Senaste gången skrev jag om hur året 2006 hade flytit förbi, from my point of view. Den här gången ska ni få en djupdykning i mig som person. Jag ska ta er med på en upptäcksfärd djupt in i mina tankar och funderingar. Vilket är en otroligt skrämmande resa för så väl mig som er, kan jag tänka mig. Jag ska ställa mig själv mot väggen och riktit trycka på mina egna ömma punkter, gräva djupare än vad någon annan har gjort i mig. Tänk er en intervju med en blandning mellan programmet 60 minutes, Stina möter och Ett herrans liv. Det är i alla fall där jag vill - och ska - sikta.

Det är i mitten av augusti och ute ligger molnen tjockt på himlen. En sommar till är snart över lika fort som den kom någon gång i mitten av maj. En sommar där solen har - lite ironiskt nog - lyst med sin frånvaro. Det är en vanlig söndagseftermiddag och helgen är snart över, ute syns inte en enda människa till. De befinner sig väl på IKEA som de flesta andra svenskar en molnig söndagseftermiddag i augusti, alternativt framför tv:n.

Själv ska jag intervjua honom - mig själv.

Jag drar mig lite för att börja, men så låter jag tillslut mina fingrar börja glida över tangentbordet. Här nedan följer en intervju med mig själv - Fredrik. Brutalt ärlig, sådan.

- Hej på dig också? Därför att jag degat till mig lite under sommaren, om du nödvändigtvis måste ha svar på en så osubstansiell fråga.

- Sven Åke Fredrik. Men mitt tilltalsnamn är Fredrik, så don`t you go calling me Sven eller Åke eller Svenne eller gud vet vad för konstiga nicknames du kan koka ihop.

Du gillar inte dina andranamn va?
- Nej.

Varför?
- Därför att jag finner dem helt otroligt omoderna.

Tänk om någon som läser den här intervjun heter Åke eller Sven?
- Då ska de ha kredd för att de stått på sig och inte bytt. Hade det vart jag hade jag nog ansökt om namnbyte ASAP. Men så är jag ju som jag är.

Sannerligen... Du föddes förtidigt och du fick tillbringa din första tid i livet instoppad i något som kallas kuvös. Tror du har fått men pga detta?
- Mycket möjligt. Eller ja, ett uppenbart men har jag ju absolut fått, nämligen min brist på perfect eye-sight.

Du har alltså nedsatt syn?
- Ja.

Men du bär aldrig glasögon?
- När jag var liten gjorde jag det, men ju äldre jag blev ju mer kom vi fram till att de faktiskt inte hjälpte så mycket, då mina muskler som håller fast ögonen valde att agera som en apa på crack. Nämligen skaka, vilket i sin tur gjorde att mina ögon har haft små små skakningar under hela min uppväxt. Detta har i sin tur gjort att jag har haft svårt för bollsporter och anant som gäller saker som rör sig.

Hur var det i skolan då, blev du mobbad?
- Jag har alltid hammnat i klasser där de har accepterat att jag haft dålig syn. Vilket för mig har vart en enorm trygghet. Man ser ju vissa som tyvärr blir råmobbade för att de sticker ut lite, exempelvis de som har glasögon eller är handikappade på andra sätt. Visst har jag fått många gliringar från idoter i andra klasser så som "glasögonorm" med mera, men jag har alltid blivit försvarad och söttad av mina egna klasskompsiar, så sånt där har jag bara skakat av mig. Men jag har haft tur som hamnat i bra klasser, för skolan kan verkligen vara en hård värld för många.

Men du har ju faktiskt gjort en ögonoperation, hur var det?
- Ja, som jag sa så var mina muskler som håller i ögonen lite ojämna, så mina ögon har haft små små skakningar. När jag var 14 år fick jag göra en operation där man gick i och stramade åt de musklerna som håller fast i ögat, vilket har resluterat i att de nu är så gott som skakfria. Och de som känner mig säger att de inte ens tänker på det längre. Dessutom har jag fått bättre känsla för saker som rör sig snabbt och kan idag hålla på med bollsporter utan att suga helt.

Befriande?
- Ja, faktiskt. Dessutom så innebär detta att jag nu nog kan skaffa glasögon som faktiskt kommer ge mig bättre syn. Så jag är nöjd. Har dock inte införskaffat mig några än. Jag är helt stum inför vad läkare kan göra idag alltså. Det är för sådana här saker jag inte har något emot att betala skatt, då jag vet hur många liv som underlättas, tack avre vår enormt skicliga sjukvård. Jag är tacksam till alla som bidragit till att jag kunde genomföra den här operationen, då den nog vart grymt dyr att betala själv.

Okej, skatter ja? Du är för Sveriges höga skattetryck?
- Ja, absolut. Om man ser till hur lite vi egentligen betalar och vad vi får för pengarna så är det otroligt.

Du är alltså en Sosse?
- Jag är en höger-sosse, ja.

Vad fan är en höger-sosse?
- En högerlagd Socialdemokrat. Jag delar många idéer med moderaterna bland annat. Men absolut inte allt.

Varför kan du inte bara välja antingen eller?
- Därför att jag är en blandning. Jag brukar säga att jag är mer röd än blå, men mest lila.  

Du är barnsligt kär i lila eller hur?
- Haha ja, älskar den färgen. Även rött och blått är favoriter. Men mest lila. Jag är kanske den enda som blev lite besviken då Färjestads BK bytte bort sina lila matchdräkter. Även om de nya är grymt snygga de också.

Du ser sliten ut.
- Ja, jag känner det jag också, vilket är en av anledningarna till att jag väljer att inte publicera en tillhörande bild, till den här inervjun. Dessutom finns det så många snyggare människor att titta på än mig. Därför tänker jag publicera en bild på Fredrik Ljungberg istället.

Du tycker alltså att Fredrik Ljungberg är snygg?
- Ja. Det erkänner jag. Honom skulle jag kunna tänka mig att ligga med faktiskt. Det skulle ju vara en massiv fjäder i hatten och efteråt kan jag släppa diverse böcker om vår "romans", samt "tala ut" i skvallertidningar om hurvida han var en bra eller dålig älskare och på så sätt tjäna vidirigt mycket pengar.

Du vill alltså ligga med män?
- Nej, jag vill ligga med tjejer. Men jag kan erkänna att Ljungberg är tillräckligt snygg för att liggas med. Där med inte sagt att jag vill ligga med honom. Jag låter mig bara inte hämmas av att vara genomhetro och inte ens kunna erkänna att en kille kan vara snygg. Precis som en tjej kan vara snygg. Men nej, jag vill inte och kommer aldrig ligga med en kille. Killar är ju äckliga egentligen, kan faktiskt inte förstå att ens tjejer finner killar attraktiva. En tjej är vackrare än en kille, i grund och botten. Ni ÄR det vackrare könet, tjejer. Bli lesbiska!

Vem vill du ligga med då?
- Många. Men va fan, det vill väl alla? Sen hurvida man får eller inte får ligga med dem är ju en annan sak.

Ligger du runt?
- Du är störd. Nej, jag ligger inte runt, vad fan menar du med att "ligga runt" förresten? Sluta ställa så larviga frågor.

Vi låter ditt svar tala för sig själv.. Är du singel?
- Ja. Men jag skulle gärna byta bort det epitetet snart. Jag är olcykligt kär i ingen speciell just nu, för att vara lite Virtanen:sk.

Så du har ingen på g? Det ryktas ju om någon tjej du har dansat med?
- Nej, jag tror inte det är något där, vi klickar helt enkelt inte tillräckligt bra. Jag kan aldrig vara ihop med någon som är för olik mig, som inte delar många av mina intressen. Vilket gör det extremt svårt för mig att hitta någon, då det jag är så störigt speciell. Det slutar alltid med att jag letar fel hos de som kanske gillar mig och på så sätt rättfärdigar varför jag inte kan vara ihop med dem. Det ska dock sägas att det inte hör till vanligheterna att jag träffar någon. Jag tror jag är för oatraktiv på marknaden, det finns för många som överglänser mig helt enkelt. Dessutom måste man lära känna mig, för att kunna älska mig. Vill jag tro.

Så du har alltså ingen på g?
- Svar nej.

Om du fick välja mellan brains och beauty hos en tjej, vad väljer du?
- Går inte. Jag kan faller för en persons personlighet först och främst. Då spelar liksom brains och beauty ingen roll. Så länge man känner att den tjejen är allt man vill ha och leva för så är jag nöjd.

Du är en sucker för draman.
- Ja, det är överlägset min bästa kategori gällande filmer. Även humor och välspelade thrillers älskar jag. Några av mina favoritfilmer är About a boy, Pretty Woman och The Game.

Vad skulle filmen om ditt liv heta?
- Fredrik. Med taglinen:  You ain't a beauty, but hey you're alright...

Bara Fredrik?
- Japp! För det är ju jag - inget är mer jag än mitt namn. Som jag för övrigt älskar. Det är världens snyggaste killnamn.

Varför den taglinen?
- Därför att den beskriver min syn på mig själv väldigt bra. Jag är ingen skönhet, men jag duger. Hämtad ur Bruce Springsteens låt Thunder Road. Som för övrigt skulle vara soundtracket.

Deep shit du...
- Jag vet...

I alla fall... Du tog studenten i somras, är du värd dina betyg?
- Ja, det är jag nog. Är helt sjukt nöjd med mina betyg då jag gick ut med ett snitt som nästan nådde upp till 17.65. Och hade bara tre stycken G:n, vilket var i matte a, b och c. Resten var VG:n och MVG:n. Så jag är nöjd, helt klart.

Du fick hålla avslutningstalet. Var du verkligen värd att hålla det?
- Lätt! Jag är bäst.

Du kom in på Växjö Universitet men tackade nej, varför?
- Därför att jag inte är mogen för att plugga vidare än. Ska jobba i ett år nu och kasnke resa lite. Om någon rolig vill hänga på.

Varför törs du inte resa själv? Du är en fegis!
- Därför att jag tycker bättre om att vara två. Och just nu har jag ingen rolig som kan resa med mig.

Du har aldrig träffat din bästa vän, varför?
- Därför att vi har under flera års tid lärt känna varandra över nätet. Och vi bor osannolikt långt ifrån varandra. Någon dag lär vi ses, men inte än. Många tycker detta kanske är vädligt konstigt, men man lär verkligen känna varndra riktigt bra om man aldrig träffats. Både jag och hon har kommit fram till att vi aldrig vart så bra vänner om vi bott på samma ställe. Kanske hade vi aldrig ens lärt känna varandra. Så jag tycker att internet ÄR ett bra ställe att skffa nya vänner på, inte minst genom bloggarna där man kan hitta personer som man delar intressen med.

 Beskriv ditt nuvarande leverne.
- Okreddigt och sömnigt. Jag kliver upp 05.45 varje morgon och kommer hem till halv sex, ibland halv sju. Det är sjukt. Vi människor jobbar för mycket och det säger jag inte utav lathet, utan för att det är sant. Men tyvärr även nödvändigt.

Beskriv dig själv med tre ord.
- Snäll, rolig och glömsk. Något så in i norden glömsk är jag.

Vad är fördelen respektive nackdelen med att vara dig?
- Fördelen är att man i alla fall får chansen att förstå hur jag tänker. Nackdelen är väl att man får stå ut med resten av mig.

Hur vill du att världen ska komma ihåg dig?
- Jag vill inte att den ska komma ihåg mig. Det finns så mycket viktigare saker att komma ihåg, som förintelsen, Springsteens alla verk, att George W Bush är tidernas värdelösaste pressident och att den bästa tv-serien genom tiderna är Seinfeld.

Senfeld är verkligen din favoritserie?
- Älskar den. Hel den seriens koncept är lysande. Jag är väldigt mycket Seinfeld:ig. Det kan ju fungera som en varning eller kanske som ett tips, om hur jag är. Gillar ni Seinfld gillar ni nog mig.

Är du en älskvärd person?
- Det vet jag fan inte. Borde jag sträva efter att vara det?

Ne, nödvändigtvis inte. Men något som slår mig är att du svär ofta, varför?
- Det är ett sätt att förstärka, som jag gillar. Det har absolut inget med att jag skulle ha ett smalt vokabulär och göra. Jag anser mig ha ett väldigt välutvecklat sådant och nevandrar mig ofta med ord som egentligen är onödigt ovanliga.

Mest användbara ordet du vet om är?
- Svårt du, men jag vill nog påstå att det är; fiktiv. Jag älskar det ordet. Iof kanske det inte är så användbart, men vilket ord det är i alla fall. Fiktiv.

Hur fiktiv är du?
- Jag är inte fiktiv alls, en mer äkta person än mig hittar ni inte. Eller något...

Om du dog, vad skulle det stå på Aftonbladets förstasida?
- Linda Rosing talar ut: Jag åt mitt eget hår.

Inte ens en notis alltså?
- Nä, det tror jag inte. Visst är det en en sjuk värld vi lever i?

Vem beundrar du mest?
- Fredrik Wikingsson . Utan tvekan.

Hur mycket har han betytt för dig?
- Otroligt mycket. Utan Fredrik hade jag förmodligen inte vart den jag är idag. Jag anammade honom som min största förebild i högstadiet, precis då jag försökte hitta vem jag var. Och någonstans kunde jag se likheter mellan mig och honom, så på den vägen är det. Han betyder fortfarande mycket. Helt klart.

Var så här avslutningsvis lite självkritisk, tack!
- Jag törs aldrig ta kontakt med en tjej jag gillar. Så allt ligger på tjejernas planhalva. Det är inte så bra egentligen.

Är du nöjd med hur den här intervjun har turnat out?
- Tja, det är ca: 10% chans att jag är nöjd? Jag låter det tala för sig själv.

Vad vill du så här avslutningsvis säga till de som läst ända hit, ordet är fritt.
- Här skulle jag ju kunna vara sådär jobbigt Elin Ek:ig och saga "ta ingen skit", men va fan det orkar jag inte. Så jag nöjer med en talande tystnad istället.

Vilket jäkla samhälle vi lever i. Där vi måste ge kvinnorna en egen dag. Varför ska man egentligen behöva ge kvinnor en egen dag? Borde inte män ha en egen dag?

Nej, männen ska inte ha en egen dag.

Vi har ju tydligen 364 dagar om året. Så då kan vi väl avvara en dag åt er. Ni tjejer. Ni kan få en helt egen dag. För att visa att vi respekterar er. Så ger vi er en egen dag. Er alldeles egna. Yupp, all yours. En dag. På ett helt år. Känns det bra?

Om jag vore kvinna skulle jag inte vilja ha en dag, som ska vara kvinnornas dag. Förlåt om jag låter radikal nu. Eller kanske låter nedvärderande mot kvinnor. Men jag har full respekt för kvinnor. Utan kvinnor skulle världen falla samman.

Men. Om jag vore kvinna skulle jag som sagt inte vilja ha en dag. Jag skulle fan vilja dela de 365 dagarna med männen. Inte bara ha en.

Visst respekterar jag er den här dagen. Precis lika mycket som jag respekterade er igår. Och som jag kommer göra imorgon. Jag respekterar er precis lika mycket idag som jag gör de övriga 365 dagarna. För det tycker jag känns bättre. Att man visar respekt för kvinnor hela året, istället för att man bara har en dag då man på något sätt ska vara extra "snälL" mot kvinnor/tjejer.

För kvinnor är precis lika värda som män. Vi behöver varandra.

Män behöver kvinnor och kvinnor behöver män. In one way or another.

Rätta mig om jag har fel, men borde vi inte fokusera på att se till så vi inte behöver en Internationell Kvinnodag? Att det ska vara en självklarhet att man visar samma respekt mot kvinnor som män. Att vi är lika värda.

Men vill ni ha en egen dag, så visst, kör i vind! Personligen tycker jag det är lite nedvärderande mot så väl män som kvinnor att vi tvingas ha en speciell dag för något som borde vara en självklarhet, varje dag.

Det tycker i alla fall jag.

NOTE: Jag ber om ursäkt men jag kan inte publicera nya inlägg på grund av något tekniskt problem. Hoppas det är löst inom kort.

Jaha. Nu sitter jag här och ska summera ett år.

Trehundrasextiofem dagar.

Åttatusensjuhundra sextio timmar.

Ja, ni fattar. En hel del tid i alla fall. Och massor har hänt, så väl privat som allmänt. Givetvis. Det skulle kännas mycket besynnerligt om inget ändrat sig…

I alla fall. Nu ska jag som sagt, här på ett vitt papper (ja, i alla fall ett vitt elektroniskt papper), summera 2006.

Försöka gräva fram det göttigaste, köttigaste och det mest relevanta ur ett helt år. Inser ni hur svårt detta är? Jag kommer ju missa helt otroligt många spännande och relevanta saker. Speciellt då mitt minne kan liknas vid en guldfisks. I alla fall mitt närminne och årsminne, om det nu finns något som kallas så. Enligt Word finns det inget sådant då det lägger en tunn vågad röd linje under ordet. Årsminne. Men om ordet skulle finnas skulle det i alla fall stavas så, det är jag säker på.

Nä, innan jag skrivit bort allt utrymme här så är det bäst vi sätter igång. Låt oss gör en djuphavsdykning in i vad vi minns som år 2006. På med dykarutrustningen och fram med dykarcertifikatet, nu dyker vi.

Året för min del inleddes på soliga Lanzarote, där vi skålade med champangeglasen högt i skyn och firade in det nya året storslaget. Med sol och bad, så klart. Nu stod jag där redo att tackla det nya året, jag satte mig på planet på väg hem och var besluten om att jag skulle fan göra något av det här året. Sen kom vi hem och det var kallt. Det var jävligt. Det var som en smocka, given av Mike Tyson, rakt i ansiktet.

Jag hade ju under julen och resan inte direkt vart särskilt hälsosam, mer än timmarna jag spenderade i poolen och simmade. Så när jag kom hem vill jag påminna mig att jag sögs in i 2006 års nya svarta. Promenader.

Man skulle promenera. Alla promenerade.

Med reflexvästar, stavar, metoder och med musik i öronen.

Jag promenerade, givetvis, också. Med det senare alternativet; musiken i öronen.

Väldigt larvigt var det egentligen. Att alla skulle börja gå… Men jag får väl erkänna att det var ju hälsosamt. Men nog fanns det mer intressanta saker, som Fredrik Virtanen gav sig in i TV-branschen. Jag tror till och med jag var så generös att jag skrev att detta var en orsak till extas år 2006. Vilket så klart var överdrivet. Även fotbolls-VM var en orsak till extas och visst känns det mer relevant än Studio Virtanen, i ärlighetens namn. 

När vi ändå nuddar sportens värld ska vi väl i ärlighetens nämna OS. Där vi måste applådera våra hockeylandslagsherrar, även damerna som tog ett sensationellt silver. Men herrarna var bra. Ett OS-guld blev det. Även ett VM-guld. Underbart.

Att de inte fick bragdguldet är ju fan otroligt. Juryn, som förmodligen var mutad, gav Anja Persson det. Va fan? Hon har ju haft ett misslyckat år. Ingen bragd vill jag påstå. Nä, ibland känner jag att världen skulle vara bättre om jag fick bestämma allt.

Detta säger jag på fullaste allvar.

Och inte på moderaternas Fredrik. Det är fel.

Men valet dyker upp senare på hösten. Nu till ett annat val, nästan lika viktigt, för svenska folket.

Vad talar människan om, frågar ni er. Jo, jag talar om Melodifestivalen. Där Carola smackade hem hela skiten med sin ”Evighet”. Och, vi kan alla erkänna att hennes låt var den bästa även ute i Europa. Lordi är en svordom numera för mig. Seriöst. Istället för fan eller jävlar, säger jag Lordi.

I samma veva hypeades Johny Cash, med all rätt. En av världens genom tiderna bästa artister. Och filmen om honom, Walk the line, har blivigt en av mina absoluta favoritfilmer. Och det var även i samma veva som den som jag blev ”kär” i Reese Witherspoon. Underbar kvinna.

Och man kan nog säga att Cash peakade här under våren försommaren. Nåågra andra som inte peakade och som as a matter of fact inte allas är nära att göra det, är Fredrik och Filip. Hela Sveriges små mysgossar.  Genom att ha revolutionerat tv som vi känner till den van de i höstas tv-priset Kristallen. Väl värda den. Och jag var på inspelning av Ett herrans Liv, helt underbart underhållande och Tommy Körberg som var gäst är numera en av mina stora favoritartister.

Ja, musik har vart en viktig del för mig under året. Och under den tidiga delen av året lyssnade jag mycket på Tom Petty, Counting Crows och The Beatles.

Jag har under året börjat älska så väl Håkan Hellström som Ulf Lundell. Hela sommaren lyssnade jag på Uffes ”Håll mej…Åh ingenting!”, som blev sommarens ledmotiv.

En sommar som var väldigt lat och degig för min del. Med en resa till Tallinn som var mer än trevlig. Men utöver den var sommaren mest lat. Mycket sol, lite bad, tyvärr.

Men framförallt var ju sommarens mantra fotboll. Fotbolls VM. Sverige gjorde en godkänd insats inte mer. De hade kunnat ta sig längre. Men VM’s två babes var SVT’s Sladjan och allas våran Freddie Ljungberg. Utan dem hade VM nog vart ett av våra största fiaskon genom tiderna. Och jag vill även påstå att alla larviga uttalanden om att Lasse Lagerbäck skulle avgå var helt debila. Han har i alla fall mitt fulla förtroende.

Just ja, i April fyllde jag ju även arton år. En milstolpe. Ville bara sticka in det.

Detta är något jag fullkomligt hatar mig själv för.

Väldigt mycket.

Just ja. Besökte ju även det väldigt populära resemålet Marstrand på västkusten. Väldigt fint och för övrigt mitt första och enda havsbad det här året. Så det kan bli.

Besökte även Göteborg. Fin stad. Men tyvärr, mina goa’ gubbar, ni slår inte Sthlm. Året 2006 var året då jag började älska Stockholm mer än Göteborg.

Rent bloggmässigt utvecklades jag mest under sommaren och hösten. Om jag får säga det själv, har jag blivigt rätt bra bloggare nu. Det tog nästan ett och ett halvt år. Men det kom tillslut. Minns min lista på 100 saker om mig själv. Avslöjande ja. Men någonstans där vände det. Och visst har jag haft två blogghaverier detta året. Där jag skulle sluta blogga, men det är väl något alla får?

Sommaren slutade med att jag köpte en ny mobil, en Sony Ericsson k610i. TV3 lanserade haveriet ”Fling” på tv. Vilken smörja!

Hösten rusade förbi, med valet, där Alliansen vann. Kan ju säga att jag röstade på Socialdemokraterna. För övrigt mitt första val. Och jag hoppas få vara med och rösta i många fler.

Örebro SK gick upp i Allsvenskan igen. Det, mina damer och herrar, är årets sporthändelse. Och jag minns att jag grät av glädje.

Annars rent nöjesmässigt så hände ju en del under hösten. Britney Spears lämnade K-Fed. Och började ett liv av troslöshet. Not family-fresh.

Och Idol-Markus gick och vann Idol. Väl värd att vinna. Mina favorit var dock Felicia.

Vi får ju inte glömma att Steve Irwin dog! Krokodiljägaren! Men det var väl kanske inte bara jag som kände på sig att han en vacker dag skulle gå bet. Vad fan om man som han håller på och jävlas med massa livsfarliga djur och retar upp dem är ju döden självskriven.

Känner ingen sorg för det.

Och vips. En dagen dog Steve Irwin. Andra dagen är det julafton. Året har passerat och idag är det nyårsafton. Jag kan inte med fullt förstånd greppa året som gått. Jag vet att det här försöket till krönika ni läser inte alls har tagit upp de väsentligaste händelserna. Men för att fasa in lite substans i den här annars rätt innehållslösa texten så ska vi väl nämna att Saddam Hussein har avrättats. Med all rätt. Då var det bara Geroge W Bush kvar då. Höhö.

Men jag hoppas USA väljer bort honom. Han har förstört det landet mer än det förtjänar. Och det som skrämmer mig är att svenska folket har valt Moderaterna (okej, Alliansen… men ni fattar), som vill driva den Svenska politiken så långt det går mot samma som Bush.

Men med hopp om ett ljust 2007 så tackar jag er för i år. Och hoppas vi ses nästa år också. Och till alla er som röstade blått i valet, inatt träder deras budget i kraft. Nu lämnar Sverige helt det röda och går mot en blå framtid. Och jag hoppas verkligen det inte är samma framtid som i början på 90-talet. Så Reinfeldt, visa oss nu att du ger oss jobben. Och då menar jag inte massa låglönejobb utan trygghet.

Gott Nytt År! Love you all!

Signerat,

Fredrik

Om vad, frågar ni. Så klart om mina minnen och intryck av året som gått, hur jag upplevde det minst sagt händelserika 2006. Detta är steg ett i vad jag hoppas blir en två stegad serie om året som gått, där steg två innefattar en årskrönika, baserad lite på svaren jag ger mig själv här.

Jag förstår om många nu uppfattar mig som schizofren, när jag här sitter och meddelar att jag ni ska bjudas på en frasig och exploderande intervju med mig själv, av mig själv.

Vi får se.

Då hela intervjun är väldigt improviserad ? och inspirerad av Fredrik och Filips nyaste bokbilaga till tidningen Café. Vid namn Så hämtar du ut din lön i choklad ? så hoppas jag att den blir läsvärd. Inte en enda förberedd fråga har jag till mig själv. Vi får se vart det bär hän. Kanske som en aldrig publicerad text som snart glöms bort och försvinner då datorn på grund av något oklart fel måste omformateras. Eller kanske slutar den som en tidig text i en bok om mitt liv, i framtiden? Vad fan vet jag?

Nä, nu kör vi. På med läsglasögonen, intresset och vad mer som kan tänkas behöva. Vi ? du och jag ? ska ge oss ut på en resa genom 2006, ett år i vårt liv ? from my point of view.

Så klart.

Ja, nu har ett år gått. Gick det snabbt?

- Absolut. Känns som om jag dök ner från luften i den där Airbus:sen igår och klampade in i Sveriges kyla och Sveriges 2006. Då jag själv, tillsammans med många andra svenskar, invigde det nya året i soliga Spanien, eller tja, Lazarote var det ju. Men det tillhör Spanien så vi säger så.

Ja, du var utomlands då du tog klivet från 2005 till 2006. Vad hade du för nyårslöfte?

- Året är ju tekniskt sett inte över än, Fredrik, så skulle jag säga det nu så skulle det väl inte slå in. Det är väl någon sådan där lite luddig ?Du-får-inte.berätta-för-någon?-lag kring nyårslöften?

Så det har inte slagit in än?

- Nej, precis. Vilket är för jävla synd enligt min mening då jag faktiskt hade tyckt det vart lite skönt om det kunnat slå in under året. Och ser inte att det är någon överhängande risk att det ska slå in nu de här sista trevande dagarna på året så jag kan väl lika gärna säga vad jag hade för löfte. Man kan kort formulera det som så; Jag lovar att engagera mig i det fenomenet som många kallar, att skaffa tjej. Har dessvärre inte vart allt för lyckosam eller aktiv kring detta. Jag borde givetvis inte lovat något så svårt. Jag vet. Men jag röker ju inte och då kan jag absolut inte dra till med det klyschiga löftet att jag ska sluta röka. Så det blev som det blev.

Besviken?

- Som fan. Men jag hade väl inga högre förväntningar inför det hela heller. Då jag inte ser ut som vare sig Johnny Depp eller Fredrik Ljungberg, förnamnet till trots. Jag får köra på min personlighet. Och den kan man väl hoppas duger. Vad vet jag.

Ja men Ljungberg ser väl inte många ut som, mer än han själv?

- Kanske det.

Du får ge ett nytt löfte inför nästa år då. I alla fall, året 2006 var ju ett mångkultur år, kände du till detta?

- Nej. Faktiskt inte förens jag inför den här intervjun slog upp året som gått på Wikipedia. Jag finner det synnerligen spännande, as a matter of fact. Fast nej, jag har inte känt av det. Jag är inte alls så mångkulturell av mig. Mest gällande mat där jag gärna prövar nytt. Men annars är jag lite konservativ.

Ja, då lämnar vi det där hän. Hade du det trevligt på Lazarote, det ryktas om att Babben Larsson var på samma resa, stämmer det?

- Ja, det stämmer. Hon köpte ohälsosamt mycket ost i ?vår? matvarubutik. Oklart varför faktiskt. Själv köpte jag ohälsosamt mycket munkar. Så det jämnar väl alltid ut sig någonstans.

Jag misstänker att du stoltserade med en nådig brun nyans här hemma där alla andra var sådär typiskt svenskt likbleka..

- Nja. Jag blir mest röd. Tyvärr. Även om jag för ovanlighetens skulle intog en brun nyans i slutet av resan, som vi kan sammanfatta som en; jävligt bra resa. Nu tycker jag vi lämnar den.

Jasså det tycker du. Ja då gör vi det då. Du lämnade tvåan och intog trean under året. Har det gett dig mer makt i korridorerna?

- Ja. Jag går runt och driver de yngre som slavar. Givetvis inte, även om den lilla diktatorn som ligger gömd i mig och dyker fram vid speciella tillfällen skulle uppskatta det.

Vilken diktator skulle du likna den vid?

- Fidel Castro. Förmodligen ett soft diktatorsliv. Om jag får vara lite opolitiskt korrekt. 

Care to utveckla dina tankar här? Det är ändå rätt kontroversiellt av dig att säga att du anser att Castro förmodligen hade ett, citat: ?Soft diktatorsliv?.

- Nej. Jag är född till att skapa rubriker.

Jasså det säger du? På tal om diktatorer, vad anser du om Fredrik Reinfeldt? Därmed inte sagt att Fredrik är en diktator.

- Snyggt förnamn. Det är väl ungefär vad jag anser om honom.

Ja, du är ju en uttalad Såsse, som de brukar sägas i de finare salongerna. Vad anser du om Göran Persson då?

- Borde lämnat sin post som ledare för S i början av 2000-talet. Inför valet 2002 tycker jag. Han sanerade budgeten efter den borgliga kraschen i början av 90-talet. Det är jag tacksam för. Men han borde gett plats åt någon ny mycket tidigare då hans Socialdemokratiska synsätt är förlegat. Jag hoppas på en ny och starkare Socialdemokrati inför 2010. Och då inte minst en rörelse UTAN Göran Persson.

Okej. Nog med politiskt tjafs. Det känns som det är dags att fasa in lite nöje i den här, kanske rätt haltande, intervjun. Går det för sig? Vilka tre stora nöjeshändelser vill du kommentera?

- Bring on the nöje! Hmm. Tre säger du? Svårt. Ett Herrans Liv på kanal5 har enligt mig tagit TV-underhållningen in i en ny era. Helt klart. Sen tycker jag det vart en otrolig festival sommar. Och det som gör mig förbannad där är att jag inte var på någon konsert. Jag har pryglat mig själv flera gånger på grund av detta. Och mer stryk borde jag få. Och ja, för min egen del så var detta året jag upptäckte Ulf Lundells storhet. Jag är frälst. Även om jag är dubbelt så frälst på Springsteen, som för övrigt hade sin konsert i Globen och jag var inte ens där. Det är så Änglarna skvalar.

Besvikelsen verkar ligga gällande så väl sitt oinfriade nyårslöfte som det faktum att han lät den guldkantade konsertsommaren rinna genom hans händer. Han har nu intagit en mer bekväm Buddhistställning i soffan och tar ständigt sig en liten, liten klunk av glaset Coca Cola som står på vardagsrumsbordet. Det är ungefär här som vi avbryts och Fredrik ska iväg och äta middag hos några bekanta. Tydligen kyckling. Han ursäktar sig och bedyrar att intervjun ska färdigställas senare ikväll. Jag förstår hur Fredrik resonerar då jag själv känner hungerns käftar ryta åt mig.

Nu, tillbaka, lite berusad och glad så tycker jag vi fortsätter intervjun. Jag tror inte Fredrik heller har något emot det.

Så, vad har vart de tre största ljuspunkterna det här året?

- Oj, tja, den största var nog att jag blev morbror. Det är så man blir helt ödmjuk inför allt då ens lilla systerdotter hamnar i ens grepp. Hon är helt sjukt söt. Det kan jag bedyra. Så att bli morbror till Svea är helt klart nummer ett. Sen på delad tvåa är nog att jag fyllde 18 i april, den 27 närmare bestämt. Det var ju, så klart, en stor milstolpe. Och den tredje var nog den känslan jag fick då jag satt uppe på fjällresturangen i Österrike med en öl och blickade ut över bergen och den helt otroliga utsikten. Det var för övrigt då jag valde att jag skulle ge järnet det här året i skolan. Så jag kan få ett bra jobb eller få en bra utbildning och i sin tur kunna ha råd att åka på helt underbara resor, likt den jag då i tänkande stund var på. Ett råd till alla, res! Man du kan aldrig i skolan lära dig så mycket som du gör på en utlandsresa.

Okej, ja det är ju helt otroliga saker alla tre. Det är så jag kan sätta mig in i samtliga situationer konstigt nog. Men låt mig fråga, då vi ändå snuddar vid ämnet. Vad är årets ölmärke?

- Carlsberg. Inget annat märke är egentligen värdigt mig. Tycker jag.

När vi ändå är inne på detta kör vi en årets?

? mat?

 - Kinamat

... Sporthändelse?
- VM! helt klart. även om jag trodde vi kunde slå Tyskland. Även OS var ju coolt. EM i Gbg känndes bara överhypat.
? låt?

- Oj. Svårt. ?Dom vet ingenting om oss? med Moneybrother kanske... Den sneglade i alla fall upp sig rejält nu på slutet då den släpptes. Kanske mest för att det är den enda jag har i minne nu.

? svenska artist?

- Lars Winnerbäck. Han är kung. Med Lundell som bubblare.

? resa?

- Österrike. Helt klart. Underbar skidåkning och lite trevligt umgänge.

? hetaste person?

- Mikael Persbrandt. Vem fan kan mäta sig med honom?

? snygging?

- Fredrik Ljungberg.

? utländska babe?

- Reese Witherspoon alternativt Lindsay Lohan. Lets face it, Lindsay skapar rubriker.

? svenska mediapersonlighet?

- Fredrik Lindström. Mästare av lingvistiken.

? mest överskattade person?

 - Carolina Gynning. Hur får hon jobb på TV?

? mest underskattade?

- Svårt. Finns många. Men en underskattad person är helt klart unga och lovande journalisten Ronnie Sandahl.

... nöjesnyhet?
- Att Britney skiljde sig från K-Fed. Genialt smart av henne. en nytändning på henns dalande karriär. Jag lovar att det håller i sig tills sommaren. Sen glömmer vi henne igen.
? blogg?

- Fredrik Virtanens blogg. Med hästlängder före alla andra. Sorry, men it?s true.

Inte din?

- Gud nej! Jag kan fortfarande inte fatta att jag har läsare på min blogg. Jag skulle inte placera min högt. Och som favorit? Nej. No way José!

Enligt uppgifter har du fått problem med självförtroendet under året, stämmer det?

- Ja. Det har jag nog fått. Fast det har jag nog alltid haft, men det har tagit form det här året ja?

Jobbigt?

- Ja.

Du har även under året kommit till insikt med att du är en hycklare?

- Ja.

Utveckla!

- Tja, finns inte mycket att säga. Jag säger och tycker en sak. Kanske gör en annan i vissa fall.

Är det en stor svaghet?

- Givetvis.

Har du lärt dig något nytt under året?

- Ja. Att jag inte har utseendet med mig, men att jag nog har en humor som är anpassad för denna tid vi befinner oss i.

Något du vill ändra på som skett under året?

- Nej. Jag tror inte på att man ska gå och ångra sig. Jag får bita de sura äpplena jag plockat. Och skylla mig själv. Ger man sig in i leken får man leken tåla och nog leker jag allt.

Jasså. Ja men avslutningsvis nu då, beskriv året som gått med tre fristående ord.

- Degigt. Tungt. Överskattat.

Då får jag tacka för din tid, Fredrik. Jag hoppas du får ett helt underbart nytt år nu, 2007 då. Och kanske ses vi här om ett år och gör den här proceduren. I alla fall, tack så mycket.

- Tack själv. Var ett nöje.

Det ni nyss har läst är min intervju med mig själv. Helt sinnes. Jag vet. Jag är knappast nöjd med den. Men den får duga då jag inte har tid att göra om den och känner även att det vore att lura er om jag filade för mycket på den. Trots att den kanske är lite förvirrande dessutom. Hoppas ni tog er igenom den utan problem. Nästa gång kanske jag gör en mer intim intervju med mig själv. Nu var jag rätt låst till att det skulle handla om det gångna året.


Signerat,
Fredrik

Det känns som att de sakerna som är mest känsliga för kritik är de som är mest sköra. De som har minst kött på benen. Religioner är något som har lite kött på benen. Få bevis, klart kritiken blir mer stötande om man inte har särskilt mycket att luta sig emot. Det är som att peta på en ballong med en nål. Man blir upprörd och inser att om man petar tillräckligt hårt så spricker den. Så då försöker man få den som petar med nålen att sluta. Eftersom att man själv inser hur skör ballongen är. Men om någon tar en nål och petar på en glaskula känner man inte samma oro, man vet att glaskulan håller, kanske får den en repa på ytan, men man vet att den faktiskt håller. Religionen är i det här fallet ballongen. Glaskulan är tillexempel en politisk ideologi. Och vem blir mest upprörd mot den som petar med nålen? Ballongägaren eller glaskulaägaren? Vem har mest att förlora?

Man måste få vara kritisk mot allt i samhället, utan kritik utvecklas inget. Kanske är det därför religionerna har sett ut som de gjort i alla år där de fortfarande tror på saker som var aktuella för flera hundra år sedan. Men politik förändras ständigt, då den faktiskt får utsättas för kritik. Jag tror religionerna skulle må bra av ifrågasättande och kritik. Skulle vi ha samma synsätt på samhället i övrigt, som det som är på religion idag, skulle vi fortfarande leva på stenåldern. För argumentet ”men så har det vart i flera tusen år” håller inte. Tänk om någon idag skulle säga att de delat på ett hav, skulle vi tro på det? Nej. Men bara för att det hände för flera tusen år sedan så får vi inte ifrågasätta det. För då är det heligt. Och är det heligt kränker man det när man ifrågasätter. Varför bor vi inte i grottor då? För att vi ifrågasatte om det inte var bättre att bo i byggnader.

Jag har all respekt för de som tror på en religion. Jag har all respekt för de som har en annan politisk ideologi än mig själv. Jag vill inte smutskasta någon av er. Men jag vill ifrågasätta er. För att jag tycker något verkar fel. Och de som inte vill bli ifrågasatta är de som har något att dölja. Så är det. Och de som tar till våld är de som själva inser att de har fel och inte kan lösa det på annat sätt.

Kort sagt; det behövs kritik mot allt i samhället. Även religion, hur obehagligt det än må vara att höra sanningen.

Signerat,
Fredrik