Utloggad

Publicerade nyss ett inlägg om min dag. Trodde jag.

Men jag var utloggad. Fast inloggad. Om ni förstår.
Så när jag klickade publicera försvann allt jag skrivit.

Tack så jävla mycket Blogg.se!


Ett riktigt kapitel, preview. Sommaren.

Ni har redan läst mitt testkapitel för boken som kommer. Det där som jag inte är helt nöjd med. Här är ett kapitel som kommer vara med. Denna ska genomgå lite gramatsika ändringar men jag kunde inte hålla mig. Jag vill nämligen lägga ut den redan nu. Förlåt. Men läs och kommentera gärna. Tipsa på fler typsika saker som har med sommaren att göra som är intressant och kan tänkas passa in, kapitlet kommer nog förlängas. Tackar. 


Sommaren 

Sommaren är den årstiden då folk har byggt upp som mest förväntningar, det ska grillas, solas, badas, resas, umgås och njutas. Ja, listan kan göras lång med allt som vi tänkt sommaren ska bjuda oss på. Lite av ett mantra hos folk inför sommarledigheten brukar vara ”Den här sommaren ska bli något alldeles extra”. Och man har lagt upp en plan på hur man ska spendera den, i slutet av juni bär det av till västkusten, i början av juli ska det grillas och umgås med bekanta som man aldrig annars på årets resterande 300 dagar hinner träffa och umgås med. Massor med planer. 

Sen krävs det att man gör något nästan lite spektakulärt så man har lite att prata om sen när man ska tillbaka till jobbet igen, på 80- och i början av 90-talet var en vanlig resa till Spanien just en sådan spektakulär sak. Men det skulle absolut inte fungera nu, på 2000-talet, nä helt otänkbart. Man skulle bara få reaktionen ”Jasså, Spanien… där har jag vart många gånger”… Vilket givetvis är fel reaktion, vi vill att våra arbetskamrater ska häpna och bli lite avundsjuka. Det spelar ingen roll om du jobbar på en advokatbyrå som välbetald jurist eller i en sunkig skolmatsal som underbetald och – enligt dig själv förmodligen – oförtjänt ogillad mattant, det är ju inte direkt ditt fel att maten smakar kofta och att ungarna inte kan äta vanlig hederlig svensk husmanskost som man tinat på i några minuter i kökets värmeugn. Nä, Spanien är uteslutet. Nu krävs det radikalare resor, gärna till exotiska länder där ingen svensk helst ska ha satt sin fot, detta kan vara rätt svårt att ordna som vanlig privatperson och faller oftast bort rätt snabbt från listan över tänkvärda resmål. Men resmål som Australien, USA, Kina, Japan och Thailand står högt i kurs, även om just Thailand är lite ute, för snart har varenda jävla svensk vart där och gått på de vitaste av stränder, badat i de klaraste av vatten och ätit brakmiddagar till de mest orealistiskt billigaste priset av 10 spänn eller vad det nu kan tänkas kost. Men det är rätt dyrt att resa till dessa lite mer spektakulära resmålen, plånboken ekar tom och man får tillslut inså att det blir Spanien (läs Kanarieöarna) i alla fall, fast man lovade sig själv att aldrig mer besöka det förbannade landet med sina paellas, San Miguel’s (som egentligen är rätt god) och tequilas. När man lämnar Sverige som för ovanlighetens skull har haft regnväder i en vecka, är man rätt nöjd ändå över att man åkte till Spanien så man kan bättre på brännan och få lite värme. De andra kan sitta där i sina hem och blicka ut över regnets fallande droppar som sakta slår ned i backen en efter en. Arlanda känns nu som en port till något fantastiskt och man börjar intala sig själv att Spanien nog inte är så tokigt, även om man ser hur resor till USA och andra spännande platser dyker upp på flight monitorerna. Då man för någon sekund tvekar på sin resa och vill springa och byta den mot en sista minuten till ”the land of the free” så säger kärringen (vad kom det ifrån?) bakom incheckningsdisken att det är din tur. Fan. Två minuter senare ser man sin väska, som tydligen vägde lite för mycket och fick en röd lapp på sig vilket utgjorde att man nu får betala lite extra, glida in där bakom och försvinna iväg med alla kläder  och tillhörigheter, ut mot planet man ska sitta i. Nu är man fast. Fast på en resa till Spanien som man nu besöker för, vad som känns som, den tusende gången.  

Väl framme efter en jävligt obehaglig och rätt jobbig femtimmars lång flygresa på grund av alla barnfamiljer, vars småungar rände runt i korridoren och skrek halsarna av sig, är man glad över att man trots allt åkte. Med lite lätt migrän ska man ner till väskbandet och leta efter sin väska. Den som man så smart markerat med ett klistermärke eller med något band som besitter en skrikig färg, allt för att känna igen sin och slippa leta. Ut kommer minst hundra väskor som har klistermärken och skrikiga band på sig. Man hittar sin väska då en äldre herre tror att det är hans och helt sonika rycker den av bandet två meter framför en, lite snabbt skyndar man sig fram och påpekar detta, tar sin väska och går mot passkontrollen. Väl ute upptäcker man att vädret har blivigt dåligt under den där timman inne i flygplatsen och att de regnar. Fan. Sen sitter man där på bussen mot hotellet och lider lite. Undrar tyst för sig själv om det inte hade vart smidigare att ta en taxi från flygplatsen. Väl framme njuter man ändå av sin första dag i Playa de las Americas på den tydligen vackra ön Teneriffa. Man njuter där, trots regnet, trots att det är en otroligt hög luftfuktighet och trots att man inte fått sitt rum på grund av att det inte var färdigstädat. Man njuter kanske inte på riktigt, mer ger sken av det, tills någon från Sverige ringer och meddelar att det är 30 grader varmt där hemma i skuggan och att det ska vara så hela veckan, att de dessutom har kollat upp att det ska regna över Teneriffa hela under ens vistelse där. Då njuter man inte längre. Veckan spenderas inomhus och på restauranger, några korta och tvingade besök i poolen bara för att, samt fartfyllda kvällar på dansgolven. Sen orkar man inte mer. Väl hemma en vecka senare, blekare än de som valde att stanna hemma, med lite sliten lever och en väska, som även på hemvägen fick en röd lapp, full med fullkomligt skit och dyra tax-free produkter, känner man hur besvikelsen börjar komma över en. Aldrig mer Spanien. Precis som man lovade sig själv året innan. Men den här gången lovar man sig själv det verkligen. Aldrig mer.  

Även om resandet utomlands på sommaren börjar falla bort från folks med tanke på att den svenska sommaren nu har blivigt rena rama Medelhavsklimatet och därför känns det ju otroligt dumt att lägga flera tusen på att komma iväg till en värme som vi redan har här, i Motala, Kalmar, Stockholm eller vart man nu kan tänkas bo. Därför börjar många platser i Sverige bli omåttligt populära, så som Marstrand på väskusten och självfallet Visby på party ön Gotland, som varje sommar kokar av turister och värme. Hela den här grejen med att Sverige har blivigt så varmt är ju något som snabbt blir ett samtalsämne om somrarna. Man konstaterar att det är rekordvärme på minst tjugofem platser runt om i Sverige varje år och att detta beror på växthuseffekten, även om vissa hävdar att det är en del i en naturlig värmeökning som sker på jorden från och till, meningarna är delade. Inför sommaren klagas det på att det är för lite värme och sen när den väl kommer blir vi glada och hyllar den, för att det sedan ska över till klagande igen med tanke på att det är för varmt nu. Värmen är ett stort debattämne under sommaren. Andra stora sommardebatter kan handla om något av följande: 

Allsång på Skansen: Är det för lite allsång? 

Vädret: Vad kan det tänkas bli om en månad? 

Getingar: Döda dem eller låta de vara? Vad är bäst? 

Mygg: Att sitta kvar ute eller flytta in i huset? 

Ljuset: När det kan tänkas bli mörkt igen. 

Jordgubbar kring midsommar: Är de värda pengarna?  

Grillning av kött: Hur gör man den bästa marinaden och hur tillagar man köttet bäst? 

Bada: Vilken temperatur är det lagom att bada i? Sand eller klippor?  

¾ shorts: Är det korta långbyxor eller långa kortbyxor? 

Kusterna: Öst- eller västkusten? Indirekt Stockholm eller Göteborg…. 

Och så vidare… 

Dessa debatter kan hålla på tills långt in på småtimmarna och tas upp igen dagen därpå. Trots att detta för en vanlig och oinsatt människa kan verka helst befängt, vad spelar det för roll om man dricker rött eller vitt vin till maten? Men när man sitter där, sommaren värmer och man mår sådär bra vill man att allt ska vara perfekt… då måste man komma fram till ett svar, på allt. Känns det som i alla fall. ”Den här sommaren ska bli något alldeles extra”, har man ju i tankarna. För att den ska bli det behöver den ju vara nästan perfekt.  

Sommaren är ju även hemmafixarens bästa årstid då de får för sig att bygga altan eller riva ut köket med tanke på all tid de har till att göra det perfekta hemmet. Klart att de ska bygga inglasad altan, det blir ju trevligt och då kan man sitta ”ute” sen mot slutet av sommaren också, helt perfekt. Planerna dras upp redan i mars på en sista minuten skidresa till Sälen och där man i bastun, över några Carlsbergs, lyckas övertala kompisarna att hjälpa till. Sen kommer ju sommaren och det är dags, mästerverket ska byggas och snabbt kommer det gå. Iväg och köpa verktyg, material och givetvis öl. Sen börjas det röjas i ordning, detta tar kanske två veckor, varav en veckas arbete, en veckas öl paus om man slår ut tiden. Sen måste man gjuta fast grunden för stolparna. Snabbt fixas fem av de sex stycken stolpgrunderna man ska göra, det visar sig att cementen inte räcker till den sista och man måste införskaffa mer, detta blir givetvis inte av på några dagar. Tillslut tar man tag i allt efter tjatande av sambo, flickvän, fru eller kompis och köper den sista cementen och fixar då den sista stolpgrunden. Sådär. Dags att börja bygga. Nu har det hunnit bli slutet av juli och ingen känner riktigt orken att bygga, men man lägger golvet och sätter upp ramen, någonstans i mellan alla öl pauserna. Sen hinner det bli augusti med kräftfiske och kräftskivor, där sitter man i den ofärdiga altanen. Och skojar om att det känns lite blåsigt med mera… Självfallet är planen att nu den sista veckan göra klart skiten, som den så fint har börjat kallats under byggets gång, men det blir inte riktigt av och så börjar man ju jobba där också. Den får stå där till nästa år. Jo, så blir det. För nu känns det som höst och då orkar man inte bygga altan.  

Sen har vi den där perioden då sommaren är slut och det känns som att den rann ifrån en genom händerna. Då man inser att man inte hann allt det där man skulle göra. Ingen resa till västkusten, inget ommålande av förrådet, en halvfärdig altan, inga nya plattor på baksidan, vart tog de där dagarna vägen då man skulle ha det alldeles underbart och bara ligga och läsa? Nu är tiden för knapp, i ett sista desperat försök försöker man komma iväg någonstans på den lediga helgen, det blir oftast inte längre än till någon intill liggande stad som man redan besökt hundratals gånger. Samma visa varje år, massor med planer, en sommar som smiter förbi och sen massor med besvikelser och framför en är bara den förbannade hösten och en massa jobb eller skola. Dessutom märker man att de där långa och viktiga promenaderna aldrig blev av och istället för att gå ner i vikt som man tänkte inför sommaren har man lagt på sig… minst fem kilo. Fan. Det är då man får för sig att man ska starta sitt nya liv till hösten, då ska det bli ändring.

Signerat,
Fredrik