Ser Michael Jacksons minnescermoni på TV4 (kredd för att de sänder den faktiskt). Fredrik Strage är popnörden man blir lite kär i. Faktiskt.
TV4 har ju hedrat Michael hela dagen, såg filmen om Michael Jackson och hans bröder förut idag. Ingen superfilm egentligen, men ändå.. intressant.
På sätt och vis blir hela cermonin bisarr. Men tycker ändå de på något sätt genomför den värdigt. Många, inklusive mig själv, var ju lite rädda att det skulle spåra och bli någon sorts cirkus. Men icke.

Det som slår mig dock är att om alla de här vännerna (och kanske "vännerna"), familjen och fansen hade visat Michael den respekt, kärlek, vördnad och tacksamhet tidigare, då han var vid liv, kanske vi aldrig hade behövt haft en minnescermoni. Strage återkommer till den här punkten ofta och kan bara hålla med.
Varför fanns inte alla de här människorna där för Michael då han levde? Var de rädda för att cirkusen Michael Jackson skulle dra med dem ned i förfallet? Eller brydde de sig bara inte? Känns både fint och bisarrt att så många plötsligt bryr sig så jävla mycket.

Aldrig har man bespottat en person så mycket som Michael Jackson, men vart fanns fansen och vännerna att försvara honom och visa att de fortfarande älskar honom då? Synd.

Men det är väl lättare att finnas där för någon när det är försent, än när man faktiskt måste engagera sig på ett djupare plan.

Som sagt, lite sad.

Men många fina framföranden ikväll. Man kan inte undgå att Michael Jackson var en av de absolut största popartisterna, kanske den största!

Låtar som "I want you back", "Thriller", "Black or White" med många fler kommer att leva kvar. Och förhoppningsvis är det tillslut musiken och artisten Michael Jackson vi kommer att minnas. Inte den sargade, svaga och svårt sorliga skandal- och rubrikmaskinen Michael Jackson. För det är bara ovärdigt. han har lidit nog.
Men you don't know what you got untill it's gone.

Kanske har han det bättre där han är nu, än han någonsin hade i den senare delen av hans liv.

Vi får hoppas det.