Inga konstigheter.
0-0 = vinst!
Lasse Lagerbäck gkorde en lysande laguttagning och jag bugar åtrigen inför hans expertis. Lagerbäck är en av Sveriges bästa förbundskaptener genom tiderna. Lätt.
I övrigt störde jag mig på Portugals filmningar. Men de spelade en rätt vacker fotboll, men - tyvärr för dem - uddlös.
0-0 var en vinst för oss. Och en förlust för Portugal.
Nu handlar det om oss och våra kära grannar. Sverige eller Danmark. .
Blogg.se's förstasida är under all kritik!
Allt känns tyvärr för högstadieaktigt. Jag har försökt gå in och läsa och se om det finns något intressant som lyfts fram. Men nej, det finns det faktiskt inte. I de flesta fallen så hamnar man bara på ett inlägg om i princip ingenting och som bör klassas som ett totalt gramatiskt haveri.
Man tycker ju att ansvarig webbredaktör på blogg.se borde märka detta och kanske sålla mer i vad som lyfts fram, men det ser ju ut som att detta är ett hopplöst fall. Hela Blogg.se känns B.
Ne, jag har börjat gå direkt via inloggningsrutan på publishme.se istället. Så slipper man den - som jag tidigare sagt - usla förstasidan.
Sådär. Nu ska jag inte klaga mer, men var tvungen att få ur mig det där.
Bloggande Sinding-Larsen.
Bland annat Tro och tvivel från en vackert genial man håller mig vaken denna kyliga Mars-natt.
Jag borde sova, givetvis.
Eller nej. Jag borde inte sova.
Jag borde. Borde. Borde. Jag borde vara ute och dansa.
Festa.
Dricka mig full.
Göra något dumt. Eller i alla fall göra något.
Men istället är jag hemma inatt. Och jag ångrar det inte.
SVT visar reprisen av Popcirkus (detta oerhört före-sin-tid-geniala program!). Det är Moneybrother. Det är Miss Li. Det är Sinding-Larsen. Det är Luuk.
Det är Håkan Hellström.
Det är genialt.
Borde sova. Men Håkan sjunger om obesvarad kärlek och det är för fint för att jag ska kunna stänga av. Han sjöng dessutom om lastbilar som dundrar förbi på E4:an. Det hele är vackert.
Det utlovas mer Håkan. Och Anders "Moneybrother" Wendin.
SVTs ouppskattade musiksatsning är för briljant för att jag ska kunna stänga av min platta Samsung.
Så länge musiken strömmar så håller jag mig vaken.
Ensam och - egentligen - lite för trött, denna Mars-natt.
---
Pudel.
Och Halv åtta hos mig, givetvis.
Svensk tv är det nya svarta.
Österrike-pepp!
De får mycket skit för att de prioriterar säkerheten. Är det värt den där timmen (som man slipper bli sen) om risken för att man ska dö i en olycka blir större? Jag tror inte det.
Men hur som helst sjukt coolt med flyg!
Själv hamnade man i tågbranschen. Intressant även det.
I övrigt är inte torsdagar bra tv-dagar.
--
liver i liftar, som jag gör här.
Palt + koma = jag.
09:30 - Frukost i form av tre st knäckemackor med mjukost.
11:00 - En stor vaniljkrämssemla.
12:00 - Pytt-i-panna med våffla som efterrätt!
Jag. Dör. Snart. Av. Paltkoma!
Klart jag inte ska börja med Twitter.
Twitter?
Vad är Twitter?
Förklara!
We won't be dancing together on the high wire anymore...
Som när sommarvärmen stod som varmast och SJ var som senast med tågen.
När blickarna fortfarande var fyllda av nyfikenhet och av liv. När glädjen var större.
Och kanske framför allt då vi var på samma station. På samma nivå.
Men this is for the best.
Det vet vi. Du och jag.
Trots allt.
I'll miss you.
Vart fan är min helg?
Jaha. Så är snart en till helg över. Skithelg med tanke på att jag inte vart fullt frisk. Jag har varken lust, råd eller tid att behöva vara hemma fler dagar än i fredags. Svindyrt att vara sjuk ju.
Nåja. Låt oss fokusera på något roligt istället. Ikväll är det Beck, igen. Lite av en ny söndagstradition ju. Gillar att TV4 visar de "nyare" Beck-filmerna på tv faktiskt.
Läste förretsen att de resterande två filmerna i Millenium-trilogin ska gå upp på vita duken trots allt. Tanken var ju att de skulle visas i SVT. Men tydligen var påtryckningarna så hårda på SVT att släppa dem till biopubliken så ja, då bev det som det blev. Vet inte om man ska gilla det eller ej. Visst biokänsla är ju grymt, men SVT hade ju vart gratis. Känns som att det är girigt att styra om alla filmerna till bio, bara för att första spelat in så mycket pengar.
Men Robinsson. Robinsson. Robinsson!
De - som vanligt alltid lika - negativa Aftonbladet-kommentarskrivarna dissade programmet med fotknölarna. Själv tror jag vi ska ge det tid, dvs så gruppen får minska lite. För som det är nu så är det för svårt att ta till sig karaktärerna. Det finns för många. Men om kanske två-tre avsnitt så tror jag vi är tillbaka på gammal vanligt Robinsson-mark igen. Gillar att TV4 bara har ett avsnitt i veckan. TV3 sabbade totalt då de började sända varje dag.
Ne, vi får ge Robinsson en chans nu. Jag ska se även nästa vecka.
Men!! Någon som jag fastande för är ju Magnus "Solbrillorna" Uggla's storslagna underhållningsprogram Vart fan är min revy? på SVT. Fruktansvärt roligt program. Han är ju en sann entertainer, den där Uggla. Synd att det går samtidigt som Robinsson. Men SVT Play är ju genialt, så där har vi ju möjligheten att se programmet igen. Och igen. Och igen. Ja, så många gånger du vill. Storslaget bra.
Västerås vann SM-finalen i bandy. Grattis.
FBK körde över Skellefteå. Det gillar vi.
Sen van Kalmar med 1-0 över IFK Göteborg i Supercupen. Bra.
Men herregud vad dåligt med folk det är på en sån match. Det är ju för fan en titel! Skapa stämning då!
I Babben och Co (som är rätt trist och lite för plottrigt) så var Tommy Körberg magisk. Han är en riktig karaktär den där Körberg.
Ne, nu ska jag städa klart här.
Later grabbs and tjejs!
Hope and Glory från Mello. Måns är briljant.
Oh the memories...
Inga chips och dipp. Men huvudvärk... Skandal!
Men stark som jag är så tvingade jag mig upp och försökte förtränga huvudvärken, ledvärken och vomeringsindikatonerna.
Fick dock känna mig besegrad och vände i dörren. Anmälde mig sjuk och sov till strax innan klockan två idag.
Så kan det vara.
Har sovit lite till och från sen dess. Har fortfarande ont u huvudet likt en besatt. Fruktansvärt jobbigt. Men knaprar Alvedon likt smågodis.
Vill bli friskt tills imorgon så inte hela helgen försvinner.
Tror dock att deltagarna i Wipeout har ondare i kroppen än mig. Fy fan vad det såg tufft ut. Skulle inte ställa upp för hela mitt liv i det där programmet. Men Måns och Hans är briljanta som kommentatorer.
Nu ser jag Så ska det låta utan snacks och dipp. Skandal!
I skuggan av värmen.
Har inte läst boken som den är baserad på, men jag tycker filmen var väldigt bra.
Malin Crépin är sjukt trovärdig och skicklig i sin rolltolkning.
Den får fyra biostolar av fem möjliga.
Se den.
Vacker Scarlett. I en vacker värld.
Länge sedan nu. Ja, som jag lyssnade på Bobby D.
Imorse läste jag lite i Virrens bok "Kraschad". Det är smidigt att göra det på tåget. Tjugo minuter god läsning.
Eller ja, kanske tio. At best. Jag maler ju igenom Metro också varje morgon. Oftast i godan ro.
Men imorse stod det om Dylan. I "Kraschad" alltså. Inte Metro.
Jag ville också lyssna på Modern Times.
Åh Scarlett! Johansson är med i en video för låten "When the deal goes down", som ligger på den plattan.
Hon är så vacker. Så vacker.
Modern Times är en av Bobs bättre plattor på länge. Gillar den.
Gillar "Workingsman's blues".
Bra låtar. Om moderna tider från förr.
Gillar sättet han skriver på. Inte Bob, utan Fredrik.
Fast gillar Bobs writings också, givetvis.
I alla fall. Boken är ljuvlig. Men depp. Givetvis.
Den är gripande. Den är personlig. Den är kris.
Snart läst halva. Lite varje dag. Lite gripande kristext per dag.
Det är en lagom dos. På väg till och från jobbet. På tåget.
Ibland tycker man synd om honom. Ibland inte. Han är bra på det där, att skriva så man berörs.
Tänk om en annan kunde skriva så att man berör. Jag vet inte om jag någonsin skrivit så jag berör.
Det här berör inte.
Det här är dravel.
Massa ord och tecken om ingenting. Fast ändå om så mycket.
Det är om Bob. Om Virren. Om depp. Om Scarlett.
Om om om om. Om att vilja skriva berörande.
Vill man skriva berörande? Besvära människor. Eller?
Visst vill vi inte besvära. Vi ursäktar oss. Ursäkta, säger vi. För minsta lilla.
Vi är så rädda för att göra någon illa. För att tränga oss på.
Bob berör. Jag gillar att Bob berör. Och Virre.
Nej. Jag har fel. Vi vill beröra. Bli berörda.
Det är vackert.
Världen är vacker. Trots allt.
Trots kris.
Scarlett är vacker. I en vacker värld.
Vi säger så. Tills vidare.
Solsken.
Ute är det blå himmel, friskt och solsken.
Hade jag vart tio år hade jag vart ute nu. Och lekt.
Jag är inte tio år no more. Så inget leka för mig.
No way Jose, som unga fröken Tanner hade sagt i Full House.
Istället sitter jag inne som en annan kub-arbetare och hamrar in siffror på en dator.
Är det verkligen värt det?
Kanske.
I alla fall den 25e varje månad. Då är det alltid värt det.
Men inte dagar som denna. När man vill bli tio igen.
Tio år. Och bekymmerslös. Det var tider det. De bekymmerslösa tiderna.
Istället sitter jag här med ansvar. Och förpliktelser.
Ute skiner solen.
Och jag är inte tio.
Fan.
På allas läppar...
Milk.
Filmen får fyra gay-rättsaktivister av fem möjliga!
Operaschlagern kommer vinna i Moskva!
Men som jag sa tidigare, detta var den mest jämna, starka och bästa finalen på flera år. Inte ett enda bolibompa-bidrag. Egentligen. Eller jo, möjligtvis den internationella juryns val "Alla". Vilken smörja. Kan bero på att jag är så nordisk som det går när vi talar musik.
Jag hade nog faktiskt skickat iväg Måns "Mums-Mums" Zelmerlöv till Moskva, med tanke på att hans schlager.pop-dänga är förbannat bra. Från start till slut. Refrängen sätter sig ju redan innan man hört den.
Annars måste jag ekänna att jag gillar "Snälla Snälla", Caroline Af Ugglas var årets skönaste skräll. Utan tvekan. För om vi tänker efter så var inte "La Voix" så mycket av en skräll.
Jag trodde faktiskt att schlageroperan skulle ta hem hela kalaset. Den är udda och sticker ut. Kanske det mest faschinerande vi skickat ut i Eurovision någonsin. Till och med mer udda än Roger Pontares gamla "När vindarna viskar mitt namn". Och visst har Mello kommit en lång väg sen den tiden, jag menar Roger är ju i skuggan av hela årets finalfält, bortsett från "Alla".
Nä, nu pluggar vi i våra iPods och laddar över årets Melodifestival-platta.
Jag tror jag kommer ha mest spelningar på "Mums-Mums", Af Ugglas och Ernman!
Bara ett år kvar nu. Sen drar hela cirkusen igång igen.
Och även om vi lovar oss att aldrig se "skiten" igen, så kommer vi likt förbannat sitta där nästa år.
Tillsammans med vänner och familj, för att beskåda spektaklet.
Vet ni varför? Jo, därför att Mello berör och för folk samman. Likt en folkfest, fast vi själva får välja vilka vi ska fira den med. Vilket passar oss svenskar ypperligt.
Hatten av för Mello -09