Anna Skipper my ass!

Såg för en stund sedan på Du är vad du äter, på TV3. Det var med Bert Karlsson.
Underhållande man.
Men Anna Skipper? Jag klarar inte av människan.
Det hon säger är ju helt insane! Med hennes sätt så skulle man aldrig hinna med något annat än att stå och laga mat.
Jag tycker hennes metoder är rent utsagt suspekta och onödiga.
Hon känns så radikal. Hela den människan är radikal. Anna Skipper är radikal.

Här nedan följer det enda vettiga om ni ska gå ned i vikt utan att behöva offra allt och laga mat dygnet runt.

1. Sluta äta godis och dricka läsk och sprit. Annars ät vad du vill.
2. Ta en lagom portion istället för två. Se till att ha sallad på tallriken. Tryck inte i dig det sista på tallriken om du är mätt.
3. Börja röra på dig. Gå, spring eller cyckla. Eller någon annan idrott.

Alltså, dessa tre steg är enligt mig självklara. Ät mindre, rör dig mer. Men ändra inte på vad du äter när du väl äter mat.

Tips 1: Om du äter på McDonalds. Ta INTE plusmeny. Ta INTE läsk. Och ät en lagom stor portion.
Tips 2: Sugen på tårta? Ta EN lagom bit tårta. Ta INTE igen.
Tips 3: Ta promenader. Gärna 30 minuter eller längre.

Följer man detta går man ner i vikt. Man ska inte skära i vad man äter mer än nödvändigt.
Så strunta i alla bantningsmetoder och dieter. Använd er logik istället. Mindre mat och mer träning.
Och hon har ett tv-program. Jag borde ju ha ett tv-program.

Anna Skipper my ass!

Signerat,
Fredrik

Fru, två barn, villa och volvo?

Hjälp! Är det normalt för en 18åring att längta tills man är 35 och förhoppningsvis har en fru, två barn en vill och en volvo?
Jag tror jag gör det. Wierd.
Jag vill vara en familjefar??
Allt är helt bananas... men det är långt till 35 och man vet ju aldrig. Kanske är ogift, inga barn, lägenhet och en cyckel istället...
Hmm...

Signerat,
Fredrik

Succé med Bergkvist och Co...

Kjell Bergkvist är för övrigt en av Sveriges mest underskattade skådespelare.
Jag har aldrig sett honom dålig i en film eller serie. Aldrig.
Eller jo. I filmen Tre solar. Men vem fan var bra i den? Inte ens Persbrandt.
Vi förlåter honom för den filmen tycker jag. Vi förlåter alla som hade med den usla filmen att göra. Utom Richard Hobert, mannen bakom filmen. han borde inte få göra fler filmer.
Han borde spärras in.
Men Kjell Bergkvist är förlåten.
Jag gillar honom. Skarpt. En favorit faktiskt. Uppe i topp med Mikael Persbrandt, Krister Henriksson, Stellan Skarsgård och Peter Stormare.

Alla dem i en film. Fan vilken succé!

Signerat,
Fredrik

Tre Kronor, falukorv och Hedman...

Haha. Jag sitter och ser på den gamla serien Tre Kronor. Helt enkelt uselt skådespeleri.
Det finns inga andra ord för det. Och manuset är ju så obra så man får ont ända från fingerspetsarna till fotlknölarna.
Men det gör inget. Jag finner det ändå underhållande. Nästan överdrivet mycket.
Jag tycker det är helt otroligt hur man kunde tycka det här verkligen var en seriös proffsserie back in the days.
Jaja. Det är många saker som är oförklarliga. Som varför är det bara Kicki Danielsson och Linda Bengtzing som turas om att "tala ut" i diverse kvällstidningar? Snart måste de ju ha sagt allt.
It's all bananas...

Signerat,
Fredrik


Den 24 december - Julafton i mitt hjärta!

Stearinljusen brinner lågt. Men med precis samma klara låga som tidigare på kvällen.
Jag sitter i soffan och äter mandlar. Trots att det finns en uppsjö med godis att välja på. Jag vet inte varför men jag gillar mandlar.
Äter alltid mandlar på julafton.
Ja, för det var ju julafton igår. Den 24 december varje år dyker den upp. Lika säkert som amen i kyrkan eller som att Kicki Danielsson kämpar med viktien fram och tillbaka likt en Jojo.
Och jag älskar det. Jag älskar julafton. En dag på året helt tillägnad familjen och till att njuta av lugnet och den fantastiska stämmningen.
Precis så som jag kände där i soffan. Med mina mandlar. Och chokladbitar ska tilläggas.
Julen är en av de få tider då jag faktiskt äter choklad. Är ingen chokladmänniska. Mer än att jag kan äta lite chokladkaka någon gång ibland. Marabou, givetvis.
Men jag är inte världens godismänniska överhuvudtaget. Kanske därför jag hellre äter mandlar på julafton är allt annat. Vad vet jag.
Men något jag absolut äter är julbordet. Så klart.
Köttbullar, prinskorv, skinka, lax, bröd, potatis, ägg, ostar, korvar, revbensspjäll och Janssons... eller tja, jag gillar inte Janssons, så stryk den. Janssons.
Ni vet ju alla att julbord har något för alla. Nästan.
Sen sitter man där med hela släkten och sin julbordtallrik som ser ohälsomsamt laddad ut. För man måste ju även ta lite extra köttbullar då det är jul. Och en extra stor smörklick. Ja, ni vet hur orden går när man står/sitter där och tar till sig.
Äter en bit, tar några klunkar av julölet och konverserar, givetvis. Även sjunger. Eller, tja, man kan inte kalla det att jag sjunger, för jag kan nog inte sjunga.
Pratar om allt möjligt. Skolan, resor, julen, maten och givetvis, som alltid då äldre finns med, krämpor. Det är en del av livet.
Hur var Oldsberg som julvärd?
Var prinskorven tillräckligt god?
Farfar, vad tog du för ost där, den måste jag ha missat, skickar du en bit...?
Och så vidare.
Oldsberg var för övrigt helt okej som julvärd. Lite småskojig och gubbgammal. Dock horribel slips. Enligt min mening. Tog dock inte allt för stor del av Ingvar under julen. Ser bara Kalle då på dagen och sen någon film senare på kvällen. Kalle är lika bra varje år. Älskar det. Minnena, kära ni, minnena. Helt underbart. Sen på kvällen blev det Snowroller. Helt underbar film. Det är ju för övrigt bara de tre första filmerna som är bra. Sällskapsresan, Snowroller och S.O.S. Den igår är en favorit.
Jag säger bara en sak:
"Tyngden på dalskidan, älskling!".
Ja, vi har alla våra små traditioner på julafton. Vi har många. Frukosten på julafton består av skinkmacka och en flaska julmust. Enbart på julafton, barn, enbart på julafton.
En annan är att granen enbart ska vara klädd i silver och rött. Och inget glitter.
Och ska någon skiva ha spelats så är det Tommy Körbergs "Julen är här", det albumet är genialt juligt och fint.
Vi delar ut våra julklappar på kvällen. Mysigt. Får dock ett på morgonen i min julstrumpa. Trots min ålder av 18 år så är det klart jag har en julstrumpa. Vart ska tomten annars lägga morgonpaketet?
Kommer jag nog ha tills jag dör. Haha. Så den damen som planerar på att leva med mig får ha överseende att jag blir som ett barn på nytt varje jul. Med tindrande ögon och spännd förväntan.
Jag har dessutom lovat mig själv att aldrig tappa mitt barnasinne. Då tror jag att jag lika gärna kan dö. Om jag leker med en sju åring och inte kan sänka mig till hans/hennes nivå och leka med dockor eller Lego med han/hon, så känner jag att det är rätt värdelöst. Speciellt då jag älskar barn och att se de glada. Känns som man måste kunna leka med även de små på deras nivå för att ha full mening med livet.
Barnasinne, mina vänner, tappa aldrig det.
Vad fick jag i julklapp då? Jo, en del blev det. Jag listar här nedan för säkerhetsskull.

Skivorna När jag kysser havet Bästa 75 - 84 med Ulf Lundell och Pengabrorsan med Moneybrother.
Presentkort: Bio (100), HM (250) och  Friösr för att färga om håret (400).
Boken Den svenska kannibalen - En sann historia av Pelle Tagesson. Och en DVD, PotC - DMC (gissa vilken jag syftar till!).
Handuk, rakhyvel och tandborste.
Strumpor och Björn Borg-kalsonger.
Ett sittplatssässongskort till Örebro SK's samtliga matcher i Allsvenskan.
Min Österrikeresa som sker vecka 7, tillsammans med pappa.
Och av min farbror fick jag en utlandsresa till sommaren. Då åker vi, han och jag. Vi funderar på Grekland.

Jag är rätt nöjd med min jul. Speciellt då resorna och sässongskortet är rätt dyra saker. kan man ju säga.
Vi spenderade ju inte julafton hemma. Utan hos farbror (inte samma farbror jag fick utlandsresan av) och kusinerna och sen på kvällen hos syrran. Trevligt.
Trött som få stegade vi ut till bilen och började glida hemmåt. Inte en snöflinga ute. Lite dystert men vad gör det? Det blev bra ändå. Det blev en julig julafton. Och när vi rullade förbi fönstret och hemmåt såg jag stearinljuset. Fortfarande brinnandes, lika klart som förut, trots att det var på sista versen.
Imorgon är en ny dag, tänkte jag. Ett nytt ljus ska tändas och vi ska hem till mormor och morfar. Trevligt. Sen njöt jag hela bilfärden hem.
Med jul i tankarna och ett brinnande ljus framför ögonen. Ur högtalarna på bilen spelades My Imortal med Evanescence (?) som min bror fick av mig i julklapp. Ur högtalarna i mitt huvud spelades Tommy Körbergs O-Hela natt.
Bara ett år kvar. Sen är det den 24 december igen. Underbart!

Signerat,
Fredrik

Signerat,
Fredrik


Var med familjen och låt oss unna luffaren sin sprit. Det är trots allt jul!

Här sitter jag. Allmänt sliten av en termins slit och släng. Sista inlämningen skedde idag, en filmanalys av Köpmannen i Venedig.
Bra film. Sheakspeare är, jag menar var, en skicklig manusförfattare. Även om det ryktas i att han själv inte skrev sina manus. Men det är inget jag orkar ta notis om eller diskutera. Jag lever gärna i drömmen om att unge herr William skrev allt själv. Känns lättast så.
Nu sitter jag som sagt här. Vid datorn. Och lyssnar på julmusik. Tommy "Kolanäsan" Körberg med sin fullkomligt underbara röst sjunger Julen är här, akompanjerad av den förtjusande norska sångerskan Sissel Kyrkjebo. Även hennes röst är grymt bra.
Låten står på repeat.
Jag känner mig lättad.
Jag känner mig lugn.
Jag känner mig glad.
Japp. Jag känner mig för första gången på länge riktigt glad. Vet inte om det är för att julen är här och att det är julafton på söndag, eller om det är det faktum att jag har ledigt nu i några veckor och lämnade in det sista som påminner mig om skolan idag. Eller kanske något helt annat.
Jag orkar inte bry mig om det just nu. Det är en världslig sak. Vem var det som sa så nu igen?
Det är ju jul snart.

Julen ja. Denna tid på året då vi ska vara snälla. Jag tycker det är sorgligt. Och helt oacceptabelt att vi säger så om julen. Varför är det just under julen vi ska vara snälla? För att tomten ska komma och ge oss julklappar?
Skitsnack. Vi borde vara snälla året om. Inte bara för att det är jul. Skänk den där slanten till tiggaren även när det är juni och värmen sköljer oss med välbehag. Visst han kanske köper sig sprit för pengen, men va fan, han ahr inte så mycket annat. Och jag tror han känner sig lycklig med sin spritflaska. Låt honom då få dricka.
Jag unnar honom att få köpa sig sprit för mina skänkepengar. Om jag ens skänker det vill säga.
Jag är en stor hyucklare som sitter här och skäller över alla er och hur dåliga ni är på att vara snälla. Vad vet jag om det? Alla ni kanske är precis lika snälla året om. Och ger tiggaren sin slant även om det är sommar. Och skänker pengar till organisationer under andra tillfällen än då de små tanterna kommer fram med Röda Korset-bössor på julmarknaden.
Jag gör det inte. Jag känner förakt mot alla som börjar tjata på en om en slant. Jag tänker också att de borde skaffa sig ett jobb. Men vad som jag inte reflekterar över då de tigger är att de på något sätt hamnat där i skiten. Ofrivilligt. Jag tror ju egentligen ingen skulle vilja vara tiggare/uteliggare/fattig frivilligt. Så dum är jag inte. Men det är väl sånt jag inte har tid att tänka på i min vardag.
Jag har ju så mycket annat som snurrar i min skalle.
Som vad jag ska köpa för dryck, Coca cola eller Fanta?
Om jag ska köpa den där tröjan nu eller vänta.
Att jag måste hinna lämna in historiauppsatsen innan den 16:e.
Inte har jag tid med en luffare.
Men visst fan borde jag ta mig tid till även luffaren.
Säga hej och inte bara skynda vidare. Ge honom en tjuga. Och sedan låta honom köpa sprit för pengarna. Så han också får vara lite lycklig.
Hmm. En Tjuga. Vad fan är det egentligen?
Räcker ju inte långt. Snål är jag tydligen också.
Ska äta lite nu.
Skriver klart detta snart...
Luffaren har säkerligen inte ens mat. Det är ju heöt bananas.
Sådär. Nyäten.
Kan man säga så? Nyäten? Vi säger så i alla fall.
Hur som helst. Jag blir extra snäll på julen. Jag kan skänka pengar utan problem.
Sen är ju jag, faktiskt, inte elak egentligen resten av året.
Jag får för mig att jag är en rätt snäll kille som reser mig upp på bussen för äldre och ger plats, släpper före folk när man kliver ombord på samma buss, hjälper äldre över övergångställena, lyfter barnvagnar av och på bussen eller tågen, hjälper till så ofta jag kan med diverse saker och är sällan otrevlig mot personer, även om jag ogillar dem. Respekterar andra och så vidare. kanske är jag abra självgod och blind för min egen elakhet som kanske finns där och smyger sig på utan att jag vet om det. 
Jaja. Kontentan av allt det här ska i alla fall vara att vi borde vara snälla året om. Utan invändningar.

Nu byter jag låt. Tommy i all ära, men jag behöver - givetvis - omväxling. Kanske en dos Loa Falkman? Eller nej. Fan vad pretto.
Jag letar. Och letar.
Rod Stewart? Givetvis. Man with the voice of a God.
Downtown Train. Vacker.
Oh if I was the one you chose to be your only one... sjunger han.
Tänk alla er lyckliga jävlar där ute med någon som valt att ni ska vara deras only one.
Ni har det bra. Givetvis
Jag väntar på att någon ska välja mig. Så jag kan välja den.
Välja är svårt.
Man får hoppas man väljer rätt då man väl väljer. Som pappa valde mamma och mamma valde pappa.
Utan de valen hade vi inte vart just den här familjen. Och då hade jag inte kunnat fira jul med dem.
Skulle vart hemskt.

Julen ska man ju spendera tillsammans med sina nära och kära.
Jag spenderar den med min familj och släkt. Som alltid. Och jag kan inte göra annat än att älska det.
Man vet vad man har den 24:e varje år. Man? I alla fall jag vet det.
Och jag älskar det.
Jag älskar julen.
Jag älskar min familj.
Och jag älskar att älska allt det där.
Jag mår bra av allt det där.

Nu hör jag hur min systerdotter Svea dök upp. Hon gör mig också glad.
Givetvis.
Så glad att jag ska gå och ge henne en puss.

Signerat,
Fredrik

Tankar kring mat och ätpinnar från Kina...

Kinamat. Man känner sig nästan lite kulturell när man äter den.
Jag har dock inte bemästrat hela äta med pinnar grejen. Försöker varje gång men det slutar alltid i att en friterad räka hamnar på golvet eller i knäet...
Nä, tacka vet jag hederlig kniv och gaffel. Fungerar alltid. Jag är dock - vilket är väldigt ovanligt - en högerhandad gafflare... Dvs. jag äter alltid med gaffeln i höger hand. No matter what.

Gott var det i alla fall...

Signerat,
Fredrik

Ge mig en hes man och gubbrock så är jag nöjd!

Jag älskar hesa män. Misstolka mig inte nu.
Jag älskar alltså hesa män som är artister. Dem och deras musik älskar jag. Jag tror jag är fast i det hesa gubbrocksträsket. För alltid.
Springsteen.
Lundell.
Moneybrother.
Bono.
Dylan.
Älskar samtliga av de fem artisterna.

Gemensam nämnare mer än att de är artister är att de är hesa. Det är ingen slump att jag gillar alla dem.

Ge mig en hes man och gubbrock så är jag nöjd!

Signerat,
Fredrik

Sandy och Sanna, Springsteen och Lundell


"4th of July Asbury Park (Sandy)" - Bruce Springsteen


"Sanna" - Ulf Lundell

Mer julklappstankar

Är det bara jag som kan få ångest när man tänker på hur många barn i Sverige som inte får några julklappar? Och här sitter jag och kommer få många, helt själv.
Kan göra mig lite ledsen faktiskt.

Signerat,
Fredrik

What's up with Telia-reklamen??

Alltså. Har ni sett Telia-reklamen där hon den relativt unga brunhåriga tjejen sitter med en MYCKET äldre man på en resturang?
What's up with that?
Han sitter och säger hur vacker hon är med mera... Är det bara jag som får en bad feeling av den reklamen? Det känns ju lite snuskgubbe över mannen.
Tycker jag...
Hoppas verkligen på att en fortsättning kommer som reder upp den här rätt luddiga reklamen...

Signerat,
Fredrik

I fell in love with a picture, a couple of months ago...

virrevirre

Jag vet inte varför men jag älskar den här bilden. Inte bara gillar. Utan älskar.
Någonstans vill jag sitta sådär, som Virre, drickandes öl i en rätt questionable kavaj och slipsen halft uppknuten.
Och rökandes. Givetvis.
Där med inte sagt att jag vill börja röka, för det vill jag inte.
Men.
Det känns makalöst harmoniskt att se bilden. Sorgset harmoniskt.

Och jag älskar det!


Signerat,
Fredrik

Ps. Denna bilden figurerar dessutom som min bakgrundsbild på min Sony Ericsson k610i Ds.

Nya bevis i fallet Fuglesang...


På bilden ser ni den svenska (?) astronauten Christer Fuglesang hållandes i en skylt. Där står bevisligen Heja Sverige, men i en lite mindre text under står det Hej Norge... 
Jag som i inlägget innan spekulerade i att Christer egentligen inte är, som han utger sig för att vara, svensk medborgare.
Utan norsk.
Men då han fått all kredd här i Sverige känner att han inte kan berätta sanningen, eller?

Signerat,
Fredrik
Bild:
Aftonbladet

Är sanningen den att Christer Fuglesang är NORSK??

Är det bara jag som snart spyr på allt som har med rymden att göra? Media har spottat ur sig helt överdrivet massa artiklar om rymden och inte minst om den svenska astronauten Christer Fuglesang.
Han som inatt fick resa iväg till rymden.
Helt ärligt kan jag säga att jag är faktiskt rätt likgiltigt inför detta. Kul med att han är första svensk i rymnden, men eftersom att tidningar har skrivit om detta sedan i, vad det känns som, augusti så orkar jag inte bry mig.

Men. Nu pratas det ju om att han ska bli årets svensk och allt det där. Och visst, har han stått ut i fjorton år av träning för detta, är han väl värd det. Även om min röst ligger kvar på samma person som alla tidigare år, Arne Weise, detta trots att han slutade vara julvärd för flera år sedan. Och det var ändå mitt starkaste argument till varför han alltid skulle bli årets svensk varje år. Nu kör jag mest på att han fortfarande är julvärd i mitt sinne... Läste för övrigt att han har insjuknat. Hoppas han blir frisk...
I alla fall. Fuglesang. Är det bara jag som får en norsk vibb av detta?
Tänk om han är NORSK??
Det skulle ju egentligen vara det ultimata. Om vi i sverge hyllar honom som tokar och skriker efter utmärkelsen årets svensk. Och så visar det sig att han egentligen är norsk.
DET, mina damer och herrar skulle vara humor på hög nivå.

Signerat,
Fredrik

So happy Christmas, I love you baby...



"Fairytale of New York" - The Pogues

We kissed on a corner, then danced through the night...

Snart är det jul, precis som alltid. Det börjar dra ihop sig nu och folk springer som idioter i butiker på jakt efter julklappar, julmat och annat jul relaterat.
Och inte minst börjar julmusiken dyka upp.
Nu skulle jag givetvis kunna lägga upp en lista på alla nödvändiga jullåtar som finns. Och de är några stycken.
Men.
Egentligen behöver jag bara säga en.
"Fairytale of New York" med The Pogues.
Den ultimata jullåten. Den har allt. Och den är framförallt, trots ens första intryck som består av att de svär i den, otroligt vacker.
Jag blir extra glad av just den här versen:

"You were handsome
You were pretty
Queen of New York City
When the band finished playing
They howled out for more
Sinatra was swinging,
All the drunks they were singing
We kissed on a corner
Then danced through the night"


Den består av en sorgelös lycka mitt i New York.
Så skaffa er den här låten och njut!

Signerat,
Fredrik

And bio it is!

Äntligen någon som vill gå på bio med mig. Men tack alla ni som svarade på mitt inlägg om bio för ett tag sedan. Kul med alla svar. Synd att vi alla inte kunde gå på bio  Kanske någon driftig person kan ordna...

Men nu har jag i alla fall en som vill gå.

Tack, Sara!

Signerat,
Fredrik

Åh! Räkna med att Moneybrother spelas i jul!

Kan för övrigt meddela att Moneybrothers nya skiva innehåller en engelskspråkig låt. Det är jullåten "Falling in Love (With Christmas Time)" som han framför tillsammans med Jerry Williams.
Helt underbar. Den kommer "snurra" i spelaren till jul...

Den är väldigt bra. Den liksom klär sig själv i en jättestor och härlig tomteluva som bjuder in till en kärleksfylld jul.

Och vem är inte kär i julen?

Signerat,
Fredrik

Ernst är höjden av manlighet. Egentligen.

Alltså. När jag såg Ett herrans Liv igår kom jag och tänka på en sak. Mer manlig än Ernst kan man egentligen inte bli. Fatta att han har full kontroll över sin manlighet och behöver inte hävda sig med en "försöka vara tuff"-attityd.
Kredd till Ernst.
Jag vill bli som Ernst och Wikingsson when I grow up som man brukar säga.
Wikingsson är en av de mest smarta och trevliga personer jag har träffat. Likaså Ernst.

Signerat,
Fredrik

That's me and my Sony Ericsson...

freeedrikglow

Tidigare inlägg Nyare inlägg