Så var det gjort. Det som borde gjorts för länge sen. Men ibland så tror man att det kanske kan bli som förr.
Som när sommarvärmen stod som varmast och SJ var som senast med tågen.
När blickarna fortfarande var fyllda av nyfikenhet och av liv. När glädjen var större.
Och kanske framför allt då vi var på samma station. På samma nivå.

Men this is for the best.
Det vet vi. Du och jag.
Trots allt.

I'll miss you.