Alla hjärtans dag.

Allahjärtansdag.

Alla. Hjärtans. Dag.

Idag är det alla hjärtans dag. En dag för alla som lever i plural.

Vi som lever i singular har inte mycket att hämta från den här dagen. Inte mycket alls faktiskt.

På stan sprang folk runt med rosor (roser?) i tid och otid samtidigt som man kunde konstatera att roshandlarna säkrade sin thailandsresa till julen i och med den sanslösa summan pengar folk pumpar in i en av årets kommersiella temadagar.

Vi är suckers.

Eller inte vi. De är suckers. Alla som lever i stereo.

Eller också är jag bara avundsjuk. Vilket känns som den mest troliga förklaringen.

Det är nämligen dagar som denna som verkligen gör det kristallklart att man är singel. Ett finare ord för ensam. Såvida man inte är sådär överdriven och "gillar" att vara singel därför att man är så mycket "friare" då. I grund och botten vill man inte vara singel. Inte i längden. 

Alla hjärtans dag gör att den där ensamheten blir som mest påfrestande. Likt en trubbig kniv gnetar den sig djupare och djupare.

Men vi bryr oss inte. Eller jo. Men vi kväver den lite extra just idag.

Med geléhjärtan "Happy Valentines day"-sms till nära och kära. För att på något sätt kompensera för att man inte har en special someone att faktiskt ägna hela sin attention åt.

Ne. Ensamt ska det vara . A life in mono... iaf så länge man är singel.

Ett geléhjärta någon?