Låt oss börja där allt startade, vid födseln. Barnet kan inte tala vid födelsen. Men den kan skrika och använda sig av olika miner. När barnet till en början försöker förmedla vad den vill till sin mamma använder den då olika ansiktsuttryck och skrik. Barnet upptäcker att skrikandet är ett perfekt sätt att göra sig förstådd med. Varje gång han eller hon skriker, märker de att de får uppmärksamhet och något händer. Detta gör att barnet nu inser vilken slagkraft ljudet har. Att barnet nu inspireras till att utveckla detta för att styra mer är något som ligger i barnets logik. Den skapar olika skrik för till exempel hunger, bli ompysslad eller har ont i magen. Utvecklingen har bara börjat vid det här stadiet. Den börjar lyssna på hur vuxna i dess omgivning låter och talar, sedan börjar barnet härma dessa läten. Detta brukar ske efter ca: en månad. Det är alltså nu barnet börjar jollra, alltså härma de vuxnas - framförallt sin mammas - språk. Till en början är detta bara härmande, men efter ett tag blir det ett sätt att få kontakt med omvärlden.

När barnet väl har börjat jollra dröjer det inte länge tills det utvecklar sina första ord. Detta sker under samspel mellan barn och dess mamma eller pappa. Det är oftast därför de första orden är ”mamma” och ”pappa”. Eftersom att dessa är de första orden barnet kopplar samman, alltså ord med sak/person. Det är alltså härmandet tillsammans med viljan att göra sig förstådd som driver ett barn till att utveckla sitt språk. Om det bara var härmande skulle språket med största sannolikhet inte utvecklas särskilt mycket och bli väldigt fast i sin nuvarande form.

Barnets ordförråd utvecklas allt eftersom barnet växer, om barnet varje gång hör sin mamma eller pappa säga ordet ”boll” då barnet ges en boll att leka med börjar barnet koppla samman det runda föremålet med ordet boll. Barnet nöjer sig med att kalla runda saker för boll, eftersom att den kan göra sig förstådd med det ordet. Ofta kallas alla kvinnor barnet kommer i kontakt med för ”mamma”, eftersom att de liknar barnets mamma. Att barnet ofta nöjer sig med ett ord för flera saker är tillfälligt, den lär sig efter ett tag att förstå att ”samma” saker heter olika.

Ett ord kan även betyda hela meningar för barnet, ordet ”bil” kan betyda ”där är en bil” så väl som ”jag vill ha en bil”. Barnet klarar sig på ett ord, men när barnet når tvåårsåldern utvecklas dess förmåga och de kan nu sätta ihop två ord. Till exempel ”boll rund” och ”katt fin” är ”meningar” som barnet använder. Det är nu som språkutvecklingen slår till på allvar. Det går snabbt fram och barnet lär sig ändvända fler än två ord. Så som ”katt är fin” och ”gå sova nu”. Snart lär sig barnet att böja orden, alltså ta in och lära sig grammatik. Barnet upptäcker att ”boll” och ”bollar” inte är samma sak, utan betyder två olika saker. Barnet har ännu inte lärt sig att skilja på olika ändelser då han/hon böjer ord. Heter det ”bollar” borde ju ord som ”bok” böjas till ”bokar” eller ”päron” till ”päronar”. Detta beror på att barnet vid det här laget använder sin logik. Och logiskt sätt borde det vara så här som barnet tänker.

När barnet blir fem år klarar han/hon oftast att bilda hela felfri meningar. Nu är grunden för språket lagd och barnet lägger bara till ord till sitt nu relativt stora ordförråd. Barnets språkutveckling avstannar oftast efter puberteten. Då sker ytterst små förändringar i barnets språk. Mycket inspiration till ovanstående text kommer från boken ”Ekengrens svenska” av Hans-Eric Ekengren, boken är från år 2004. 

Detta kan vara mycket svårt att veta, de flesta pratar mycket med sina barn och visar ett föremål eller handling med ett ord till. Detta är givetvis rätt, att lära barnet nya ord och uttryck. Det underlättar för barnet om den kan bolla fram och tillbaka med sina föräldrar, detta är bra för barnet.

Men om barnet säger fel får ofta många för sig att rätta barnet och säga ”Nej, så där säger man inte, man säger…” Detta är fel. Man måste ha i minnet att barnet utvecklar sitt språk för att göra sig förstådd, inte för att prata grammatiskt korrekt. Om barnet säger en mening som är fel, men du förstår vad barnet menar så har barnet uppnått det som han/hon ville.  Om barnet säger ordet ”skärde” vilket är fel, men ni uppfattade vad han/hon menade så har barnet då nått en framgång, det gjorde sig förstådd. Detta är något positivt, tyvärr tenderar många vuxna att vända detta till något negativt och rätta barnet och säga att det är ordet ”skar” som ska vara istället. Men detta är att underskatta barnet, barn har genom alla tider lärt sig tala korrekt utan hjälp från vuxna eller skolan. Att barnet gjorde sig förstådd ska man se som en framgång. Att sen ordet var fel är något som är en ytterst liten del av lärande. Barnet lär sig i sinom tid att ordet ”skärde” är något som inte många säger och att ordet ”skar” passar bättre. Då byter barnet bara ut ordet, inget mer med det. Skillnaden är att nu har barnet upptäckt och förstått själv att ordet ”skärde” var fel. Att rätta sitt barn kan lika gärna få motsatt effekt, det kan stoppa barnet i sin strävan efter utveckling och göra sig förstådd med språket. Varför ska barnet fortsätta att utveckla sitt språk om han hon lyckas göra sig förstådd men ändå blir rättad hela tiden? Barnet vill bara göra sig förstådd, förstå ni ett vad ett barn menar så är det nog, låt barnet lära sig själv att vissa ord passar bättre och används av flera personer än andra. För det gör han/hon, ingen tvekan om den saken. Det går att läsa mer om barnens språkutveckling och om deras sätt att tänka på kapitel sex ”Hur lär sig barn egentligen språk?” i Fredrik Lindströms bok ”Världens dåligaste språk” från år 2000.

Tillbaka till grunden och vad man ska ha i åtanke när ens barn växer upp och utvecklar språket. Ett barn utvecklar språket för att göra sig förstådd, just det är den absolut viktigaste drivkraften i barnets språkutveckling, låt barnet utvecklas fritt, om barnet gör sig förstådd är detta ett tecken på att barnet går åt rätt håll i sin språkliga utveckling, vilket definitivt ska uppfattas som något positivt. Att barnet ska utvecklas språkmässigt på ett positivt sätt är nog något som alla vill att deras barn ska göra…

Text: Fredrik

Vad tycker ni då? Skulle min text kunna puibliceras i en infobok... haha Nä, så bra är den inte. Detta är för övrigt ett Svenskaarbete jag ahr gjort... så jag har Copyright © på den!

Varmast,
//Fredrik