Hade jag vart kände hade ni gillat detta = ligga?

Det är söndag. Precis som för en vecka sedan. Vilket iof inte är så konstigt då en vecka består av sju olika dagar. Och sen börjar de om igen.

Eller de är i alla fall namngivna med sju olika namn, för dagarna i sig är ju aldrig lika. Dagen blir - givetvis - vad man gör den till. Det är upp till var och en hur man väljer att spendera sin dag. Då spelar det ingen roll om det är söndag eller kanske en jobbig måndag eller en efterlängtad fredag. Eller vem vet, kanske är det måndagen som blir efterlängtad för att du gör den till en efterlängtad dag.

Eller något. Ja, ni fattar väl? Bra.

Gårdagens Mello-fiasko (ja) känns fortfarande lika starkt som min träningsvärk, som även den orsakades igår genom tusen meter frisim. Sonja och Uggla borde vart vidare. Och Uno och Irma. De tre låtarna förtjänade finalen. Jag tycker det är skit att alla de tre låtarna inte är i final. Men vad ska vi göra? Pistolhota Björkman? Förmodligen inte en smart idé. Nu får vi svälja detta och heja fram Måns och hans Cara Mia till vinst om drygt en vecka.

I alla fall. Söndag. Eftermiddag. Jag är trött som ett djur ska ni veta, tror det har med vädret att göra. Grått, trist och slaskigt. Jag vill ha vår nu. Nu kan vintern gärna få gömma sig tills vi hypar den i höst igen. Känns som hela Sverige behöver lite vår, lite sol och framförallt allt det som våren står för. Något nytt. Men nu ska jag inte snöa in på våren för mycket, speciellt då snö är något jag tycker vi ska lämna till vintern.
Efter vår kommer i alla fall sommar. Det är den jag sitter här och tänker på.

Denna söndagseftermiddag.

Hur mycket vill man inte ha sommar nu? Men jag vet inte vad jag ska göra i sommar. Egentligen borde man inte planera redan. Men det gör jag ändå. Just det, dumma mig. Jag ska ju faktiskt till Bulgarien i sommar, en vecka.
Härligt.
Efter studenten - så klart.

Studenten ja, hur kommer den bli? Vi hoppas väl på rolig. Även om jag just nu, i skrivande stund (gud vilken uttjatad plattityd), helst vill att den ska vara avklarad så jag kan få börja mitt liv. Alltså, mitt liv är ju redan igång. Men mitt riktiga liv så att säga.
Det livet jag vill leva.
Det livet jag inte kan leva nu.

Det livet.

Hur det ska se ut vet jag inte riktigt än. Men det klarnar nog allt eftersom. Hoppas vi i alla fall.

Idag är det söndag, som sagt. Imorgon måndag. Och jag sitter här och skriver massor med nonsens. Ni får ingen direkt valuta för era pengar. Eller tja, ni betalar ju inte öre för att läsa den här smörjan till blogg. Vilket är helt rätt, så klart.

Jag har även noterat ett ras av läsare. Jag förstår dem. Som har rasat då. Eller alltså, de läsarna som har försvunnit. För visst har jag tappat färg? Jo det har jag. Jag borde helrenoveras. Eller så borde jag stänga igen. Egentligen. Nu känns det mest som att jag ångar på i halvfart. Och sitter här och skriver ett stort inlägg med bara dravel. Vad fan finns det för substans i det här inlägget?Inte en enda tillstymmelse. Det är fan för jävligt.

Och samtidigt lyssnar jag på She talks to angels med The Black Crows. Länge sedan jag lyssnade på dem. Faktiskt. But you could?nt care less, could you?

Tja. Har jag något mer jag vill säga? Förmodligen inte. Men jag har tråkigt så vi kan väl låta den här charaden fortsätta? Tack.
Det där var lite skitzo men va fan. Klart jag tackar mig själv.

Ibland pratar jag till och med för mig själv. Eller tänker högt. Det är samma sak. Det gör väl ändå ni också ibland? Pratar med er själva? Och sedan insett att ni gör det och genast börjar titta er omkring efter att någon ska ha hört det och ringt männen i vita rockar.
Männen? Varför är det just män i vita rockar som ska hämta en? Vad är det för samhälle där bara manliga doktorer tar hand om psyksjuka? Helt galet.

På tal om psykiska störningar. Jag fick nyss lite ont i hjärtat. Just nu, mitt i skrivande stund. Fan vad läskigt. Nu känner jag hur min hypokondri sätter in. Den är livsfarlig, jag inbillar mig ju att jag har allt möjligt. Nu gick det onda över. Läskigt. Så väl att jag fick ont, som att jag fortsatte att skriva during the attack.

Tänk den som läser min blogg för första gången nu. Den kommer ju tro jag är påverkad eller något när jag skriver. I alla fall under skrivandet av det här inlägget. Jag kanske inte borde publicera detta. Detta är trots allt i viss mån jag, som sitter och samtalar med mig själv. Eller med er, fast ni inte finns. Inte här i alla fall. Ni finns ju där ute, framför era egna skärmar. Och läser det här snart.

Är inte det lite coolt? Ni kan läsa det jag har skrivit snart.
Det är fan coolt.
Precis som att Paris Hilton fick släppa en skiva. Det är ju coolt. På sitt egna sätt. Dessutom att den är söndermixad och datagjord är ju också coolt.

Hur fan blir man känd för ingenting, egentligen?Jag vill bli känd. Fast lagom känd. Inte så känd så jag inte kan leva ett normalt liv. Jag vill bli svenskmellankändis-känd. Eller ne, jag vill bli a-celeb. I Sverige.
Eller ne, det vill jag fan inte.
Jag klarar mig. Egentligen.
Även om kändisskap skulle ha sina fördelar. Bara man är känd så blir nästan i nio fall av tio snygg. Så om jag blev känd kanske jag skulle kunna klassas som snygg. Med lite tur. Eller så kanske man skulle vara det där tionde fallet. Som förblir fult. Fast man är känd. Det är läskigt det där.
Känd = snygg.
Oftast.

Man får i alla fall ligga som känd. Även om man är ful. Det är väl positivt. På ett sätt. Och mindre på ett annat.
Hmm.
Är man känd och smart så blir man ju genast extra älskad.
Exempel: Fredrik Lindström. Alla vill ligga med honom.
För han är smart. Och han är känd. Och han blir automatiskt snygg på grund av att han är smart och känd. Men mest genom att han är smart.
Om han vore känd, men inte smart skulle han fortfarande få ligga, men han skulle inte vara älskad. Och skulle han vara smart men inte känd, ja, då faller han rätt platt. Tyvärr. Hemska värld. Han skulle nog kunna få ligga, men inte i samma utsträckning.

Oj, vad jag började spekulera kring detta. Nu får jag ge mig.
Sluta.
Nu.
Fredrik.

Som sagt, det är söndag. Jag är trött. Åt för övrigt lasagne förut idag. Älskar verkligen lasagne. Inte lasang.  För det finns det inget som heter. Utan lasagne. Lär er det. Annars borde ni förbjudas att äta den rätten. På livstid.

Nu tror jag att jag ska gå och kolla på Beck. För övrigt ser Mikael Persbrandt så jävla ung ut i de första Beck han gjorde. Han har mognat sedan dess. Kan jag i alla fall tro och spekulera i. Jag vet ju iof inte om han gjort det, då jag inte känner honom personligen. Men det känns som så. Att han har mognat.
Det är bra. Mogna är bra.

Fan vilken tråkig söndag. Vasaloppet var ju iof spännande. Jag ska nog åka det innan jag dör. Eller ne, jag vill ju inte dö. Och om jag åker det, i egenskap av att jag lovat mig själv att åka det innan jag dör, så har jag ju spikat i den sista spiken då. Om jag inte åker det, fast jag lovat mig att åka det innan jag dör, så kan jag ju inte dö. Det innebär att så länge som jag inte åker Vasaloppet så kommer jag leva. Eller något.

Undrar vem av er som läst ända hit? Förmodligen ingen. Då ni säkerligen två rader in på den här texten (nåja) insåg att det bara var crap. Förlåt. Jag borde skärpa mig.

Hade jag dock vart känd hade ni säker älskat den här texten. Bara för att jag var känd. Och ni hade säker velat ligga med mig. Nu är jag ju inte känd. Så texten blir dålig och inget ligga ser ut att bli av.

Fan.

Kommentarer
Postat av: Felicia

Haha, dina texter blir man glad av;D

Postat av: Malin

Det är härligt att konversera med sig själv.

2007-03-04 @ 22:38:25
URL: http://malapala.blogg.se
Postat av: Sanna

jag läser varje dag=)

2007-03-06 @ 20:45:16
URL: http://[email protected]
Postat av: Amelie

ÄLSKAR den här texten! Du är så härlig när du skriver (även om jag inte vet hur du är i det "riktiga livet", du kanske är ännu härligare - vad vet jag?) Och det är väl klart att man pratar med sig själv, det blir så ensamt annars ^^
Brukar faktiskt läsa din blogg men kommenterar aldrig, av någon anledning... kanske får börja göra det, vill ju inte att du ska sluta (; Keep it up !

2007-03-07 @ 15:17:47
URL: http://mercedescamera.blogg.se
Postat av: Fredrik

Tack alla ni :) känns fint att det finns några som läser här ändå. Och som dessutom uppskattar det!

Kram på er!

Amelie:
Jodå jag är lika härlig på riktigt ;)

2007-03-07 @ 17:32:18
URL: http://freddan888.blogg.se

Du tänker väl kommentera?

Ditt namn:
Glöm för fan inte bort mig!
Din E-postadress:

Din hemsida:

Dina åsikter:

Trackback