Mobbare.
Jag hoppas ingen av ni som läser har mobbats. Och ahr ni det hoppas jag ni känner ånger. Och känner ni inte ens ånger över att ni gjort någons liv ett helvete kan ni gärna sluta läsa min blogg.
Ni som mobbat någon och känner ånger, snälla ni ta kontakt med den ni mobbade och be om ursäkt.
Mobbing borde inte förekomma. Någonstans tycker mana tt människor ska förstå att det är helt sjukt. Och man undrar vad som får folk att börja mobbas.
Har de dåliga familjeförhållanden?
Är de avundsjuka?
Är de osäkra på sig själva?
Nä något måste göras.
Gör insatser i skolan...
'Signerat,
Fredrik
Jag tror att det är väldigt olika varför folk mobbar. Men ofta är det, precis som du säger, att mobbarna har det dåligt de med.
Så kanske man måste hjälpa mobbarna, snarare än den som är mobbad. För då får man en kedjereaktion som ju gör att alla i slutändan borde vara glada. Att placera om den mobbade eller den som mobbar tror jag inte är rätt lösning.
Ofta är det ju personer som mobbas fast de byter klass eller skola. Och då kan man ju fråga sig om felet ligger i människan. Givetvis är det inte fel på den mobbade, men vissa är lättare att kliva på. Speciellt om de förut blivit nedtryckta och i och med det har dålig självkänsla.
Jag tror också att det ibland är så att mobbarna inte inser hur allvarligt personen fakiskt tar det. För det är ju få människor som ställer sig och gråter, eller säger till någon att de faktiskt blev sårade. Vissa tror ju att de skämtar, och fortsätter med det efterssom inget säger stopp.
Jag tror att ett av problemen ligger i att lärare och andra har glömt hur det är att vara barn och hur barn tänker. För så är det ju. De har glömt hur små saker som kan göra en ledsen. De har glömt hur fel man tyckte att alla gjorde då man själv var utsatt.
Fast vad det jag. Jag vet egentligen inte hur muxna känner, jag är ju bara 15. Men jag vet hur jag själv känner, och vad jag själv upplevt och tyvärr också gjort. Men jag kan säga att det först är nu jag börjat inse att det jag sa i sjuan faktiskt gjorde att en kille slutade i den klassen jag gick i då. Inte enbart på grund av mig, men jag bar skuld i det. Men jag menade ju inte att vara elak, jag skämtade ju bara, och han skrattade ju. I alla fall såg det så ut.
oj vad lång den blev.
Men men.. jag skriver långt då jag väl kommer igång, och det där med mobbning gör mig så nedrans upprörd.
Till Minbgman:
Alltså, jag tror också att man måste rikta hjälp till de som mobbar och ta reda på varför och få dem att inse att det är fel. Vilket kanske är svårt. Själv har jag aldrig mobbats, har aldrig kännt att jag har behov av att göra någon väldigt ledsen för något. Och det är som du säger, om man hör något, främst på högstadiet, så vill man inte visa att man blev sårad. Därför skrattar man med, fast det kanske vara kränkande. Och ett stort problem är klimatet i skolan idag där det är okej att kalla varandra för fula saker. Mobbing informeras man ju om hela tiden i skolan och hur dåligt det är, men ändå finns den där. Jag tror många inte vet om att de faktiskt mobbar, utan tror de skämtar lite bara. Men det går till överdrift då skämten enbart börjar handla om EN person och "skämten" blir allt grövre. Då ÄR det mobbing.
Ha det bra