Här sitter jag. Allmänt sliten av en termins slit och släng. Sista inlämningen skedde idag, en filmanalys av Köpmannen i Venedig.
Bra film. Sheakspeare är, jag menar var, en skicklig manusförfattare. Även om det ryktas i att han själv inte skrev sina manus. Men det är inget jag orkar ta notis om eller diskutera. Jag lever gärna i drömmen om att unge herr William skrev allt själv. Känns lättast så.
Nu sitter jag som sagt här. Vid datorn. Och lyssnar på julmusik. Tommy "Kolanäsan" Körberg med sin fullkomligt underbara röst sjunger Julen är här, akompanjerad av den förtjusande norska sångerskan Sissel Kyrkjebo. Även hennes röst är grymt bra.
Låten står på repeat.
Jag känner mig lättad.
Jag känner mig lugn.
Jag känner mig glad.
Japp. Jag känner mig för första gången på länge riktigt glad. Vet inte om det är för att julen är här och att det är julafton på söndag, eller om det är det faktum att jag har ledigt nu i några veckor och lämnade in det sista som påminner mig om skolan idag. Eller kanske något helt annat.
Jag orkar inte bry mig om det just nu. Det är en världslig sak. Vem var det som sa så nu igen?
Det är ju jul snart.

Julen ja. Denna tid på året då vi ska vara snälla. Jag tycker det är sorgligt. Och helt oacceptabelt att vi säger så om julen. Varför är det just under julen vi ska vara snälla? För att tomten ska komma och ge oss julklappar?
Skitsnack. Vi borde vara snälla året om. Inte bara för att det är jul. Skänk den där slanten till tiggaren även när det är juni och värmen sköljer oss med välbehag. Visst han kanske köper sig sprit för pengen, men va fan, han ahr inte så mycket annat. Och jag tror han känner sig lycklig med sin spritflaska. Låt honom då få dricka.
Jag unnar honom att få köpa sig sprit för mina skänkepengar. Om jag ens skänker det vill säga.
Jag är en stor hyucklare som sitter här och skäller över alla er och hur dåliga ni är på att vara snälla. Vad vet jag om det? Alla ni kanske är precis lika snälla året om. Och ger tiggaren sin slant även om det är sommar. Och skänker pengar till organisationer under andra tillfällen än då de små tanterna kommer fram med Röda Korset-bössor på julmarknaden.
Jag gör det inte. Jag känner förakt mot alla som börjar tjata på en om en slant. Jag tänker också att de borde skaffa sig ett jobb. Men vad som jag inte reflekterar över då de tigger är att de på något sätt hamnat där i skiten. Ofrivilligt. Jag tror ju egentligen ingen skulle vilja vara tiggare/uteliggare/fattig frivilligt. Så dum är jag inte. Men det är väl sånt jag inte har tid att tänka på i min vardag.
Jag har ju så mycket annat som snurrar i min skalle.
Som vad jag ska köpa för dryck, Coca cola eller Fanta?
Om jag ska köpa den där tröjan nu eller vänta.
Att jag måste hinna lämna in historiauppsatsen innan den 16:e.
Inte har jag tid med en luffare.
Men visst fan borde jag ta mig tid till även luffaren.
Säga hej och inte bara skynda vidare. Ge honom en tjuga. Och sedan låta honom köpa sprit för pengarna. Så han också får vara lite lycklig.
Hmm. En Tjuga. Vad fan är det egentligen?
Räcker ju inte långt. Snål är jag tydligen också.
Ska äta lite nu.
Skriver klart detta snart...
Luffaren har säkerligen inte ens mat. Det är ju heöt bananas.
Sådär. Nyäten.
Kan man säga så? Nyäten? Vi säger så i alla fall.
Hur som helst. Jag blir extra snäll på julen. Jag kan skänka pengar utan problem.
Sen är ju jag, faktiskt, inte elak egentligen resten av året.
Jag får för mig att jag är en rätt snäll kille som reser mig upp på bussen för äldre och ger plats, släpper före folk när man kliver ombord på samma buss, hjälper äldre över övergångställena, lyfter barnvagnar av och på bussen eller tågen, hjälper till så ofta jag kan med diverse saker och är sällan otrevlig mot personer, även om jag ogillar dem. Respekterar andra och så vidare. kanske är jag abra självgod och blind för min egen elakhet som kanske finns där och smyger sig på utan att jag vet om det. 
Jaja. Kontentan av allt det här ska i alla fall vara att vi borde vara snälla året om. Utan invändningar.

Nu byter jag låt. Tommy i all ära, men jag behöver - givetvis - omväxling. Kanske en dos Loa Falkman? Eller nej. Fan vad pretto.
Jag letar. Och letar.
Rod Stewart? Givetvis. Man with the voice of a God.
Downtown Train. Vacker.
Oh if I was the one you chose to be your only one... sjunger han.
Tänk alla er lyckliga jävlar där ute med någon som valt att ni ska vara deras only one.
Ni har det bra. Givetvis
Jag väntar på att någon ska välja mig. Så jag kan välja den.
Välja är svårt.
Man får hoppas man väljer rätt då man väl väljer. Som pappa valde mamma och mamma valde pappa.
Utan de valen hade vi inte vart just den här familjen. Och då hade jag inte kunnat fira jul med dem.
Skulle vart hemskt.

Julen ska man ju spendera tillsammans med sina nära och kära.
Jag spenderar den med min familj och släkt. Som alltid. Och jag kan inte göra annat än att älska det.
Man vet vad man har den 24:e varje år. Man? I alla fall jag vet det.
Och jag älskar det.
Jag älskar julen.
Jag älskar min familj.
Och jag älskar att älska allt det där.
Jag mår bra av allt det där.

Nu hör jag hur min systerdotter Svea dök upp. Hon gör mig också glad.
Givetvis.
Så glad att jag ska gå och ge henne en puss.

Signerat,
Fredrik