Ja ni. Då sitter man här igen då och ska skriva någon form av årskrönika. Ett slags sätt att blekt härma de stora tidningarnas krönikörer. Krönikörer som i år har fått för sig att man ska påpeka att det är lite segt med årslistor och årskrönikor, men att de ändå gör det av ren slentrian.

Och jag har väl gjort mina egna tappra försök, får vi väl säga. Även om jag förra året gjorde en intervju med mig själv istället. En intervju som jag tror var uppskattad. Men vad vet jag. Det är säkert bara inbillning.

Men om vi ska hålla oss till ämnet. Till året. Till 2007.

Som började på en måndag om jag minns rätt... Eller minns och minns, jag kollade Wikipedia. Det får jag väl erkänna. Men året började de facto på en måndag och avslutas dessutom på en måndag. Är 2007 måndagens år? Jag vet inte.

Men detta är i alla fall vad som dyker upp i min skalle då jag tänker tillbaka på året som gått.

Nyårslöfte om mer motion. Skidåkning i Österrike. Anna Nicole Smiths överdos. Pendlande mellan Örebro och Hallsberg. Matchuppladdningar på O'Learys. Henrik Larsson i Man United.
Sverige blir klara för EM. En blöt natt i Bulgarien. Solfri sommar. Studenten. Avslutningstalet. Anjas medaljfnatt. Madeleine-fallet. Mona Sahlin. Tomas Andersson-Wij i konserthuset. Bruce Springsteen i Globen.
Harry Potter. Al Gores klimatpropaganda. Mello-festivalen. Anställningsbevis.
Skatteblanketter. Fackavgifter. A-kassan. Ny bekantskaper. Förlorade bekantskaper. Återfunna bekantskaper. Bloggdepp. Sommarromans. Fotbollsplaner. Familjestunder. Sommarnätter. Messenger-sessioner. Högskoleprov. Idol-Amanda. Californication. Och kanske framförallt, nya erfarenheter.

Detta är dessutom bara toppen på ett isberg av vad året 2007 var. Men någonstans måste man dra the line. Annars skulle det här blivit en olidlig text.

Jag lyfter på hatten och tackar 2007. Och välkomnar 2008.