Min laptop har brutit ihop. Den är.. död. Eller ja, den flämtar i alla fall sinsa sista strömtag. Minst sagt. Spenderade lördagen med att rädda det lilla som fanns kvar på laptopen. Soooo... istället för att lägga pengar på en fin utlandsresa så blir det på en ny laptop. Den som jag haft är ändå så gammal och skruttig så att den levt på drop, smartstillande och defibrillator.

I övrigt har helgen gått i städningens tecken. Storstädning kan man faktiskt säga. Minsa lilla hörn har blivit inspekterat och kontrollerat i jakt på damm. Så nu skiner min lägenhet likt en nyslipad diamant i solsken.. eller nåt.

Såg ni förresten hyllningskonserten igår kväll för Barack Obama? Magiskt, kan jag meddela! Bruce Springsteen, U2, Pete Seeger, Stevie Wonder (på munspel!) and so on. Mäktigt. Tom Hanks och Denzel Washington höll dessutom tal (såg för övrigt Philadelphia i helgen. Briljant film!). Hela arragnemanget gav mig gåshud. Och när Obama klev upp på scenen så exploderade de 400 000 människorna som samlats i Washington DC kring The Lincoln Memorial för att hylla USA:s nästa president. Det hela var mycket mäktigt.

Talk about the preasure som vilar på den mannen axlat. En hel nation. Eller nej, en hel världs förväntingar. Han är rena rama jesus i folks ögon. Och har det någonsin vart så påtagligt att en ny president haft så mycket tro på sig? Jag vet inte. Men det känns som att Obama är mer än bara den första svarta presidenten. Det känns som att Obama är början på något nytt. Något stort.

Vi får vänta och se.

Bruce, Pete and Abe