NOTE: Jag ber om ursäkt men jag kan inte publicera nya inlägg på grund av något tekniskt problem. Hoppas det är löst inom kort.

Jaha. Nu sitter jag här och ska summera ett år.

Trehundrasextiofem dagar.

Åttatusensjuhundra sextio timmar.

Ja, ni fattar. En hel del tid i alla fall. Och massor har hänt, så väl privat som allmänt. Givetvis. Det skulle kännas mycket besynnerligt om inget ändrat sig…

I alla fall. Nu ska jag som sagt, här på ett vitt papper (ja, i alla fall ett vitt elektroniskt papper), summera 2006.

Försöka gräva fram det göttigaste, köttigaste och det mest relevanta ur ett helt år. Inser ni hur svårt detta är? Jag kommer ju missa helt otroligt många spännande och relevanta saker. Speciellt då mitt minne kan liknas vid en guldfisks. I alla fall mitt närminne och årsminne, om det nu finns något som kallas så. Enligt Word finns det inget sådant då det lägger en tunn vågad röd linje under ordet. Årsminne. Men om ordet skulle finnas skulle det i alla fall stavas så, det är jag säker på.

Nä, innan jag skrivit bort allt utrymme här så är det bäst vi sätter igång. Låt oss gör en djuphavsdykning in i vad vi minns som år 2006. På med dykarutrustningen och fram med dykarcertifikatet, nu dyker vi.

 

Året för min del inleddes på soliga Lanzarote, där vi skålade med champangeglasen högt i skyn och firade in det nya året storslaget. Med sol och bad, så klart. Nu stod jag där redo att tackla det nya året, jag satte mig på planet på väg hem och var besluten om att jag skulle fan göra något av det här året. Sen kom vi hem och det var kallt. Det var jävligt. Det var som en smocka, given av Mike Tyson, rakt i ansiktet.

 

Jag hade ju under julen och resan inte direkt vart särskilt hälsosam, mer än timmarna jag spenderade i poolen och simmade. Så när jag kom hem vill jag påminna mig att jag sögs in i 2006 års nya svarta. Promenader.

Man skulle promenera. Alla promenerade.

Med reflexvästar, stavar, metoder och med musik i öronen.

Jag promenerade, givetvis, också. Med det senare alternativet; musiken i öronen.

Väldigt larvigt var det egentligen. Att alla skulle börja gå… Men jag får väl erkänna att det var ju hälsosamt. Men nog fanns det mer intressanta saker, som Fredrik Virtanen gav sig in i TV-branschen. Jag tror till och med jag var så generös att jag skrev att detta var en orsak till extas år 2006. Vilket så klart var överdrivet. Även fotbolls-VM var en orsak till extas och visst känns det mer relevant än Studio Virtanen, i ärlighetens namn. 

 

När vi ändå nuddar sportens värld ska vi väl i ärlighetens nämna OS. Där vi måste applådera våra hockeylandslagsherrar, även damerna som tog ett sensationellt silver. Men herrarna var bra. Ett OS-guld blev det. Även ett VM-guld. Underbart.

Att de inte fick bragdguldet är ju fan otroligt. Juryn, som förmodligen var mutad, gav Anja Persson det. Va fan? Hon har ju haft ett misslyckat år. Ingen bragd vill jag påstå. Nä, ibland känner jag att världen skulle vara bättre om jag fick bestämma allt.

Detta säger jag på fullaste allvar.

Så, vote for me in the next election!

Och inte på moderaternas Fredrik. Det är fel.

Men valet dyker upp senare på hösten. Nu till ett annat val, nästan lika viktigt, för svenska folket.

Vad talar människan om, frågar ni er. Jo, jag talar om Melodifestivalen. Där Carola smackade hem hela skiten med sin ”Evighet”. Och, vi kan alla erkänna att hennes låt var den bästa även ute i Europa. Lordi är en svordom numera för mig. Seriöst. Istället för fan eller jävlar, säger jag Lordi.

I samma veva hypeades Johny Cash, med all rätt. En av världens genom tiderna bästa artister. Och filmen om honom, Walk the line, har blivigt en av mina absoluta favoritfilmer. Och det var även i samma veva som den som jag blev ”kär” i Reese Witherspoon. Underbar kvinna.

Och man kan nog säga att Cash peakade här under våren försommaren. Nåågra andra som inte peakade och som as a matter of fact inte allas är nära att göra det, är Fredrik och Filip. Hela Sveriges små mysgossar.  Genom att ha revolutionerat tv som vi känner till den van de i höstas tv-priset Kristallen. Väl värda den. Och jag var på inspelning av Ett herrans Liv, helt underbart underhållande och Tommy Körberg som var gäst är numera en av mina stora favoritartister.

 

Ja, musik har vart en viktig del för mig under året. Och under den tidiga delen av året lyssnade jag mycket på Tom Petty, Counting Crows och The Beatles.

Jag har under året börjat älska så väl Håkan Hellström som Ulf Lundell. Hela sommaren lyssnade jag på Uffes ”Håll mej…Åh ingenting!”, som blev sommarens ledmotiv.

En sommar som var väldigt lat och degig för min del. Med en resa till Tallinn som var mer än trevlig. Men utöver den var sommaren mest lat. Mycket sol, lite bad, tyvärr.

Men framförallt var ju sommarens mantra fotboll. Fotbolls VM. Sverige gjorde en godkänd insats inte mer. De hade kunnat ta sig längre. Men VM’s två babes var SVT’s Sladjan och allas våran Freddie Ljungberg. Utan dem hade VM nog vart ett av våra största fiaskon genom tiderna. Och jag vill även påstå att alla larviga uttalanden om att Lasse Lagerbäck skulle avgå var helt debila. Han har i alla fall mitt fulla förtroende.

 

Just ja, i April fyllde jag ju även arton år. En milstolpe. Ville bara sticka in det.

 Sommaren tar slut, jag är besviken på att jag inte lyckades se en enda konsert. För let’s face it, sommaren 2006 var en av tidernas bästa gällande konserter. Robbie Williams, Lars Winnerbäck, Bruce Springsteen, Ulf Lundell, Håkan Hellström and the list goes on.

Detta är något jag fullkomligt hatar mig själv för.

Väldigt mycket.

 

Just ja. Besökte ju även det väldigt populära resemålet Marstrand på västkusten. Väldigt fint och för övrigt mitt första och enda havsbad det här året. Så det kan bli.

Besökte även Göteborg. Fin stad. Men tyvärr, mina goa’ gubbar, ni slår inte Sthlm. Året 2006 var året då jag började älska Stockholm mer än Göteborg.

 

Rent bloggmässigt utvecklades jag mest under sommaren och hösten. Om jag får säga det själv, har jag blivigt rätt bra bloggare nu. Det tog nästan ett och ett halvt år. Men det kom tillslut. Minns min lista på 100 saker om mig själv. Avslöjande ja. Men någonstans där vände det. Och visst har jag haft två blogghaverier detta året. Där jag skulle sluta blogga, men det är väl något alla får?

 

Sommaren slutade med att jag köpte en ny mobil, en Sony Ericsson k610i. TV3 lanserade haveriet ”Fling” på tv. Vilken smörja!

 

Hösten rusade förbi, med valet, där Alliansen vann. Kan ju säga att jag röstade på Socialdemokraterna. För övrigt mitt första val. Och jag hoppas få vara med och rösta i många fler.

Örebro SK gick upp i Allsvenskan igen. Det, mina damer och herrar, är årets sporthändelse. Och jag minns att jag grät av glädje.

Annars rent nöjesmässigt så hände ju en del under hösten. Britney Spears lämnade K-Fed. Och började ett liv av troslöshet. Not family-fresh.

Och Idol-Markus gick och vann Idol. Väl värd att vinna. Mina favorit var dock Felicia.

Vi får ju inte glömma att Steve Irwin dog! Krokodiljägaren! Men det var väl kanske inte bara jag som kände på sig att han en vacker dag skulle gå bet. Vad fan om man som han håller på och jävlas med massa livsfarliga djur och retar upp dem är ju döden självskriven.

Känner ingen sorg för det.

 

Och vips. En dagen dog Steve Irwin. Andra dagen är det julafton. Året har passerat och idag är det nyårsafton. Jag kan inte med fullt förstånd greppa året som gått. Jag vet att det här försöket till krönika ni läser inte alls har tagit upp de väsentligaste händelserna. Men för att fasa in lite substans i den här annars rätt innehållslösa texten så ska vi väl nämna att Saddam Hussein har avrättats. Med all rätt. Då var det bara Geroge W Bush kvar då. Höhö.

Men jag hoppas USA väljer bort honom. Han har förstört det landet mer än det förtjänar. Och det som skrämmer mig är att svenska folket har valt Moderaterna (okej, Alliansen… men ni fattar), som vill driva den Svenska politiken så långt det går mot samma som Bush.

 

Men med hopp om ett ljust 2007 så tackar jag er för i år. Och hoppas vi ses nästa år också. Och till alla er som röstade blått i valet, inatt träder deras budget i kraft. Nu lämnar Sverige helt det röda och går mot en blå framtid. Och jag hoppas verkligen det inte är samma framtid som i början på 90-talet. Så Reinfeldt, visa oss nu att du ger oss jobben. Och då menar jag inte massa låglönejobb utan trygghet.

Ikväll ska jag precis som förra året höja champangeglaset högt mot skyn och fira in ett nytt år. Förmodligen ett år som inte är likt detta för fem öre. Men jag hoppas det blir ett bra år. har en svag känsla av att allt kommer ordna sig. Så inatt skålar vi. Tackar av 2006 och välkommnar 2007. Nu jävlar ger vi järnet!
 

Gott Nytt År! Love you all!

 

Signerat,

Fredrik