Samma visa varje söndag.
Känns det som.
Vaknar. Trött som fan på grund av fredagen och lördagens påhitt.
Seg morgon. Kikar på Tilde på TV4. Hon ser alltid så bra ut. Det är alltid lika bra program och dessutom är ju Ronnie Sandahl med och har åsikter vilket höjer statusen.
Jag gillar Ronnie.
Han är bra. Har bra åsikter.
Den där Ronnie. Han kommer bli nya Virtanen, vänta och se...
Sen dricker jag ett glas juice. Och kollar på repriser.
Efter några sköna program vid den ena dumburken slår jag mig ned vid den andra, datorn och läser lite tidningar.
Aftonbladet.
Expressen.
Dagens Nyheter.
Svenska Dagbladet.
Dagens Media.
Massor, alltså. Inte bara dessa utan många fler.
Även engelska sidor.
Detta är iof något jag gör varje dag.
Sen äts det så klart. Och eventuellt lite skrivande efter maten på diverse arbeten.
När maten har lagt sig så ger jag mig ut och springer spåret. Idag var det segt. Jag fick ont. Efter halva. En besvikelse.
En riktig jävla besvikelse och jag slet mig igenom den sista biten. Blev dock på-peppad av M.
Sen ville jag dö.
Jag dog inte. Istället plockade jag med mig en näve kastanjer på vägen hem. De är fina. De små träinspirerade sakerna.
Sen duscha. Länge och varmt.,
Jag nästan dör av värmen varje gång. Men det måste vara varmt. För att sen innan jag är klar slår jag på kallt och kyler kroppen för att sedan möta eftermiddagen.
Eftermiddagen ja, tja... Den går åt till att göra arbeten och till att se lite på TV och kanske en film. Sen är det kväll och mat och Beck. Så klart.
En söndag utan Peter Haber och Mikael Persbrandt är för mig inte en söndag längre.
Vad fan jag ska göra då de slutar visa Beck vet jag inte.
Kanske ser jag på gamla "Sunes jul"-avsnitt för att få i mig lite Haber och sen slänger jag på "Alla älskar Alice" (som för övrigt gick på SVT nu i helgen, bra film) och stillar även Persbrandt-abstinensen. Vad vet jag?...
Jag orkar inte tänka dit. Nu vill jag ha en kväll av mord, fan och hans moster.
Inget annat.
Det är söndagar.
Somnar vid 01:00 kanske. Trött som ett djur.
Somliga söndgar kantas av ett inslag av diverse grejor, IKEA eller att man träffar en kompis. Men inte allt för ofta på just söndagarna. De är dagarna då jag tar ikapp. helt enkelt.
Så oftast är de som ovanståeende text målar upp dem.
En till söndag av mitt liv. Bara försvinner.
Som ni märkte så går jag inte i kyrkan. Vem gör det?
Tror inte på Gud.
I'm going to hell. Säkert.
Men nu är nu.
Det är söndag.
Slentrian.
Men jag är för rädd för att bryta den.
Fan.

Signerat,
Fredrik