Det är en mulen söndag som tornar upp sig utanför lägenhetsfönstret. Det ser kallt ut där utanför glasrutan. Och en del av mig vill gå och känna efter, men den andra håller mig kvar i soffan. Jag läser bladet.
Min klarlila k770i ligger på det vitt högblanka soffordet. Tyst och stilla. Väntar på att den ska börja vibbrera. Att Springsteen ska börja sjunga på "Livin' in the future".
Men. Rummet förblir tyst.
Och jag fortsätter kika på vad Aftonbladet har för nyhetsutbud.
Sverige fick 0-0 mot Albanien. Detta efter att Sverige försökt leka världslag och spelat som merparten av de svenska journalisterna skrikit om i flera år. En "roligare" fotboll. Men nu plötsligt efterlyser de svenska journalisterna det gamla spelet som Lagerbäck alltid kört med innan. Samma spel som han fått utstå så mycket kritik för. Att vi spelar "tråkigt".
Så snabbt kan den kappan vändas efter vinden.
Själv hoppas jag vi tar oss till VM. Jag tror Lasse ordnar det. Precis som vanligt.
Jag ögnar vidare och får se att den lila lintotten Björn Gustavsson har en "hemlig" flickvän. Jag tror ju faktiskt inte att Björn försökt dölja det hela, men heller inte stått och skanderat ut det. Svensk "press" är rolig. Så fort som en kändis inte går ut med en presskonferens och stora mittuppslag i skvallertidningarna där de talar ut om deras kärleksliv så är alltid partnern "hemlig".
Utan vidare intresse så stänger jag ned sidan.
Nu ska jag laga potatismos och köttbullar. Det känns väldigt lite nakna kocken. Men det duger.
Det blir ju dessutom lingonsylt till.
Då kan man inte klaga.