Nu kommer den delen som jag anser var avgörande. Här kommer Sebastian ut, han måste ge allt, han ligger redan efter, så han tar ton på vinnarlåten ”Right here, right now”. Det börjar ju jätte bra och jag gillar verkligen låten, men sedan så tappar låten allt. Den var inte alls bra. Han var bra, men om inte låten är bra så får man svårt att se det som han gör bra, detta kanske inte fjortisarna eller alla dessa Idol-fans där ute såg. Att han var bra, men han framstod som sämre på grund av en sämre version av låten. Jag gav Sebbe en fyra. Detta berodde mest på att han gjorde det så bra rent artist mässigt. Nu kommer vi till den delen som nästan, men bara nästan fick mig att börja gråta. Nu låg allt i Agnes händer, gjorde hon en bra låt nu, så skulle hon vinna. Agnes kommer ut och gör en helt jävla incredable version av ”Right here, right now”. Hon verkligen piskar upp Sebastian så det skriker om det! Hon gör en så stark power ballad att jag nästan började gråta, så bra var den. Jag fick gåshud, jag kände direkt, ”här har vi Sveriges nya stjärna, om inte hon vinner så flyttar jag”. Hon sjöng på ett sådant sätt att jag inte hörde att hennes röst var out of shape… hon sjung med ett sådant självförtroende att jag blev helt paff. Detta var Agnes bästa låt i Idol och hon gör den när det behövs som mest, när hon verkligen behövde ge allt. Agnes var som en pånyttfödd Celine Dion när hon stod där! Agnes var bättre än Celine Dion! ”Agnes, du förgyllde den annars trista fredagskvällen, all on your own!” Jag njöt varje sekund av låten!

Att hon sedan vann kom inte som någon chock för mig, så mycket kan jag ju säga. När hon skulle framföra låten igen så grät hon nästan, vilket är fullt förståligt, hon tappade ju lite där, men hon reder upp det och kommer tillbaka med stor bravur, Agnes är en artist, Agnes är en Idol, Agnes är en stjärna!

Tack Idol 2005, tack Sebastian men framförallt, tack Agnes Carlsson, 17 som gav svenska folket en sjuhelvetes final!