Jag har funderat lite. Och lyssnat. Och funderat lite till.
Jag vill påstå att om man hört Van Morrison's musik så behöver man ingen annan musik. All annan musik är - på något oförklarligt sätt - överflödig.

Van fångar allt.

Madame George har allt. Och Cyprus Avenue.
Även Brown Eyed Girl. Och Moondance - givetvis.

Låtar jag aldrig kommer glömma.
Låtar som etsar sig fast.
Låtar jag älskar.

Han sjunger så bra. ASå elegant. Så lätt. Den rösten. Den är helt oemotståndlig.
Han borde hedras med alla priser i världen för sin röst.
Jag citerar den erkända musikkritikern Greil Marcus "no white man sings like Van Morrison".
Han har rätt. Och så otroligt rätt han har också.

Åh, just det In To The Mystic också. Den är fin. Höll nästan på att glömma den. Otroligt nog.

Om ni inte hört honom, införskaffa er hans album Astral Weeks från -68. Världens kanske bästa album genom tiderna.
Minst ett av de tio bästa i all fall.

^{Can't I just have one more dance with you my love... - Moondance, -70 (från albumet med samma namn).}