Vi står där. Alla vi som pendlar. På perrongen. Vi väntar på sena tåg. Högtalaren skränar ut tågnummer. Ankomster. Avgångar. Spårändringar. Vi står där. Och lyssnar. Alla lyssnar. Även iPodsen. De plockar ut snäckorna, eller i alla fall en av de två. Kanske R. Kanske L. Det vet man inte så noga. Ibland sitter de fel från början. I-lands kallar jag det. Men när man står där och lyssnar. Just då slår det mig att hon som sitter och pratar i dessa stationshögtalare verkligen har folk som lyssnar på henne. Och som de lyssnar. Ingen vill missa sitt tåg. Ingen vill att ens tåg ska vara sent. Därför lyssnar man. Som pendlare skannar man bort de onödiga utropen dock. Men som vanlig resenär så lyssnas det på samtliga meddelanden. Och lika fort som rösten dök upp försvinner den. Folk återgår till sin iPods och Metros. Sen står vi där. På perrongen. Vi vet alla samma sak. Vi vet att sena tåg också kommer fram. Och att SJ önskar oss en trevlig resa. Tack.

Sol borta. Bara moln nu.

Skitväder.

2-0 i sista övertidsminuten. Tack.

Allsvensk fotboll en småkylig måndagskväll. Men inga mål än dock. Kaffe i paus är att vänta.

Vita fötter och öl. Stek på balkong. Magiskt.

Sitter i solen och äter utsökt grekisk gratäng. Bakdel av häst gör oss sällskap.

Första halvlek klart. Ösk leder med ett mål av kim. Killen bredvid luktar lite illa men ölen är utsökt.