Har nu insett en sak.
Det är mer av det kvinnliga könet än av det manliga som kommenterar i min blogg.
Vad kan det bero på? Jag ahr ingen aning. Faktiskt.
Kul. På sitt sätt. Spännande.

Signerat,
Fredrik

Sådär ja. Lite försenad due to datastrul.
Tack alla ni som har vart otroligt snälla och uppmuntrat mig att fortsätta blogga. Det är jag otroligt tacksam för.
Det värmer.
Nu har jag efter några timmars funderande kommit fram till mitt beslut.
Jag känner att jag egentligen har en hel del kvar att ge bloggen och skriva om.
Men.
Jag har haft svårt att hitta motivationen. Vilket är en nyckel för att blogga bra.
Det känns lite mediokert för mig.
För min egen skull och kanske även för er skull så har jag beslutat mig för att fortsätta blogga.
Fram tills imorse var mitt beslut att sluta. Ändrade mig nu. När jag vaknade.
Insåg att bloggen är för stor del av mig för att kunna kasta bort. Way to big.
Nu blir ni inte av med mig vare sig ni vill eller inte. Stackare.
Hoppas ni tycker jag har fattat rätt beslut. Jag tror det i alla fall.
Ni nhade allesammans en stor del i beslutet att göra. Tack.

Tack åter igen och ha en fortsatt SINNESFIN sommar.

Signerat,
Fredrik

Först. Tack. För alla vackert snälla kommentarer som jag har fått.
Ni är mycket goda läsare.
Ni vet det, va?
Så är det. Uppskattar verkligen er. Det ÄR er jag bloggar för. Fast för mig själv. Om ni förstår vad jag menar. I mitt rätt motsägelsefulla utlåtande. Det kan vara svårt att förstå vad jag menar ibland.
Det är knappt att jag vet det själv. Ibland.
Till saken. Den ack så kluriga saken.
Bloggens vara eller icke vara. För att vara lite dramatisk.
Imorgon kommer jag att meddela det slutgiltiga svaret på frågan om A Blogg On the Rocks går i graven eller ej....
Tidigt imorgon. Eller tja. Vad är tidigt? Kring halv nio. Ca. Okej? Vi säger så.
It's a date ladies and gentlemen.
Jag kan avslöja att jag är väldigt uppåt nu. Har nyss beslutat att följa med till Strömstad på söndag.
Det ska bli otroligt kul. Lite trött på Örebro.
Älskar den staden. Strömstad alltså. Verkligen älskar den.
Jag är lite kär i den.

Nu ska jag se på film eller något. Ni får ha en skön och otroligt begeistrande kväll.

Signerat,
Fredrik 

Hmmm... Nu har jag bloggat seriöst i snart ett år. Bloggat har jag gjort i över ett år... Typ i maj... Men inte seriöst... för från maj till typ nu förra året stod bloggen bara där.
Tom.
Oläslig.
Och ogästvänlig.
Sedan mitten av augusti förra året har jag bloggat på rätt bra tycker jag. Känns som det i alla fall.
Varför börjar jag dra upp detta då?
För jag börjar tvivla på mitt engagemang i bloggen. På vad jag egentligen skriver.
Är detta något som jag själv ens tycker är intressant. Kanske. Men tycker NI att det är intressant? Där ligger ju krukset. Visst man ska inte skriva för andra, utan för sig själv. men det där tappar man på vägen.
Visst kommentarerna haglar in (2345 stycker närmare bestämt) och det är jag tacksam för. För jag minns i början av min bloggperiod. Då man fick få kommentarer... Typ en i veckan.
Jag minns min första kommentar. Har den inte kvar dock. Fick rensa lite i bloggen då det var snålt med utrymme back in the days. Det var en som gjorde ett utlägg om socialdemokraterna, baserat på den text jag skrivit om Systemet och apoteket....
Det var intressant. Lite skrämmande. Lite kul.
Man får ju räkna in att jag då var en ung (?) pöjk som inte vart särskilt världsvan. Och då få en argumentativ text om socialdemokratin på händerna var ju något stort. Och som sagt, skrämmande. Varför skrev den här människan ett så långt utlägg till mig.
Sedan den kommentaren har jag fått hundratals argumentativa kommentarer. Jag tackar för dem. Jag har lärt mig från dem.
Jag har lärt mig att bli beroeende av dem. Jag älskar numera feedback. Jag är en sucker för komplimanger.
Jag blir glad då någon säger "Fan vilken bra blogg" eller "Vad duktig du är".
Där kanske problemet ligger. Jag skriver för att få komplimanger och lite bekräftelse.
Det är väl inte rätt orsak till att skriva blogg... är det? Fast för mig vqr det inte så från början. Från början höll jag ryggen rak och skrev för att jag gillade det, för min skull, om ämnen jag verkligen gillade. Det ahr växt bort. Nu kan jag ta upp ett ämne som jag är lite halvintresserad av. Bara för att. För er. Ni som läser.
Något som bloggen har lärt mig är att utveckla en egen stil i skrivandet. Sen om den är bra eller ej kan man ha långa samtal om.
Jag tror mig vara en rätt bra skribent (skribent, vad är det för antaganden...?) som skirver rätt intressanta och bra formulerade texter.
Jag hoppas det i alla fall.
Jag vill det.
Jag ska inte dra ut det hela mera. Jag tror nog att jag har en bloggkris. Japp.
Det får väl alla bloggare? Eller?
Jag har nog min nu... i detta nu då jag sitter och skriver dessa raderna... Usch, vilka plattityder... "raderna", vi tar om det där....
Jag har nog min nu. Min kris alltså. I skrivande stund.
Men är inte kriser något som andra ska upptäcka hos en. Eller? Det sakulle vara enklare. Om någon sa: "Men herregud, Fredrik, du är ju på väg in i en bloggkris". Nu antar jag bara att det är det.
Genom att jag hittar fel på texter... egentligen borde jag kanske oroa mig då kommentarerna INTE kommer in... då borde ju något vara fel. Egentligen. Jag har kanske inte någon bloggkris. Jag aksnke bara är paranoid. Fuck. Men på de inläggen jag skriver och inte får en enda singel kommentar. På de inläggen. Där känner jag mig misslyckad. Och krisig.
Då ifrågasätter jag dels till varför jag skrev det. Dels till varför ingen kommenterade.
Var det dåligt skrivet?
Ointressant?
Tråkigt?
Det far genom mitt huvud.
Då krisar jag lite.
Jag vet att det är fel. Att jag borde bara skjuta undan det. Men det är svårt ska ni veta.
För om man som jag gillar att blogga. Vill man att det ska bli bra. Gärna utopiskt. Vilket är en fullkomlig omöjlighet.
Även om bloggar som Silverfisken och Virtanens känns utopiska. Man frågar sig: "Vad har de som inte jag har?". Oftast kommer jag fram till att de är äldre och mer intressanta livserfarenheter att skriva om. Men givetvis är det så att de är bättre på att skriva än mig. Vilket inte är så konstigt.
Virtanen. Krönikör.
Silverfisken. Reklamman.
Vad är jag?
Fredrik. Studerande.
Ett relativt tråkigt liv. Jag livnär mig på Aftonbladet. Som ni kanske märker. En hel del jag skriver om har jag läst om där. På Bladet.
En vacker tidning på sitt eget sätt.
Aftonbladet.
Jag gillar Bladet. med Virtanen, Bjurman, Sandahl och Marky... De är sköna.
De ger mig saker att ta upp och skriva om.
Kanske är jag för ung för att blogga. Eller för kanske har jag för bleka intressen.  Jäklar vad man börjar tänka på sådant här. Nu när det har gått ca: ett år.
Och man inser sin kris. Undrar om min 40-årskris kommer vara så här. Jobbigt.
Usch. Jag är 18. Börjar redan oroa mig för min 40-årskris. Lite jobbigt.
Hittils har jag skrivit 1121 inlägg, men fler därtill med tanke på uppränsningen back in the days (And what's up with my english influenses...). Haft 82447 antal sidvisningar och hela 32900 unika besökare. Samt 2345 (Titta de är i nummerordning...) kommentarer.
Borde inte jag avra nöjd? Att uppnå detta på ett år? Med tanke på att jag inte är ett proffs på att skriva?
Kanske.
Jag vet inte så noga.
Det är därför jag nu har kommit fram till att jag nog kommer låta bloggen vara ett tag. Om jag kan. Förmodligen inte. Jag kommer nog tjyvblogga.
Men vi kan i alla fall säga att jag kommer blogga väldigt lite.
Jag funderar nämligen på att stänga igen fabriken.
Sluta blogga.
Leve it where it is.
Måste givetvis tänka igenom detta först. jag kommer fundera de närmaste dagarna... Sen får ni mitt slutgiltiga besked. (Usch vad Henrik Larsson:sk jag känner mig...).
Alltså. Bloggen går ner på sparlåga. Kanske bloggar jag. kanske inte. Eventuellt stängs den ner.
tack alla ni som följt mig over the year. Eller bara i några månader. Eller i någon vecka...
Tack.

Signerat,
Fredrik

Titta i min länklista längre ned i menyn till höger. Där finns länken "Random". Genom att klicka där slumpas du till en blogg.
Bara att klicka på!

//Fredrik

Nu finns jag på bild uppe till höger och försöker väl genom detta mediokra sätt gestalta hur personen bakom bloggen ser ut. Alltså, det ÄR jag på bilden i ett par pilotglasögon... Det finns en strimma av sommarlängtan i bilden skulle jag vilja påstå....
Se och njut!
Eller ni kan ju se i alla fall...

//Fredrik

Fin fint. Då har man fått 1 Gb utrymme på bloggen... det tycker jag ju är otroligt generöst alltså.
Tack Roland!

//Fredrik

Alltså, jag har spenderat eftermiddagen på att rensa ut gammla inlägg i den här bloggen, enbart för att den inte ska bli full. Jag behöver utrymme.
Men jag vill inte betala en massa... Jobbigt värre. Nu har jag i alla fall lite mer utrymme.
Men mer behövs.
Fan.

//Fredrik

Jag tackar alla er som tillsammans har bidragit till de 30 000 sidvisningarna som min blogg har haft. Jag hoppas och tror att den här siffran kommer öka. Vilket den redan gör. Kul att det har vart ett sådant stort intresse. Sedan så är ni nästan 14 000 unika besökare, men då gör jag kanske en grov avrundning uppåt. Men i alla fall. Jag är helnöjd och hoppas på fler.

Tack.

//Fredrik

Fan. Mina kommentarer är borta. Inte alla. Men de som har gjorts sedan mitt "Vad fan äter jag?" inlägg.... Fan. Jävla krångel. Tur är ju att jag har svarat på alla de där. men i alla fall. Jag ahr ju sparat alla mina kommentarer since day one. Vet ej hur de förvann... Men så kan det vara.

Fan.

//Fredrik