visar Fredrik flera sidor av fans och deras liv, vi får både följa de sjukaste av fans till de mildaste. Man märker snabbt hur sjuka personer kan bli av att beundra en person. Jag tycker att detta är intressant. Jag tycker att det är spännande att läsa om hur ett fan tänker och varför de gör vad de gör. Jag älskar att läsa reportage när de är som bäst. I den här boken är de som bäst.

Jag har inte kunnat slita mig, den har vart otroligt kul och intressant att läsa. Att kapitlet om Lena Nylén och hennes tro om att Evert Toube var sjukt kär i henne och bad henne om att bränna ner Sjösala är bland det mest intressant och bästa jag läst på länge. Att han på ett sådant bra sätt lyckas ringa in "Idoldyrkan" och dess följder är otroligt, Starge ska ha en eloge för det arbetet han har lagt ner på boken.

Bokens betyg: 4F av 5F
Min kommentar: Intressantare och bättre böcker får man leta efter. Läs den!

Information:
Titel:
"Fans"
Författare: Fredrik Strage
Förlag: Natur och Kultur
Antal sidor: 300
Utgiven år: 2005

//Fredrik

"Två nötkräm och en moviebox - Hissnande generaliseringar om vår uppväxt I DDR-Sverige"

Här kommer en recension på boken "Två nötkräm och en moviebox - Hissnande generaliseringar om vår uppväxt I DDR-Sverige"

Boken är ett lysande litterärt verk, den har en otroligt skönt sätt att berätta på, Fredrik Wikingsson och Filip Hammar, som är författarna, har verkligen lyckats skriva om deras uppväxt på ett intressant och framförallt roligt sätt. Att man skrattar lite som oftast när man läser den här boken är en självklarhet, det går inte att vara tyst när man läser något otroligt roligt som de har skrivit. Fredrik och Filip är precis som i sina TV-program väldigt självironiska och ödmjuka inför deras uppväxt. Att de tar upp alla dessa saker som var så typiska för DDR-Sverige är otroligt roligt. Titta bara på en sådan sak som att de fått Ian Ziering att skriva ett väldigt intressant och spännande förord, han var ju på allas TV-apparater med "Beverly Hills, 90210", väldigt typsikt den tiden.

Fredrik skriver ut mer än Filip och avslöjar lite mer personliga och i vissa fall som för de flesta människor skulle vara genanta saker, men nu ska ni inte tro att Filip håller sig lugn och tyst, han berättar om hur han mådde då hans mamma kom på honom att onanera, Fredrik berättar även om när han förlorade oskulden. Detta är såklart inte det som gör boken, men att de berättar sådant, som de flesta människor inte skulle berätta för någon, mer än de närmaste indikerar på att de bjuder på sig själva, det är vad som gör boken till vad den är, den blir genast mer intressant. Jag citerar Fredrik från vad han sa till mig om en sak (att någon skrivit ihop en sexberättelse mellan han och Filip): "kan man inte bjuppa på sånt så har man inte i tv att göra. typ. eller vad tycker du?". Jag kan bara hålla med, hela den inställning visar sig i flera delar av boken.

Jag växte inte upp under "DDR-Sverige tiden", jag växte upp under "efter DDR-Sverige tiden", mycket är sig likt, i min uppväxt, som under deras. Samhället hadde inte förändrat sig så markant mellan 80- och 90-talet. Även om 90-talet var perioden då tekniken och teknologin slog ut på allvar. Det som jag vill ha sagt är att den här boken är precis lika rolig att läsa för oss som växte upp under 90-talet, alltså vi som är födda 85-88, vi som aldrig fick uppleva 80-talet på allvar, men var tillräkligt gammla för att följa det tidiga 90-talet och dess utveckling. Alltså, mitt råd är att ni läser "Två nötkräm och en moviebox - Hissnande generaliseringar om vår uppväxt I DDR-Sverige", den är helt klart läsvärd! Just ja, glöm inte att ringa till Fredrik och Filip på, 070 664 39 38, respektive 070 791 24 55, som sagt, de "bjuppar" på sig själva...

Bokens betyg: 4F (Fyra F) av 5 möjliga
Min kommentar: En jävligt intressant och rolig bok!


Information:
Titel: "Två nötcreme och en moviebox"
Författare: Filip Hammar & Fredrik Wikingsson
Kategori: Skönlitteratur
Förlag: Bonnier Fakta
Antal sidor: 285
ISBN: 9185015091
Utgiven år: 2003

//Fredrik

Trevlig överraskning! "Wallace och Gromit: Varulvskanines förbannelse"

Vilken överaskning... var på föreläsning idag, om UF (Ung Företagsverksamhet). Det var en trevlig tillställning. Vi hadde ockuperat Sandrews biografen... Som en extra överaskning så skulle det bjudas på förhandsvisning av en film efter föreläsningarna... rycktet sa att det var en Amerikansk Actionfilm... men som sagt det var inget bekräftat, utan bara indicier... det visade sig att "amerikans Actionfilm" betyder "Wallace och Gromit: Varulvskaninens förbannelse"... Detta var ju ett bakslag i mångas ögon.. en del gick hem, men jag tog möjligheten att se en unik film... för man gillade ju de tidigare filmerna när man var mindre, ni vet de gammla filmerna då Claes Månsson gjorde rösten till Wallace! Hur som helst så inehöll filmen massor med komiska inslag, men den var lite barnslig. Som sagt, man kan konstatera att den innehåller många skämt som bara "vuxna" förstår...  Detta tyder på att de faktiskt tänkt på den vuxna publiken, vilket gör filmen mycket bättre.

Filmen var rolig, barnslig och otroligt "corny" men va fan, man får ta den för vad den är, en animerad komedi! Filmen får 3F från mig...

//Fredrik

Pistvakt, en vecka i Svartlien!

Hallå! Som sagt så var jag på "Pistvakt" igår... Jag, E och M... E och M, de gillade inte filmen så mycket, de tyckte allt var överdrivet (även om jag såg dem skratta). Själv skrattade jag mest hela tiden, jag var en sådan där person som jag själv brukar störa mig på... Men serien var ju rolig, även filmen hadde sina ljuspunkter. Det var ju ingen "Oscars"-film eller "Guldbagge"-film, men lik väl var den bra. De gjorde inte filmen för att slå stort, eller för att få ett pris, de gjorde den förmodligen heller inte för att dra in storkovan, de gjorde den för fansen! Alla vi som följde serien med trånande ögon, alla vi som har lite "off" humor, så att säga.

Tänk att de lyckas göra om något så tråkigt som tre pistvakter till en rolig, halvdan, finurlig och underhållande film och serie... Sven E, Jan E och Olle Ivar, dessa tre personer som det handlar om. Jähkel gör ju en fantastisk roll som Sven E! Måste berömma hans teaterkunskaper, för "pistvakt" var mer som en teater, än film. All fake snö avslöjade dem rätt så regält. Men i slutändan så blev det en lyckad film!

Efter filmen så snackade E och M genast ihop sig och satte betyget 2 på filmern... jag blev lite irriterad och sa att det minst var en 3:a... men alla tycker vi ju oika, dessutom så ogillade E att barnet hammnade i situationer som det hamnade i, bland annat då det höll på att rammla ner från sängen, hon har något som gör att hon ogillar humor där barn kan råka illa ut.

Betyget får bli 3 F overall, men som ett fan, sätter jag 4 F, det ska även tillägas att filmen blir genast bättre om man sett serien!

//Fredrik