Van Morrison ljuder ur högtalarna. Svängiga Moondance.

Det är lugnt i övrigt. Hans röst bryter den annars påträngande tystnaden.

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. All annan musik känns överflödig då man lyssnar på Van Morrison, det finns ingen som är som Van.

Inte ens Bruce. Därmed inte sagt att jag inte älskar Bruce Springsteen.
Jag avgudar Springsteen!

Men Van har allt som en artist ska ha, det är onödigt med fler, egentligen.

Hur mycket ni än må älska Snook, Håkan Hellström, U2, Britney Spears, Darin, Roling Stones, Green Day, Robbie Williams, Metallica och.. ja, ni fattar min poäng, så är inget av det som de gör musik.

Inte när man sätter sig och lyssnar på Van Morrison. På Moondance, Into the mystic, Brown eyed girl, Cypreus Avenue eller Madame George med fler.

På något konstigt sätt är Van Morrison musik enligt mig.

Den dagen han förvinner ur tiden, då kan vi snacka om en stor förlust för musikvärlden.

Det värsta av allt är att så få har lyssnat på honom. Så få vet vem han är.

Det är galet.