Satt på bussen hem förut idag och slängde några blickar utanför bussfönstret. Där satt en affisch på en stolpe som upplyste betraktaren om att Cirkus Wictoria skulle anlända till stan. En cirkus alltså. Där ser man... Trodde att cirkusarna hade dött ut för länge sen. Helt ärligt, det finns inget med en cirkus som ens är det minsta kul.

Jag minns då jag var liten och vi skulle på cirkus. Alla verkade tycka att cirkusar var jätteroliga att besöka. En helt oförtjänt hype skulle det visa sig.
Jag minns att jag aldrig vart så besviken i hela mitt liv som efter det där cirkusbesöket. Och att min rädsla för clowner hade rotat sig ännu djupare i mitt sinne.

Så när jag såg skylten idag rycktes jag med ens tillbaka till den där stunden i cirkustältet. Där allt jag såg var något som påminnde om djurplågeri light. Och två clowner som inte alls var någe roliga, till skillnad från vad allas skratt försökte förmedla. Jag ville bara gå hem.Kunde för mitt liv inte förstå varför alla ville gå på cirkus.

Jag var kort sagt traumatiserad efter besöket. Och lovade mig själv att aldrig ta med mina eventuellt framtida barn på cirkus. Någonsin.

Det var skönt när bussen började rulla igen och skylten lämnade mitt blickfång. Tillbaka i nuet. Och allt som har med cirkusar att göra försvann långt bak i minnet igen.

Jag förstår än idag inte varför folk vill gå på cirkus. Men det är mycket man inte förstår här livet.