2 sekunder av interagerande... Ett hej. Ett leende. Inget mer, inget mindre. Stackars människa.
Kanske tänkte jag också göra det, men hann inte...
Jag gick åt väster, jag och en liten ström av olika människor.
Han gick åt öster, hans steg mötte mina och strömmens. Hans relativt tunga och släpande steg som hördes från långt avstånd.
Där gick han, åt öster, med en cykel, en Systemet-påse, en flaska i handen och i trasiga slitna skor som knappt såg ut att existera.
Han var lite småfull. Vem kan klandra honom? Han såg inte ut som en man livet vart snällt mot. Absolut inte, med betoning på absolut.... Absolut Vodka. Så stod det på flaskan han höll i.
Han mötte våra blickar, våra blickar som flakade bort från honom. Blickar som blundade för vad de såg.
Han sa hej till varenda person han mötte. Ingen sa hej tillbaka.
Jag gick där och mötte honom.
Han sa hej.
Jag sa hej.
Trots att jag ville, precis som alla andra, vända bort blicken och blunda för vad som kom gåeendes...
För socialfallet.
Det låter kanske hemskt, men så var det.
Men jag sa hej. Det är jag i skrivande stund stolt över. Om det är något att vara det över vet jag inte. Kanske borde det vara en självklarhet. Men jag är ändå det. Stolt.
När min mun formade ordet "hej" och släppte det mot honom blev han först paff.
Förvånad.
Sen log han mot mig...
Ett leende som tyvärr speglade att han med största sannolikhet inte vart hos tandläkaren på¨många år...
Jag log tillbaka.
Sen gick jag vidare åt mitt håll och han åt sitt.
Jag åt väster och han åt öster. Mot helt skillda förutsättningar och helt skilda världar. Han mot sin och jag mot min.
Vårt interagerande tog 2 sekunder.
Inte mer.
Inte mindre.
2 enkla sekunder som gav hohom en bekräftelse. Vad den nu kan vara värd... en bekräftelse från mig... en unge som har det jävligt bra.
Han forsätter bortåt... och säger hej till de som går bakom mig. Jag hör inga svar, bara hans ensamma hej... till människor som jag gissar vänder bort blicken. Gör det jag ville göra, men inte gjorde.
Jag är glad att jag sa hej.
Det hade jag velat om jag vore mannen med Systemet-påsen.
Stackars människa tänkte jag när jag i efterhand reflekterade över det hela...
Stackars människa.
Varmast,
//Fredrik
Man glömmer så lätt bort att så lite kan göra någon så lycklig...
Fint skrivet, mkt fint gjort :). Det är sjukt egentligen, hur människor är så likgiltiga mot alla dessa personer. För även de är människor, människor med lite extra otur i livet...
Till Lilla Spöket:
Mmm faktiskt...
Till Sanne:
Tack! ja.. precis.. sjukt... jag ler oftast till alla jag ser... och hejar om någon hejar på mig... det borde vara en självklarhet.
Må ABSOLUT great
Vackert gjort fredrik,vackert skrivet,vackert.
jag var med om en liknande händelse förra sommaren,det var en enögd a-langare som gick runt vid nytorget och sålde sånger för en riksdal styck,ingen köpte,förutom jag som just denna dag kände mig belägen att rädda mänskligheten,och detta ansåg jag var en bra början.
så jag gav den arme mannen en femma,han blev tårögd och började kyssa min hand,en mindre angenäm upplevelse som jag helst vill glömma.men hursomhelt,mannen började sjunga "så länge skutan kan gå",vackert är inte det rätta ordet,inlevelsefullt passar bättre.sen insisterade han att han skulle få sjunga 4 sånger till,jag gav honom en tjugolapp och skrek att jag kommer missa bussen,sen sprang jag till närmaste fontän och dränkte min hand i det antagligen nerpissade vattnet allt för att få bort den främmande mannens saliv, som den fördomsfulla och fega människa jag egentligen är.Men under dom 10 minutrarna som mannen satt och sjöng med benen i kors med min femma tryggt i handen och tårfyllda ögon,så kände jag mig som en god människa,som robin hood.
du bidrog, i den sekund du öppnade munnen och gav den stackars mannen ett ynka "hej" till en bättre värld,kan låta naivt och löjligt,men det är sant,du är som VIA är mot kroppen,skonsam mot din omgivning.världen behöver fler fredrikar.
keep on saving the world bro,jag är stolt över dig.
Till J:
Tack! Jo, lite vackert var det kanske.
Fint gjort av dig där... tänk om samhället kunde avra lite mer fungerande när det gäller solidariteten... tänk om... vackert värre. haha. Men snacka om bakteriehärd du fick på handen då han kysste den haha. KUl. Smart där med bussen. men tänk, du gjorde hans dag, kanske till och med hans vecka!
Det är bra att du finns... det borde finnas flöer som dig, faktiskt.
Du, jag och VIA. Vackert.
Må AMAZINGLeY good